Hosaby den 29 juni 1785… helvetets plågor över alla

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/08/06/hosaby-29-juni-1785-aterupptogs-malet-om-det-misstankta-barnmordet/

Bland de personer som inställt sig för att vittna – och komma med upplysningar vid rannsakningen – fanns hustrun Karna Pehrsdotter (1), Anna Nilsdotter och Karin Nilsdotter (2) i Hosaby samt Inga Pehrsdotter (3) i Lörby, pigorna Elsa Olofsdotter (5) och Kerstin Nilsdotter (6) från Skönabäck, Ingeborg Nilsdotter (4) från Löfverby, hustru Bengta Ericsdotter i Torrahem och drängen Olof Pehrsson i Hosaby, samt gp proviant mästaren Kjellman (7)…

Tingsrätten fann dock att hustru Anna Nilsdotter och drängen Olof Pehrsson var för nära besläktade med den anklagades Marna Nilsdotter för att de skulle kunna tillåtas att på ed vittna…

… medan de övriga personerna framstod vara ojäviga, och med tu fingrar på bok kunde de avlägga vanlig vittnes ed och berättade efter förfrågan:

————— vittnet Karna Pehrsdotter —————–

1. Hustru Karna Pehrsdotter: Hon hade redan i mars månad hört av ett rykte, att Marna skulle blivit lägrad under sin vistelse på Skönabäck, och eftersom vittnet – som var bekant med Marnas föräldrar och ofta besökt deras hus under den förflutna tiden -, av Marnas utseende – såsom sjuklig och besvärad med svullnad – tyckt kunnat slutat sig till att hon var havande, så hade Karna frågade henne därom flera gånger.

Marna hade dock alltid nekat och sagt att något sådant var hon oskyldig till. Hennes modern hade – på Karnas påpekande… att Marna INTE borde få dölja sitt havande tillstånd -,  bett vittnet att INTE göra sig onödiga bekymmer, och svarat att hennes dotter inte var skyldig till den beskyllning som hon nu gjorde!

Men för övrigt har vittnet inte någon kunskap om huruvida Marna antingen haft något ont uppsåt mot barnet eller verkligen hade mördat detsamma… helst sedan hon inte ens vetat att Marna blivit förlöst förrän när den senare jämte barnet den 22 juni blev hitfört.

Då hade vittnet varit hos Nils Nilssons grannkvinna – änkan Nilla – som sänt den äska varuti barnet blivit avfört, och sett hur Marna själv tog upp det samma ur en annan äska uti sin kista.

Inte heller har vittnet hört det ringaste angående Marnas lägersman…, men tillade slutligen på efterfrågan att hon nu fann Marna mycket förändrad till utseendet mot vad hon varit förut.
Marna var nu mycket mindre tjock – och friskare till färgen -, än förra gången hon såg henne. NÄR förändring skett hos henne kunde hon inte närmare uppge – eftersom det nyligen blivit känt -… och vittnet hade på de senare veckor sällan gått till Marnas föräldrars hus.

Vidare berättade Karna Perhsdotter att, dels hade Marna en gång – två vittnet styrkt henne till bekännelse om sitt havande tillstånd -, utlåtit sig;

” -Nej, det tillstår jag aldrig. Den glädjen skola de icke få, som önska mitt fall!”

… samt dels att vittnet en annan gång hade hört att Marna blivit efterskickad av herr kyrkoherden i församlingen. Hon hade föreställt sig vad det måste innebära för henne, att hon hade gjort sig delaktig av herrens heliga nattvard utan att förut upptäcka och försvara sitt havande tillstånd… OM hon efter berättelsen därtill var skyldig,

Marna hade inte velat yttra något härom, men hennes moder hade ej tyckt om detta tissel utan avböjt alla vidare föreställningar, sägandes att Marna var oskyldig och nattvards gången beslutad, varför den även skulle gå för sig… och mera visste inte detta vittne att berätta.

Som Marna Nilsdotter redan uppgivet under rannsakningen, så skulle hon ha varit förlöst när hon på tillsägelse infann sig hos kyrkoherden och därefter begick herrens heliga nattvarden… så frågades Karin Pehrsdotter om hon kunnat märka sådant på Marna?

… vartill Karna svarade att det tilldragit sig en annan händelse tvänne dagar före nattvardsgången, så därför trodde hon likväl att Marna ännu varit havande, helst hon skulle varit mera tjock än nu.

Den anklagade Marna – tillika med hennes moder – erkände detta vittnesmål, och beklagade att de inte följt Karins råd och i tid yppat Marnas tillstånd… men angående förlossningstiden och allt det övriga förnyades deras forna berättelser.

————— vittnet Karin Nilsdotter —————–

2. Karin Nilsdotter i Hosaby: Hon hade vid slutet av vintern – eller vid samma tid som förra vittnet sagt – hört sägas av folket i Hosaby att Marna var havande.

Det hade hon väl förstått ändå på slutet av hennes utseende, men hon hade inte pratat härom… varken med Marna eller hennes moder, mer än att hon dagen före hade träffat Marna – jämte hennes föräldrar och syskon – när de begick herrens heliga nattvard.

Kopia av 005

Mot aftonen hade hon inkommit i Nils Nilssons stuga – där Marna och modern vore ensamma inne -, sedan den förstnämnda tillsammans med sin fader nyss hade kommit hem från kyrkoherden i församlingen.

