Det ser lovande ut…

Fredagen den andre december 2016 transporterades jag liggandes mellan Lund och Karlshamns lasarett.

Liggande på grund av att det böjda benstödet jag hade haft med mig ner till Lund inte var kompatibelt med ett gipsat ben… och att låna mig ett rakt benstöd gick de inte med på, ”för de försvinner bara”… trots att jag hade ett återbesök där redan måndagen efter (den 5 december, klockan 14.00) för att plocka agraffer och gipsa om.

När jag fjorton mil senare anlände till Karlshamn, hade arbetsterapeuten på rehab redan ringt Lund med frågan om huruvida jag hade passande benstöd med mig eller ej, och fått beskedet att det hade jag…men så var ju inte fallet.

Återbesökt var också av någon anledning ändrat till tisdagen den sjätte… okey då, även om jag erkänner att jag blev förvånad över det beskedet.

På söndagen frågade jag om det var klart med återbesöket. Var det måndag eller tisdag klockan två som gällde?
Svaret jag fick då var att jag skulle åka upp till ortopeden klockan två på måndagen…

I min värld ligger dock ortopeden i Lund ner i förhållande till Karlshamn… och inte upp, men nu visade det sig att även besöksadressen var ändrad. Det var inte Lund som gällde längre, utan Karlshamn…

Väl där visade det sig att Karlshamn och Lund INTE gipsar ben på samma sätt, så det tog en stund för dem att få bort gipset… eftersom det varken gick att såga eller klippa upp det bara så där, på grund av att det bestod av både mjukt och hårt gips om varannat (mjukt klipper man och hårt sågar man upp).

Nåväl, längst in under gips fanns sedan ett STORT plåster över själva operations stället. Dessa plåster brukar vara stenhårda av torkat blod, men detta var vitt och fint… förutom tre knappt centimeter stora fläckar. Med andra ord hade såret knappt blött alls efter operationen 🙂 .

img_9726Den stora ringen som syns är tryckmärke från plåstret.. eller plåstren rättare sagt,
för det var två stycken.

Tjugofyra agraffer (dvs, stygn av metall… inte helt olika de som blir när man häftar ihop papper med en häftapparat) hade jag, och samtliga plockades där och då.

agraff

De var förvånade över att det läkt så fint… vilket i sin tur förvånade mig. Jag har alltid tagit för givet att ett sår efter en operation ska läka utan konstigheter, men det skulle jag tydligen inte göra fick jag veta.

Okey, men så är det iallafall… precis som jag alltid tagit för givet att jag ska komma helskinnad från punkt A till punkt B varje gång jag sätter mig i en bil. Jag kalkylerar INTE med att bilfärden kan sluta på akuten eller bårhuset… även om det ju rent teoretiskt faktiskt är så. 

Fotot ovan med agrafftången är taget efter protesbytet i oktober 2015, och det är inget fel på läkningen där heller…

Jag trodde sedan att jag skulle gipsas igen, eftersom jag skulle ha gips i sex veckor och därefter ortos – åtminstone är jag helt övertygad om att det var det beskedet jag hade fått i Lund -, men Karlshamn förordade en låst ortos direkt i stället med motiveringen att den inte är lika tung som ett gips… dessutom kan man ta av den när man duschar.

Så det blev en låst ortos i stället för ett nytt gips, men det tog inte lång stund innan jag blev varse att jag hade 15-20 graders rörlighet i knäet… trots att det inte var något fel på ortosen och sidostyckena var spikraka.

Det slutade med att jag fick åkte UPP till ortopeden och gipsade om benet dagen efter…

—————————-

Ungefär en vecka senare dök det upp två killar från ortopedverkstan i Karlskrona, med order om att prova ut en ortos på mitt ben! Why???

Varför nu detta? Jag förstod ingenting, och killarna förstod nog ännu mindre. Jag kände mig väl mest som den berömda åsnan mellan två hötappar, och visste inte vem jag skulle tro på längre… Lund eller Karlshamn?

Den förstnämnda kandidaten var ju de som opererat knäet senast, och de som jag därför trodde mest på… samtidigt som jag ju var inlagd på Karlshamns lasarett.

Två olika lasarett – som dessutom ligger i olika län – med allt vad det innebär med tex olika system när det gäller journalföringen; vilket innebär att de inte kan se varandras anteckningar via nätet…

Det slutade med att de konstaterade att det skulle bli svårt att prova ut en ortos på mitt gipsade ben…

 

———- 30 december 2016 ———

Var jag så på återbesök i Lund, och jag erkänner utan vidare att jag var ganska skärrad inombords inför detta besök. Hur skulle knäet bete sig när gipset kom bort?

Jag vet ju av erfarenhet hur stelt ett knä normalt sett är efter en operation… men hoppades förstås att något positivt hänt med det. Samtidigt som jag försökte intalade mig själv att det kunde var precis som innan, men hoppades att det iallafall inte hade blivit ännu sämre av detta ingrepp…

… men det visade sig att jag kunde böja benet ner till ca 30 grader, och dessutom sträcka det rakt därifrån igen – och igen… och igen -… något som jag INTE kunnat göra sedan den 7 oktober 2015.

En på samma gång mycket märklig, som svårbegriplig upptäckt. Jag kunde nu utan egentlig ansträngning göra något som jag inte lyckats med – hur mycket jag än har försök – det senaste året 🙂 . 

Jag fick oxå veta att mitt knä INTE hade gått att få ordning på med en knäskåls-stabiliserande ortos, utan enda möjligheten var operation!

Därefter fick jag en ortos a´la pinnastaket – låst vid 40 grader – vars skenor bockades till för att följa mitt bens form. Detta är förövrigt fjärde gången jag har en sådan på vänsterbenet (jag räknar inte den som Karlshamn satte på för en månad sedan), och ingen har varit den andra lik när det gäller remmar och spännen…

knäFörsta modellen som jag hade senvåren 2014… som gav mig skav från hell.

—– anteckningar i min journal från Lund —–

fb1

… och nu en vecka senare sitter jag och böjer och sträcker benet stup i kvarten, och tänk; det fungerar fortfarande 😀

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Det ser lovande ut…

  1. Lisa linander skriver:

    Jag blir uppriktigt glad för att denna op lyckats. Kram och fortsatt god bättring.

    Liked by 1 person

  2. Gunsan skriver:

    Sitter här med ett litet leende på läpparna efter att ha läst det här inlägget. Skickar en liten tummen upp (y) och hoppas att det fortsätter åt rätt håll.

    Liked by 1 person

  3. Solsi skriver:

    Hoppas verkligen att det går vägen nu

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s