Emigrantforska på nätet…

… heter Sveriges Släktforskarförbunds Handbok 15, och vad den tar upp hörs ju nästan på namnet.

Den handlar om vilka möjligheter internet ger den som upptäcker emigranter – vilket nästan alla gör förr eller senare – i sin forskning och vill vete mer om dem. Finns det kanske okända ”kusiner” i USA?

Det är väldigt lätt att bli så exalterad av kommentaren N. Amerika, Staterna eller Illinois i husförhörslängden att man vill börja leta direkt… men utan att göra hemläxa, dvs forska fram alla uppgifter som går att finna på hemmaplan först, så är risken större att man går bet på uppgiften.

Det gör man genom att först följa vederbörande i de svenska källorna. Väl så viktigt – som födelsdatat – är att veta när och varifrån personen emigrerade, eftersom födelsedatumet inte sällan förvandlas till ett cirka år i de amerikanska censusarna, medan immergrationsåret ofta stämmer bättre överensstämmande med verkligheten.

Var hen först i familjen att emigrera, eller har vederbörande redan syskon där? Kanske rent av farbröder eller mostrar som hen är på väg till…

Boken är skriven av Ted Rosvall och Anna-Lena Hultman, och de tar – utöver ancestry och familysearch – upp en mängd andra mycket användbara sidor ower there… i jakten på nu levande släktingar. 

——————————————–

Ju tidigare emigranten gav sig i väg, ju knepigare kan det vara att hitta dem… tex finns inga längder över emigranter före 1869 i Sverige, men då hade ju emigrationen redan pågått i cirka femton år. Däremot kan man hitta skeppslistor över vilka fartyg som anlände till New York eller Boston från ca 1853 och framåt på både ancestry och familysearch.

En annan – kanske lite otippad – källa över den tidiga emigrationen kan vara gamla dagstidningar. Jag har tex hittat en handfull sådana reseskildringar i Karlshamns Allehanda…

ö

———————- Karlshamns Allehanda 1855-02-21 ————————

Nedanstående Brev från Amerika hava vi emottagit till införande i bladet:

Älskade Svärföräldrar!!!
hälsas till eder vördade Svärföräldrar, Syskon, Svågrar, Släktingar och alla bekanta.

Resan från Karlshamn till New York varade från den 25 Juli till den 13 September (1854).

Vi hade motvind utom 2:ne dagar hela tiden, men vi mådde ganska gott på Cambria (Amerikanskt skepp) och ägde frihet att gå vart vi ville, blott en enda svårighet hade vi nämligen det svåra vattnet.

Vi fick därigenom lära veta vad en bägare kallt friskt vatten är för en stor Guds gåva.

Mat hade vi till överflöd, och måste vid framkomsten lämna en stor del därav… som hade blivit för tungt att taga med på Järnvägarna.

Den 16 september reste vi från New York till Chicago, dels på Stimbåt och dels på Järnväg, och kommo till Chicago den 23 september. Sedan reste en del av oss därifrån den 25 till Gallesburg…

Vi reste Järnväg till Genesta, sedan fick vi leja hästskjuts därifrån till Gallesburg -utgörande 6 Svenska mil -, och måste betala 15 dollar, det vill säga 60 Rdr Svenska penningar för varje par hästar. Den 27 kom vi fram till Gallesburg…

Här är många Svenskar som skaffat hästar och förtjänar sig stor förmögenhet…

I Gallesburg hyrde vi ett rum tillsammans med Nilsson från Ljungaryd – och skulle betala 2 dollars i månaden, och en och en halv dollars för ett lass bränsle -… men den 21 oktober gick jag från Gallesburg till Knoxwill och köpte mig hus med 1 tunnland jord och betalade 240 Dollars. Dit vi flyttade den 28 oktober, således var vi inte husvilla mer än 14 veckor.

Vårt hus ligger en halv fjärdingsväg från Knoxwill. Det är byggt av (?) och Furuträd med 4 rum, källare och vind. De 2:ne rummen är tapetserade och så vackra som något rum i Carlshamn.

