Emigranterna på skeppet Amalia Maria…

fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/01/25/emigrantskeppet-amalia-maria/

Vi har förut meddelat Brev från Emigranterna på skeppet Amalia Maria, skrivna då de nyss landstiget vid New York. Nu äro vi i tillfälle att meddela en annan skrivelse från desamma, sedan de inkommit i landet. Gallesburg den 28 december 1853

———————- Carlshamns Allehanda mars 1853 —————

Älskade syster och svåger!
Allt sedan jag såg eder senast har jag – Gudi lov – haft en god hälsa! Nu är jag i Guds Namn kommen så långt att jag har något mer att skriva om, än då jag skrev i New Yorks hamn.

Jag vill först nämna att det en stor Guds nåd och barmhärtighet är ock alla vederfaren – och mig i dubbelt mått – haft, då jag med Jeppe Nilsson betänker huru den betetts mig så alldeles oförskylt; det var blott skada att I ej var med denna gång, men man är så försynt därhemma i omständigheterna, medan man ej kan tänka sig de utsikter den här kan hava som måste arbeta sig fram här i världen.
Sist måste det en orygglig och obeskrivlig sets att utkomsten här – som i Sverige och annorstädes – är så mycket beroende av hur man går till väga, ävensom den efter Salomons ord ”står till tiden och lyckan”.

Så exempel skulle tvenne personer kunna resa hitöver, hyra sig ett rum, en med 500 dollars förmögenhet, den andre till och med stå i skuld för överfarten; den förmögne kunde utan att arbeta (fastän ordentlig) förstöra all sin förmögenhet på mindre tid än som den fattige förtjänade – genom arbetsflit – en skatt bestående av 1000 dollars.

Men som här är så lätt att förtjäna sin bärning – och finna sin utkomst – så är man i allmänhet mindre girig här än i Sverige, vetande att som Amerika – ej mindre än Sverige – är bördighetens land… alltså är den skatt man samlat för himmelen, vida nödvändigare än alla Amerikas millioner dollars och långt varaktigare än allt Calliforniens guld.

Men du må tro, det är förunderligt och liksom omskakande att vad man här får se mot vad man såg i Sverige…

… ja själva våra landsmän – som jag här sett i hundratal – äro helt och hållet nya människor, gående både yngre och äldre så tåliga och fridsamma som lamm, ja även de som i Sverige skulle varit glupande ulvar, de finnas sysselsatta med ingenting sådant som i Sverige.

Då vi tillsammans komma – varesig det är natt eller dag – så är det för att höra Guds ord, eller för att bedja; men att supa, dansa, gräla, slåss eller spela kort brukas ej här.

Emedan så många brev och skrivelser är hemsända – både före och efter min avresa – som väl blivit er bekant, så behöver jag ej så mycket tillskriva eder angående omständigheterna här.

Dock – som jag vet att min skrivelse är er ganska kärkommen – så vill jag även göra min skylldighet och instämma nära nog i allt vad de skrivelser och berättelser angår vilka i fädeneslandet från kände personer kommo för mina ögon och gör följande tillägg:

Att i Amerika gives – och finnes – visserligen Paradis; men den som tror sig bliva dess invånare, utan att förut hava ätit frukten av Kunskapens träd – på gott och ont -, kan bedraga sig själv.

Den som kommer hit med stark kroppsbyggnad och god arbetshåg, han är den rikaste.

Den som kommer hit; och i Sverige haft stor egendom och många tjänare och arbetare dem han mot ringa lön och dagspenning ägt kära och bliva likt oxar och slavar… men som själv däröver agerat herre, han är den bedragnaste.

Den som i Sverige fruktat Gud – men därunder av världens barn föraktats, begabbats, förföljts och försmädats -, är här den lyckligaste, ty här äger han en fristad, ehuru man i Sverige tror motsatsen;
Här blir man inte störd av Fiskaler eller Länsmännen – så som vi ser genom tidningarna att det går till i det arma Sverige -; här i Chicago har vi fem Svenska Präster, men de äro inte sådana som i Sverige, där Prästerna inte kunna skriva sina namn utan betalning; … här besöka de så väl de fattiga som de rika.

Då Molins hustru från Askaremåla var sjuk kommo Prästerna till henne flera gånger om dagen, det var rörande att både se och höra huru de föllo ner vid den sjukas säng och uppsände brinnande böner till Herren.
Då deras lilla barn dog frågade Pastor Nyman om föräldrarna voro fattiga, och då de sade att de inte hade mera än de hjälpt sig hit med – som der hästar och vagn – och han styrde om begravningen och lämnade dem penningar därtill.

Den som i Sverige levat ogudaktigt och inövat sig i dryckenskap, och här ämnar fortfara på samma sätt, han är däremot den uslaste och eländigaste.

Den som i Sverige befinner sig i små och avtagande omständigheter – varesig bonde eller extra arbetare -, som ständigt suckar under trälbondens ok… som utan att stundligen tryckas av gamla – även påläggas nya – utlagor, och på köpet tillika känner syndens besmittelse som kan härröra av en sedefördärvad omgivning.
Ja den som känner allt detta som en odräglig börda, den har gärna ville vara kvitt… befinner sig här som den tillfredställdest.

Dock – slutligen – den som ville fara hitöver må för allt bedja Gud om sin nådiga hjälp och närvarelse, samt resa till Amerika i rena avsikter… så skall han finna att han är mäktigt ledsaga så väl på vatten som på land och rekommonderar god utkomst härinne, försörja honom riktligen i all sin tid och på sistone upptaga honom till ära och härlighet i sitt himelska rike, dit Gud och alla för Kristi skull nåderligen förhjälpe.
Härinne är landet i allmänhet så otänkbart gott och vackert att man ej kunde tänka sig ett så vackert land existera; ingen fotbredd har jag ännu sett betäckt med sten, ängar och skogar omverla; skogarna liknar mer edra trädgårdar än ödemarker.

