Vecka 2… money must be funny

———- Onsdagen den 13 december ———-

…hade jag telefontid med handläggare JB på Försäkringskassan angående att jag sökte handikappersättning för andra gången (första gången var i mars, och då fick jag avslag med motiveringen att ett knä ska ta tre månader att rehabilitera… enligt socialstyrelsen. Punkt!).

Villkoren för att kunna beviljas handikappersättning finns här…
https://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/handikappersattning

I mars ansökte jag på ett läkarintyg a´la sjukskrivning… vilket inte godtogs. Då ringde jag till reumatologen i Karlshamn och berättade att jag behövde ett läkarintyg, eftersom jag försökte få handikappersättning pga fördyrande levnadsvillkor… och därför ville ha en besökts tid dit.

Svaret jag fick från reumatologen i mars månad 2017 var att det inte fanns några lediga tider före sommaren, varken i Karlshamn eller Karlskrona… så jag uppmanades att ringa igen efter semestern.

Jag blev dock erbjuden en telefontid till en läkare – T -, som jag träffat en säger en gång för två år sedan. Denne man – som sannolikt inte mindes mig –  skulle alltså skriva ett intyg på huruvida jag hade kvarvarande knäproblem om ett år på telefon. Eh??? Är det ens möjligt att göra något sådant? Inte enligt mig, så det slutade med att jag ringde återbud…

——- Fredagen den 15 december ——–

… skulle pengarna som jag sökt – och Elsa blivit beviljad – från en donationsfond i Sölvesborg finna på mitt konto… så gissa vad det första var jag gjorde då?

Jo, jag loggade in på mitt bankkonto… bara för att upptäcka att saldot fortfarande stod på 670 kronor.

———————————-

Det har det gjort sedan den tredje december, då jag i panik satte in 500 kronor ”guldkants pengar” (som jag ”fick” av en barndomsvän).

Pengar, som har fått mig att känna mig som en riktig tiggare… och det är ingen trevlig känsla, kan jag meddela.

Hade jag sett vad som fanns i kuvertet innan vederbörande gick hade jag vägrat att ta emot det… även om jag var i skriande behov av kontanter, för det är inte gratis att vara sjukskriven och beroende av hemtjänst, mediciner, sjukresor mm.

Panikinsättning av 500 kronor… eftersom det fanns mindre än de 313 kronor (till hus o hemförsäkring) som länsförsäkringar skulle dra per automatik när övriga räkningar var betalda den 2de december.

Nu är inte denna pengabrist något nytt, för det har sett likartat ut varje månad det senaste året… då jag varit glad varje månad jag gått plus med några hundralappar. Hundralappar som jag inte har använt, pga att jag vet att jag går back ungefär varannan månad och måste kunna använda dem då. Skillnaden nu är bara att jag dessutom har bränt min buffert (på kvarskatt flera år i rad)…

Eftersom jag inte kan påverka inkomsten, så återstår bara att försöka minska på utgifterna… vilket inte är det lättaste när jag redan dragit in på allt utöver måste räkningarna.
Jag har sagt upp en dagstidning + en till tidning, avslutat ancestery abonnemanget och näst i tur står mobilen, Arkiv Digital och Tv kanalerna… för det tar emot att slutar dricka kolsyrat vatten, och äta frukt och grönsaker – även om jag lekt med den tanken – … men sanningen är att jag skulle kunna spara ca 700 kronor i månaden genom att slutar med det. Ytterligare ca 180 kronor finns att tjäna om jag tar receptbelagda Alvedon i stället för TREO. Så visst går det att minska – eller åtminstone omfördela utgifterna – ett litet tag till… men lätt är det inte.

—————– Tiggaren… —————–

Ringer till kommunen och undrar över de utlovade pengarna som skulle funnits på mitt konto den 15 december, eller åtminstone få ett besked om det var jag eller någon annan Elsa som skulle ha dem… men ombads återkomma på måndag.

Hur skämmigt det än är, så ringer jag igen på måndagen – åt helvete med stoltheten – och beskedet jag får är att det är jag som ska ha pengarna… men att jag skrivet fel kontonummer och därför kommer att få dem på en avie i stället. Phu!

Jag säger inte emot på det, även om jag är 99% säker på att jag INTE skrivet fel nummer… eftersom jag loggade in en extra gång på banken enbart för att kontrollera att jag skrivet rätt, men skit samma. Jag är emellertid 110% säker – även om det inte finns så många procent – på att jag INTE skrev under ansökan med namnet Elsa Persson 😉 .

