Alla känner apan…

Rebloggat från 2010… men mitt sinne för att känna igen folk har inte blivit ett dugg bättre : ) .

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

Alla känner apan, men apan känner ingen… och eftersom jag är urusel på att känna igen folk, så är det apvarning på mig mest hela tiden! Vet inte om det är något att skryta med egentligen, men denna min lilla ”defekt” kan ge upphov till både roliga och pinsamma situationer .

En rolig episod inträffade för en tid sedan vid vagnskjulet till ”min” mataffär. Jag stod där med ryggen mot parkeringen och fjuttlade som bäst med flärpen – för att få loss en varuvagn – när någon började prata bakom min rygg.

”-Ursäkta, men är det inte du?”
Varpå jag vänder mig om, och ser en mamma med en flicka i 5-6årsåldern vid sin sida… och ”vilken unge har hon haft i skolan innan tro, far direkt genom min hjärna ?”

”-Är det inte du som var med i Sölvesborgs ridklubb?”
Jooo… jag drog lite på svaret. Vad ville människan? Eftersom jag inte varit det minsta aktiv i stallet på säkert tio år, så har jag heller inte betalt medlemavgiften på ett par år. Var det det hon visste kanske?

”-Jamen… var det inte du som gjorde tidningen? Som ritade så bra?
Joo, det var jag… men vem, vem, vem är den blonda mamman med den lika blonda dottern. Hjärnkontoret jobbar för högtryck, och plötsligt vet jag…

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

Jag hade hand om ridklubbens (Sölvesborgs Ridklubb) tidning för länge sedan. Efter en 5-6 år tyckte jag det räckte, avsade mig uppdraget och blev avtackad… men inröstad igen något år senare (du måste… annars blir det ingen tidning, ju!).
Förutom de mindre roliga bitarna som att ringa och tjata på manus efter utgånget datum ”-Jag måste ha det NU!”, och att lämna och hämta från kopieringen… till nöjet att ”göra” tidningen.

Framsidan var min, likaså baksidan… och baksidan var vigd åt TVIGGY. Kanske inte världens mesta häst (för han heter Mulle)… men väl ridskolans. Så här såg hon ut

tviggy

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

tviggy1

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

tviggy2

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

tviggy3

Det var lätt att hitta på upptåg till Tviggy så länge jag själv red, sedan blev det svårare… man fick liksom ingen input (eller avput!) längre, om man säger så … men jag läste något härom veckan som retade min fantasi. Handlade om häst + paraply…

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

Jag inser att jag har sett ”bilden” tidigare… av den blonda mamman, med sin lika blonda dotter!

—❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️❄️—-

”- Du vet inte vem jag är… det kan du inte… det var jättelänge sedan!”
Sant, det var jättelänge sedan, men ju mer jag hörde hennes röst… ju säkrare blev jag och drar till med namnet ”Kajsa”!

Reaktionen blev omedelbar och tjejen bokstavligt tappade hakan… När hon får mål i mun igen, är första frågan:

”-Hur? ”Kajsa” är min syster… men Du kan omöjligt känna igen oss”

Nja, det svarade jag lite defust på, så kanhända grubblar hon fortfarande på hur jag kunde veta vem hon var… men hon hade rätt i en sak, jag kände förstås inte igen henne.

 

Ha en trevlig kväll

 

PS: Ibland har mitt hjärnkontor sina ljusa stunder – och då var en sådan stund! – och skickade mig 20-25 år tillbaka i tiden, och där var hon igen… den blonda mamman med sin lika blonda dotter… som numer också har en blond dotter!
Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Blogg, ridskola, Sölvesborgs Ridklubb, tecknade hästar :-), Tecknat :-), Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s