Hosaby 29 juni 1785… återupptogs målet om det misstänkta barnmordet

Den 29 juni 1785 återupptog så tingsrätten målet från den den 23 juni (nr 3) om den för begått barnamord misstänkta – och vid tingsrätten anklagade och häktade – pigan Marna Nilsdotter från Hosaby.

——————–Den 23 juni … ———————-

… hade hennes föräldrar förlagts att åter infinna sig i tingsrätten den 29 juni, och medtaga den äska som Marnas foster skulle varit inlagt i under den tiden som det låg i hennes kista.

… hade likaså beslutats att Marna skulle ha besök i arresten av gp Hospitals pastorn och stadskomministern magister Björk. Han anmodas att ytterligare – genom föreställningen av guds ord… -, försöka förmå henne att bekänna, samt efteråt meddela vad som resultatet blev härav… samt även lämna besked angående hennes kristendoms kunskap.

… beslutades att en undersökningen på stället i Hosaby skulle förrättas av nämndemännen Knut Persson från Hörby och Håkan Rasmusson från Kullarp, för att utröna om Marnas berättelse om fallet och barnsbörden – i den av henne nämnda och beskrivna ladan – vid jämförelse på plats, kunde vara sannolik eller inte.
Ett skriftlig protokoll från undersökning måste avges…

… hade åklagaren även uppmanat gp stadsfiskalen Gillström att noga efterfråga – och göra sig underrättad… – om allt som i någon måtta kunde tjäna som upplysning i försvarets sak. Likaså om de av Marna Nilsdotter uppgivna tvänne vittnen, drängen Olof Persson och hustru Bengta Eriksdotter…

… beslutades att flera personer skulle inkallas – som kunde tänkas  ha någon kännedom i målet –, som kunde ligga till grund för rannsakning.

Dessutom skulle gp Doktor Trendelbourg innan dess inkomma med den önskade besiktnings attester… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/02/18/obduktion-anno-1785/

———- hospital pastorn Björks yttrande ———–

Hp stads Communistern och hospital pastorn Björk, hade till den 29 juni meddelat ett skriftligt yttrande, så lydande:

På vederbörlig anmodan har jag flera gånger i arresten besökt kvinns personen Marna Nilsdotter från Hosaby.
Hon äger en något svag kristendoms kunskap, men kan dock redogöra någorlunda för de angelägnaste stycken av salighets läran – dvs om man i frågorna rättat sig efter hennes enfaldiga begrepp – så vet hon ganska väl om långt mindre ogärning och synd, än om det brott som hon hos domstolen anklagats för, och vartill hon studsat nekat – … då jag under våra samtal försökt förmå henne till uppriktighet och sin missgärning bekänna.

Förövrigt torde hennes själasörjare gp kyrkoherden Engström i Mjällby bäst kunna ha upplysning om hennes kristendom och förut förda vandel.
Karlshamn den 25 juni 1785. Björk.

——————– 29 juni —————–

Innan tingsrätten fortsatte med rannsakningen upphämtades den anklagade Marna Nilsdotter från fängelset…

… och i närvaro av så väl åklagaren gp stadsfiskalen Gillström, som hennes föräldrar och övriga till rannsakningens kallade personer, underrättades hon om innehållet i de inkomna säkra bevisen.

Ånyo gjordes försök att få henne att bekänna det brott – som hon med mycket anledning var misstänkt och anklagad för -… men all möda med att försöka förmå Marna Nilsdotter att bekänna var även nu förgäves.

Hon svarade studsa, och utan någon synlig rörelse: att hon INTE märkt något liv hos barnet – eller med uppsåt eller vetskap tillfogat det samma någon skada -… men förklarade sig inte ovillkorligen påstå att fostret blivit fött dött… eftersom hon under själva födelsearbetet hade av plågorna varit betagen all sans och uppmärksamhet på vad som omgav henne… och således inte kunde veta huruvida barnet då eller strax efter födseln givit tecken på liv, men med fullkomlig säkerhet sa hon sig kunna bedyra, att hon själv inte märkt något sådant.
Med anledning av detta yttrande, frågades Marna:

-Hur länge hade den dåning varat, som hon sagt skulle ha kommit efter det av henne omnämnda fall från höskullen?
Varpå hon svarade att dåning upphörde innan födelsearbetet började… eller när blodet först börjat framdrivas – men innan barnet ännu visat sig.