En Smedja som står nära huset var med uti handeln… den blir bra för våra Kor, då jag kommer mig vid att köpa några.
Det är en stor förmån att vi hava fritt bete till våra kreatur om vi hade aldrig så många. Hösta (?) får man så mycket man vill hos Farmare (bönder) till hälfen då de kören det hem till oss, men hämtar vi det själva så får vi de 2 delarna… gräset är manshögt.

Här är blivit missväxt i år, men födan är ändå inte så dyr som i Sverige… ändock man lever här vardagligen som i Sverige på de förnämligaste Bröllop

Kläderna är inte dyrare här än i Sverige, men andra saker av bohag – hus och möbler – är dyrare här, så att man icke får mer här för en Dollar än en Rdr i Sverige… men dagspenningen här är stor: En och en kvarts dollar om dagen då vi hugga bränsle i skogen eller gå på Järnvägarna.

Det gläder mig att jag följde Daniel Johnssons råd i Vekerum (Mörrum sn, Blekinge), nämligen att köpa nära Stad, ty är det dyrt så har man många stora förmåner.

Nu ha vi stora förmåner:
1 att vi har nära till Staden.
2 vi ha så nära till vår egen nybyggda kyrka.
3 att vi hava en så nitisk – kärleksrik – Evangelist Luthers lärare vid namn Hasselqvist. Han predikar även i Svenska kyrkan i Gallesburg, som ligger en halv Svensk mil från vår Stad.
I dessa båda kyrkor predikar Hasselqvist Söndagligen. Onsdags- och Söndags eftermiddagar håller han Mitingar… det är Gudtjänster, Predikan eller Bibelförklaring samt Bön och Sång, då han särskilt uppmanar några av församlingsmedlemmarna, som hava nåd och ande att bedja med egna ord, på så sätt kan 3-4 efter varandra hålla bön, som är rätt uppmuntrande.
4 av de stora förmånerna vi har, är att vi hava så nära till 2ne stora kvarnställen – som går med ånga -, där 100-tals tunnor Spannmål förmales dagligen.
5 vi har inpå dörrarna så mycket skog, att där ligger fäller och ris så mycket och ruttnar emedan det icke går åt på långt när att bränna upp. Även ett litet stycke från husen är en Stenkolsgruva där vi får taga Stenkol till att elda i våra Stokvar (Järnspisar) som är mycket bra och värmer skönt.
6 har vi bete till våra kreatur genast de komma utanför husen, när man då passar upp dem om kvällarna med lite majsmjöl eller majsborrar så går de följsamt hem, i synnerhet då korna hava kalvar hemma.

Min älskade hustru Inga säger så många gånger, att hon aldrig trott eller kunnat föreställa sig att hon skulle få så vackra hus att bo uti.

Vi hava många gånger samtalat om, att om vi fick aldrig det… så vill vi inte resa till Sverige igen.

Där den fattige allmogen blir alldeles utarmad med de många lönerna och utgifterna som aldrig tyckes taga ända. Här har vi inga skatter.

Pastorerna hava sina löner från Regeringen, vilja vi giva honom någon härjämte så är det frivillig sak och det gör vi gärna emedan han är så redelig, väl vetande att den som redeliga förestår sitt ämbete är dubbel heder värd.

Inga saknar ingenting här, säger hon, utan sina gamla föräldrar… som hon inte väntar se mera denna sidan graven.

Give Gud att vi alla en gång på den yttersta dagen måtte få träffas på Jesu högra sida. Hon saknar även sina syskon här i detta fria och goda landet… hon tror att om de vore här skulle de taga sig gott fram.

En dräng kan hava från och med 15 till och med 30 Dollar i månaden och allt fritt. En piga får en halv Dollar om dagen och mycken pågift om hon går och vaskar.

Amerikanarna är mycket godsinta, då jag går till dem får jag så mycket mjölk jag behöver för intet. En gång fick jag så många kläder som jag orkade bära, till mig, barnen och Neander. Hade syster B… varit med så hade så hade hon såväl som de andra Svenska flickorna genast fått tjänst samt en Dollar i veckan. Vilja de vaska kläder så får de en halv Dollar till… och en föda så de inte har det så bra på sina bästa kalas i Sverige, annars hör det icke pigorna till att vaska, utan deras göromål är att städa rummen, hjälpa frun att laga mat.

