I förgår – 22 juni – ringde en kvinna från Sölvesborgs kommun och undrade om jag fått gåbordet utbytt ännu… FÖR PAPPRET HADE FÖRSVUNNIT, så hon visste inte om det var bytt till ett med större hjul eller ej.
Blev lite överrumplad av samtalet, men svaret är nej… jag har fortfarande det gamla med inlineshjul, typ… utan broms, men hon lovade att de skulle höra av sig när de fått hem ett.
Ok, vad svarar man på det?
Ett av bakhjulen med broms – det andra ser likadant ut -… vilket innebär att man måste trampa på båda för att låsa / bromsa gåbordet. Det är inte helt enkelt i sig själv, lägg sedan till att hjulen befinner sig en halv meter bakom mig… så kan ni tänka er omöjligheten i det hela.
Denna konstruktion gör att jag inte kan bromsa gåbordet själv… vilket är en förutsättning för att jag ska våga mig ner för backen = rampen – och upp igen.
—————————————————–
Har ringt ortopeden för att flytta ingreppet i höger knä, eftersom dels datumen var sämsta tänkbara, likaså klockslaget. Jag kan inte vara i Karlshamn klockan 08.30 – duschad inför operation – om jag gör aldrig det.
Nu ska jag få en tid i september i stället 🙂 …
—————————————————-
Ringde även fotvården i Sölvesborg, eftersom jag gått på fotvård där tidigare… och inte blivit kallad sedan i januari. Fick numret till fotvården i Karlshamn i stället, eftersom det är de som ansvarar för det och ”bara” hyr en lokal på vårdcentralen.
Sagt och gjort, jag ringde dit och fick veta att medicinsk fotvård bara var till för amputerade och diabetiker… problem med långa klor, ursäkta naglar… får man lösa på annat sätt!
Bad henne då skriva – och skicka mig – ett intyg som ger hemtjänsten tillåtelse att klippa mina naglar, för annars gör de nämligen inte det på en reumatiker… men si det gick inte.
Ok, men hos vilken privat fotvård kommer jag in med rullstol då? Kan säga att diskussionen slutade med att jag fick en tid dit iallafall…
—————— opålitligt är bara förnamnet —————-
Vänster knä är ju som det är… fungerar mestadels att belasta utan problem, för att i nästa sekund utan förvarning ”snurra” inuti, vilket gör att jag fullständigt tappar kontrollen över benet (inklusive mig själv).
Den opålitligheten har inte försvunnit, trots träning hos sjukgymnast till och med den 19 juni… och frågan är om det någonsin kommer att försvinna. Jag börjar tvivla 😦 .
Funderar på att sätta på en liten söt ortos som jag har – som jag hade dygnet runt innan jag bytte protesen 2015 -, och testa om det fungerar bättre med den.
PS: Jo, jag trampar fortfarande flera timmar om dagen på trampcykeln…
Fantasin skenar... 