Emigranterna på Amalia Maria… del 3

Enligt löfte i ett föregående nummer intaga vi benä..et meddelade brev Skrivet på Emigrantskeppet Amalia Maria i New Yorks hamn den 22 oktober 1853…

———————– Karlshamns Allehanda 1853-12-03 Nr 97½ ———————-

”Till mina älskade Föräldrar och andra vänner ..ra uti mitt gamla Fädernesland Sverige. 

Som ni vet lämnade vi Carlshamns redd den 23 sistledna Augusti. Vi hade alldeles stillt till kl. 4 e.m då åskväder med storm i ..st förde oss bort från k. Carlshamn, r vi lämnade så många dyra minnen.

Den 26 ankrade vi vid Helsingör, där friskt vatten intogs samt tull betalades. Snart ..tades ankaret och en god vind förde oss ..et utåt Kattegat och för sista gången sågo vi det k. landet som vi hade trampat så många mödosamma fjät på. De känslor som då bemäktigade sig min ..l kan jag ej med ord beskriva.

Vi gick norr om England med en god vind…

Den 6 september hade vi stillt, vi såg då Skottland hela dagen, det såg ut att vara ett magert land, där sågo vi tusentals fåglar, ..an hade vi storm i flera dagar och därefter stilla lugnt.

… då finge vi se en mängd fiskar som kallas Springvalar.

Kaptenen fångade en den dagen, och det gick till så: han hade en pik av järn på en lång stång, uti den gjorde de fast en mycket lång tåg och den andra änden gjorde de fast på Skeppet. Sedan höggo de piken fast uti fisken och lär honom sedan springa tills dess han blev alldeles uttröttad, sedan drogs han upp på däck, han vägde omkring 6 Lisp (=ca 50 kilo).

Kaptenen delade den så vi fick alla varsitt stycke, dagen därpå fingo vi tvänne likadana fiskar… och då må ni tro att vi fick mycket mera vardera.

 
ö

 Målning av Albert Bierstadt

Under vår resa hade vi ofta storm och motvind, men Gudi vare lov ingenting gick sönder på Skeppet.En dag …ste Emigranterna en 14 a 15 st. Möss  som stormen tog med sig i sjön.

En dag då det var som strängast storm sågo vi ett Skepp som kallas Skonare isom föade, och vår Kapten var mycket ledsen för att man inte kunde bärga det, ty det var en svår storm och havets böljor vore så stora att de liknade skyhöga berg.

Vi hava allesammans haft en god hälsa utom sjösjukan, men den är inte farlig, ty då vädret lugnar sig är den alldeles förbi.

Ett barn, 4 år gammalt, behagade Herren kalla hem till sig. Dess Föräldrar är från Jämshögs …en, ni må tro det var högtidligt då det begrovs. Kaptenen jordfäste det, sedan sänktes det ner i Oceanens brusande vågor…
Kaptenen höll ett lärorikt tal, däri han vie att fastän detta lilla barns kropp upptogs av Oceanens vågor så var redan dess lyckeligen bärgad i någon av de härliga ..ingarne i Himmelen.

Den 20 Oktober fingo vi Lots ombord, och den 21 kom ett ångfartyg som bogserade oss på redden. Aldrig kan ni föreställa er hu vackert här är, om alla människor hade sagt det, hade jag inte kunnat tro det och jag vill försöka beskriva det, kunne ni ej fatta det.
Aldrig kunne ni tro huru belig Kapten vi har havit. Han har varit mycket mån om oss, både i andligt och lekamligt avseende. Varje morgon har han läst Bibeln för oss samt gjort bön med egna ord.

eftermiddagarna (när vädret har varit bra) har Kaptenen hållit Bibel-förklaringar  ..t om aftnarna förrättat Aftonbön; jag tror icke något Fartyg går till Amerika där mycket Guds ord, bön och sång förrättas.

.. kärleksfulle Guden har också välsignat kära och anförares arbete i Herranom, många själar hava vaknat upp ur syndasömn .. några som voro väckte – men stodo under lagen -kunna nu lova och prisa Gud och sjunga av hjärtat: ” -Snaran är sönder och fågeln är fri.”

