Känna och klämma på…

Den 24 maj var mitt knä och jag på ortopeden i Lund och blev betittade, tillika klämd och känd på… knäet alltså. Fyra fem läkare som undersökte det handgripligen… så det är ju tur att knäet inte gör ont från början, för då vet i sjutton om jag gått med på ”behandlingen”.

Fast gått med på det hade jag säkert gjort, frågan är väl snarare om jag stått ut med kännandet och klämmande då…

IMG_9593[1]
Inte så farligt som det ser ut… blåmärke i sig själv gör inte ont, det är bara om man trycker på dem. Så jag skulle inte uppskatta att bli klämd på i dag, kan jag säga 😉 .

✫¸¸.•´¯`✫✫´¯**¯`✫✫¸¸.•´¯`✫ 

Men vi tar det från börja, så först var jag på röntgen.

Alltså, jag kan inte förstå varför landstingen inte kan ha ett gåbord eller liknande på en röntgenmottagning.

Att det inte finns något gåbord på röntgen i Karlshamn är svår att förstå, eftersom man har en operations avdelning. Jag är väl knappast den första patienten – som dagen efter en knäplastik, och med ett ben som inte lyder pga en blockard – ska röntgas?

Att då begära att patienten – som endast stått på benen ett fåtal gånger efter operationen, och MED hjälp av ett gåbord – ska förflytta sig från rullstolen till ett högt röntgenbord UTAN nämnda hjälpmedel är inte bara direkt elakt… utan även mycket riskabelt.

Därför var det en stor besvikelse att upptäcka att det var lika illa på den fronten i Lund. Det måste för sjutton komma fler mer eller mindre blockhalta patienter dit än jag…

Mitt ostyriga knä följer inte några som helst regler för hur ett knä ska bete sig. Detta gör att jag måste hålla i något när jag reser mig upp, för annars kan jag inte räta ut benet… och ett rakt ben är förutsättningen för att jag ska kunna lägga tyngd på det.

Lätt ordnat med hjälp av ett gåbord, men omöjligt utan… men finns det inget så finns det inte. Det fungerar hjälpligt att ta tag i en stolsrygg… men det blir onödigt äventyrligt på det sättet 😦 .

Därefter vidare till ortopeden där 4-5 läkare konstaterade att det ska inte gå att få ett underben att dra iväg utåt vänster som mitt gör, när man har en knäprotes. Likaväl gör mitt det…
Sedan klämdes det och kändes, vred och vändes UTAN att någon kunde förstå varför knäet, el. protesen beter sig som den gör. Att det skulle bero på en för liten protes – som Karlshamn menade – tvivlade de på…

Tillbaka till röntgen igen – och upp på ett annat röntgenbord, ala tippbräda – för att genomlysa knäet, dvs ta rörliga bilder. På dessa ser man att pelaren roterar, typ 45 grader utåt i leden när jag försöker sträcka benet… i denna position hakar den sen sannolikt i någon annanstans i protesen och resultatet blir att knäet ”hänger sig” och benet inte blir rakt per automatik, när jag vill det.

Det värsta är att det är jättesvårt för mig att försöka beskriva hur detta knä beter sig… så att någon förstår hur jag menar.
Fast å andra sidan är det inte så lätt att förklara hur ett ”normalt” knä fungerar heller… man tar bara för givet att det ska göra det.

Enklast är att jämföra mitt underben med något som Svensson kan relatera till… men INTE ett knä.
Ta tex. en köksluckas med ett trasigt gångjärn i stället.

knä77

Det går – precis som med luckan ovan – att få mitt knä och underben i rätt läge (för att kunna belasta det), men det kräver en hel del knixande och parerande först…

Enkelt uttryckt, så har jag alltså inget fungerande gångjärn på insidan av knäet… men så enkelt är det dock inte. Protesen har inga gångjärn – och ska inte ha – på sidorna, utan en pelare i mitten. 

✫¸¸.•´¯`✫✫´¯**¯`✫✫¸¸.•´¯`✫ 

Femur… eller lårbenet på ren svenska, är kroppens längsta ben, 
Mitt lårben är till stora delar fyllt av metall… dels en stam som kommer från höftprotesen, dels ett dito från knäplastiken. För att det ska kunna fungera behövs dessutom en knäskål som kronan på verket.

knä8
Min är ful – lagad & lappad (försedd med metalltråd)- , tunn och kan numer betraktas mer som en rest än en knäskål… men trots detta fungerade den dagen före operationen, men det var också sista gången.

knä7

Tre stora muskler har man på låret… men min ”yttre breda lårmuskeln” finns i praktiken inte längre, men de övriga båda klarar att hålla mitt ben rakt utan större problem.

Jag känner hur lårmusklerna jobbar och konektar till den ”främre skenbensmuskeln”… men ju mer jag tar i med lårmusklerna för att sträcka benet, ju mer kraft går ner i skenbensmuskeln och underbenet dra iväg utåt helt utan min vilja.

Vad man kan göra åt detta då? Ja, det skulle förstås även jag väldigt gärna vilja veta…

——————————–

 

knä9

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Känna och klämma på…

  1. Fru Månsson skriver:

    Det låter verkligt jobbigt! Hoppas dock att du får en skön helg! Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s