Mekanoknä… i praktiken

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/01/28/mekano-kna/ … som innehöll ritningen till modellen.

Min ”tillverkare” förstod dock inte hur dessa enkla träbitar skulle kunna illustrera ett knä 🙂 … eftersom ett knä – helt riktigt – är en ganska komplicerad historia i rörelseapparaten.

scanknc3a43
Så här ser en ”riktig” protes ut (höger knä)…

Förutom själva leden – varesig den är av äkta vara eller konstgjort material -, så ingår oxå en knäskål + två menisker, korsband, ledband och gud, läs doktorn… vet vad, som ni helt enkelt får tänka er själv.

Den vänstra trädelen på bilderna symboliserar alltså låret, skruven är knäet och den högra föreställer underbenet… enkelt, eller hur?

När man sätter in en protes ryker tex de främre korsbanden per automatik, men de ersätts av en detalj i protesen… så man saknar dem egentligen inte.

IMG_9529Efter knäoperationer – av allsköns anledningar – följe sedan en period av icke smärtfri rehabilitering, milt uttryckt.

En variant är att man ligger på en bänk och har en skumgummirulle/boll under låret, vilken får symboliserats av TREO röret på bilderna 😉 … och sträcker upp resp. sänker ner underbenet. Om och om igen…

IMG_9527 (2)… och igen (strunta i burken till höger på bilden. Den är enbart med eftersom jag inte är fingerfärdig nog att flytta den högra träbiten upp och ner… och samtidigt hantera kameran med vänster hand 😉 ).

IMG_9529Jag KAN även göra detta med en viktmanschett på underbenet 🙂 …

IMG_9528.JPGBilderna ovan får alltså symboliserar mitt högra knä. Där har jag en ca 10 år gammal rotalink protes… som har fungerar perfekt från dag ett. Benet glider / vacklar inte – varken i sidled eller fram- kontra bakåt – i leden, utan är precis lika orörlig och stabilt inuti som skruven i ”träbenet” ovan.

Höger knä får tio poäng av tio möjliga… när det gäller stabilitet i sidled.
Höger knä får tio poäng av tio möjliga… när det gäller stabilitet framåt – bakåt i leden.

Det får även tio poäng för förmågan att bära (läs: har burit!) mig kilometervis, även i sådan terräng som det kanske inte är så smart att ge sig in i… åtminstone inte för en reumatiker.

Som om jag någonsin brytt mig om det förresten – visst, jag vet att det ÄR en sjukdom… en sjukdom som jag dessutom har, men eftersom jag inte minns något före… bara efter diagnosen – tar jag det med ett; So what!

Jag anser mig vara sjuk – precis som alla andra! – när jag har tex magsjuka, influensa eller mycoplasma… men inte pga min reumatism.

Den är snarare mer att betrakta som ett normaltillstånd, än en sjukdom. Jag är medveten om att jag sannolikt hade kunnat använt ”diagnosen” för att slippa undan saker och ting i vardagen… men ”-Jag vill ju va som duuu!” för att citera en gestalt i Djungelboken.

Jag vet att folk har förutfattade meningar om mig i allmänhet, och om reumatiker i synnerhet… och framförallt vad en reumatiker kan tänkas uträtta.
Resultat har blivit att jag aldrig berättat i förväg vad jag tänker göra (om jag nu till äventyrs INTE fixar det, så behöver jag åtminstone inte ge förstås-sig-påarna vatten på kvarnen).

Jag vet vad jag kan (eller inte!). Ni kan vara helt lugna, jag ger /gav mig inte på saker som jag inte trodde på själv, men hade jag en – i mitt tycke genomförbar – plan tog jag mig gladeligen från A till B… även om jag kanske inte löser uppdraget på samma sätt som en icke reumatiker hade gjort. Det är liksom som så att det syns sällan på slutresultatet hur någon gjort för att komma dit 🙂 .

knä2 (3)Jag har mao inte bangat för att göra precis vad jag velat och trott varit genomförbart, och har utforskat omgivningen häromkring… sällan utrustad med mobil, men alltid med kamera 🙂 – även om det inneburit att jag hamnat mitt ute i ingenstans.

—— så var det då vänster knä ——

Suck! Vänster knä opererades – efter mycket tjat från min sida – den 8 oktober 2015… och fortfarande den 6 februari 2016 saknar jag 45 grader till full sträckning. Det blev så i samband med operationen, och hur mycket jag än försökt sedan dess så kan jag fortfarande inte sträcka det mer.