Här nyttjas inte utom det finaste vetemjöl, någon gång majsmjöl kokat i mjölk och smör som ätes varmt.

Vi kunde aldrig förmoda att få så gott i denna världen, men en stor försiktighet är nödvändig för inkommande när de skola byta om födoämnen… eljes bliva de sjuka.

Då vi kommo hit köpte vi fisk i Gallesburg som var mycket fetare än Laxen i Mörrums å, ja han var så rar att han nästan smälte i munnen och kostade 6 högst 8 sk. (?) . Då vi åt den och det fina brödet fick vi d…re.

Här har det varit mycket varmt i Sommar och i följd därav mycket sjukligt och dödlighet och infunnit sig. På en kort tid har 40 Svenskar i Knoxwill dött…

… och överallt har dödligheten varit stor i detta stora landet. Våra barn har varit sjuka sedan vi kom hit, men nu äro de bättre. Även Inga har varit sjuk en tid, men nu är hon skäligt bra. Jag äger en god hälsa nu som vanligt Gud vare lov.

Den platsen vi bor på har Amerikanarna kallat Swedenborg… emedan så många svenskar bo här.

Vi hava nu ett par månaders tid varit på de ofantliga majsfälten – som äro så stora att man inte kan se någon ända – … vi har plockat flera tusende tunnor.

Mattis Johnsson och Skräddare-Olan – med sin gosse Nils – blevo i Chicago sedan hava vi inte sport dem, men John Persson och Kerstin (här uppräknas en mängd personer som alla må väl*)… en del hava tagit tjänst hos Farmare och har det bra.

Vi hava till naboar Gubben Mur (som reste 1853 med Joakim Swendsen) som mår ganska bra, Pehr Ingemansson från Östad samt Sven Nilsson från Lister, Bengta och Smeden Söderberg, Ola Broke och hans folk som leva, utom hans hustru och sonen Måns som är döda.

Här eldas i kyrkorna med stenkol uti kaminer av järn så där är lika varmt som uti våra boningar, uti handelsbodarna eldas ock, men handlas icke utom ..ckendagarna. Då man kommer in bjuds man att sitta ner och värma sig.
En grovarbetare kan här på tio dagar tjäna så mycket att man kan köpa ett Svinkreatur som har 12 Lisp. Fläsk, samt 22 Lisp. Ister… så fett fläsk har ni aldrig sett i Sverige.

Hos Farmarna kan man få se flockar med Svin till hundratals i varje.
Brännvin och fyllebultar finns ej här, icke hava vi märkt några tjuvar, vi bo vid stora landsvägen, men ingen tager in sina kläder då de är vaskade förrän de är torra, utan hänger ute natt som dag.

Hälsa Herr Prosten F:d i (?) tacka honom för hans välmenta råd och förmaningar m.m. Give Gud att vi med glädje måtte få träffas i uppståndelsen på vår domares högra sida!

Hälsa svågern Pålsson i Nättraby: Det gick inte som han sade Gudi vare lov… vi ångrar inte vår resa och vilja inte tillbaka för aldrig det, vi mår varje dag så gott som han på sin bröllops dag.
Inga låter hälsa honom att hon slipper gå och bära sten. Henned göromål är att sköta barnen, hålla helt och rent samt laga mat. Hon slipper att spinna och väva, här får vi våra lekamliga behov utan så mycket bekymmer som i det fattiga Sverige. Här sättes inte så stort värde på de ägodelar som tjuvar kan borttaga och (?) och mat förtära, ty häru ser man hur fort det kan vara slut med detta livets elände. Ja Gud föröver oss trona.

Vårt enda hjärta har vi med oss även på andra sidan Oceanen.

Ja Gud hjälpe oss att bliva trofasta intill livets slut, ty då, men icke annars… fås livets krona.

Hälsa så hjärtligt till målare Lagerblad, handlare Camph, jämte andra Trossyskon (här upptages en hel sida med hälsningar vars namn är överflödiga att uppräkna *)

Sedan följer:
Det gläder oss att Gud har välsignat Svealand med god gröda och att er nådige Överhet har fått en gräns för (?) redskap… så den fattige kan få sin brödbit utan så stort bekymmer.