Nu vill jag berätta eder huru det gick till då vi kom fram. När vi hade ankrat kom flera Svenskar .ch även den k. Pastor Hedström han fallt genast på knä mitt ibland oss och förrättade en brinnande bön däri han tackade Gud som så nåderligen hade ledsagat oss fram till det nya Fäderneslandet, sedan höll han eng predikan.

Den 23 oktober. I dag hava vi fått ..taga Herrans H. Nattvard, då vi kommo till Betelskeppet (det är en kyrka som är på vattnet) anvisades oss vår plats, börjades en predikan… men den var på Engelska. Då blevo vi ledsna och jag började gråta.

Då kom Pastor Hedström till mig och sade: rätt snart skall här predikas på Svenska, vilken predikan förrättades av Pastor Hedström.
Christina och alla vännerna sade: ”Det vore värt resan till Amerika bara för att höra ett sådant välsignat redskap i Herrans hand”.

Jag måste nu sluta emedan Kaptenen skall gå i land och hava brevet med sig. Hälsa så hjärtligt till N.N och N.N. Vårst Herras Jesu Christi Nåd och frid vare med eder alla.

Ola Pehrsson, Snickare

 

PS: Om någon av eder i mitt gamla fädernesland skull vilja resa hit, så ville jag ropa till eder om jag kunde med Basuna ljud. Väljen en Gudfruktig Kapten, ty de aldra förskräckligaste laster går ohejdade i svang där Kapten är världsligt sinnad.
Då vi komma fram dit vi ämnar stanna så vill jag skriva vidare… ”

———————————-

Vem brevskrivaren ovan är – som var med på samma resa som O. M. Rylander från Mörrum, och Thomas Jeppson (och hans båda söner Lars och Sven) från Gammalstorp – vet jag inte… men jag kan iallafall utesluta att han kom från Gammalstorp eller Mjällby socknar i Blekinge.

Från Mjällby sn kom dock följande två familjer…

(för att komma till Amalia Marias passagerare lista använde jag ancestrys World abonnemang. Jag sökte på O Rylander (av den enkla anledningen att det nästan är hopplöst att söka på son-namn)… och kryssade i ”Emigration och immigration”).

Det var systrarna Elsa Nilsdotter f. 8 oktober 1824 och Kersta Nilsdotter f. 1 maj 1826, men här har de samma efternamn som sina makar, dvs K Nilsson och E Svensson.

De var döttrar till Nils Persson f. 2 november 1776 och Carna Olsdotter, och uppvuxna på Hörby 83, Mjällby sn.

Elsa och Kersta tillhör Listersläkten på farssidan, och är dessutom släkt med Thomas Jeppssons hustru Inga Nilsdotter. Jag vet – tack vare Karlshamns Allehanda resereportage – att Sven Nilsson bodde i Knoxville, Illinois i slutet av 1854… men det är också allt. Risken finns att de tillhör det 40-tal svenskar som dog i Knoxville under 1854. Mer parten av dessa dukade förmodligen under i kolera, frossa och gulsot…

OBS: Dessa immigrantlistor verkar dock inte vara helt pålitliga. Måns Olsson (Ola Brokes son) och hans hustru Hanna Jönsdotter med de tre barnen, Hanna f. 1846, Elna  f. 1849 och Jöns f. 1852 som emigrerade från Jämshög sn 1853 finns INTE med på listan över immigranterna på Amalia Maria… trots att det var deras lilla Elna som fick sin grav i Oceanens vågor.

Däremot finns det kanske en passande familj på Mimona, som seglade från Göteborg den 11 juli 1853…

 

Ytterligare ett skepp var den svenska briggen Superior på 124 ton… som avgick från Stockholm den 18 augusti 1853. och bevisligen hade Mjällbybor ombord.

fb1Bilden lånad från Sjöhistoriska museet

Briggen ”SUPERIOR från Sölfvesborg, Captn. N. Rosenlund”, sedd mot styrbords sida. Grönmålat skrov med gul list, vita däckshus. På förtoppen Neptuniflagg, på stortoppen namnvimpel, under gaffeln unionsflaggan. 

———————— 1854 ———————-

1854 är året när utvandringen från detta område fullkomligt exploderar. Tidningen Karlshamns Allehanda annonserar hej vilt om allt från bekväma sjölägenheter… till engelska parlörer och handledning för Emigranter.

