Mord… och inga visor!

Man fick överhuvudtaget inte vara annorlunda i 1700-talets Sverige, utan måste passa in och foga sig efter prästen ord i en mansdominerad värld. Näst i hierakin kom fadern och husbonden… som styrde sin familj och tjänstefolk med järnhand, och allra längst ner kom de ogifta kvinnorna och flickorna.

Att ta livet av sig själv gick absolut inte för sig. Kyrkan (och samhället, får man förmoda) var inte nådig mot dessa ”själv spillingar”. De fick inte begravas på kyrkogården (undantag finns dock, tex; nämndeman Mårten Jönsson i Ysane sn, som ansågs avhängt sig livet i en tillfällig sinnesförvirring och blev begravd på kyrkgården), utan hamnade utanför murarna. Att hamna i ovigd jord var bland det värsta Svenssons kunde råka ut för i det religiös samhället som rådde då. Någon av dessa olyckliga själar avskräcktes kanske, men löste sin dödslängtan genom att begå ett suicidalmord istället… dvs, ha ihjäl en annan intet ont anande människa – ofta ett litet barn – , och som straff för detta bli dömd till döden…

Barnadödligheten var stor i Sverige på 1700-talet (även utan mord) . Ungefär var tredje bäbis fick inte uppleva sin 1-års dag. Mässling, koppor och kikhosta var vanliga dödsorsaker… något som numer är mycket ovanliga. Förkväd (i sängen) av modern, var en annan anledningar till det lilla barnet frånfälle… likaså den mer defusa diagnosen slag.

Kyrkan – prästen! – hade stenkoll på sin församling och hans ord var lag! Allt skulle gå rätt till, och församlingsborna uppmanades till angiveri… så gick ryktet tex, om att någon kastade trånande blickar efter någon annan – ogift eller gift – , fick prästen snabbt reda på detta…
Mannen och kvinnan måste vara gifta med varandra  – INNAN de rullade runt i sänghalmen 😉 – för annars gjorde man sig skyldig till lönskaläge… ett brott som straffades hårt av både kyrkan och rätten.
I kyrkan genom kyrkoplikt, ett straff där man under gudtjänsten inför hela församlingen tvingades gå upp på pliktpallen och erkände sin skuld, samtidigt som man betygade sin ånger.
I rätten blev det rannsakning och dryga böter (man kunde även dömas till att böta till kyrkan, vilket drabbade en gift man från Boa 45 (Jämshög sn, Blekinge) som fick böta till Ysane kyrka, sedan han gjort en piga med barn i Ysane sn, Blekinge) …

”Det börjar med en knappnål… och slutar med en silverskål, sa farmor!”

För eller senare slutade ett brott (lönskaläge) med ett annat… nämligen ett sk oäkta barn. Att föda ett barn UTAN att vara gift, var en stor skam på 1700-talet… och mamman fick ordet ”kvinnfolk” eller rent av ”kona” för sitt namn i kyrkoböckerna, en titel hon även har med sig i en eventuell framtida vigselnotis (varesig barnet överlevt eller ej).

Det var även en skam för mannen som gjort henne med barn – gift eller inte. Även han hade ju gjort sig skyldig till lönskaläge och hor (kyrkplikt och böter)  – och inte så sällan även blodskam (tex en relation mellan en svåger och svägerska (kyrkplikt och böter), eller mellan far och fosterdotter (dödsstraff). Lägg därtill underhåll till det utomäktenskapliga barnet, och om han var gift; problem i familjen… hans hustrun hade nu rätt att begära skiljsmässa.

En del av dessa lönskalägen resulterade därför i ett mycket grovt brott, som gav dödsstraff; barnamord.

Kvinnan förnekade styvnackat att hon skulle vara gravid -trots att hon blev hårt ansatt av både familjen och kyrkan -, och födde sitt lilla barn ensam… och dödade det direkt, antingen själv eller med hjälp av tex barnafadern.
Gömde undan kroppen (la det på lönn)… och hade kanske en förvirrad förhoppning om att ”allt” skulle bli som vanligt igen… eller såg ingen annan utväg, även om hon säkert visste vad straffet skulle bli, eftersom de kungliga påbuden – barnamordsplakatet – skulle läsas upp i kyrkan varje söndag.

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Så här stod det i Gustav III :s plakat: ”At Qwinna, som vill å okänd ort framföda fostret, må i sådant uppsåt lemnas ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd: Och anser Kongl. Maj: t then olägenhet mindre, om på sådant sätt någon olofligt Häfdande skulle döljas än at, genom sträng efterfrågan i thylikt tillfälle, betaga et blödigt sinne all utwäg at dölja sin förbrytelse”

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Mellan 1635-1734 underställdes Svea och Göta hovrätter nästan 2000 misstänkta baramord och / eller fosterfördrivningsbrott. Hur många fall som förekom mellan 1730 och fram till 1864, då dödsstraffet upphävdes… är okänt.

Barnamordsplakatet eller Gustav III:s barnamordsplakat var en lag som kom till 1778, som tillät ogifta mödrar att föda sitt barn anonymt. Jordemoren förbjöds att ställa frågor om vem som var far till barnet, vilket de tidigare varit skyldiga att göra.

Tanken med detta var att förhindra mord på bäbisar genom att kvinnan tilläts resa till en annan ort än hemorten och föda sitt barn utan att behöva uppge sitt namn.
Barnet kunde sedan lämnas till ett barnhem och formellt sett ha ”okänd moder”. Barnets namn och födelsedatum skulle dock antecknas i födelseboken.
Resultatet av plakatet – som ju var tänkt att mildare tillvaron för kvinnan – blev dock inte riktigt som det var tänkt. Istället resulterade det i att antalet utomäktenskapliga födslar ökade drastiskt och männen kunde dra sig undan från ansvar. Många barn föddes och växte upp med fader okänd…

”Tjo, ropar alla släktforskare i kör… när vi träffar på dessa barn 😉 ”

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Källa: Boken ”Annika Larsdotter, barnamördiska” av Inger Lövkrona (Historiska media). En bok om kön, makt och sexualitet i 1700-talets Sverige.
Boken tar upp åtta fall där modern ensam – eller med hjälp av barnafadern – tagit barnet av daga. Alla dessa mödrar var unga, mellan 16 och 25 år gamla…

”Det är lätt att tro att en bok med titeln ”Annika Larsdotter, barnamördiska” är en deckare, men så är inte fallet… det är en ganska tungläst faktabok (om ni frågar mig 🙂 )”

—– ¤ — några begrepp till — ¤ —–

Kyrkoplikt (genom att sitta framför hela församlingen och bekänna på pliktpallen) avskaffades 1734, och ersattes av sk enskild skriftning… vilket innebar avbön inför prästen och några vittnen.
Hor = båda parter ogifta. Enkelt eller dubbelt hor- betydde att en eller båda parter redan var gifta med andra…