Gud vår Gud välsigne oss och låtom oss först och främst söka efter Guds rike och dess rättfärdighet så faller oss allt annat till.

Skrivet i Swedenborg och staten Illinois i Nord Amerika den 2de december 1854.

H. Tb. Neander, Inga Neander från Vekerum i Mörrums församling.

———————Vilka var detta då?  ——————-

Jo, ”hemläxan” ger följande svar:
Håkan Neander – tillsammans med hustru och tre barn – bodde på Vekerum 5, Mörrums sn, Blekinge. De är inskrivna i februari 1854 i utflyttningslängden…

… tillsammans med ytterligare nio personer för att resa till N Amerika.

Det var snickaren Erik Nilsson med hustru och tvenne döttrar, bondsönerna Johan Persson, Mattis Svensson och John Nilsson. Drängen John Eriksson och bonddottern Kerstin Persdotter…

Mörrum B:2 (1843-1860) Bild 29 (AID: v96470.b29, NAD: SE/LLA/13275)

Mörrum AI:8 (1850-1855) Bild 28 / sid 47 (AID: v96461.b28.s47, NAD: SE/LLA/13275)

… men innan Cambria lade ut från Karlshamn fyra månader senare hade Neanders ena son avlidit, men ytterligare ett tiotal personer hade bestämt sig för att resa.

———————– Knoxville ———————

1850 bodde det 800 personer i Knoxwill, och före 1849 fanns där inga svenskar alls… men tio år senare var invånarantalet nästan det dubbla. Många av dessa var immigranter från Sverige, även om antalet decimerades hårt 1854… när 40 personer dog av kolera.

En annan värdefull källa är Svenskarna i Illinois. En ögonblicksbild över städer och byar 1880 i Illinois. Sidan är dessutom sökbar (söker man på brevskrivaren ovan, så avlider han  redan 1855, medan hustrun  lever 1880. Barnen blir vuxna, men har inga ättlingar)…

———————- användbara kostnadsfria länkar —————–

https://tidningar.kb.se/

https://sok.riksarkivet.se/digitala-forskarsalen

https://www.familysearch.org/

http://staffantorner.se/bibliotek-2/bibliotek/svenskarna-i-illinois/svenskarne-i-illinois-register/

* Detta tyckte Carlshamns Allehanda var oviktigt  1855… men det hade varit väldigt intressant 2018.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Emigrantforska på nätet…

  1. Gunvor Persson skriver:

    Kopierat från FB sidan ”Släktforskning – Kyrkhult och Jämshög socknar, Olofström kn, Blekinge”…

    Ylva Silverbern: Spännande! Den omtalade Ola Broke var Ola Håkansson, bonde i Brokamåla, Jämshögs socken, som utvandrade med större delen av sin familj, många andra släktingar plus flera drängar och pigor. Den omtalade Måns (Olas son) hade utvandrat med hustru och 4 små barn redan 1853 och på överfarten dog den 4-åriga Elna och begravdes i havet.

    Gilla

  2. Gunvor Persson skriver:

    Uppgiften om fyraåringen placerar Måns Olsson med familj ombord på skeppet Amalia Maria… vilket sannolikt var det första skeppet som tog ombord passagerare i Karlshamn – den 23 augusti 1853 – för direktresa till New York…

    ( https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/01/25/emigrantskeppet-amalia-maria/ )

    Gilla

  3. Gunvor Persson skriver:

    ”Sven Nilsson från Lister”… kan vara Sven Nilsson f. 25 augusti 1821 från Istaby 111.

    Han anlände till NY den 10 oktober 1853 med Amalia Maria, tillsammans med hustrun Kersta Nilsdotter f. 1826 och barnen Nils 1847, Nilla 1849 och Per 1852….

    Hustrun tillhör Listersläkten…

    Gilla

  4. Gunvor Persson skriver:

    Det gjorde även Kerstins syster Elsa Nilsdotter f. 8 oktober 1824 med maken Nils Svensson, f. 1822, och barnen Nilla f. 1845, Petronella f. 1847 och Elsa f. 1848.

    Gilla

  5. Ping: Emigrantskeppet Cambria 1854… två äro födda och ingen död | Fantasin skenar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s