-Stå upp, tag din säng och gå…

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/04/28/schemalagda-aktiviteter/

”-Stå upp, tag din säng och gå hem”… står det i bibeln, men det funkade inte på mig, kanhända för att jag inte tror tillräckligt mycket, vad vet jag. Det hade ju varit väldigt bra OM det fungerat så, det är jag den förste att håller med om… men nä, det hade väl liksom inte varit någon sport då antar jag, så det fick bli den långa onda vägen i stället.

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Efter att ha träna rörlighet och styrka fem dagar i veckan under en månads tid – mestadels borta på sjukgymnatiken (förutom sittgympan måndag och fredag i matsalen) -, var det upp till bevis…

7 oktober…  STOD på benen för första gången sedan den 21 juli 2014. Nu var det ju inte bara att ställa sig upp, utan två sjukgymnaster drog upp mig i stående med ett sk vårdbälte.

vårdBild: handicare…

Sedan stod jag – hängande på ett gåbord – på runda fötter i någon minut, samtidigt som jag kunde konstatera att jag inte kunde rubba fötter med de blytunga benen (och knäortoser) en endaste centimeter från golvet :-/ .
Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle göra längre, än mindre hade jag styrkan att göra vad det nu var jag skulle göra.
Detta låter nog helt obegripligt för den som inte varit i samma situation… men så var det.

Nåväl, denna procedur upprepades sedan två-tre gång om dagen, och så sakteliga blev fötterna platta igen… och jag hittade muskelerna som gjorde att jag med tankekraft kunde flytta dem framåt (lyft höger fot, flytta fram benet, sätt ner höger fot, lägg tyngden på den, lyft vänster fot osv…). Att gå var inget som skedde per automatik längre…

Mål… och delmål.
För att uppnå mål måste man vara tävlingsmänniska – åtminstonne lite… fick jag veta. Jaha! Jag då?

Som saknar den känslan (eller vad det nu är för något om driver Svensson till att vilja vara först, störst, bäst och vackrast) helt. Låter säkert väldigt konstigt, men jag bry mig helt enkelt inte och har aldrig gjort. Är motståndaren el. medtävlaren nöjd, så är jag nöjd 🙂 .

Faktum är att jag är tämligen övertygad om att många elitidrottare har någon typ av bokstavsdiagnos (fast det vågar jag knappt säga)… annas hade de aldrig nått toppen.

Målet var att jag skulle bli så självständig att jag kunde flytta hem (och på sikt bli gående igen), men på vägen dit måste en massa delmål uppnås. Att kunna gå runt sängen, gå ut i korridoren, gå in på toaletten, gå hela korridoren EN gång, två, tre gånger. Kunna gå till arbetsterapin, sjukgymnastiken (ca 200 meter bort)… allt med gåbord.

Ta mig upp från sittande till stående, kunna stå upp och tvätta mig, klä på mig… kort sagt, klara mig själv.

Alla dessa framsteg antecknades noga på en white bord tavla som satt brevid sängen (vilket gjorde att all vårdpersonal som kom i kontakt med mig visste exakt vad jag behövde hjälp med eller tränade på… och jag slapp förklara det 3-4 gånger om dagen).

18 oktober… Fragmin är ett läkemedel (spruta) som är blodförtunnande, och används för att förhindra uppkomsten av proppar. Som med alla andra medikamenter kan man säkert få det av andra anledningar oxå, men jag har fått det efter operationer… eftersom risken för att få en propp är större när man inte rör sig så mycket som man gör i vanliga fall.

luft3                                ”Tur jag slipper Fragmin i fortsättningen 🙂 …”

Vinna eller förlora…
Att vinna är inget som någonsin varit viktigt för mig – jag skulle tex vara en urusel politiker, eftersom jag inte bryr mig om sista ordet – men därmed INTE sagt att jag tycker om att förlora.

Det är närmre sanningen att säga att jag väljer mina bataljer… och dem vill jag inte förlora, eftersom det svider långt in i själen. En sådan förlorad batalj är att tvingas erkänna att jag har ont…

Mina knä gjorde ont… varesig jag ville erkänna det eller ej. Det var en plåga att sitta i TVrummet och försöka vara både artig och social… när varenda muskel skrek i knäregionen, men det kunde jag faktiskt ta.

Vad som var värre att smälta… var att när sköterskan kom och frågade efter smärtan enligt VAS. Alla i TVrummet fick svara på det… utom jag, jag fick inte ens frågan.

Till sist kom ju dagen när jag tvingades erkänna mig besegrad (mot smärtan), och tvingades BE om en Panocode…

Flickan med de vita strumporna…
Borde ju vara lätt fixat på ett sjukhus kan man tycka, men så är det inte… det tog flera timmar (sanningen är att när jag kommer så långt att jag ”erkänner”, borde jag tagit tabletten för minst en timme sedan) eftersom en läkare måste godkänna varenda litet sketet piller.

Hur som helst, så resulterade detta i att jag fick Citodon x 3 i fortsättningen… som gjorde att underbenen svullnade. Det är i sig ingen vanlig biverkning… men jag blev försedd med vita stödstrumpor för att motverka det.

Smärtan? Ja, den försvann ju inte… men topparna blev inte lika höga 🙂 .

Tummen mitt i handen har jag rent bokstavligt, men 🙂 …
Under hösten spelades ett par EM-kval matcher i fotboll. Dessa gick på femman, en kanal som inte fanns i det digiala TV utbudet på avdelningen… MEN av någon mystisk anledning – som jag inte kan förklara – kunde man få in analoga kanaler där oxå OM MAN BARA VISSTE HUR MAN GJORDE ;-).

Och det visste ”flickan med de vita strumporna” 😀 …

Det tog ett tag innan personalen räknade ut vem det var, efterrsom de trodde det var någon arbetskamrat som åsyftades, och inte en patient…

24 november … Teamsamtal. Färdigbehandlad  (= korttidsboende inom snar framtid!) … och jag lyckades tjata mig till att få fortsätta att träna i Karlshamn, eftersom korttidsboendets träning är likamed noll (”Som gäst på …… är du delaktig i din träning. Med träning menas aktivitet i det dagliga livet. Personal finns till hands för vägledning och ger hjälp till självhjälp. Ingen läkare eller sjukgymnast finns på …… – bara vid konsultation.”).

Sorgligt, men sant…

1 december… korttidsboende (eftersom det pågick en bostadsanpassning hemma).

————————————————————————–

Fortsättning följer…

Annonser
Det här inlägget postades i Knä..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till -Stå upp, tag din säng och gå…

  1. Gunvor Persson skriver:

    Kan säga att bostadsanpassningen är fortfarande inte klar :-/

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s