Blodförgiftning!

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/09/19/korttidsboende-del-3/

… strax före klockan nio bankade det på min dörr och en personal kom in och undrade om jag inte ville ha frukost, eller?

I vanliga fall steg jag upp, bäddade, tog mina piller och gick ut och satte mig vid frukostbordet själv… men nu vaknade jag av bankandet på dörren.

Det första jag blev medveten om var att jag var väldigt pinknödig… samtidigt som frasen slö, slapp och likgiltig fick en helt annan innebörd för mig. Trött, så in i döden trött. Dessutom hade jag så ont i kroppen att jag knappt kunde röra mig (vilket man bruka få när man haft frossa), så jag bad hen hämta ett bäcken, vilket oxå skedde.

Jag MINNS din förvånade blick när du drog av filten och upptäckte att det var försent med bäcken… likaså uppdagades det att jag inte klätt av mig, utan fortfarande låg ovanpå sängen precis som jag lagt mig vid 18-19 tiden kvällen före.

Jag MINNS att ni undrade varför jag inte larmat… när ni bäddade rent sängen och satte blöja på mig. Tja, jag betvivlar att någon kan larma i sömnen, jag kan det iallafall inte. Sällan har jag sovit så gott som den natten… vilket innebar 12-13 timmar i sträck, utan att vakna en enda gång av gråt eller rop på hjälp från rummen bredvid.

Jag MINNS att ni löste upp en TREO… och att ni fick hålla i mig och mer eller mindre hälla den i mig, eftersom jag var helt lealös i kroppen och inte kunde sitta själv…

Jag MINNS att ni lämnade rummet med ett: ”-Vi ger de andra frukost… så får vi bestämma vad vi ska göra med HENNE sen” 😦 .

Jag MINNS att TREOn kom i retur ungefär samtidigt som ni stängde dörren.

Jag MINNS att ni berättade att ni hade pratat med sjuksköterska – vars tillstånd ni tydligen måste ha för att ringa efter en ambulans till någon -… och att hen överlät till mig att bestämma om jag ville åka in eller ej. Jag ville åka in…

Jag MINNS att ni frågade igen en stund senare om jag fortfarande vill åka in… vilket jag svarade ja på.

Jag MINNS att ni frågade en tredje gång om jag verkligen var säker på att jag vill åka in… och jag svarade ja.

Jag MINNS att ni frågade vad ni skulle säga när ni ringde 112. Vad för sjukdom har du?

Den frågan kunde jag inte svara på, så nu åkte febertermometer fram… och ni tog tempen på mig tre gånger den förmiddagen innan ni ringde efter en ambulans. Det blev klassat som en transport… vilket betyder att patienten blir hämtad när ambulansen har tid, typ. Men jag brydde mig inte, jag var bara glad att jag verkligen skulle få komma till sjukhuset 🙂 …

Jag MINNS att ni till min förvåning nästan bad ambulansmännen om ursäkt och bedyrade att ”-Hon är inte sådan i vanliga fall” och ”-Vi har ingen magsjuka här!”

Jag MINNS oxå att ni flyttade mig med liften – vilket var enda sättet -… och hur ont det gjorde.

Jag MINNS ambulansfärden…

Jag MINNS att jag kom till akuten i Karlshamn, och rullades in i ett rum med bländande ljus som reflekterades i metallgrindarna på sängen.

Jag MINNS att jag försökte få tag i grinden för att vända mig på sidan… men inte kunde.

Där – ungefär – tuppade jag av (vad som hade hänt om jag hade ”somnat” på korttidsboendet vill jag inte ens tänka på)… jag minns varken när de satte dropp eller kateter. EKG plattorna på min kropp sladdrade om att de även tagit det, men jag är lyckligt ovetande om det oxå…

Jag MINNS att de talade om för mig att jag skulle åka vidare till Karlskrona… då var klockan runt 21-22 på kvällen.

Jag MINNS att jag åkte ambulans igen, men jag minns inte att jag blev sämre – det har jag fått berättat efteråt – under transporten… trycket försvann och nålarna slutade fungera, vilket var det första infektionsavdelningen fick försöka ordna.

Totalt fick jag nio liter vätska och ökade lika mycket i vikt –

sjuk

Inte helt olik en Michelingubbe 🙂 …

343 i CRP hade jag och lågt blodtryck, ont överallt… men allra mest i vänster knä som var så svullet att det inte gick att böja mer än max 40 grader, att jämföra med ca 100 grader dagen innan jag blev sjuk. Knäet röntgades och undersöktes även med ultraljud, men inget fel hittades… möjligen hade jag vätska under knäskålen.

Röntgen visade dock att jag hade lunginflammation, även om jag inte hade några som helst symptom på det…

Fortsättning följer… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/09/28/blodforgiftning-del-2/

—————————————————————

Vad är då blodförgiftning? Det finns en hel del att läsa om det på nätet… följande information – falsk eller sann – är klippt från flera olika sidor (därav upprepningarna).

”Sepsis är den kliniska namnet för blodförgiftning. Sepsis, som fortskrider till septisk chock har ett dödligheten så hög som 50 procent, beroende på den typ av organism inblandade. Blodförgiftning är en medicinsk nödsituation och kräver omedelbar medicinsk behandling.

”Sepsis är en allmän inflammationsreaktion på en infektion i kroppen; man talar också om blodförgiftning. Vid svår sepsis förekommer också störningar i organfunktionerna eller i blodcirkulationen och blodtrycket sjunker. Man talar om septisk chock när sepsisen orsakar en blodcirkulationsstörning och ett blodtrycksfall som inte korrigeras med vätskebehandling utan som kräver läkemedelsbehandling.”

”De personer som insjuknar i sepsis, eller blodförgiftning som det också kallas, löper dubbelt så stor risk att dö, jämfört med de som drabbas av en akut hjärtinfarkt. Sepsis är också vanligare än bröst-, prostata- och tarmcancer – tillsammans. Ändå känner de flesta inte till sepsis…”

”Man kan få blodförgiftning om bakterier kommer in i blodet via till exempel urinvägarna, huden eller lungorna. Bakterier kan även samlas vid främmande material som har opererats in i kroppen, till exempel ledproteser eller konstgjorda hjärtklaffar och därifrån spridas till blodet.

Om man är äldre eller av andra skäl har ett nedsatt immunförsvar kan man lättare få blodförgiftning.

Blodförgiftning kommer ofta mycket snabbt, ibland på några timmar, och kan vara livshotande…

Vanligen kommer symtomen snabbt och inkluderar

  • hög feber
  • frossa
  • andnöd
  • hjärtklappning
  • slöhet och förvirring
  • magont och diarréer
  • hudutslag”

”En genomgången svår sepsis försämrar patientens livskvalitet. Den vid svår sepsis förekommande muskelsvagheten och muskelförtviningen, funktionsstörningarna i det perifera nervsystemet (neuropati) eller problemen med musklerna (myopati) gör att det ofta behövs långvarig rehabilitering. Tidigt påbörjad rehabilitering främjar återhämtningen av patientens funktionsförmåga, och många problem blir åtminstone delvis avhjälpta under det följande halva året eller året…”

kapi

Annonser
Det här inlägget postades i Blekinge, Knä..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Blodförgiftning!

  1. Fru Månsson skriver:

    Fy vad hemskt och utlämnande det måste ha känts att inte bli tagen på allvar av personalen som är utsedd att ta hand om en. Kram

    Gillad av 1 person

  2. Ping: Vecka 42… LÖF, fonder och arbetsförmedlingen | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s