Svar till patientnämnden…

Tre veckor hade jag på mig att svara på brevet daterat den 8 december hos patientnämnden, angående mina synpunkter på bemötandet jag fått på ortopenden i Karlshamn. Om jag inte svara innan dess behandlas mitt ärende anonymt vid nämndens nästa möte och avslutas. Brevet – som även innehåller C:s ursäkt och förklaringar till varför det blivit som det blev – är daterat den 18 november 2016. 

Jag öppnade detta brev som först den 17 december, pga att jag varit inlagd på sjukhus mellan den 15 november och 16 december 2016… och då hade redan nästan hälften av dessa tre veckor passerat.

————————————–

Jag förstår att operationer / behandlingar inte alltid lyckas, och det säger jag inget om. Jag förstår även att man inte styr över tiden när man inväntar svar från tredje person…

Hennes brev ger dock ingen förklaring till varför de lovade / sa en sak till mig när jag var där den 26 januari och 18 maj, och flera månader senare skriver in något helt annat i min journal. Jag vet att jag inte får bestämma vad som ska stå i nämnda journal, och det har jag inte försökt heller… men det minsta man kan begära är väl att den överensstämmer åtminstone någorlunda med det som sades vid besöken.

Jag är också medveten om att man inte gärna gör några operationer under sommaren, men vad är anledningen till att man då inte tar vara på denna sommar tid, för att skriver ifatt i patientjournalen?

Vad är anledningen till att man inte ens bekräftar i journalen att jag faktiskt var på ortopenden den 18 maj förrän den 18 augusti? Det tycker inte jag är att föra journalen inom skälig tid…

Detta – tillsammans med det faktum att hon var oanträffbar, trots att hon varken var sjuk eller hade semester – är huvudanledningen till min anmälan.
Mer info finns här: https://gunvorpersson1.wordpress.com/javla-kna/

PS: Jag tycker inte att det ska vara möjligt att göra anteckningar i journalen fler månader efter ett besök Är besöket tex den 1 januari, så bör det INTE gå att skriva in i journalen på detta datum efter typ två veckor… utan då måste man skriva det datum på anteckningen som är just då, tex den 17 januari.

Som det är nu ser det väldigt bra ut efteråt, och det framgår ej att läkaren (eller annan vårdpersonal) kan ligga månader efter med journalanteckningarna…

Vänligen Gunvor Persson

— Sölvesborg den 23-24 december 2016 —

Jag hade helt riktigt ett knä som var instabilt i alla riktningar och som var direkt farligt att gå på, MEN anser trots det inte att det var något större fel på sträckapparaten.

Om så hade varit fallet hade jag knappast kunnat sitta och böja och sträcka benet rakt igen, med en två kilos vikt manschett runt smalbenet.

knä9
Jag reste mig också obehindrat från sittande till stående med detta knä före operationen… vilket jag inte lyckats med en endaste gång efter protesbytet.

Den 8 oktober 2015 byttes en nitton år gammal protes ut mot en sk kopplad dito. Redan dagarna efter blev jag varse att jag INTE kunde sträcka benet, och det berodde inte på smärta, utan på att något inte fungerade i knäet.

Tre veckor senare togs samtliga 34 agraffer bort på vårdcentralen i Sölvesborg, och sårläkningen bedömdes var ua.

(jag är opererade många gången, och det har läkt ua vid de flesta tidigare operationer, utom två. Första gång var på åttiotalet när jag fick en fistel i ärret, andra gången var 1993 när jag bröt lårbenshalsen. Då lät man vartannat stygn sitta en vecka extra).

Den 7 december 2015 hade jag en telefontid med C. Tanken var väl att jag skulle bekräfta att jag numer hade ett fungerande knä, men så var ju inte fallet… faktum var att jag inte ens kunde beskriva hur knäet betedde sig, så att hon förstod vad jag menade.
Hon kom då ner till sjukgymnastiken på specialist rehab i Karlshamn – där jag hade en tid samma dag – och fick se hur benet betedde sig.
Första frågan var: -Vad har du gjort? Har du ramlat?

Sanningen var att jag följt föreskrifterna med ortosen som jag fick, och nej… jag hade varken ramlat eller äventyrat knäet på något annat sätt.

Hon konstaterade att knäet var instabilt i alla riktningar i området 10-45 grader… och jag blev skickad till röntgen på studs och stubin, eftersom hon skulle träffa de som sålt protesen dagen efter.