Före operation hade jag full sträckning… dessvärre oxå ett rejält översträck, dvs jag kunde sträcka benet så mycket att hälen lyfte 15-20 cm från bänken, likaså var det böjbart i sidled.
Detta blev resultatet av blodförgiftningen – påstår jag! – som jag fick i januari 2015, då merparten av ledband och annat krimskrams runt knäleden plötsligt sa upp bekantskapen… och benet gick från att ha varit hyfsat stabilt till att bli rent livsfarligt att belasta och försöka gå på.

Detta var också anledningen till att jag tjatade mig till att byta ut den 19 år gamla protesen och ersätta den med en protes av rotalink modell, liknande den jag har i höger knä (som i sin tur ersatte en 14-år gammal protes, där ledband mm var obefintliga efter att jag lyckats med det omöjliga… nämligen att få ett protesknä att hoppa ur led).

IMG_9537Problemet visar sig direkt. Jag KAN lägga upp benet på skumgummirullen, men det är oxå allt… jag kan inte sträcka benet rakt från denna positionen.

IMG_9538Det finns då två alternativ; A= ta bort rullen, låsa benet i rakt läge och därefter lyfta upp benet på rullen igen, eller B= ha kvar rullen och låta en sjukgymnast räta ut benen så jag kan låsa det i rakt läge.

IMG_9532.JPGSen ska då musklerna tränas genom att sträcker upp resp. sänker ner underbenet. Om och om igen… vilket är omöjligt, för vid ca 10 grader rasar det ner i leden (ska jag uppskatta raset, så säger jag två centimeter)…

IMG_9537.JPGPå sekunden ”ramlar” underbenet ner INUTI leden… och underbenet girar till åt vänster, samtidigt som det blir fritt fall.

I detta ”ner-ramlade läget” kan jag ta i så jag blir blå för att försöka sträcka ut benet igen, men icke… det enda som händer är att underbenet drar ännu mer åt vänster.

Vänster knä får nio poäng av tio möjliga… när det gäller stabilitet i sidled.
Vänster knä får två poäng – för att jag är så snäll – av tio möjliga… när det gäller stabilitet framåt – bakåt i leden.

Effekten av detta blir att jag inte har någon som helst kontroll över underbenet mellan 10 och 45 grader. Detta i sin tur gör det omöjligt för mig att resa mig upp från sittande… på samma sätt som Svensson gör, utan jag får ge olika signaler till benen… vilket min hjärna inte är gjord för.

Det är knappast Svenssons heller… ni kan ju prova att ta två steg med vänster ben och ett med höger ben nästa gång ni ska upp eller ner för en trappa, så får ni se.

——————————————

Operatörerna är rörande överens om att detta inte blev som det var tänkt… däremot vet de inte vad som orsakar problemet, eller vad man kan göra åt det.
De är tveksamma till om en ny operation kan åtgärda detta… risken är – fick jag veta – att knäet blir sämre… 

De spekulerar i att det är min fula knäskål som orsakar detta… eller den lösa benbiten i knäet, eller min underliggande sjukdom.

Min knäskål är försedd med märlor och ståltråd (=ful) efter ett knäskålsbrott i maj 2014.
I samband med den operationen lämnades en lös benbit kvar i knäet (den ser tillomed jag på röntgenbilden)… men därefter har det gjorts två operationer till i knäet, så man har haft två gratis chanser att plocka bort den om man velat.
Ful eller inte, så funkade den dock tillsammans med den gamla protesen… och benbiten låg inte heller i vägen för rörligheten.

Att det är ledgångsreumatismen* som orsakar detta tror jag inte ett ögonblick på… det är snarare en kränkning av min person, och något som gärna läkarkåren kör med. Går jag tex till vårdcentralen med världens förkylning / influensa / halsfluss… får jag veta att jag visserligen har förhöjd sänka, men det beror på att jag är reumatiker, inget annat. Bara att hoppas att jag inte drabbas av någon allvarlig sjukdom, för jag lär inte bli trodd…

———- varför ———–

Varför satte ni in en protes som uppenbarligen krävde 100% fungerande ledband på en patient SOM NI VISSTE saknade fungerande dito???

————————–

*Ledgångsreumatismen ÄR skyldig till att jag har knäproteser, det är sant… men varför påverkade det inte de tre tidigare proteserna jag haft / har på något negativt vis? Det får ni gärna berätta för mig…

———————

PS: När ni läser detta har jag redan mejlat detta till ortopedi.blekingesjukhuset… likaså skickade jag det till ortopediskakliniken sus i skåne när jag ändå höll på.

FORTSÄTTNING LÄR FÖLJA, TYVÄRR…
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/02/11/egenremiss/

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Foto, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s