Vissa minnen sitter för alltid…

Nu är det 30 år sedan statsminister Olof Palme sköts ner på öppen gata efter ett biobesök i den frusna Stockholmsnatten… och Sverige blev sig aldrig mer likt – påstår jag -, för genom hans död försvann min tro på att alla människor föddes goda.

Jag minns att jag var ledig från jobbet, och satte på radion det första jag gjorde på morgonen… och där spelades kyrkmusik. Ruggigt, så jag skiftade till Tvn… och där blev jag sittande.
Frampå förmiddagen kom pappa och hälsade på… vad han ville? Inte en aning, men det slutade med att vi blev sittande framför tvn hela förmiddagen. Hur kunde detta ske… i Sverige?

——✿❀❁•*¨`*•✿❁•*¨💕💕`*•.✿❁•*¨`*•✿❀❁———–

Fram till 1986 – då var jag 27 år – var nog mina minnen just bara mina… och inget som kommer att gå till världshistorien. Här är några av dem 🙂 !

Mitt absolut tidigaste minne kommer från 1962, typ… när jag var runt tre år gammal.
Mina farföräldrar och pappas bröder bodde i ett hus som låg kanske 75 meter norr om vår gård… och ofta tog en av farbröderna med mig hem till farmor och farfar. Eftersom han hade en cykel fick jag ibland äran att sitta på pakethållaren när han ledde den hemåt…

Jag minns fortfarande hur han uppmanade mig att ”streta” med benen, för att mina fötter inte skulle hamna i hjulet. Solen sken, telefonstolpen vid vägen doftade tjära… och jag minns hur jag sakta sakta böjde på knäna – bara för att visa att han hade fel – och lät fötterna sjunka ner; För hur skulle ett hjul kunna vara farligt?

Nästa minne jag har är att jag ligger på föräldrarnas dubbelsäng… omringad av ledsna släktingar. Jag minns dock inte sköterskan som kom varje dag för att plåstra om min sargade fot, ej heller minns jag att jag samlade de använda bandagen i grytskåpet 😉 . Men jag minns fortfarande hur salvan luktade…

Jag minns den himmelsblåa dockvagnen… som jag fick i julklapp. Julaftnarna firades alltid hos farföräldrarna, och deras hus var byggt så att man kunde springa runt runt genom rummen. Jag minns att jag blev tillsagd att inte springa med dockvagnen – två fingrar i kors -…  och jag minns fortfarande hur det lät när när jag tog en kurva för snävt och skärmen skar in i teakdörren.

Jag minns hur rädd jag var 1964… när jag skulle börja på ”Lekis” . Jag minns oxå att jag kunde göra en sak med vänster pekfinger som ingen annan kunde 😀 …

Jag minns mina första skridskor… – vita, med skinnkant – eftersom Lekis skulle iväg och åka skridskor. Pappa spolade is hemma och försökte lära mig att bemästra dem. Ska inte gå in på hur det gick, men det slutade med att han körde och köpte en spark till mig i stället 😉 …

Jag minns den ”jätte stora” vinröda cykel jag fick på min 6-års dag 1965… och hur pappa sprang bakom och höll i pakethållaren. Att hitta balansen var inte så svårt, men det största problemet var att varken mina armarna eller benen var långa nog… så krasch boom bang satt jag i ladugårdsväggen. Med den kraschen fick min cykelkarriär ett abrupt slut!

Jag minns att föräldrarna bytte bil 1965… en ljusblå opel ersatte wauxhall.

Jag minns när jag skrevs in i skolan 1966… och rektorns undrade om jag kunde räkna till tio, och jag svarade att jag kunde räkna till hundra. Han bad mig göra det… och jag svarade att jag inte orkade. Kan säga att jag blev utskrattad:) …

Jag minns badresan med skolan till Kristianstad badhus den 18 oktober 1967… dagen efter kvällen föres hemska storm. Vi räknade fällda träd och avbrutna flaggstänger under bussfärden…

Jag minns oxå min förvåning över takstolen som låg i farföräldrarnas källartrapp. Den måste flyget ÖVER deras tvåvåningshus för att kunna hamna där…

http://bilderisyd.se/index.php/1967?page=5

Jag minns när jag och en klasskompis glömde matteböckerna hemma… och fröken skickade i väg oss att hämta dem. Det var vinterväglag och ingen av oss hade en cykel… vilket innebar att vi fick springa 1000-1300 meter hem för att hämta våra böcker. När vi väl sprunget tillbaka till skolan var mattelektionen nästan slut… och jag hade rimfrost på småhåren på fingrarna. Lärdom,: Glöm aldrig böckerna hemma…

Jag minns att syrran fick en liten tvåhjulig cykel i födelsedags present 1967… och det visade sig att jag utan problem kunde cykla på den. Jag nådde inte bara ner till tramporna, utan kunde även sätta fötterna i marken…

Jag minns sportlovsresan till Frostavallen i Skåne 1968 och pulka-åkningen där… tyvärr minns jag oxå hur ont jag hade i foten den dagen, som i vanlig ordning var stukad.

