Emigranterna på skeppet Amalia Maria… del 2

Under 1853-54 anlände minst fyra fartyg till New York med emigranter från Karlshamn (Blekinge) med omnejd, nämligen Amalia Maria den 22 oktober 1853, Cambria den 14 september 1854, Magda den 30 september 1854 och Blomh den 9 oktober 1854.

Dessutom anlände Sewall från Göteborg till Boston den 3 oktober 1854 med ytterligare ett tjugotal passagerare från Sölvesborgs trakten…

Drygt 175 män, kvinnor och barn emigrerade från Gammalstorp sn 1854, likaså gjorde 7 stycken från Ysane sn och 61 från grannsocknen Mjällby…

Min tanke är – har inte gått något vidare hitintills, måste jag erkänna – att med hjälp av tidningsreportagen i första hand försöka identifiera Mjällby-borna som emigrerade.

———– Karlshamns Allehanda 1854-03-08 ————-

Fortsättning på Amerikanska brevet i nummer 26…  https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/01/27/emigranterna-pa-skeppet-amalia-maria/

Vi beundrade hemma den skrivelse som berättade om ostadigheten här – eller snabbheten att flytta hit och dit -, men ser du, ett litet hushåll behöver ej mer lösbo än som tages på ett lass med bod, kök, kökssaker allt som utgör vår kakelugn med behövliga kokkärl.

Två män kunna flytta spisen var som helst (det förstås, att man kan hyra rum) och då man spörjer gynnande affärer och god förtjänst, gott pris på egendom och dylikt, är man ett tu tre färdig att resa dit.
Då det blir måltidsdags betar man, lyfter nu ”stoven” och kokar lika behändigt som hemma vad man behagar; vår stov 1½ aln lång, 1½ aln bred, 1 alm hög stående på 4 järnfötter, 9 tum höga, mellan eldstädet och bleckröret, där röken uppstiger är bakungnen som är så inrättad att rök och låga går så väl över som under densamma och kan man på en gång både baka bröd och tillika koka i 6 större och mindre kokkärl…

Två personer kunna på 3 minuter sätta in en sådan, ty jag var själv tillstädes vid insättning av vår stov; vi togo in den nya och satte vid den gamla och ehuro elden elden brände i den andra togo vi blott ner röret, lyfte den gamla som var hyrd till sidan och satte den nya i stället och plockade bränderna däri, och så var murningen och spiskakelugn uppsatt.

Seder och bruk här är enkla, i Okwaka gick en Präst och tog upp potatis och förde hem i en skottkärra.

Vår Pastor Hasselqwist hugger sin ved själv, och dagligen ser jag en fin herre med blanka stövlar, fin klädesrock och hatt som kostar minst 4 dollars – mitt för mitt fönster ute på gatan – med sin rökpipa i munnen, sitta och mjölka sin ko…

Här anses fruntimren för fina att uträtta något som kunde smutsa dem utom hus, de äro övermottan högmodiga och stolta, som fruar i Carlshamn…

… men de värderar dock så högt att de fått en Gubbe, att de ej blygas gå arm i arm med den om han dock såg ut som själva springgubben.

Den onda hustrun kan här tilltyga sin man om hon vill anklaga den på tingshuset att han är lat och trög att förtjäna penningar, om det bevisas att så är, så får han 2 månades fästning och de penningar han där förtjänar översändes till hustrun.

Jag måste någon gång tänka på att sluta av mitt långa brev, och om ni kan laga att ni kan komma, du och syster Karin, med edra anhörige, så försäkrar jag eder att ni ska få så goda vänner av dem här att ni ej det kan förmoda, och jag skall om jag lever eder till så stor föremån som möjligtvis en syster kan begära. 

Resan hit kostade mig 1000 daler, ändock övervikten av mina saker kostade från New York till Knoxwill 10 dollars (40 Rdr).

Inuti detta brev ligger en lapp med min adress. Tag väl vara på den och gack till Ola Olsson i Pukavik… och låt honom skriva till mig vad Johanna yttrar, och även i korthet vad som höres av från vårt arma fäderneland, ty här hava vi ganska ledsamma hälsningar därifrån.
Om Per vill hit… så hälsa honom att om hustrun vill följa med så skall han ej resa ensam, ty det är intet bra att göra det, man ångrar det härinne, som man kan må så väl, och intet vet huru man får, älsklig maka mår i hemlandet. 

