Vecka 42… LÖF, fonder och arbetsförmedlingen

Nu har jag gjort något jag aldrig gjort tidigare – eller ens funderat över att behöva göra – , jag har ansökt om medel ur två av kommunens donationsfonder…

… nämligen ”Stiftelsen Sölvesborgs kommuns sociala samfond” och ” Stiftelsen Ingrid Mathsons och Johan Nilssons och Sons donationsfond”.

Kan säga att det tog mig  mer eller mindre halva helgen och hela måndagen den 16 oktober – med hjälp av en anhörig – att leta upp och kopiera alla de papper som krävdes i form av årsbesked, inkomstdeklaration osv… men båda breven blev klara till slut, och lades på låda – för säkerhets skull med dubbelt porto – på tisdagen 🙂 .

——————————-

Inte mindre än två brev har jag fått från LÖF denna veckan.

”Du får det här brevet eftersom du begärt omprövning…”.
Tro det, det hade jag ingen aning om att jag gjort IGEN (helst sedan jag ju fick ett beslut – ett negativt sådant – från dem härom veckan)… men jag har fått ett antal sådana brev under resans gång, där man får veta att handläggningstiden är ca två månader.

Nästa brev innehöll en hänvisning till beslutet som jag hade fått, och hur jag kan gå vidare om jag inte är nöjd med deras beslut. Nästa steg är att man kan begära att Patientskadenämnden yttrar sig i ärendet, vilket man kan gör upp till ett år efter LÖFs beslut. Då ska jag även skriftligen uppge skälet – helst kortfattat – till varför jag vill att de ska uttala sig om LÖFs beslut.

Nästa steg är att gå till domstolen…

knä3a

Ni kan vara lugna, LÖF – jag kommer INTE att gå vidare med detta ärende (som gällde knäplastiken som utfördes i oktober 2015 på ortopeden i Karlshamn… där ingen sedan ville ta ansvar för någonting, och till slut mer eller mindre låtsades att jag inte fanns).

Där uppenbarligen ingen hade gjort fel (trots att TVÅ läkare – de som utförde ingreppet – berättade för mig den 18 maj 2015 att mina kvarvarande problem ej skulle gå att träna bort och att de berodde på att de hade gjort en felbedömning och satt in en för liten protes… men detta skrevs inte in i journalen)…

… men jag är i min fulla rätt att tycka, tänka och uttrycka min version, även om det bara innebär ännu fler ord mot ord.

——————–

Jag anser – med facit i hand – att det har tagits flera minst sagt tveksamma beslut av olika vårdgivare i denna följetong… där ingen uppenbarligen har haft något ansvar för patienten (dvs mig). Beslut som ligger till grund för hur min situation ser ut idag.

Tyvärr kan jag inte se det på något annat sätt…

———————

Första tveksamma beslutet… hur kunde man friskförklara min knäskålsfraktur på ortopeden i Karlskrona den 8 juli 2014 UTAN röntgen… fastän jag ”gnällde” över hur instabilt knäet hade blivit. Detta skulle dock lösa sig själv – var svaret jag fick – när jag började belasta det mer, ” – För du är ju stark i benet!”

Med facit i hand skulle benet varit gipsat i sex veckor… och inte som nu i två veckor och därefter en ortos.

En ortos som dessutom skulle knäppas av två halvtimmar (enligt Karlskrona) om dagen – vilket gjordes av hemtjänsten, eftersom jag inte klarade spännena själv – för att jag skulle kunna träna sträckning och böjning (för detta var jag beviljad 19 minuter hemtjänst i veckan).

Detta förfaringssätt fungerar kanske på en ”frisk” person…
… men uppenbarligen inte på en som varit reumatiker i nästan 45 år.

Två veckor tog det – medan jag gick fram och tillbaka i huset… i hopp om att vänster knä skulle bli stabilare – innan knäsenan utan förvarning brast i HÖGER knä.
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/12/24/ur-askan-i-elden/

Resultatet av det blev att BÅDA knäna opererades med fem dagars mellanrum… och försågs med gips i sex veckor.

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/12/25/nio-mil-till-panodilien-eh-karlskrona/

Varför jag fått en varböld i höger knäsenan kunde ingen säkert svara på, men förmodligen på grund av överansträngning… var svaret jag fick.

————————

Andra mycket tveksamma beslutet (som så när kostade mig livet)… togs i februari 2015 på ett korttidsboende i Sölvesborg i samband med att jag drabbades av blodförgiftning.

Man ska INTE – som boende på ett boende – behöva be gång efter annan om att få åka till sjukhus. Ni borde förstått att något var allvarligt fel när en vanligtvis gående person plötsligt inte kunde sitta upp själv, än mindre hålla i ett glas… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/09/24/blodforgiftning/

Korttidsboendet meddelade inte heller mina anhöriga om att jag sent om sidor åkt i väg med ambulans och blivit inlagd. Det fick de veta först två dagar senare… när de ringde boendet, eftersom de inte lyckats få tag på mig – varken på mobilen eller datorn – på två dygn.

Kan säja att efter den betan återhämtade sig aldrig knäet… vilket var förbaskat synd, för före blodförgiftningen upplevde jag att knäet var bättre och stabilare än det till och med varit före knäskålsbrottet.

———————————

På torsdagen kom arbetsterapeuten och plockade bort konsolen med nackstödet på den ”gamla” rullstolen – med andra ord är den INTE trafiksäker längre -… men det är den jag kommer att använder hemma. Den blev dessutom mycket bekvämare att sitta i efter det 🙂 …

Den ”nya” med handbroms – som hemtjänsten efterfrågade – är trafiksäker… men jag kommer enbart att använda den vid sjukresor och givetvis också under den timmen i veckan som jag har sociala aktiveringen, eftersom jag knappt orkar flytta den ur fläcken själv – pga att jag INTE kan hjälpa till med benen (eftersom mina fötter inte når ner till golvet… vilket de gör på den ”gamla”… trots att de är inställda på exakt samma sätt).

————————

Därefter ringde J från arbetsförmedlingen. Min anställning går ut vid årsskiftet; blir jag frisk till dess? Försökte svara så realistiskt jag kunde på det, men mitt svar var nej…
Då undrade han om jag går hos sjukgymnast, och varför jag inte gör det… utan tränar på egen hand numer.

Jag berättade om sjukintyget som försäkringskassan begärt in från Sölvesborgs vårdcentral, där kontentan är att ”Patienten är lämplig för förtidspension på heltid”.

Försäkringskassan har dock INTE godkänt eller kommenterat det… men J skulle återkomma om en månad.

————————-

Jag har minskat kortisonet till 1½ tablett om dagen… och ännu har inte benen svullnat, även om det surrar i dem.

—————————————–

Fredagen den 20 oktober hade jag kontakt med arbetsterapeuten TP igen. Brevet som jag skickade till honom med ett läkarintyg angående huruvida jag kan framföra ett elektriskt fortskaffningsmedel den 16 oktober har INTE kommit fram än :/ !

TP lovade dock höra av sig när det kommit…

————————-

Då kan man ju onekligen undra om sjukskrivningsintyget som jag skickade samtidigt har nått Möllebacken?

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s