—————- Träna? ————–

Nopp, jag har lagt ner det… jag tror inte längre på att dessa knä ska bli pålitliga igen.

Bara för skoj skull så testade jag att göra situps. Måste nog gjort fel på något sätt, för det var inte hälften så jobbigt som jag minns det från förr… så inte utan att jag blev lite positivt överraskad av resultatet, det erkänner jag. Trettio gjorde jag, och det började inte ta emot förrän vid tjugosju ungefär 😀 …

———– Fredagen den 29 december ———–

… var jag hos C på vårdcentralen, eftersom sjukskrivningen var på väg att ta slut.

Alltså, man måste vara försedd med bra nerver för att klara av att behålla lugnet och inte drabbas av tokspel när man är beroende av andra personer för att kunna ta sig från en adress till en annan.

Jag anser mig vara lugnet själv – faktiskt snudd på för lugn -, och en person som inte hetsar upp mig i första taget… men jag erkänner; Det här med färdtjänst, hemtjänst mm gör mig skärrad inombords flera dagar i förväg.

Först ska jag beställa färdtjänst, sen ska jag meddela hemtjänsten – vilket ska ske minst fem dagar i förväg – om ev utflykter, så att de kan planera. Check!

12.20 skulle jag vara på vårdcentralen och taxin skulle komma 11.50… vilket också var klockslagen som jag hade lämnat till hemtjänsten. Med andra ord behövde jag hjälp att bli resklar till klockan 11.50.

Då visar det sig att dagen till ära ligger mitt förmiddagsbesök väldigt sent… nämligen 11.10, dessutom är middagsbesöket planerat till 11.40! Hur fasen tänkte planerarna där? Att värma en färdigrätt tar minst 6-7 minuter… och sedan återstod endast tre minuter tills färdtjänst ska hämta mig.

Tre minuter… då jag ska hinna konsumera microungnsvarm mat och få på ytterkläderna. Jag skulle vilja se den planerare som klara det… så upp till bevis, jag kan klocka Er!

Att sedan taxin var tjugo minuter sen (vilket är mer regel än undantag) är inte heller bra för nerverna när man har en tid att passa, kan jag meddela. Kommer, kommer inte…

Nåväl, rullstolen spändes fast enligt konstens alla regler… själv satt jag obältad. Sedan följde en resa med vägval som gjorde resan dubbelt så lång som den egentligen var, där det slutade med att jag fick dirigera… eftersom chauffören inte visste var ingången på Sölvesborgs vårdcentral var belägen.
Trots att jag säger att han ska svänga höger i en korsning, så kör han rakt fram… vilket resulterade i att han fick köra runt hela kvarteret, eftersom jag inte ville hoppa av varken på gavel av huset eller vid lastkajen på baksidan. Vad hade hänt om jag inte varit så ”hemma” att jag kunnat dirigera honom? Vill inte tänka på det…

Prick 12.20 parkerade jag utanför Cs dörr. En kvart senare hade jag fortfarande inte kommit in, och var beredd att lämna stället…

Nåväl… resultatet av besöket blev ett ny sjukskrivning, nya recept och en diskussion om benskörhet i allmänhet och mediciner mot detta i synnerhet, vilket slutade med att jag ska prova en annan sort.

Jag berättade att jag gjort en bentäthetsmätning för länge sedan, men att jag aldrig fått resultatet av den samma… eftersom reumatologen inte kunde utläsa resultatet av den , utan skickade upp mig till röntgenmottagningen… som sa samma sak och skickade tillbaka mig till reumatologen igen.

C hittade dock bilderna i datorn – som var daterade 2008 – och svaret var att bilden på vänster arm låg precis under värdet för benskörhet… medan bilden på ländryggen inte kunde utvärderas på grund av skoliosen! What? Man har alltså vetat om detta med skoliosen – svart på vitt – i minst tio år UTAN att tala om det för mig (jag fick veta det av en slump för ungefär två år sedan).

Då kan man ju fundera på om jag har fler åkommor som man låtit bli att berätta för mig…

BTW: Blodtrycket var väl så där… 155/100 :/ .

——- Tisdagen den 2 januari 2018 ———

… fick jag brev från försäkringskassan angående Handikappersättningen. De har räknat ut jag har fördyrande levnadskostnader med 26 604 kronor per år, och ÖVERVÄGER att bevilja mig ersättning med 53% av ett basbelopp. Hoppas hoppas hoppas…

—————————————–

PS: Skulle nog INTE gjort de där situpsen! En vecka senare fick jag så ont i ryggen att jag knappt kunde sätta mig upp EN enda gång per dag ens (men det börjar ge sig nu, som tur är).

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s