Sedan gick tiden, det blev jul nyår och trettondag…  UTAN att jag hörde något om vad denna röntgen visade.

Den 11 januari 2016. Ringde JAG upp ortopedmottagningen och fick en besöks tid i slutet av januari.

Den 26 januari 2016 träffade jag C och R på ortopedmottagning i Karlshamn. Jag får då veta att det fanns tre möjliga orsaker till knäbekymret. Nämligen min fula knäskål (som var reparerad efter en knäskålsfraktur i maj 2014), en lös benbit eller underliggande sjukdom.

Detta hade jag svårt att acceptera pga att jag hade samma sjukdom, knäskål och lösa benbit före operationen som efter… skillnaden var bara att det INTE hade hindra sträckapparaten från att fungera tillsammans med den gamla protesen.

Operatörerna var dock rörande överens om att detta inte blev som det var tänkt… däremot visste de inte säkert vad eller vilket som orsakar problemet, eller vad man kan göra åt det.
De var tveksamma till om en ny operation kunde åtgärda detta… risken var – fick jag veta – att knäet kunde blir ännu sämre. Sanningen var att knäet även utan åtgärd blev sämre för varje dag som gick.

Jag blev dock lovad en telefontid om fyra veckor, och att hon kunde sjukskriva mig när min sjukskrivning gick ut den sista mars… och det är nu helvetet börjar. Ett helvete där jag önskade mig en massiv stroke, för det hade löst både mina och ortopedens problem för all framtid.

Den 11 februari 2016 skickade jag en egenremiss till ortopeden i Lund.

Den 20 februari 2016 fick jag svar på egenremissen.
Ett nattsvart svar som innebar att Karlshamn måste skicka journal anteckningar och röntgenbilder till Lund… och några anteckningar fanns INTE i min journal, varken från den 7 december eller 26 januari.

Den 26 februari 2016 ringde jag ortopedmottagning för att få reda på när den utlovade telefontiden skulle bli. Det visade sig att det inte fanns någon anteckning om detta, men de sökte C (vad nu detta innebär)…

Den 4 mars 2016 ringer jag av samma anledning ortopedmottagningen, och får veta att C inte hade svara på förra veckans sökning… men att de skulle söka henne igen.

Den 5 mars 2016 tog jag kontakt med en kurator i Karlshamn. Anledning: jag ville veta hur jag går vidare med mina kontaktproblem med ortopeden…

Den 11 mars 2016 ringer jag igen… med samma fråga, utan att få något svar och återigen söker de C. Jag motiverar också varför jag ringer och tjatar om telefontiden; Jag vill ha en second opinion i Lund..

Den 18 mars 2016 ringer jag för fjärde gången. Nu får jag ett brev uppläst för mig från C, som säger att man kommit fram till att mina knäproblem beror på att knäskålen hoppar ur led. Därför ska jag få en remiss till ortopedverkstan för att prova ut en ortos som ska hindra detta…

Fungerar det då någorlunda att sträcka benet med ortosen, kan de besluta om att operera knäskålen… och önskar jag då fortfarande att träffa någon ytterligare läkare på regions-kliniken så är det ok innan de tar ett slutgiltigt beslut. Ok, ingen hade blivit gladare än jag om problemet hade gått att lösa med en ortos.

Den 31 mars 2016 var jag vårdcentralen i Sölvesborg pga att sjukskrivningen gick ut siste mars, och de var inte nöjda – milt uttryckt – med Karlshamns sätt att förhala detta på, utan uppmanade mig att genast ringa den.

När jag då berättade att jag redan ringt dit fyra gånger – utan att lyckas få tag i ”min” läkare – tyckte hon hela historien lät konstig, och föreslog då att jag skulle skriva brev / mejla i stället (vilket jag också hade gjort, men utan reaktion).

Likaså tyckte hon att jag skulle söka mig till Halmstad… eller varför inte Kristianstad i stället. Visserligen skulle Karlshamn vara tredje bäst i Sverige när det gällde knäplastiker… fan tro´t, sa jag och fick medhåll.

Den 13 april 2016 gör jag – efter mycket vånda och dåligt samvete – som vårdcentralen tyckte, nämligen anmälde ortopeden till patientnämnden. Inget roligt att anmäla någon man är i beroendeställning av…

Den 14 april 2016 fick jag ett brev från Karlshamn som berättade att de skickat en remiss till Lund till samma läkare som svarade på min egenremiss den 20 februari.

