Korttidsboende… del 2

Fortsättningen på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/08/30/korttids-boende/

Boendets historia kunde fått ett tragiskt slut på årets första dag… pappersduk, servetter och massor med levande ljus. Jag trodde i min enfald att alla visste att man inte lämnar brinnande ljus, men tydligen inte… fast det kanske är jag som är överkänslig efter att ha jobbat på en brandstation?

Visst… DET är mysigt med ljus, men det går långt över mitt förstånd hur personalen vågar lämna dem tända – och de boende – utan tillsyn. Att sätta eld på en servett går – som bekant – på sekunden…

———————————

Hoppsansa, en av årets första dag stod plötsligt sjukgymnasten i dörren… hen som hade lovat att komma och läsa rehabplanen i morgon (dvs den 2 december) – som jag ju hade med mig från sjukhuset. Tror ni jag hittade den? Nä, och förövrigt var informationen i den inte längre aktuell …

Under de tre veckorna när jag inte fick gå på foten pga såret satt jag förvisso stilla… men jag reste och satt mig hundratals gånger upp/ner i rullstolen, så det kunde jag nu utan problem.

Stödstrumporna (som orsakade såret) var bara ett jobbigt minne. Smärtan i knäna försvann när jag inte belastade dem längre, så jag fasade ut Panocoden på eget bevåg… och svullnaden i benen försvann. Det tyder jag som att mina svullna ben berodde på tabletterna, även om just den biverkningen inte finns beskriven i FASS…

En ny sjukgymnast presenterades också i början av 2015, och jag fick ett schema med övningar som jag skulle göra… i princip var det samma rörelser som jag gjorde på rehab, och oxå redan självmant gjort på terapin i en dryg månad.

På pappret fanns även rörelser som skulle göra liggande på en bänk. Problemet var bara att det inte fanns någon bänk på terapin… och min säng hade numer flera madrasser och var alldeles för mjuk för att det skulle fungera. Tjejen som jobbade på terapin påstod dock att det skulle finnas en bänk någonstans på bygget och att hon skulle be vaktmästaren hämta den. Så skedde tydligen oxå enligt hörsägen (den ställdes tydligen i ett angränsande rum), för jag såg den aldrig… nu fattades bara en förlängningssladd*!

Så jag fortsatte att träna på de stående rörelserna vid barren under överseende av tjejen som jobbade där. Snacka om att hon hade simultan kapacitet… samtidigt som hon gick igenom träningsprogrammet som jag fått av sjukgymnasten med mig,  gjorde hon samma sak med tre-fyra andra boende med andra program. Inte nog med det, i rummet fanns dessutom 10-12 personer – en del rymningsbenägna – som hon samtidigt läste dagstidningen för…

Däremellan gick jag fram och åter, fram och åter i korridoren – nu utan hjälpmedel – … och var även ut och gick en runda utanför boendet med sjukgymnasterna. Det visade sig att jag tog mig både ner- och uppför trottoaren fastän benen hade full panik 😉 .

Mycket tid spenderades också framför datorn, och det var där jag hittade information om Nattpuls, ett drygt 6 km långt lopp som springs i Sölvesborg med start kl 22.00 en kväll i augusti månad.

natthttps://www.facebook.com/Nattpuls-S%C3%B6lvesborg-1376728175901950/timeline/

Att springa är uteslutet för mig med fyra plåtleder, men INNAN knähaveriet i maj 2014 hade jag klarat att gå sträckan även om det hade tagit fasligt lång tid (ca 17 min/km). Tanken snuddade vid att göra något jag aldrig gjort tidigare… anmäla till ovan nämnda lopp. Det var ju trots allt åtta månader dit och tills dess borde jag kunna gå igen.

När jag tänkt ett par vändor till, kom jag fram till att jag inte skulle anmäla mig… för vad skulle jag bevisa med det? Ingenting! Säkert fanns där dessutom ett ”vasaloppsrep” som hade plockat av mig efter halva sträckan, men det var inte därför jag ändrade mig.

Anledningen var snarare att jag inte är någon flockmänniska och där kommer att vara mycket folk i rörelse, dessutom tycker jag inte om att gå i mörker pga en gammal – numer läkt – nervskada i ena benet… som gör att jag måste se foten eftersom jag inte riktigt vet var jag har den. Lägg där till att en del av sträckan går på gat- kullerstenar, vilket inte är mitt favoritunderlag 🙂 .

———————————

En genomförandeplanen upprättades i halva januari… Att så skulle ske på måndag, berättade avdelningschefen för mig på fredagseftermiddagen, samtidigt som hen upplyste mig om att ”Eftersom du är kommunalanställd… BÖR DU VETA VAD TYSTNADSPLIKT INNEBÄR! Du får INTE sitta i dagrummet och prata med anhöriga”.

Fortsättning följer… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/09/19/korttidsboende-del-3/ 

*Jag kom att vara på boende ytterligare två månader, men någon förlängningssladd fixade de inte fram under den tiden. Hade de bara sagt vilken typ och längd den skulle ha, så hade jag snickrat ihop en… och sponsrat dem med den!

Annonser
Det här inlägget postades i Knä..., Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s