G-salen…

???????????????????????????????

Efter reparationen av knäskålen den 14 maj, inklusive uppvaket… åkte jag tillbaka till barnavdelningen några timmar INNAN det blev en plats ledig på ortopeden. En fyra sal, lite skämtsamt kallad G-salen… för att tre av oss hade namn började på just G 🙂 .

Den som blivit opererad vet att de vill ha en på benen så fort som möjligt, vilket innebär dagen efter…och DET är oftast ingen rolig upplevelse!
Dels känner man sig allmänt sjuk, och dels gör det rejält ont – trots smärtlindring! – i och runt operationsstället, dvs vänster ben… så det är med fasa man inväntar detta och någonstans när man en förhoppning om att de kanske glömt bort det hela. Fast DET kan man ju drömma om 😉 …

Så in tågade tre personer på rummet – med A@A i spetsen -, och de hade inte behövt säga något… jag förstod vad som var på G, dvs jag skulle upp på benen varesig jag ville eller ej och det skulle ske på vänster sida av sängen.
-Men det är omöjligt, protesterade jag. Jag kan inte gå upp från vänster sida med ett opererat vänsterknä med gipsskena… men jodå, det skulle jag, vad jag än sa!
I praktiken innebar det att att vänster foten som jag inte fick stå på skulle ner på golvet först… ingen talade dock om för mig hur jag därefter skulle få ner högerbenet som jag skulle stå på!

Visst, med mycket möda – onödig sådan, eftersom det hade varit mycket lättare att gå upp från höger sida! – fick jag ner höger foten och kunde resa mig och få tag i gångbordet. Ett gångbord som var för lågt, så jag hade ca 45 grader böjning i ryggen (vilket inte gör saken lättare)… och beordrades att börja gå UTAN att sätta ner vänsterfoten i golvet. Eh? Hur då? Jag varken kan eller får hoppa på ett ben… men jodå, det var vad jag måste göra.
I min värld är det en omöjlighet, men jag lyckades tjata mig till att få sätta ner och stödja på vänsterbenet och med hjälp av det lyckades jag mer eller mindre skruva mig fram på högerfoten… så jag kom runt till sängens andra sida. Jippi, nu skulle jag bara upp i sängen oxå…
Det slutade med att de fick sätta ett bälte på mig och mer eller mindre släpa, dra och lyfta mig tillbaka… vilket ju fungerade, typ.

Jag vet av erfarenhet att första promenaden efter en operation är ganska vidrig, men värst av allt var A@A kommentar; -Det gick ju bra, bara du ger oss chansen att göra på vårt vis!
Ok, och vad var det jag gjorde då? Ni gav mig ju inte möjlighet till något annat eftersom ni inte lyssnade på mig…

Nåja, det vita kalkgipset ersattes med en vårgrönt plastgips… som tyvärr skavde, så det blev bara ett par dagar gammalt.

???????????????????????????????

Det ersattes av ett syrenlila dito 🙂 …

Rumskompisarna då? Ja, G-damerna var hur trevliga som helst, även om de snarkade i kapp…. med läskiga uppehåll, då det blev tyst, DÖDSTYST! LÄÄÄÄÄNGE… dog de? Var det läge att trycka på larmet? Nä, med ett våldsamt andetag – som om de hållit på att drunkna – började de snarka igen. Inte det lättaste att sova då, när man endast är van vid en sovande katt… eller tre!

Lite kymigt kändes det då att den ena fick en TIA-attack eller epelepsi light… och det visade sig att den andras andra armbrott på kort tid berodde på en allvarlig blodsjukdom, så hon fick byta avdelning på studs och stubin 😦 .

???????????????????????????????

PS: Ska ni ut och dansa, så är detta senaste modet 😉 …

Annonser
Det här inlägget postades i Knä..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s