Håsaby… 23 juni 1785, Marnas berättelse…

Marna medgav att hon hade ljugit sin mor Hanna rakt upp i ansiktet gång efter annan, när modern misstänksamt frågade henne om hon trots allt inte var havande… som ryktet påstod. Men Marna nekade, trots att hon mycket väl visste att så var fallet… vilket hon vetat ända sedan den dagen hon känt fostret börja röra sig. Det var då hon hade bestämt sig för att förneka sanningen, fastän hon förstod att det skulle bli svårare och svårare för varje dag som gick…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

För tre veckor sedan…
Den 30:de maj hade Marna kände sig sjuk och hade ont i huvudet… då hon vid soluppgången bittida om morgonen steg upp för att jobba på åkern.

Allt eftersom dagen förflöt blev Marna bara sämre. Huvudvärken tilltog, likaså blev värken över magen ännu häftigare… så tillslut klagade Marna sig sjuk, och väl hemma blev hon liggandes ända till aftonen.
Då hade hon stigit upp, och gått ut i avsikt att foder några kalvar, varvid hon klättrade upp på höslindret – eller den så kallade skullen – , för att där samla ihop hö till kreaturen.

Marna1

Det bar sig dock inte bättre än att hon föll genom slindrets golv – som bestod av gamla brädor – och ner på jordgolv därunder…

Våldsam förlossning…
I fallet slog hon huvudet hårt i golvet, och blev avsvimmad liggande i samma ställning en lång stund, innan hon omsider vaknade till sans av värken och hon blev medveten om stora mängder vatten och blod – eller svatten som Marna kallade det -, och själva barnet under henne…

… som i en våldsam födslovärkan framkom med huvudet först och sedan resten, omgivit med hinnor, blod och vätskor, och enligt Marnas förgivelse helt av sig själv, och utan att någon bistått henne… varvid Marna låg stilla vid pass en halvtimme.
Därefter tog hon sig upp, för att i tanken födsel tillfälle varit överstånden… men kände sig hindrad av fostret vid hennes födseldaslen (?), och utan att röra det eller lyfta det från golvet reste hon sig upp… varpå navelsträngen brast vid pas av … … från fostret.

När efterbörden gått från Marna kunde hon stå upp, men det framfödda barnet hade inte skrikit, rört sig eller givit något tecken till liv alls…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Marna Nilsdotter fortsatte sedan envist och instundig att påstå att hennes foster kommit dött till världen, varför hon – som skulle varit okunnig om vad omständigheter som vid slika tillfällen böra nyttigas, utan att vidare röra barnet och vad därtill hörde -, tagit alltsammans jämte efterbörd uti den så av henna på kallade gj… (det understa av särken), och därmed gått in i stugan till sin moder.

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Modern, vilken satt och spann, hade vid Marnas ankomst blivit mycket bestört över det som hennes dotter medförde in i stugan…

Vad är sant???
Här ändrade nu Marna sin berättelse om vad som egentligen hade hänt!

Hon påstod nu att hon FÖRST lagt barnet i sin kista, innan hon gick in till modern och berättade om det. Därifrån hade det sedemera blivit framtaget och visat för Marnas moder, och slutligen, … … …

Marna ändrar sedan även dessa uppgift – och förnekad sin förra berättelse – till att hon genast inburit fostret med mera till modern, och det höll pigan Marna Nilsdotter sedan fast vid. Hon tillade dock att hon hållit barnet framför sig uti särken, medan modern – när hennes första bedrövelse voro förbi – och Marna berättat om förloppet vid själva födseln… uti i kjokat (?) tagit kallt vatten .. av sjunna (?), vilket hon uti en kittel blandat med varmt vatten (som togs ur en gryta i spisen), och därefter har Marnas moder tagit barnet från henne och … det samman kitteln, varvid hon talat om att det var ett flickbarn.

När sedan Marna kastat från sig efterbörden har hon på moderns inrådan tagit fram sin kistnyckel, och sedan har de följts åt ut i saflat (?) där Marnas kista stod. Därefter själv låst upp den, och tagit fram en klutäska därifrån… medan barnet omsveptes med en linna och sedan sattes alltihop i kistan , varefter kistan åter låstes. Marna följde därefter med sin moder tillbaks till stugan, utan att någon främmande – eller övrigt husfolket – tillkommit eller varit närvarande, när denna händelse tilldrog sig…

Marna Nilsdotter ska sedemera icke legat till sängs, utan varit med när hennes fader och syskon om aftonen hemkommit, och de följande dagarna har hon arbetat vid gården. Kört ett oxok, men hade på lika sätt som dagarna före klagat sig ofrisk…

Rannsakningen av Marna…
I inledningen av denna berättelse frågades Marna Nilsdotters ytterligare om hon händelsevis själv född barn tidigare, eller övervakat någon barnförlossning? Svar, nej.

Frågades om hon den dagen barnet föddes omtalt för sin moder eller någon annan de känningar hon haft att barnvärkar, eller den smärta som yttrat sig i magen och i underlivet? Svar: Nej, hon har allena så klagat sig sjuk …

Fortsättning följer…

Annonser
Det här inlägget postades i Marna..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Håsaby… 23 juni 1785, Marnas berättelse…

  1. Gunvor Persson skriver:

    Fritt efter en rannsakning 1785 i Lister Härad…
    Källa; Lister Härad, LK 602. 23 juni 1785, nummer 3…

    Gilla

  2. Ping: Hosaby 23 juni 1785. ”- Så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…” | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s