Någon hemsjuka har jag ej på någon förnummit. Alla är nöjda och glada och tackar Gud som ledsagat dem hit till ett bättre land. Och skriv tillika med det snaraste så får jag veta om ni kommer, så kan jag få tid att skriva därom vidare angående resa och vad ni bör iaktaga och medföra.

Språket går nog med tiden härinne och lär man den första dagen att säga ”Jiss”och ”Noh”, så man aldrig mer sedan brukar vårt Svenska ja och nej.

Jag köpte i New York 2 små Engelska Testamente för 12 sk. stycket och 3:ne Testamente Engelskt och Svenskt för 1 Rdr Bco stycket, och har redan om kvällarna och vid lediga stunder genomlärt det ett slag, och börjat att åter läsa med översättning och så tredje slag hoppas jag läsa det så rent som vårt Svenska och förstå det även.

Av språket kunde jag så mycket att jag under resan inåt landet kunde vara nyttig både för andra och mig själv… och då ni kommer skall jag undervisa både eder och edra barn vid lediga stunder.

Här är många Svenskar som skriver bort sina barn till Amerikanarna – både gossar och flickor -, som taga dem vid vad ålder som helst…

… och hava gossar till 21 års ålder, då de får lära läsa och skriva och så vid avlöningen 40 ackes och häst och sadel… och flickorna hava de till 20 års ålder då de få uppbäddad säng eller de gifta dem.

Jag låter hälsa Boss Eliasson i anledning av vad som tilldrog sig vid Pukaviks krog då Björkholm reste… att sedan jag kom hit, har jag nästan träffat alla kända föregångare härinne utom – Ola Wahlström och Hågena Kersta -, och alla voro hälsosamma, nöjda och glada, klädda som Herrar med öppna västar och den mest muntra är Mattiasas Per, som kom till mig nästan varje dag, då vi pratade, rökade och snusade.

Då jag berättade för honom vad de sade i Sverige att han hade gått i en måse med en krämpåse i 14 dagar och farit vill, så skrattade han rätt erilänt. Var gång han kom gav han mig en cigarr som kostade 10 sk. , och jag gav honom i stället en dosa Svenskt snus och det kom väl till pass.

Och av alla har ännu ingen förbannat mig för det de är komna till Amerika, man hälsar tvärtom och säga sig ej vilja återvända för allt smör i Småland.

Och var Per Mattsson och jag på kalas ute på landet hos en rik Farmer (Bonde) och hade denne en skock stora och feta får så talrik så att den 5000 nej, hade 5824 fötter och där är de som hava fler får…

Oregon Trail… målning från ca 1863, av Albert Bierstadt

Men för en tid sedan reste han och 7 andra gossar 900 Engelska mil åt Väster till en Stad som heter Kåjillbloss, ty här resa de hit och dit där förtjänsterna äro mest lovande, emedan penningar fattas dem ej.

Jag låter hälsa syster Karin allt vad jag hälsar dig att här är Bondhustrur, som hava flera hundrade höns… och då hon kommer hit skall vi väl laga så att hon kan mäkta sig minst 100 hönor också… stackars syster; förhjälp henne hit om du kan.

Hade jag visst att här var så gott att ta sig ut, så skolat jag ej fruktat för att medtaga om det hade varit självaste långe Gissel, ty Svenska gamla Gubbar går vid Järnvägen och få 5 Rdr om dagen såväl som unga pojkar.

Jag låter hälsa Thomas Jeppsson och barnen i Sköremo, att jag lämnade Thomas och sönerna i Chicago och har sedan inte sett dem eller sport dem förrän Staffansdagen, då Thomas och Lars anlände hem till mig och betalade 65 dollars, det är 260 Rdr Rgs, som betalats på de 400 Rdr som jag lade ut för överfarten för dem. Jag tackade dem allesammans för riktigheten och ärligheten, och försäkrade att detta var ingenting mer än jag förmodade (familjen Thomas Gibson har jag stött på tidigare
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/06/20/listerslakten-del-8-pionjarerna/ ).

