Kobbar med lina, bordved… och grada!

Onsdagens släktforskning på biblioteket var ovanligt givande 😀 .

Oftast är det så att jag hjälper deltagarna – om de vill – att tyda vad det var prästen skrev om deras anor… hjärngympa, skulle man kunna kalla det för min del, och det är ju alltid lika kul att se om kan tyda kråkfötterna. Olika kråkfötter i olika socknar, men faktum är att man lär sig hur prästerna skrev i den ”egna” socknen (vilket gör att det är lättare att läsa och förstå)… medan det blir mycket svårare att läsa tex kyrkböcker från Röbäck (Umeå). Storstäderna ska vi inte prata om… de ger mig panik, för jag fattar inte hur man kan hitta något där överhuvudtaget 😦 …                                                                                              Förövrigt är det fel att kalla det kråkfötter – nähä, för det är vad det är ibland! – , men även den alla vackraste 1700-tals handstil med krussiduller kan vara en utmaningen att läsa…

En pappmugg av bibliotektes automatkaffe står oxå på dagordningen… brrr, rena fosterfördrivningskaffet! Svarta droppar som får tungan att krylla sig, och framkalla rysningar… men ha det, det ska jag 🙂 .

Onsdagarna på bibblan för inte min forskning framåt, inte ett dugg… men det är kul iallafall (hm, måtte ha konstigt sinne för humor). Men så plötsligt händer det – med eller utan lott! – … och jag fick lära mig något som jag inte hade en susning om 😀 .

—- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —-

För ett par veckor sedan blev jag satt att hjälpa en man som var intresserad av kartor; för det kan ju du! Nåja… han sökte efter kartor över Stiby och Hällevik, och det var inte mycket, läs inget… vi hittade. Så samtalet gled vidare på Stiby och Hällevik rent allmänt, och kom in på fiske… och om fiske kan jag absolut ingenting, mer än att det var ett yrke som tog väldigt många liv förr… vilket jag blev varse förra våren när jag letade efter kolerakyrkogården i Stiby.

Egentligen var jag bara på jakt efter vilka som dog av koleran i Stiby / Hällevik… och i förlängningen ville jag bara veta hur många procent av befolkningen det var som stök med av sjukdommen. Det skulle visa sig att koleran inte höjde dödstalet nämnvärt, men det gjorde havet… statestiken över Hälleviks vuxna befolkningen visade att det gick två kvinnor på varje levande man… för männen förolyckades förr eller senare till havs.

Detta resulterade i två bloggar: http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9270 som är en bouppteckning över en av dessa män – Sven Larsson – , vars hustru dog året innan i kolera. Iomed hans död blev två barn – Katarina & Ola – föräldralösa… + ett ofött barn till hans fästekvinna. Ett öde – som berörde djupt! – och satte fart på min fantasi… ett öde som faktiskt skulle kunna ligga till grund för en roman!

Och lite statestik över befolkningen i Hällevik, visserligen skrivet på engelska men iallafall: http://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9160

Nå, tillbaka till killen på biblioteket… 
Det enda jag kan om Hällevik var vad jag skrivet i bloggarna… så han fick adresserna till dem and thats it… och jag tänkte inte mer på det.                                                                           I går var han på bibblan igen, och jag fick frågan om jag kommit på vad ”kobbar med lina och bordved (från bloggen)” var för något? Ska jag vara ärlig, så hade jag inte ägnat det en tanke… men nu vet jag 🙂 .

  • ”Bordved” var virke som var avsett att användas vid ett båtbygge.
  • ”Kobbar med lina”… kan liknas vid stora träflöten med reglerbara linor.                           I dessa linor fästes näten så att de hamnade på lagom djup… och för att få veta hur djupt ner ”lagom” var, fick man ”grada”.
  • ”Grada” gjordes genom att en flaska med kork sänktes ner i vattnet, korken drogs ur och flaskan vattenfylldes… och hissades upp. Sedan mätte man temperaturen på vattnet i flaskan, och fick på det viset veta hur kallt / varmt vattnet var i djupet… och med ledning av det sattes näten på ”lagom” djup.
    Förstod inte exakt hur ”det” gick till, men väl varför man gjorde så… eftersom fisk trivs bäst i viss vattentemperatur 🙂 .

Det visade sig att mannen var släkt med Sven Larsson från bouppteckningen i länken!   Jag som redan har kollat att Katarina & Ola inte hade några ättlingar… så där sprack min framtida Nobelroman 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Släktforskning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s