Vecka 23… tyngden på dalskidan, älskling

Lagt till ytterligare 800 varv denna veckan… vilket innebär 5200 varv morgon och kväll. Trampar nu dessa 5200 varv utan uppehåll, vilket tar ganska precis 1,5 timme.

Efter 1200-1300 varv börjar trampcykeln att gnälla och gnissla… och efter 5200 varv är tramporna av plast fisljumna och metallen de sitter på är så varm att man riskerar att bränna sig på dem OM man råkar vidröra dem…

… med andra ord tror jag inte den är gjord för att trampa tusentals varv på i ett sträck!

Tanken – eller målet – med detta var ju att benen skulle bli lika tjocka i omkrets ovanför knäet, men det verkar inte fungera… så frågan är om det ens är värt att sitta och rabbelräkna TRE timmar varje dag???

Vecka 15 var vänster ben 49 cm och höger ben 54 cm i omkrets strax ovanför knäna… i dag är motsvarande siffror 48 och 50 cm.

———————————————

Hos sjukgymnasten har jag de senast två månaderna bland annat tränat på att ställa mig upp kontra sätta mig ner med kontroll… dvs kunna sätta mig ner sakta – genom att hålla emot – UTAN att tappa allt och dimpa ner med en duns.

Detta gör man genom att ha tyngden på HELA fötterna och böja sakta på knäna. Svårt, svårt… redan vid 15 graders böjning i vänster knä är jag rökt, och hela vikten ligger på höger ben.

Plötsligt ramlade dock kronan ner! Det är INTE knäet jag ska böja för att ha en chans att lyckas med detta… utan fotlederna, vilket hjärnan totalt förträngt. Visserligen blir jag inte starkare i låren för det, men jag kan lyckas någorlunda med uppgiften i alla fall 🙂 .

Tanken är att jag ska vara utan ortosen mer och mer… och också gå mer på rätt sätt utan den, dvs genom att böja på knäna i varje steg. Läskigt är det – och kräver mycket tankeverksamhet, eftersom jag inte gör så per automatik – , men men…

… kanske kan jag någon gång lära mig att lita på att knäna INTE – och utan förvarning – plötsligt viker sig, för då är jag körd trots gåbordet.

Därför har jag varit utan ortosen hela veckan…

————————————–

Kommunens sjukgymnast har ringt ang att jag önskar ett gåbord med större hjul – det är inlines hjul på det jag har, typ… och de hugger i minsta ojämnhet, även i mina sk handikappanpassade platta ”trösklar”.
Broms som JAG når måste det också ha – bromsen på ”mitt” gåbord kan jag inte använda alls, eftersom man låser dem genom att trampa på en spak på bakhjulen. Resultat av det är att jag inte ens tar mig ner för rampen…

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s