(detta var också dagen jag fick tummarna ur och skicka det ifyllda formuläret ang. dödande av husets bortkomna pantbrev i retur till banken. Utan pantbrev kan man nämligen inte sälja en fastighet… och min ekonomi är nu körd i botten. Jag – som trodde jag skulle kunna avveckla hemtjänstens tre dagliga besök på sikt efter operation – måste i stället nu ha hjälp sex gånger om dagen).

Den 18 april 2016 åkte jag tur och retur till Karlskrona för att prova ut ortosen som skulle hindra mitt knä från att hoppa ur led.

Mannen som skulle prova ut bandaget svor rakt ut vid åsynen av mitt ben med 40 graders sträckdefekt och 30 graders valgus felställning. Detta knä var inget han kunde åtgärda med en ortos, utan ett fall för ortopenden fick jag veta… men det var ju de som remitterat mig dit.

IMG_9567Han hade rätt, ortosen hjälpe inte ett dugg… jag kunde inte sträcka benet mer än så här (bilden är dock missvisande… jag har inte vänster fot på golvet, utan 2-3 decimeter över det). Det enda som hände var att mitt nästan smärtfria knä gjorde jätteont.

Den 25 april 2016 fick jag veta (via patientjournalen) att jag fått en tidig tid på ortopeden i Karlshamn den 18 maj… som jag omgående försökte ändra på. Kan liksom inte ge mig ut INNAN hemtjänsten varit här. Egentligen ville jag haft ett annan datum också, men det resulterade i en motfråga OM huruvida jag ville komma till mottagningen överhuvudtaget. Det ville jag…

… likaså fick jag en bekräftelse från Lund att remissen från Karlshamn hade kommit fram. Tre månaders väntetid på en kallelse.

Den 26 april 2016 – strax före klockan 17.00 – ringer Lund och meddelar att jag har fått en tid den 4 maj klockan 18.10.

Min strategi inför den framtida Skåneresan har varit att ha en sk. ledsagare med mig… eftersom jag har svårt för att köra rullstolen själv. Detta blev jag lovad av hemtjänsten att det skulle gå, även om det var på kvällen…

Glad i hågen ringde jag sedan beställningscentralen för att boka en sjukresa… men se det gick inte, eftersom de fått meddelande om att jag skulle åka tåg. Panik! Jag tar mig inte ens ut ur huset själv, än mindre ombord på ett tåg på egen hand…

Ringde ortopeden i Karlshamn, och tro det eller ej… jag fick tag i en sekreterare som inte hunnit gå från jobbet. De stänger nämligen klockan två på fredagar, och klockan var tio över…
Hon kunde se tågbiljetten i papperna, och lyckades dessutom hitta någon som kunde ändrar det till en sjukresa med ledsagare. Detta faxade hon sen till beställningscentralen… och uppmanar mig att ringa dit om en halvtimme.

Jag väntade en timme innan jag ringde beställningscentralen igen. Ridå! De hade inte fått något fax, och bad mig återkomma på måndag…

Där och då var jag övertygad om att det inte skulle bli någon second opinion i Lund, och övervägde på fullt allvar att ringa och be dem stryka min tid… för jag skulle inte fixa att ta mig dit.

Jag gjorde det inte, men tandläkartiden jag hade den 3 maj ringde jag återbud på – när jag nu ändå var på skithumör. Det beslutet fick jag bittert ångra ett halvt dygn senare, då jag bet av en tand…

Ringde beställningscentralen på måndag morgon, och tro det eller ej… faxet hade kommit, så nu gick det bra att boka resan till Lund på tisdags eftermiddagen.

Den 4 maj 2016 och ortopeden i Lund.
”Första felet” som är slående… är att jag har en dålig vastus lateralis, dvs. en av de tre muskler – den på utsidan av benet – som man använder när man sträcker benet.
Detta kan man råda bot på genom att sätta ett ”bråck nät” runt om den, och sy fram och tillbaka genom nät och muskel. Då svarar muskeln med att bilda ärrvävnad… vilket gör muskeln stabilare. Låter bra… men det finns ett stort MEN. Det är svårt att få till detta på en reumatiker, med taskig bindväv.

”Andra felet” är att knäskålen vandrar medialt. Redan på de preoperativa bilder kan man se att den cerclagerade patella ligger dåligt, nästan vid sidan av. Den känns mycket tunn och som en rupturerad kapsel i hela lateralsidan…
Kan aktivt sträcka så att det är 45° cirka sträckdefekt, sen får man passivt hjälpa till och då rätar benet ut sig från ungefär 30° valgus till helt rakt och hon kan hålla det rakt. När hon sedan släpper och kommer tillbaka till 30°, tappar hon fullständigt kraften.
I sträckt läge är hon helt stabil i sidled. I semiflekterat läge, som sagt, valgus ut mot 30° men stabil sagittalt.

