Mjukdelskirurgi med lossning av alla strukturer…

… runt knäet, förstärkning med nät på insidan och sist men inte minst placerades knäskålen mitt på knäet (den satt nämligen på insidan av knäet).

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/12/08/ryggbedovning/

… förutom fyllesjukan pga ryggbedövningen, fick jag sedan nästan fyrtio graders feber dagen efter operationen och befarad blodförgiftning. Inte kul alls…

Det är visserligen en helt annan sak att få en en ”kontrollerad” sepsis, än en – hejsan hoppsan – som slår ner som blixt från ingenstans, kan jag meddela (efter att ha fått det vid två tillfälle tidigare… bara så där).

Lågt blodtryck – där övertrycket ligger under sjuttio – , frossa och ett CRP en bra bit över trehundra… är ”varnings tecken” för just detta tillstånd, som jag råkat ut för alldeles för många gånger nu (det var nämligen inte första gången jag fick det efter en operation heller).

Dessutom lågt blodvärde (87) pga operationen, och en vilopuls på 100 – mot normalt 67 – gjorde att jag förutom ett hjärta på rätta stället även hade ett på var sida av halsen. Det var inget lugnt dunk dunk dunk… sextiosju gånger i minuten precis, utan TJONGTJONGTJONG utan mellanrum i nästan en vecka.

Detta resulterade i vanlig ordning i att jag fick litervis (4) med dropp (för att på så sätt hålla igång cirkulationen) – och antibiotika rakt in blod via CVKn -, vilket var EN anledning till att hjärtat fick jobba extra hårt… en ANNAN var det låga blodvärdet.

Så från att ha varit en lågrisk patient, blev jag nu uppdaterad till en högrisk dito!

Först efter fyra dygn fick jag – efter allsköns odlingar på blod och urin, som visade sig vara negativa… en påse blod för att höja blodvärdet.
Hade någon av odlingarna däremot visat på bakterier av något slag, hade jag INTE fått blod… eftersom det hade fungerat som godis för dem 🙂 .

——————————————

Nåväl, så varför gav jag in på detta då… att låta operera vänster knä för fjärde gången på två och ett halvt år. En operation som kanske inte kommer att göra knäet ett dugg bättre, kan man ju undra?

Tja, största anledningen är väl att jag inte kunnat lära mig att bemästra den kopplade protesen som sattes in på ortopeden i Karlshamn den 8 oktober 2015, och som fick knäet att bete sig på ett oförklarigt sätt… som inte ens skulle vara möjligt med den protes typen.

Jag kände redan dagarna efter den operationen att jag inte kunde sträcka benet rakt, och det berodde INTE på att det gjorde ont… utan på att något inte fungerade i knäet (detta är den fjärde knäplastik som jag gjort, så man kan väl säga att jag har viss erfarenhet av hur det ska kännas och fungera efteråt).

IMG_9567
En ganska missvisande bild – på grund av motljus – av mitt vänstra ben från april 2015.
Foten står inte på golvet – vilket man kan förledas att tro när man ser fotot -, utan är ca tre decimeter upp i luften, och visar den sträckdefekt på ca 40 grader som jag fick efter protesbytet… tillika drog underbenet 30 grader i sidled. Att en sk kopplad protes (som detta är) går i valgus ska vara omöjligt.

Detta och det faktum att det tog lång tid innan Lund hittade någon avdelning på Blekinge sjukhusen som kunde ta emot mig och mitt gipsade ben (ska ha gips i sex veckor) gjorde att jag blev kvar där till den 2 december…

Annonser
Det här inlägget postades i Knä..., Knäplastik, Reumatism, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s