Jag låter hälsa alla Eskemoar, att som jag med säkerhet vet att Sven Pehrssons Brevs andlighet har avskräckt dem att resa till Amerika, så är det också bäst att de bliva hemma, helst som här är ingen ort, där edert klimat, seder och bruk voro för dem passande, medan jag fruktar de alla fick börja ett nytt levnadssätt; ty den som här spörjes dansa, supa sig full ,blir utvräkta ur församlingen.

Jag låter hälsa alla som önskar sig vara i Amerika för att slippa vintern, att här tror jag vintren har sitt rätta hemvist, och har han som alla andra företaget sig att resa omkring och har han logerat sig hos oss i 8 dagars tid, men alltid har han ej så gott om tid, oftast blott 1 eller 2 dagar…

On the Saco målning av Albert Bierstadt

… men också är denna oväntade gäst så vild att jag törs slå mig i backen på, att det var ej kallare i Sverige då ”Tysken frös näsan av sig”, men lika kvickt man man ock få sommardagar därpå, men ändå har man här inga ladugårdar.

Höet är hässjat och stackat ute, men inhusbyggnader mycket vackra, men kalla och ändamålsenliga såsom sommarboningar, emedan Amerikanarna ej synas så synnerligen bry sig om de korta näsvisa vinterknutorna som ofta kan komma, ty då sitter de vid Stoven, prata och röka sin pipa, fruntimren såväl som männen.

Allt arbete går till väga här i stor olikhet mot i Sverige.

Säd och gräs tages av med maskin, den drages av 2 par hästar som åtföljes av 2:ne personer som sitta och åka och till och med röka sin pipa; den tager 3 alnars bred mo, det som skär är ett fintandat såg, blankt som en rakekniv, tätt över framskjuter 24 järnspetsar för att hejda stråna så att de ej går till sidan, 2 alnar däröver går sakta en vef som fort fattar topparna… de förmögna äga den och lånar den åt andra.

Säden ladas ute på åkrarna i hässjor eller stack, och om vintern köra de tröskmaskinen hit och uttröskas på stället. Räfsmaskinen drages av ett par hästar som en person medföljer, så fruntimren äro här fria för allt utearbete såväl sommar som vinter och intet tror jag det är mycket de uträttar inne heller annat än att gå och pryda sig och laga mat. Sånings ”kornplanterings” maskin nyttjas här även.

Hälsa Johannes Sandström, att här kunde han med sitt yrke lägga till sides minst 70 doller eller 280 Rdr i månaden såsom mästare, men såsom arbetare på en annans verkstad blott 30 doller eller 120 Rdr i månaden… och dessutom leva så kräsligt och slösande som den kväll han var brudgumme. Ty jag bor hos en Vagnmakare – så jag vet det är den bästa emploj  man kan tänka sig.
Han arbetar åt andra och arbetar för 12-14 dollar varje dag, men har i lön blott 1½ dollar om dagen; tänk vad detta skall göra hans mästare som har ständigt 10 arbetare, och om I fick arbeta med dessa goda verktyger… i synnerhet nafrat som hava ett vridet ar ½ aln långt, och blankt som en rakkniv, han skulle aldrig mer vilja se Svenskt verktyg.

Och är här god och gynnande utkomst i allehanda yrke och arbete.

Jag har varit till middag hos Ingemans Jössa måg. Han är nu så arbetsam och förtjänar så mycket penningar och mår så väl, så hans hustru Anna är så mild och kär åt honom, som han hade varit en Änglabild alla dagar… och så hoppas jag det ska bli då ni kommer hit.

Gack till Galleryda med detta brev och hör om hon ej vill följa med hit till nästa sommar, jag är rädd hon får gå som piga hos svägerskan och fara illa… men hade jag förstått eller vetat hur innerligt gott fruntimren hava här, så hade jag visst inte rest förän hon hade följt med. Gallerydaboarna måte gärna haft hennes penningar, det hade vi här mått lika bra för.