Marnas moder hade då talat om för vittnet i vilket ärende hennes dotter varit hos prästen, och sagt att Marnas oskuld nu var uppenbar… var på hon önskade:

”- Helvetes plågor över alla dem som fört hennes dotter på tungan hela detta år!”

Varvid Marna uttalat sig och sagt att modern INTE borde bannas, ty gud skulle visserligen ändå löna deras ondska som beljugit henne ära… och dels hade detta vittne inte vetat om Marnas barnsbörd förrän nu när fostret av barnmorskan upptäcktes.

Så väl Marna Nilsdotter, som hennes moder, vidgick även vad detta vittne intygade, och förklarade att sedan barnet redan skulle varit dött framfött – när berörd händelse tilldrog sig -, så menade båda att vad som hänt utan ansvar kunde döljas, helst sedan sanningen upptäcktes efter Hanna Larsdotters yttrande… och endast skulle medföra blygd och olycka för hennes barn.

Hon menade att förtigande av ett dödfött barns födsel inte borde ha någon betydande påföljd…

I detta anseende fann domstolen sig tvingad att påminnas Hanna Larsdotter om dess författning vid förekomsten av sådana brott som nu under rannsakning… samt att söka lönskaläges förbrytaren som förövat missgärning, som dessutom hade kunna ge någon anledning till att Hanna eller dess dotter haft skäl att dölja att den senares råkat i havande tillstånd, eller på sätt som skett befordrat fostrets lönnliga framfödande…

… var jämte dessa tvänne brottslingar som gjordes föreställning om den gud… helst hade fräckheten att inte allenast själva nekat dessa brott, utan även önskat hämnd över den som blott till någon del känt till och velat yppa något om det samma… men såväl Marna – som i synnerhet hennes moder – bibehålla härvid dess vanliga orörlighet, sägandes att de icke förstått bättre, när deras förhållanden upptäcktes.

Det andra avhörda vittnet intygade på efterfrågan att Hanna Larsdotter vid det i vittnesmålen omrörd tillfällen, genomgående visat sinneshårdhet uti dess uppförande mot Marna själv, och inte förrän nu sedan hennes rannsakning blivit påbyggt låtit förmärka ringaste bekymmer över följderna av det angiva förhållandet.

————— vittnet Inga Pehrsdotter —————–

3. Hustru Inga Pehrsdotter… som gjorde lika berättelse med de förut avhörda vittnen angående ryktet om Marnas havande tillstånd och tiden då samma rykte först gjordes, men Marnas moder hustru Hanna har på vittnets frågor härom sagt att Marna nekat sig vara skyldig, vadan modern trodde ryktet var ogrundat.
Flera omständigheter hade Inga Pehrsdotter sig icke bekanta till upplysning i detta mål, helst hon icke velat till Marna själv uti ovan berörda ämne, fast nu vittnet undan beständigt umgänge med hennes nogsamt kunnat märka att hon varit rådd med barn.

Angående tiden till Marna Nilsdotters barnsbörd söktes flera upplysningar i omständigheter däromkring, fick detta vittna åtskilliga frågor… men hon förmärkte sig härom inte ha någon kunskap, sägandes att hon på fjorton dagar eller tre veckors tid icke råkat Marna.

————— vittnet Ingeborg Nilsdotter —————–

4. Förkallades pigan Ingeborg Nilsdotter från Lörby: Hon visste inte när ryktet börjat gå om Marna Nilsdotters fruktsamhet, men allt sedan jul hade det varit ganska allmänt…
… men hon hade varken talat med Marna eller hennes anhöriga om det, eller hade haft någon kunskap om lägersmannen, eller på vad sätt Marna blivit förlöst, och om hon varit vållande till sitt barns död.

Fortsättning följer…

 

——————– Mjällby kyrka ———————

Fotot på Mjällby kyrkan visar hur den ser ut i dag.
Dagens kyrka – i gustaviansk stil -byggdes först runt 1788-1791, så det var sannolikt INTE i den som familjen Nils Nilsson med familj från Hosaby mottog herrens heliga nattvard 1785, utan i dess föregångare… en romansk 1100-tals kyrka med två torn, byggd av sten och tegel (den lär i sin tur ha ersatt en träkyrka ifrån missionstiden, vilken i sin tur lär ha byggts på en hednisk offerplats)…

Den nuvarande kyrkan byggdes delvis på initiativ av den dynamiske nämnde- och riksdagsmannen för bondeståndet… Knut ”Mjällby kung” Pehrsson från Hörby i Mjällby socken, Blekinge… och fick namnet Fredrikakyrkan efter Sveriges drottning.

Drottning Fredrika hette egentligen Fredrika Dorotea Wilhelmina av Baden, f. 1781 i Tyskland och d. 1826 i Schweiz. Gift med Gustav IV Adolf och drottning i Sverige 1797-1809.

Missnöjet mot Gustav IV Adolf var så stort att han blev avsatta vid en statskupp 1809… vilket gjorde att man sedan försökte radera ut allt som hade koppling till detta kungapar, och Fredrikakyrkan i Mjällby blev därefter endast Mjällby kyrka.

Kyrkan hyser idag flera vackra och intressanta historiska föremål, bland annat från renässansen. Altaruppsatsen är tex. från 1621, och donerad till kyrkan av ”Skåne-kungen” Tage Thott… en gång dansk länsherre på Sölvesborgs slott.

Källa: Marcus Bernhardsson

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s