Hosaby 23 juni 1785. ”- Så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…”

Detta är den åttonde delen om Marna och hennes flickebarn… och fortsättningen på:

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/22/hosaby-23-juni-1785-rannsakningen-av-marna-fortsatter/

————————————-

Den anklagade Marna Nilsdotter frågades om VAD hon trodde hade gett gs kyrkoherde Engeström anledning till samtalet med Marna och hennes fader?
Varpå hon svarade, att han – gp kyrkoherden – åberopade att ett påstående emot Marna som påstod att hon skulle vara med foster hade anmälts hos honom, och dels på grund av Marnas utseende… och då i synnerhet hennes något svullna benen.

Något som vid denna tiden besvärade henne, och som sades kunna bero på att hon voro i havande tillstånd… vilket senare Marna anmärkt på, och berättade att hon i flera år haft svullna ben.

Frågades tillika om HON visste att sådant antingen vara rosen eller början till vattensot?
Ja. Därmed hade Marna trott att kyrkoherden blivit bedragen och stillad, och hon hade blivit lugnad, även om olyckan hade tvinga henne till att tiga för sin själasörjare… så försäkrade dock Marna att hon inte desto mindre verkligen varit förlöst när detta samtal ägde rum om söndagen den 4de juni hos gp kyrkoherden Engeström.

Svullnaden i benen – som sådant medför – hade dock ännu inte fullkomligen efter födseln börjat lägga sig och försvinna.

Härvid påmindes Marna Nilsdotter om den sinnes författning, varmed hon gjort sig delaktig i den heliga nattvarden och frågades slutligen om vilket öde hon tänkt sig för sitt framfödda foster, om inte sanning genom undersökningen blivit upptäckt?
På detta svarade Marna…

”- Jag tänkte bära barnet till kyrkogården och gräva ner det där, så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…”

… men på grund av uppkomna hinder hade det blivit uppskjutit intill dess undersökningen var ett faktum.

Frågas hur länge Marna haft uppsåtet att gräva ner sitt foster på kyrkogården?
Svar: Alltsedan hon började känna sig havande.

Med anledning av detta yttrande från Marna försökte Tingsrätten åter igen övertyga henne om deras stadgade beslut om att i lönndom vilja skilja sig från barnet, varesig det föddes med liv eller inte.

Detta måste ju varit orsaken till varför Marna med så mycket omsorg döljt sitt havande tillstånd och vid födseln sökt enslighet… men något sådant vill den anklagade Marna Nilsdotter inte kännas vid, utan förklarade att hon endast velat bära barnet till kyrkogården i den händelse att det skulle födas dött.

Hon skulle ingalunda haft i sinnet att göra det samma någon skada, så sant efter hennes egen utlåtelse… om det bara varit fött med liv.

Frågas om något rått Marna att ställe sitt barn till kyrkogården?
Svar: Sedan barnet varit dödfött, så hade Marnas moder tillstyrkt att det i hemlighet skulle grävas ner vid kyrkan, sägandes att det vid liknande tillfällen var det vanligt att man avlämna barnet i bänk.

Detta förfarande kunde nu inte den anklagade Marna Nilsdotter genom frågor svara på, varför frågan gick vidare till de övriga till rannsakningen kallade personerna,

———- rannsakning av kallade personer ————

Först inställde sig Marnas moder, hustru Hanna Larsdotter – femtioåtta år gammal, och född den 10.09.1727 (Lars Jonsson & Kersta) i Håsaby -, hög till växten, med starka lemmar och magert ansikte… berättandes att hon varit gift i 35 år med sin ännu levande man Nils Nilsson.

I detta äktenskap hade hon fött nio barn – varav allenast fem leva, och som alla fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Marna är den andra i ordningen (f. 1754-09-09)…

… och på tillfrågan uppmanades hon att berätta om sin dotter, som straxt efter sistledna Mikalitid kommit hem från sin tjänst på Skönabäcks gård  – om vilket inget kunde anmärkas, för hon hade alltid uppfört sig väl, så vida Hanna visste -, och skulle varit rådd med barn.

Inte hade hon hellre av modern Hanna blivit misstänkt för att vara med foster, förrän kyrkoherden vid Kyndelsmäss i vintras påstod så… men sedan hade han åtskilliga gånger tilltalat Hanna i detta ämne, och hon hade av den anledning frågat Marna om något felades henne.

Men Marna hade inte sagt något. Det var först för ungefär fem eller sex veckor sedan som hon frågat dottern om hon var havande, vilket Marna då erkände.
Därefter hade de inte pratat mer om saken – varken vid det tillfället eller senare – … ända tills Marna måndagen den 30 sista maj vid klockan halv fem på eftermiddagen kommit in i stugan – efter att ha varit ute en stund – där modern satt och spann.

”Hon bar då sitt barn – som nyss var fött – i särken framför sig, tillika med efterbörden och mycket blod som därmed följt med.”

Marna hade berättade att hon ramlat ner från höskullen i ladan, och därefter fött sitt foster dött. Hon hade tagit upp det för att visa modern, och skall enligt den senare visat mycket oro och gruvelse över sitt barn.

Därefter hade Hanna gjort på vanligt sätt med fostret. Hon berättat att hon hade tagit det så kallade löge (=tvätt) vattnet – ur en vattenspann i köket – till en kittel, och tvättat barnet rent.
Hon hade funnit barnet vackert och fullt friskt, men sa också när hon fick frågan att hon inte kunde veta huruvida det varit fullgånget eller ej, men alldeles dött var det, försäkrade Hanna…

Fortsättning följer…

————————————————————

Kyndelsmässodagen avslutar jultiden på kyrkoåret, och infaller på en söndag mellan den 2-8 februari… om det inte råkar vara fastlagssöndagen då, för då är det föregående söndag. Har firats i Sverige sedan 1772…

Mikaelidagen är en kyrklig högtid till ärkeängelns Mikaelis ära. I bondesamhället var det en av de viktigaste högtiderna, åtminstone fram till 1800-talet. Den hade betydelse som markering av skiftet mellan sommarhalvår och vinterhalvår… vilket styrde arbetet. Skörden skulle nu vara bärgad och djuren skulle tas hem från betet…

—————– tidigare delar ——————–

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/04/12/hasaby-varen-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/04/18/hasaby-20-juni-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/02/18/obduktion-anno-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/12/hosaby-23-juni-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/15/hasaby-23-juni-1785-marnas-berattelse/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/19/hasaby-den-23-juni-1785-rannsakning-av-marna/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/22/hosaby-23-juni-1785-rannsakningen-av-marna-fortsatter/

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hosaby 23 juni 1785. ”- Så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…”

  1. Gunvor Persson skriver:

    Håller på med en illustration till detta… om den blir klar någon gång.

    Gilla

  2. Ping: Hosaby 23 juni 1785. Rannsakning av Marnas moder… | Fantasin skenar…

  3. Gunvor Persson skriver:

    Listers häradsrätt AIa:46 (1785-1785) Bild 3740 (AID: v414126.b3740, NAD: SE/LLA/10038)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s