Vecka 49… mellan stolarna, Elsa

knäna3

Herregudco träffar väldigt ofta mitt i prick… jag kunde inte sagt det bättre själv, för det är min verklighet. Det är flera månader sedan jag så smått på allvar började tvivla på mitt mål… jag kommer aldrig att nå det (för hade det varit fysiskt möjligt borde jag nått det för länge sedan).

————– Nåväl, vad har hänt denna veckan då? ————–

Den 5 december kom arbetsterapeut M hit angående gåbordet. För att göra historien kort konstaterade hon att jag uppenbarligen hamnat mellan stolarna…

Hon kunde se gåbordet jag har – likaså haft förut – i sina papper, däribland reumgåbordet som jag hade med mig från rehab i Karlshamn till korttidsboendet i Sölvesborg i december 2014.

Då kunde jag inte ställa mig upp själv, så därför plockade de i stället fram ett gåbord som var höj- och sänkbart med motor till mig (när de borde hjälpt / tränat / lärt mig att använda benmusklerna).

Det fanns jättebra ledstänger i korridoren där jag kunde ställa mig upp från sittande… men för att gå därifrån måste någon först flytta undan rullstolen och sedan ge mig gåbordet, men till det fanns uppenbarligen inte personal.
Det gjorde det inte till att följa med vid gåträning heller (så som de hade gjorde på rehab), utan jag fick veta att det kunde jag glömma; ”- för så gör vi inte här!”.

——————————————-

Arbetsterapeut M konstaterade oxå att det ”nya” gåbordet inte passade mig, och hon var dessutom tveksam till om det verkligen fanns något annan som passade mina händer och armar bättre heller… men hon erbjöd sig att ta det med sig (vilket hon fick ångra eftersom hon inte fick in det i bilen, men hon skulle be TP hämta det på torsdag).

Torsdagen den 7 december kom arbetsterapeut TP och IK från bostadsanpassningen hit angående att det är stora problem att få ut invacaren från garaget. Min och hemtjänstens idé var att man kunde öppna upp en igen spikad dörr, men de trodde inte dörren skulle fungera… utan rampen ska göras bredare och rabatten smalare i stället.
PS: Jag blev av med gåbordet i allafall 🙂 …

Fredagen den 8 december anlände ett brev till Elsa Persson. Elsa?
Det heter jag i mellannamn, och eftersom adressen stämde… så utgår jag ifrån att det är jag som ska ha det. Anledningen till brevet var att jag sökt medel ur Johan Nilsson och Ingrid Mathsons donationsfond 2017, och Elsa Persson har blivit beviljad medel därifrån 🙂 …
Fortsättning lär följa…

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s