Jag anför detta, så det I ej må förlora modet eller falla i förtvivlan då I kommen till New York, där man får se mycket bekymmersamt… utan står fast som en tärning med givna ögon; ty snart försvinner detta i vårt nya Sverige i Amerikas lundar och gränslösa ängar genom ångvagnarnas snabba framrullande.

Vänner och bekanta framlägger åtskilliga planer angående min bestämmelse, men emedan landet häromkring är uppodlat och i följd därav dyrt, ty uti 3-4 mil eller en halv Svensk mil från städerna häromkring kan fås land till 3 eller 4 dollars åkret, både skog och slätt; här på stadsplanen kostar ett fjärdedels tunnland mellan 3 och 400 dollars odlat.

Jag skulle gärna för min del vilja kvarbliva här, men som jag tänker mest på er framtida utkomst… så ämnar jag mig inåt Minosota till nästa vår – om Gud vill -, och taga 160 tunnland i besittning; och då ni kommer skall vi hjälpas åt på bästa sätt.

Till Minnesota tog man sig oftast med ångbåt på Missisippi floden…

Jag ska med Guds nåd – om jag lever -, göra det bästa jag kan för eder utkomst; visande att mina avsikter ej voro så satt som jag tog dem vid min avresa.
Sådana trädgårdar som du vet min fantasi tillskapat mig har jag sett i 100 tals; och om jag lever… och ni vill komma hit, skola vi om en tid hava varsin sådan.

Du må tro att här är Gudomligt vart man kommer, och min redlige vän och broder Nils Håkansson från Jersås (Hjärsås sn?) har farit och besett landet i Minosota och säger att det inte var mindre angenämt där; men därmed får man ej fördröja, ty folk från olika orter av gamla världen ävensom här följa och flytta hit medan här är vid tillfälle sjukligt och där skall vara mycket hälsosamt; dessutom hava Amerikanarna vid sina ”Mitingar” (Gudtjänster uti det gröna) börjat uppmana varandra att bilda ett stort sällskap för att begiva sig hit in och upphandla en stor trakt… men den som kommer med det första får taga land var helst han tycker bäst vara, men om några år är säkert även här landet och egendomarna borta. Om ni nu kunde sälja er egendom till något pris och få ut penningar och resa ju förr desto bättre, och tag ej för mycket med eder, all sorts redskap är här långt bättre än hos er och efter förtjänsterna till långt billigare pris.

Spinna och väva brukas ej här; till fruntimmerskläder köpes vackra sittstyger  – 9 qwarts eller halfjortonde aln – åtgår till en klädning som kostar tillsammans 4 Rdr Rgs då även ..kden, tråd, hektor medföljer.

Fruntimren sy dessa själv; den som kan sy åt andra tar betalt för stycket 6-8 Rdr Rgs, och har en Svensk piga (som allstädes efterfrågas) för första månaden 1 dollar i veckan och får genast vid aftonen penningar att gå till Staden att köpa klädningstyg, … och hatt – och om hon kan -, får hon sy den själv utan avdrag på lönen.
De slippa att uträtta något utearbete, deras arbete består i att laga mat, sy och vaska,..

I skymningen ätes supé och då pigan har vaskat upp matkärlen (eller diskat upp) är hon fri från allt kommando och äger företaga sig vad hon behagar. Hon väcks klockan 6 om morgnarna… och klagas över inget annat utan det myckna festliga matlagandet, äpplen och Christmasnöt.

Det är Julnötter, som vi hava i ymnighet… och om vi nu fattades nötter kunde vi gå ut i skogen och plocka en hel byr – ty här är ännu ymnighet – och hasslet är ej högre än vide och står så tätt som hampa.

Här finns på sommaren även jordbär på vissa ställen. En gammal kärring kan om sommaren förtjäna – med att plocka björnbär till sylt – 5 Rdr om dagen.

Här arbetas nu på den järnväg, där man har i dagspenning 4 Rdr 24 sk nu,… och längre fram 5 Rdr Rgs och föda sig själv. Ni undrar huru man här kan leva vid 3 mål om dagen av denna lösa maten, men så har vår mat sådan kraft att man kunde leva av 2 mål om dagen. Jag håller mig med bordning själv och så enkelt man kan få den.

Vi begagnar till bröd vetemjöl som kostar efter dess olika vithet – sämsta sorten 2 sk. Skålp, det finaste 4 sk. marken – varav brödet blir så vitt och så fint som edra kyrastyvers bullar i Carlshamn.

Kött kostar 16 sk, och fläsk 8 sk Skålp. och fläsket är så fett i allmänhet att jag i Sverige aldrig sett maken, potatis 4 daler skeppan… vi köper här aldrig spannmål, utan mjöl.

Forts. 

——————————————–

… har även hittat ett liknande och samtida reportage som börjar den 3 augusti 1853, när ett 20 -tal personer lämnar Sölvesborg för att resa till Göteborg… där det Amerikanska fregattskeppet Sewall ligger för ankar.

Den 19 augusti 1853 (6 dagar före Amalia Maria lämnade Karlshamn) går hon mot Boston med 200 passagerare ombord…

https://tidningar.kb.se/

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Emigranterna på skeppet Amalia Maria…

  1. Ping: Emigranterna på skeppet Amalia Maria… del 2 | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s