”Tredje felet, eller iallafall misstänkt fel”. Protesen förefaller sitta fast och man kan inte se några tecken på zoner eller lossning. Dock uppför den sig mycket märkligt, och i semiflekterat läge får man en känsla av att den inte är riktigt stabilt på medialsidan…

Ett spännande fall, tyckte M i Lund!
Inte helt säker på om jag håller med om det, men han behövde mer ”hjärnkraft” först, och ville sedan se mig igen.
Jag kommer därför att bli kallad till ett sk. ”tisdagsmöte” i Lund… vilket innebär att 4-5 läkare gemensamt ska titta, klämma och känna på knäet. Hoppas de kommer fram till något bra…

Den 18 maj 2016 var jag på ortopeden i Karlshamn. Anledningen till att jag egentligen inte ville ha detta datum var att jag fyllde år, vilket C & R kommit på… så de menade att jag inte borde vara på ortopeden den dagen, utan hemma och äta tårta och dricka vin i stället.

Jag var beredd att argumentera för min knäskål med näbbar och klor – ortosen hade nämligen endast orsakat blåmärken och en smärta som var svår att stå ut med, trots att jag åt Panocod i parti och minut… utan någon egentlig lindring -, men den nämndes överhuvudtaget inte… för de hade gjort en kovändning sedan i påskas!

Nu berättar de att de gjort en felbedömning av mitt knä, och protesen de satte in i oktober var för liten. Eftersom jag är så liten (!) satte de in den minsta modellen av protes… vilket var rätt beslut i oktober. Nu hade de kommit fram till att de kunde gjort på ett annat sätt vid operationen och då oxå valt en större protes-modell.

Resultatet av den felaktiga protesen – vilket de beklagade – var att knäet inte kommer att bli bättre än så här… och det kommer inte att hjälpa hur mycket jag än vill eller tränar.

Man kan ju tycka att detta borde vara ett mycket knäckande besked att få, men på något underligt vis känns det som en halv seger; Det var inte jag som var dålig på att träna, det var inte jag som inte ville tillräckligt mycket… det var en mission impossible med en felaktig protes!

Jag berättade också att jag redan varit i Lund – och skulle dit igen – , varpå C undrade om jag inte kunde höra av mig EFTER jag varit där, och berätta vad Lund trodde om knäet eftersom återkopplingen mellan sjukhusen var så dålig.

Detta gick jag lite motvilligt med på – motvilligt av den enkla anledningen att jag inte ville lägga Lunds ord i Karlshamns mun – … så av samma anledning bestämde jag mig för att INTE göra det förrän Karlshamn skrivit i min journal om mitt besök där den 18 maj.

Jag bad också om – och fick – en kopia på en röntgen bild av mitt knä till min blogg, eftersom jag skriver och antecknar alla turer om detta knä noga. Hennes svar på det var förvåning över att jag bloggar… men det borde hon vetat, eftersom jag skickat dem i mejl till henne. Åtminstone har jag fått svaret att mina mejl vidarebefordrats till henne…

Den 24 maj var jag på ”betittnings tisdag” i Lund… vilket innebar att flera läkare klämde och kände på mitt knä. Jag var även på röntgen och genomlysning… utan att något kunde förklara knäets märkliga rörelsemönster. Det ska inte vara möjligt – fick jag veta – för ett knä med en kopplad protes att gå 30 grader i valgus – och låsa fast sig i den vinkeln, så man får bruka våld för att få benet rakt vid uppresning -, men att det skulle bero på en för liten protes trodde de inte alls på.

Protesen är möjligen insatt med lätt felrotation i tibia, men det kan inte förklara det hela.

Vi får samlas och fundera på hur vi skall göra och vi är helt eniga med Karlshamn om att detta är en övervägande mjukdelsproblematik (detta var första gången jag fick veta att Karlshamn ansåg att detta bero på mjukdelsproblematik. Se den 26 januari och 18 maj).

De hade tre tänkbara sätt att försöka räta till detta på A: försöka slå bort protesen, vilket de inte rekommenderade… risken var att jag skulle bli av med så mycket ben att det inte skulle gå att få ihop det sedan. B: Steloperera knäet… vilket inte jag var jätteintresserad av eller C: mjukdels kirurgi.