Således hade Marna inte varit bortsvimmad under själva barnsbörden, men dock av födslovåndor varit för påverkad för att kunnat ge vakt på vad som tilldrog sig… på något annat sätt kunde inte Marna Nilsdotter förklarar sig.

——————————

Den av nämndemännen Knut Pehrsson och Håkan Rasmusson inlämnade skriftliga berättelse över förloppet av den granskningen och undersökning som de av tingsrätten blivit beordrade att göra, upplästes och fanns vara av följande innehåll:

———- nämndemännens yttrande ———–

Till följd av order, har undertecknade på undertecknat datum, infunnit sig hos frälse bonden Nils Nilsson i Hosaby… för att där söka fullständig underrättelse om sammanhanget av den anklagade pigan Marna Nilsdotters utsaga och berättelse rörande hur hennes oäkta barn blivit framfött.

Detta skulle skett i hennes faders foderladan… medan hon – Marna – samlat ihop hö eller foder till några kalvar, och då plötsligt fallit ner igenom skullen eller slindret, samt råkat slå i en stor sten – som skulle ligga uti bondens lada -, så att fostret i all hast skulle blivit framfött dött.

1. Visade Nils Nilsson 40 stag i foder från stuvan – ladan -, i vilken flera små runda jordfasta stenar låg, vilka nu undersöktes.

Den ena var en aln på ena och en och en åttondels aln bredd på andra hållet (60 x 70 cm, typ)… samt sex och en halv tum (ca 15 cm) hög på västra kanten, men på östra och andra kanterna jäms med jorden.
Höjden mellan skullen och stenen är netto tre alnar (1 aln = ca 60 cm).

2.Undersöktes om något tecken kunde återfinnas på skullen där nerfallet enligt Marnas berättelse – mitt ovan stenen – skulle skett, men där fanns icke den ringaste tecken… helst sedan varken hö eller annat foder hade varit på samma slinder i näst förledan vinter var mycket mindre än det Nils Nilsson medgav… ej heller syntes någon bristfällighet på skullen, utan fants det så varit mitt över stenen annorstädes …digt, så att ingen rubbning syntes vara över stenen, än i det övriga därav vara i år eller på länge tid skett, under… väl över allt sett … .

3. Ytterligare besett vid detta tillfälle om det på stenen kunde synas tecken efter det så kallade svatten – som vid barnfödsel vorden frångången Marna -, men icke heller kunde det ringaste inhämtas som styrkte att Marnas berättelse var sannolik.

Så var synen och besiktningen, intygas i Hosaby den 25 juni 1785.
Knut Pehrsson och Håkan Rasmusson, nämndemän

Så väl Marna Nilsdotter – som hennes fader Nils Nilsson – påstod nu (vid efterfrågan) att hö och annan foder verkligen skulle ha funnits på höslidret under den senaste vinter, … men förklarade sig också vara ur stånd att bevisa detta, eftersom hushållet endast bestod av Nils Nilssons egna barn… och något främmande folk skulle inte varit i gården som kunnat intyga det.

Den anklagade Marna uttalade sig då: -Det blod som kunde blivit kvar i ladan efter henne och barnet var borta, likaså själva efterbörden. Förmodligen skulle spåren av det försvunnit på grund av kalvarna – vilka hade gått lösa i ladan –  och gick inte längre att återfinna.
Detta faktum kunde egentligen inte Marna riktigt förklara, utan försäkrade endast – om än någon förvirrat – att hennes omgjorda berättelse skulle vara sann… styrkt eller icke.

Efter att ha hört de inhämtade yttranden konstaterade tingsrätten vidare, att bottnen mellan slindret och ladan är väl sammansatt av raftan (?) – på så sätt som Marna tidigare berättat – och inte av brädor, vilket gjort att det möjligen kunnat trampas sönder… men ingen tydde på att så skulle ha hänt.

