Vecka 36… då kan vi tyvärr inte hjälpa dig mer

… påstod kommunens sjukgymnast den 8 september… men vi tar det från början!

————————————–

Den 6 september ringde kommunens arbetsterapeut ang. att jag ville ha en elektrisk rullstol… vilket jag aldrig har velat ha – men väl en del av utförarna inom hemtjänsten – eftersom de tycker att det blir för tungt att köra en manuell rullstol utomhus en gång i veckan – en rullstol som dessutom inte har någon handbroms.

Vad jag däremot kan tänka mig är en trehjulig scooter, typ… eftersom jag mer och mer betvivlar att det någonsin kommer att blir något vettigt av dessa knä mer.

Samtidigt frågade jag hur det blivit med det där gåbordet med större hjul och handbroms som skulle kommit den 28 augusti (för att jag skulle kunna gåträna på en längre sträcka än de knappa tio meter som jag har i huset INNAN jag måste göra en 180 graders sväng), men si det var inte hans bord, utan sjukgymnastens… så han skulle be henne ringa mig på fredag.

——————————-

Den 7 september var jag på dagkirurgen i Karlshamn – för att under ryggbedövning – avlägsna det trasiga cerklaget i höger knä… eftersom det brustit på tre ställen och följaktligen inte gjorde någon som helst nytta längre, utan mest irriterade mig genom att sticka och riva mig – som med en knappnål, typ – i vart och vartannat steg.

IMG_0202 (2)

Dessa två bitar gick lätt att plocka ut… men det tredje var så fastvuxen i knäskålen att man hade behövt knäcka knäskålen för att få loss den tråden (vilket väl sannolik hade inneburit att man sedan hade fått laga patellan med ståltråd).

IMG_0204 (2)Kan säga att dessa ända gör ont även när man tar på dem med fingrarna…

———————————-

Den 8 september ringde sjukgymnasten och meddelade att leveransdatumen av gåbordet hade blivit framflyttad igen… denna gång dock på obestämd tid, eftersom det nu blivit restnoterat (men hon skulle bevaka detta ”långkörare ärende”… som ju började i halva juni månad!

Vecka 25 var första gången kommunens sjukgymnast ringde upp och undrade om jag fått gåbordet utbytt ännu… för pappret hade försvunnit!

Vecka 30 var andra gången, och då berodde det uteblivna gåbordet på strejk i Göteborg.

Varför har det blivit så här? undrade jag. Har inte hjälpmedelscentralen några gåbord hemma? Svaret jag fick nu var att det berodde på att hjälpmedelscentralen hade ändrat sin upphandling!

Det roliga är att sjukgymnasten INTE har träffat mig mer än en säger en gång – vilket var i december 2015. Det var strax efter att jag kommit hem från rehab i Karlshamn efter knäoperation nummer tre (vilken var totalt misslyckad, men det är en annan historia) i vänster knä… operation nummer fyra vet hon sannolikt inte om över huvud taget.

Hon vet att jag är en reumatiker med knäproblem, men mina arm och handproblem har hon inte sett… mer än att jag har sagt att mina armar är tämligen kraftlösa. Det ska därför bli väldigt intressant att se om jag ens är kompertibel med det gåbordet som hon beställt (om jag nu till äventyrs fått det INNAN det ska skickas tillbaka i november).

Jag berättade att jag opererat HÖGER knä dagen innan – och därför inte kan resa mig upp själv numer, utan hemtjänsten får dra upp mig med ett sk. vårdbälte. – varvid hon undrade om jag kommit hem från rehab i Karlshamn… men rehab har inte varit inblandade i detta på något sätt.

Sen kom hon med olika förslag som man kunde göra för att underlättare för mig att resa mig från rullstolen. Dvs allt från att höja rullstolen, lägga i ytterligare en dyna i den… till att lägga en planka på golvet som jag skulle backa upp på… men jag sa nej till samtliga förslag, så också till att jag skulle få en sk. arbetsstol att sitta på i stället för rullstolen. Jag har provat sådana och det är inget hjälpmedel för mig… varpå sjukgymnasten svarade med ett: ”-Då kan vi tyvärr inte hjälpa dig mer!”

Hennes förslag var säkert bra, men jag tyckte de var överkurs – helst med tanke på deras leverans-problem! – … eftersom jag kallt räknar med att svårigheten med att resa mig upp från rullstolen kommer att lösa sig själv på en vecka eller två.

De beror på att jag inte BÖR böja benet mer än till nittio grader – vilket är enda restriktionen efter operationen – förrän det tolv centimeter långa såret är läkt (visst, jag hade förmodligen tagit mig upp i stående om det brunnit, typ… men jag lär lyda rekommendationen eftersom det dessutom tar emot redan vid sjuttio grader… och jag definitivt inte vill riskera att stygnen flyger all världens väg). Nåväl, den som lever får se…

———————————-

Sedan kom kommunens arbetsterapeut hit med en blankett – en hälsodeklaration – som en läkare måste fylla i om huruvida jag får lov att framföra ett elektriskt fortskaffningsmedel själv i trafiken.

Jisses… den innehåller femton frågor, och de är bra mycket mer krävande än när jag tog körkort på bil en gång i tiden, då endast en synundersökning krävdes (man får nästan känslan av att de inte vill ha ut den här typen av fordon i trafiken över huvud taget).

Dessutom måste jag kolla om sådana farkoster ingår i min hemförsäkring… annars blir det en separat försäkring på den på 500 kronor per år.

——————————————

Sen var det då den lilla detaljen med handbroms på min manuella rullstol… som hemtjänsten efterfrågat. Det visade sig att en sådan kan man inte ha på en cross femma… så nu ska rullstolen bytas ut.

Undrar just hur lång tid det kommer att ta för dem att få fram en annan?

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vecka 36… då kan vi tyvärr inte hjälpa dig mer

  1. lundabergs skriver:

    Hela värlfärdsammhället rasar som ett korthus. Inte ens inom kommunen har man koll på hur saker ser ut. Vilka tjänster som är beviljade och vilka behov som faktiskt är akuta och behövs NU.
    Jag kan inte heller förstå hur en kommun kan lösa sådana här saker löpande och snabbt medan en annan måste stå och banka skallen i väggen i flera månader innan man får beslutet underskrivet.

    Nu ska jag plötsligt betala anpassningen och fakturera kommunen ( om dom nu tänker godkänna bostadsanpassningen) och vips så slapp kommunen massor av arbete.
    Men jag får väl fakturerar dom för alla timmar jag lägger ner på att fixa material ringa runt och för milersättning. Ja det är galet som det blivit.
    Hur svårt kan det vara säger jag?! Något är fel och det måset vara ett enormt Systemfel.

    Hoppas du fått någon rätsida på ditt elände.

    Liked by 1 person

  2. Gunvor Persson skriver:

    Ja… vad ska man säga?
    Min bostads anpassning inleddes och beviljades i oktober 2015 och påbörjades i halva december samma år med att badrummet revs ut… och var klart – via kommunens utförare – i februari 2016.

    Jag var färdigbehandlad på rehab i Karlshamn 1 december 2015, och skulle bo på korttidsboende fram tills bostadsanpassningen var klar… vilket innebar nästan tre månader där.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s