Nästa fråga var sedan vem som skulle utföra en eventuell operation… Lund eller Karlshamn? Detta hade jag inga synpunkter på, men fick veta att om Lund skulle göra det krävdes ytterligare en remiss från Karlshamn på själva operationen.

Den 16 augusti 2016 är det 90 dagar sedan jag var på ortopeden i Karlshamn… och ännu står det inte ett ord i min patientjournal om att jag var hos dem den 18 maj.

Den 18 augusti 2016 uppdaterar Karlshamn journalen.
Patienten har också fått sin patellastabiliserande ortos och tycker inte att detta har gett tillräcklig effekt. Har egentligen inte besvärats av någon värk (fel. ortosen orsakade sådan smärta att jag hade svår att stå ut med den, trots triangelmärkta mediciner).
Gångförmågan är bättre än innan operationen, men svårigheter nu att resa sig, måste själv reponera leden i gott läge (vilket givetvis påverkade min  förmågan att gå mycket).

Turligt nog så fick hon ett mycket snart besök till Lund och har varit där vid 1 tillfälle. Enligt patient så kliade man sig i huvudet och hade ingen aning om vad som var fel. Hon ska därför åter för nya bilder, troligen i genomlysning. Man ska också diskutera fallet i grupp nere i Lund.

Vi beklagar för patienten att hon har fått en så dålig funktion. Tyvärr har vi ingen riktig förklaring till varför detta bekymmer uppstod. Hon verkar dock omhändertagen i Lund och har ju där blivit snabbt handlagd efter jag skickade remiss. Tills vidare inget planerat återbesök utan vi får avvakta vad Lund tycker.

Den 29 augusti 2016 skickar jag en blogg till ortopeden i Karlshamn innehållande skärmklipp från min journal på vad Lund skrev efter jag hade varit där den 24 maj. Det tar högst en timme därefter innan C ringer mig…

Jag berättade att jag inte hade hört något från Lund efter besöket i maj månad, däremot har försäkringskassan ringt mig.

Har jag inte hört från Lund inom tre veckor – fick jag veta – ska jag återkomma till C… så får någon högre upp kontakta dem! Jaha du, att försöka få tag i någon på ortopeden i Karlshamn via telefon har jag ingen bra erfarenhet av…

Den 1 september 2016 kan man NU läsa i journalen att C blivit uppringd av Lund, och fått veta vad de kommer att erbjuda mig… och hon skickar då en specialistvårdsremiss till dem på inneliggande vård.

Den 4 september 2016 skickar jag ytterligare en blogg till Karlshamn med skärmklipp (skrivna av Lund) från journalen.

Den 7 september 2016 skriver Lund i journalen att de fått journalanteckningar från Karlshamn, daterade den 29 augusti.

Den 17 september 2016 bloggar jag igen, med anledning av att det skrivits en positiv sak i min journal (se 7 september) daterat den 1 september.

Den 21 september 2016 Fick jag rådet av C att ringa dr Malmviks sekreterare för att boka in en telefontid för närmare diskussion gällande tider och förväntat resultat. Uruselt råd. Svaret jag fick var att han inte hade någon sekreterare, utan jag ombads i stället ringa vårdcentralen i Sölvesborg (!) …

Den 17 oktober 2016 skriver C i min journal att nu har patienten åter skickat en lunta papper.
Samma C som ett halvt år tidigare bad mig berättad vad Lund kommit fram till vid mitt framtida besök där ”eftersom återkopplingen mellan sjukhusen är så dålig”, men efter brevet jag fick – med samma innehåll som skrevs in i min journal den 17 oktober – känns det inte som om hon är speciellt intresserade  (det är förövrigt länkar jag skickat, inte en lunta med papper).

I brevet (och journalen) står också ”Vill inte vårdcentralen i Sölvesborg ansvara för sjukskrivningen är det inte mer än rimligt att jag övertar ansvaret för detta”… vad är det löftet värt? Den 26 januari var det inte värt ett dugg.

Detta brev blev dock spiken i kistan för min del. Jag kommer fortsättningsvis INTE att upplysa ortopeden i Karlshamn om vad som eventuellt kommer att hända med mitt knä. Vill de veta det, får de faktiskt ta reda på det själv!

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svar till patientnämnden…

  1. Ping: Blt i dag: Känner sig inte hörda i vården… | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s