Vecka 46… lugnet före stormen, eller?

Denna vecka har det hänt nada – absolut ingenting -… så egentligen borde jag ta tillfället i akt och spara på tangentbordet!

Men så glömsk som jag är, så lär jag inte komma ihåg vad som hände – eller INTE hände – vecka 46 OM jag inte skriver upp det. Dessutom vill jag slippa fundera mig gråhårig över det om en vecka eller två…

————————- INFORMATIONS SAMHÄLLE? ——————————-

Den 22 oktober skulle ansökningen vara inne till den donationsfond i Sölvesborg som jag ansökte om. Jag la mer eller mindre en dag för att få ihop alla kopior – inklusive på deklaration – , som skulle följa med ansökningsblanketten… innan kuvertet förseddes med dubbelt porto och stoppades på lådan.

Chansen att jag skulle få något därifrån är förstås liten, men jag kunde åtminstone ha fått ett meddelande om att brevet kommet fram… men icke.

Den 3 november mottog försäkringskassan min ansökning om handikappersättning, och sedan dess har jag inget hört från dem… trots att det står på deras sida att de ska skicka ett bekräftelsebrev till mig inom en vecka (med uppgifter om vem som är min personliga handläggare… och hur lång tid det kommer att ta att handlägga mitt ärende. Jag ska får beslutet inom tre månader från att jag har ansökt).
I dag har det gått 18 dagar…

Om ni nu inte kan hålla handläggningstiderna, så måste ni väl ändå ha någon ”datanisse” som kan gå in och ändra till korrekt information på er hemsida!

——————————————————–

Efter en vecka på dubbel dos kortison, dvs 10 mg/dag i stället för 5 mg… har benet blivit synbart mycket smalare. Det kryper och sticker dock fortfarande i dem (och jag uppskattar INTE beröring).
Hur knepigt det än låter, så blir livet mycket enklare i takt med att svullnaden försvinner…

Anledningen till varför jag åter igen gick ner på 5 mg runt den 10 oktober var att C på vårdcentralen tyckte jag gått upp i vikt… vilket man kan göra av kortison, och därför tyckte att jag skulle trappa ner dem. Hon har ju rätt i sak… jag varken vill eller bör belasta mina knän med mer kroppsvikt än nödvändigt, men just nu ger jag blanka fasen i det.

IMG_0514 (3)

Livet blir som sagt enklare på dubbel dos kortison – vilket innebär att det har blivit lättare för mig att ställa mig upp igen (förra veckan var det bud på vårdbälte) -… vilket i sin tur gör det väldigt svårt för mig att intala mig själv att jag bör låta bli kortisonet.

————————————————————————-

Släpcyklar nu 4 x 3 minuter varje dag, vilket innebär att jag ligger på rygg och böjer och sträcker benen växelvis (på en minut böjer och sträcker jag benen ca 85-90 gånger… dvs ca 45 gånger per ben). 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s