Då inflikade Marnas fader, att fallet till äventyrs kunde ha skett från stegen som man kliver upp på slindret från… tvänne alnar på östra sidan från den i undersökningen förut beskrivna stenen.

Detta ville inte Marna Nilsdotter själv medge, utan förnyade sin forna utsaga… men med den förändring att hon inte förut insett att hon efter fallet och under barnsbörden kommit att ligga tvärsöver och uppå själva stenen i ladan… men i fallet skulle hon hamnat något stycke ifrån densamma på den norra sidan.
Dock höll hon fast i sitt påstående att huvudet vid fallet hade stött emot stenen…

Marna Nilsdotters moder hustru Hanna Larsdotter gjorde inte någon ändring i sin avlagda berättelse (tidigare i målet), och sade sig inte heller kunna upplysa om vad som tilldragit sig i lada, eftersom hon varken varit närvarande där vid barnsbörden – eller eftersökt spår efter densamma – eller vid fallet…

… men där sa Hanna emot sin dotter: Dels skulle ju Marna burit in den så kallade efterbörden jämte barnet i stugan, dels skulle efterbörden vara nergrävd och ännu kunna hittas vid västra gården uti den södra stug backen.

Detta bestred dock sedan Marna – när hon hördes därom -, sägandes att efterbörden sistledna måndag på jordegummans tillstyrkan blivit uppgrävd ur backen, där den hade legat sedan födseln. Därefter hade den på elden i kjokat blivit uppbränd, vilket även nu Hanna Larsdotter medgav… med påpekade att dottern varit utan minne sedan fallet.

Den nya uppgiften från både Marna och hennes moder känns dock föga sannolik… av den anledning att jordegumman – hustru Hanna Olsdotter från Torrahem – inte omnämnt denna händelse när hon vittnade i målet den 23 juni.

…men de försäkrade att den samma skall äga sin fullkomligen riktighet, och härvid anmärktes av åklagaren det hon vid flera vittnens efters …nnde, hört hustru Hanna Olsdotter misstänkas för att inte vara pålitlig eller fullkomligt trovärdigt vittna i detta mål… till den bekantskap hon förmanas äga uti Nils Nilssons hus, så skulle jordegumman:

… dels själv sagt till Marna att hon skulle säga att hon någon tid före födseln fallit och sedan icke känt fostret levande.

… dels i sitt vittnesmål förtiget den omständighet om när hon fått vetskap om Marnas tillstånd, genom att säga att hon nyligen erhållit kunskap därom… när hon i själv verket redan för flera månader sedan vetat det och  – såsom jordegumma – ska ha påmint Marna om hennes havande tillstånd, och av den anledningen förmått henne att inte visa sig bland folk med bart huvud… som bland allmogen anses vara stridande mot anständigheten då en ogift kvinna är lägrad.

Fortsättning följer…

—————————————-

PS: Nämndemännen Knut Pehrsson 1748-1831 och Håkan Rasmusson 1737-1811 var svågrar… Håkan var gift med Knuts syster Kersta.

Både Knut och Kersta är barnbarn till Per Knutsson och Inga Olofsdotter – från Hörby i Mjällby socken, Blekinge -… som anses vara stamfäder i Listersläkten. En släkt som enligt Herman Lindqvist ansågs bestå mest av sjuka inavlade individer, men trots detta dräller det av nämndemän, och minst en riksdagsman bland deras anor…

Den mest kände är just Knut Persson ovan… som även var riksdagsman och låg bakom byggandet av flera gårdar, Mjällbys nya kyrka och ett nytt tingshuset i Norje… men hur det var med fängelset bredvid tingshuset i Norje vet jag inte…

Listersläkten har också en förening… https://listerslakten.wordpress.com/?wref=bif

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hosaby 29 juni 1785… återupptogs målet om det misstänkta barnmordet

  1. Ping: Hosaby den 29 juni 1785… helvetets plågor över alla | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s