Sölvesborgs Ridklubb…

… sa vi INTE på åttiotalet.

Då sa man Bokeslätt – kort och gott! -, och där har undertecknad haft mycket skoj en gång i tiden (tex ”skruvat” ihop våningssängar inför sommaren ridläger med hammare… men det är förhoppningsvis preskriberat).

Och jag erkänner att det var med skräckblandad förtjusning jag började rida i vuxen ålder 🙂 …

IMG_0280 (3)

Den 24 september 2017 var det ponnytävlingar där. Inget jag visste något om, men kusin Carina tyckte att jag borde beskåda dessa… helst sen jag berättade att det var drygt åtta år sedan jag var där uppe sist.

Då var det den 17 maj 2009… och framåt eftermiddagen smet jag från både städning och smörgåstårte byggande – mot bättre vetande, för det hade jag absolut inte tid med – och traskade upp på Ryssberget… bara för att komma hemifrån och rensa skallen en stund.

Jag hade inget mål, men jag hamnade på Bokeslätt 🙂 …

—————————————

Vad är väl en ryttartävling UTAN grillad korv? Kanske inte en alldeles förskräcklig tillställning, men en ganska mager…

IMG_0226 (2)

… på den gamla goda tiden hade vi dock inga sådan här värsting grillar!

IMG_0228 (3)

På en ridskola ska – som sig bör – finnas hästar som passar olika typer av ryttare. Det finns det givetvis även på Bokeslätt 🙂 …

IMG_0235 (3)

Grimskaft i regnbågens alla färger finns det oxå i det ”nya” stallet. Det stallet var knappt påtänkt när jag slutade rida 1993… efter att en läkare gett mig ridförbud.

IMG_0231 (3)

Men nu var det den 24 september – och vädret var alldeles underbart -… och detta gäng väntade på prisutdelning och ärevarv i ridhuset 🙂 .

IMG_0227 (2)

IMG_0265 (3)

I ridhuset räcker dock inte min kamera till för att fotografera – åtminstone inte rörliga föremål -, … men den tar ok bilder utomhus.

——– följande foto är därför tagna på framhoppningsbanan… ——–

IMG_0250 (3)

IMG_0249 (4)

IMG_0259 (5)

IMG_0262 (4)

———————————————

IMG_0271 (4)

Lite roligt är det att se att ”mitt” hundgårdsnät – eller det som blev över när hundgården byggdes, rättare sagt – fortfarande sitter kvar på läktaren. Det sattes dit när ridhuset var nytt, för att förhindra att barn skulle kunde ramlade ner i cementgolvet under… OM de klättrade (vilket de gjorde) på räcket.

IMG_0273 (2)

I cafeterian ”Silversporren” (åtminstone vill jag minnas att den döptes till det på 1980-talet) har furu väggarna blivit grå sedan jag var där sist… vilket väl är närmre tjugofem år sedan, är jag rädd.

Då var jag ”redaktör” för klubbtidningen sitt upp, vars framsidor ramades in och sattes upp i cafeterian … och jag erkänner, det är ganska kul att merparten – dock inte alla – av dem fortfarande hänger där 🙂 .

Jag saknade tex både ”Vackre Svarten” och ”Spader Dam”…IMG_0275 (4)

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Foto, Fotograf, Sölvesborg..., Sölvesborgs Ridklubb, tecknade hästar :-), Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sölvesborgs Ridklubb…

  1. lundabergs skriver:

    Vilka härliga minnen. Hästar är en lisa för själen kort och gott. Och absolut bästa tänkbara motionsformen för alla

    Liked by 1 person

  2. Gunvor Persson skriver:

    Började att rida i en nybörjargrupp för vuxna runt 1980… en grupp som halverades när vi ridit 6-7 gånger pga ett ÅNGTÅG!

    DÅ var inte ridhuset byggt, utan vi red i ett stort sk Baracuda tält. Det hölls uppe men hjälp av fläktar som blåste in luft och på så sätt höll uppe tältväggarna. Det innebar att man fick passera en luftsluss för att komma in och ut… en sluss där bara en port fick vara öppen samtidigt (i annat fall säckade tältet ihop så sakteliga).

    EN gång om året passerade ett ångtåg förbi Bokeslätt på sin väg till Holje marknad… och just då hade min grupp i tältet kommit fram till att det var alldeles för varmt – vilket orsakade att det dammade väldigt – för att fortsätta lektionen där inne, utan vi skulle rida en runda i skogen i stället.

    Man fick egentligen inte sitta på hästarna igenom slussen, men nu gjorde vi det… eftersom vi blev ledda. Det var jag – på en fjording som hette Bellman -, och två ekipage till som slussades ut först.

    Så fort porten gick upp ser jag rökmolnet i skogsbrynet… och hur tre hästar seglar över paddockens säkert 130 cm höga staket (den ”bilden” lär jag aldrig glömma). Sekunderna senare uppenbarar sig det svarta loket i rökmolnet och TUUUUUUT!

    Ingen i gruppen hade galopperat tidigare, men nu blev det åka av. Tjejen som ledde Bellman försökte verkligen hålla honom kvar, men var chanslös… för han ville ju bara följa efter sina bortflyende kompisar. Kan säja att jag landade i en nyplöjd åker 🙂 .

    I denna röriga situation var det ingen som tänkte på – eller fick tid – att stänga slussporten… så inne i tältet var resten av gruppen inlåsta utan en möjlighet att ta sig ut själv. De hörde tåget, skriken… men visste inte vad det var som hände utanför tältet.

    Jag tillhörde de som fortsatte rida i gruppen… även om det tog väldigt lång tid innan jag vågade galoppera igen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s