Knäplastik… del 2

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/10/28/knaplastik/

Genu syncro, zebrabandage, pinnastaket… kärt barn har många namn, brukar man ju säga… men om detta är så kärt vet i sjutton. Hade ett sådant i maj-juni 2014 – efter att jag brutit vänster knäskål – som gav mig sådana skav på baksidan av låret att blodvite uppstod.

Skräckupplevelse…
I samband med led byte ska leden röntgas. Detta brukar ske på vägen mellan uppvaket och avdelningen – liggandes i sängen -, men inte denna gången. Här skedde det först dagen efter… när en sk transportör skjutsade mig till röntgen i rullstol. Ont gjorde det att sätta sig i den, men det var inget emot vad det gjorde när jag skulle upp ur den… faktum är att det var en sådan skräckupplevelse att jag inte ens minns hur röntgenpersonalen fick upp mig i stående. Ont ont ont… trots att benet fortfarande var halvförlamat efter blockaden som jag fick ett knappt dygn tidigare,  men det var bara början… sedan måste jag ta mig upp på röntgenbordet. Inte det lättaste, för när bordet var i sitt lägsta läge… var det typ två decimeter för högt för att jag skulle kunna sätta mig på det. Då plockades det fram en pall som jag beordrades att kliva upp på… och jag blåvägrade! Detta var ett omöjligt uppdrag, som jag INTE ens hade klarat före operationen… än mindre dagen efter! På något sätt fick de dock upp mig på britsen och fick sina bilder.

Bilder, som såg bra ut 🙂 …

Detta är första gången jag mått bra efter en operation – jag brukar bli fyllesjuk i två dygn -, om man bortsåg från att jag var väldigt darrig i händerna… vilket skulle gå över efter frukost, fick jag höra. Det gjorde det inte, framåt middag fick jag dessutom spagettiben… vilket inte är helt lyckat när man ska gåträna. Då upptäcktes att mitt HB låg runt 75 (bör vara minst 120), så det blev två påsar blod till efterrätt (vilket gav ett HB på 100 i allafall)…

Redan andra-tredje dagen efter operationen blev jag medveten om att jag inte kunde sträcka benet… det tog stopp redan vid ca 45 grader. Att man inte har full sträckning direkt efter en operation är mer regel än undantag, men det kändes inte som det gjort efter de tre tidigare knäprotes operationerna. Jag hade enkelt uttryckt ingen kontakt med senan – muskeln – som skulle sträcka benet… men eftersom jag liggande på rygg kunde lyfta benet rakt upp från sängen, så var det inget mekaniskt fel… enligt sjukgymnasten. Läst mellan raderna, så var det mao mitt fel 😉 …

… och den enda som kunde lösa det var jag, genom att träna sträckning och dessutom gåträna, vilket jag oxå gjorde.

Den 12 oktober skrevs jag ut från ortopeden UA, och skrevs in på stroke-och rehab avdelningen i stället 🙂 … en avdelning som jag tillbringade 2½ månade på för ett år sedan ungefär. Då trivdes jag där som fisken i vattnet, och trodde förstås att det skulle vara likadant nu…men icke, mycket var förändrat, och borta var glädjen som vibrerade i luften där. Lägg där till att jag inte blev insläppt i gemenskapen av de andra patienterna, något som jag aldrig i hela mitt liv varit med om tidigare. Nå, skit samma – frys ut mig om ni vill, jag skiter i vilket -, jag var ju inte där för att ha roligt, utan för att knäet skulle få en kickstart 🙂 .

Vilket det oxå fick med hjälp av sjukgymnast två gånger om dagen + gå träning med gåbord. Lite irriterande var det då att jag fortfarande inte kunde sträcka benet mer än 45 grader…

Jobbigt att sitta uppe länge pga smärta, och jobbigt att ligga ner… för då kom alla konstiga känslor i benet. Inte nog med att det kändes som benet flöt i ett stormigt hav hela tiden, utan plötsligt böjde det sig 90 grader i knäet rakt ut till vänster eller 90 grader rakt upp. Helt omöjligt med en protes som är i ett stycke, tillika med ett genu syncro bandage… och visst låg benet stilla när jag tittade på det, men i min skalle rullade benet utan förvarning i hop sig som en snabel. Konstigt, aldrig varit med om något liknande tidigare…

knäplastik1Dag 14… sårtvätt (fotot är taget nerifrån, och ungefär mittpå finns knäet).

Att man får sämre / konstig känsel runt operationsstället är inget onormalt, men att känselbortfallet börjar ovanför knäet och innefattar HELA underbenet har jag aldrig varit med om 😦 …

Den 26 oktober skrevs jag ut från stroke-och rehab avdelningen. Då var genu syncrot upplåst till 90 grader, och det var inga problem att böja benet dit… men dessvärre kunde jag fortfarande inte sträcka det. Kan man inte sträcka benet rakt, kan man inte heller använda det när man reser sig upp. Punkt! Vilket gjorde att de fick dra upp mig i stående med hjälp av ett vårdbälte, eftersom jag inte var tillräckligt stark i högerbenet för att kunna resa mig genom att enbart använda det. Ibland – när jag kom upp i stående – nådde vänsterfoten inte ner till golvet, pga att knäet låst sig… varvid jag fick sätta mig igen och börja om.

Utskrivningen föregicks av en vårdplanering via länk, där det oxå bestämdes att utöka hemtjänsten med tre till besök varje dag… eftersom jag inte längre kunde ta mig upp ur rullstolen själv och därmed inte gå på toa när jag ville. Jag fick även veta att jag opererades pga att den 19-år gamla protesen lossnat (där ser man, det hade jag inte en aning om).

Står inget om det i utskrivningspappren, utan allt är fortfarande OK… den enda negativa noteringen var att knäet KUNDE låsa sig när jag reste mig upp.

Fortsättning följer… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/01/02/knaplastik-del-3/

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Knä..., Knäplastik, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Knäplastik… del 2

  1. Ping: Om man inte är nöjd med vården… | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s