Resan inåt landet var ej på långt när så farlig som jag trodde, den var idel lustresa… och skulle det någon gång få köra i knut att man tycker motsatsen så skall man blott vara lugn i förtröstan på Honom som förvandlade vatten i vin och allt är snart gott: Gud vare med oss och ledsaga oss i sin sanning och frukten.

O. M. Rylander från Mörrum

———- Vem var Rylander? ————–

Tja, han var en gift dräng som bodde på Galleryda 53 i Mörrums socken i Blekinge. Han var född som Olof Mårtensson den 12 mars 1821 i Ysnaryd 47-50 i Gammalstorp socken… och näst yngst i Mårten Svensson och Elna Persdotters barnaskara på sex barn.

Endast en liten kommentar i anmärkningsfällt i husförhöret: Rest till Amerika -53… kallar sig Rylander, avslöja hans rätta identitet.

Mörrum AI:8 (1850-1855) Bild 225 / sid 443 (AID: v96461.b225.s443, NAD: SE/LLA/13275)

I brevet ovan vill han gärna att hans syster Karin ska resa till Knoxville, och året därpå – den 3 oktober 1854 – gick önskan i uppfyllelse. Då gav sig systern Karin f. 4.9.1816 av med maken Sven Persson från Ysnaryd 47-50, och deras barn Sven f. 1843 och Mattis f. 1847…

Likaså gjorde hans yngre systern Sissa f. 30.07.1823 med maken Per Olsson från Ysnaryd 47-50, och deras barn Sven f.1844, Bengta f. 1848 och Elsa f. 1851…

——- här befann sig Per Olsson & Sissas äldste son Sven 1880… —————–

ö (5)http://staffantorner.se/library-eng/books/the-swedes-in-illinois/svenskarne_i_illinois-register_eng/

I census 1910 bor S H Olson, hustrun Clara M Burke och dottern Irene – 26 år -på Galesburg Ward 4, Knox, Illinois. Irene Olson är född den 31 juli 1883 i Galesburg, och var gift med Walter C Frank. Två söner… Walter C Frank Jr 1912-1953 och John Marshall Frank 1915-1976.

Hon avled den 15 april 1941 i Galesburg…

Irene hade två syskon, Clarence Henry Olson 1874-1957 och Grace M Olson 1879-1885.

Clarence Henry Olson är gift med Katarina Thomas. Barn: Richard B Olson 1907, Virgina Olson 1910 och Robert Clarence Olson 1911-1973.

Sven H Olson dog 1923 och Clara 1919  https://www.findagrave.com/memorial/84021732 

—————————————————–

Huruvida Rylander och hans hustru Johanna Månsdotter däremot återförenades vet jag inte…

Den tredje syster Kersta f. 23.12.1813 med familj stannade dock på Ysnaryd 47-50…


—————- Albert Bierstadt
, var en amerikansk konstnär —————–

Han föddes den 8 februari 1830 i Solingen i Tyskland, och dog i New York den 18 februari 1902. Han är mest känd för sina landskapsmålningar…

http://www.jamestownswedes.org/p/ships-list.html

https://tidningar.kb.se/

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Emigranterna på skeppet Amalia Maria… del 2

  1. Gunvor Persson skriver:

    Olof Mårtensson Rylander sägs ha avlidet redan den 26 april 1856 i Amerika… Johanna reste inte till Amerika. Mörrum AI:9 (1855-1860) Bild 232 / sid 230 (AID: v96462.b232.s230, NAD: SE/LLA/13275)

    Gilla

  2. Gunvor Persson skriver:

    Med på samma resa som Rylander var även Sven Nilsson f. 25 augusti 1821 från Istaby 111.

    Han anlände till NY den 10 oktober 1853 med Amalia Maria, tillsammans med hustrun Kersta Nilsdotter f. 1826 och barnen Nils 1847, Nilla 1849 och Per 1852….
    Det gjorde även Kerstins syster Elsa Nilsdotter f. 8 oktober 1824 med maken Nils Svensson, f. 1822, och barnen Nilla f. 1845, Petronella f. 1847 och Elsa f. 1848.

    Systrarna tillhör Listersläkten…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s