Jag minns farmors födelsedag den 12 november 1970… och att jag vägrade gå dit – men det gick ju inte för sig -, så jag tvingades dit. Sur som ett ägg vägrade jag äta tårta, utan satt på golvet lutad mot en garderobsdörr hela eftermiddagen.”-Ser ni inte att ungen är sjuk!”, sa farmor…

Jag minns den 13 november 1970… den började med blodprov på distrikts-sköterska mottagningen i Mjällby, fortsatte med nya blodprov på vårdcentralen i Sölvesborg… och innan dagen var slut var jag inlagd på barnavdelningen i Karlskrona (och jag lärde mig att göra som farmor sa… annars blev man stucken i fingrarna).

Jag minns att jag var hemma över julen 1970… men efter helgerna lades jag in på sjukhus igen, denna gången på Barn-reumatologen i Lund. Det första de opererade var mitt ”roliga” vänstra pekfinger (så då var det slut med att imponera på kompisarna med det)…

Jag minns den 23 augusti 1971… då jag och en av pappas bröder var och plockade björnbär. Dagen efter var han död… och pappa och farmor ville veta hur han verkade när vi plockade bär.Mitt sista minne av honom är att han satte sig på ett tunna när vi kom tillbaka till gården… och jag sprang in med bären.

Jag minns att det skulle ta tre-fyra år till för mig att fatta att jag hade en sjukdom… för jag trodde ju att sjukhusvistelsen gjort mig frisk. Att jag inte rörde mig som alla andra var nämligen inget jag kände…

Jag minns att jag tyckte livet var slut när jag konfirmerades 1973. Nu var det bara vuxenlivet kvar…

Jag minns hur besviken jag blev när jag öppnade slutbetyget från grundskolan 1975… och upptäckte att jag för första gången ”bara” fått en 4 i teckning.

Jag minns hur snopen jag blev när historien upprepade sig… slutbetyget i teckning på gymnasiet sänktes oxå till en 4.

Jag minns hur illa jag plötsligt tyckte mina underlater luktade 1977… efter att ha varit på arbetsförmedlingen för att söka sommarjobb.

Det besöket slutade med en utskällning, och jag fick veta hur hemsk jag var som inte ville jobba med äldre… för alla kan inte jobba med barn, djur eller att rita.
Ännu värre var det att jag inte visste vilka i byn som jobbade i metropolen Sölvesborg – som hade körkort – som körkortslösa jag kunde åka med. Men han hade faktiskt ett jobb med djur… på ett kycklingslakteri.

Jag minns hur glad jag var när körningen var avklarad i juli 1977, och endast teorin återstod… för där och då visste jag att körkortet var mitt 😀 .

Jag minns hur irriterad jag blev – efter att gjort en synovecktomi på reumatologen i Lund 1979 … och en mamma till en annan patient trodde jag fyllde 15år… när jag faktiskt fyllde 20 år :/ .

Jag minns första gången jag satt på en häst 1980 på ridskolan… och jag glömmer aldrig min första ofrivilliga avsittningen samma år (i maj månad när ett ångtåg passerade förbi ridskolan, vilket hände EN gång per år i samband med Holje marknad).

Jag minns att jag gjorde en kemisk synovecktomi i Karlskrona runt 1984… och mitt högra knä gick från dåligt till sju gånger värre.

jag3 (2)

Kul var det när jag – 27 år – tvingas legitimera mig på systemet 1986 😀 .

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vissa minnen sitter för alltid…

  1. Fru Månsson skriver:

    Vacker och fridfull du ser ut på bilden och fint skrivet. Minnen finns ju både bra och dåliga men jag minns också Palme. Jag sov över hos en kompis och jag minns också den overkliga känslan när jag hörde nyheten. Jag var 10 år gammal och världen blev sig aldrig mer lik.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s