Minst fyra skepp seglade direkt mellan Karlshamn (de utgick från Stockholm) och Amerika under året.


Carlshamns Allehanda 19 juni 1854

Skeppet Cambria och Neptunns  väntades anlända till Karlshamn i midsommarveckan, och Blohm i början av juli månad. Det där med exakta tidtabeller var det som synes lite si och så med…

 

I verkligheten avseglade  Cambria från Karlshamn på morgonen den 23 juli 1854 med 400 emigranter och järn ombord till Boston, varav 14 av emigranterna hade gått ombord i Stockholm. Hon var framme den 14 september…

Två dagar senare – om aftonen den 25 juli 1854 – avseglade Blohm med ytterligare 156 emigranter och järn. Framme den 9 oktober…

Den 9 augusti 1854 avseglade Magda med 122 passagerare. De var framme den 30 september…

Det handlar alltså om hundratals personer som lämnade Karlshamn med omnejd under 1854…

… däribland två syskon till ovan nämnda systrarna Elsa Nilsdotter och Kersta Nilsdotter, nämligen Anna Nilsdotter f. 1 juli 1810… som utvandrade den 12 april 1854 tillsammans med maken Per Persson och deras barn Per f. 1831, Nilla 1847 och Nils 1852.
Likaså gjorde Bengta Nilsdotter f. 2 september 1820 och hennes make John Johnsson tillsammans med barnen Bengta 1840, Nils 1844, Ingrid 1847, Nilla 1849 och Knut 1852 (14 mars 1856 reste dessutom även deras lillebror Jöns Nilsson f. 24 mars 1828).

De var barn till Nils Persson och Carna Olsdotter, och är uppvuxna på Hörby 83, Mjällby sn.

———- Karlshamns Allehanda den 18 december 1854. ———-

Enligt utdrag från ett brev skickat till Herr Kontrollör Landergren – daterat den 15 november 1854 – från pastor Erland Carlsson, Chicago… i Karlshamns Allehanda.
(Landergren var en av de som organiserade resorna från Karlshamn, en annan var Janne Camph)

”Vi hava haft en svår tid denna sommar! Ingen kan beskriva huru mycket jämmer och nöd här har varit. Sjukdom och död hava härjat förskräckligt, och hundratals av våra landsmän – i synnerhet bland de nykomna -, äro bortryckta. Tillståndet bland de överlevande är beklagansvärt. Här finnes tjogtals änklingar och änkor med oförsörjda barn, utan hus, utan penningar, utan vänner och anförvanter, och tyvärr! i de flesta fallen utan ___ Gud”.

Av pastor Carlssons brev syns i övrigt att behovet bland emigranterna i allmänhet är stort. Huru många läro icke ångra att de föraktade alla varningar och råd, och låtit locka sig ifrån sitt välbärgade eller torftiga hem i fäderneslandet ut på äventyr, som för många redan slutat i elände…

Kolera grasserade förövrigt mer eller mindre överallt. I tidningen förekom ofta små notiser om utbrott runt om i Sverige under året, likaså från Europa och Amerika. (dessutom förliste 6 skepp mellan Europa och Amerika enbart under 1854… med 760 passagerare!).

http://www.jamestownswedes.org/p/ships-list.html

https://tidningar.kb.se/

—————- Albert Bierstadt, var en amerikansk konstnär —————–

Han föddes den 8 februari 1830 i Solingen i Tyskland, och dog i New York den 18 februari 1902. Han är mest känd för sina landskapsmålningar…

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Emigranterna på Amalia Maria… del 3

  1. Gunvor Persson skriver:

    Vad för fisk är en springval? Goggel vet inte…

    Anledningen till att vissa ord i reportagen saknas är att de hamnat utanför tidningssidan när den trycktes.

    Gilla

  2. Gunvor Persson skriver:

    Kopierat från facebook gruppen ”Släktforskning Listerlandet”, och Ylva Silverbern…

    Brevskrivaren på skeppet Amalia Maria som avgick från Karlshamn till Amerika 1853 var snickaren Ola Persson.
    Han föddes i Västra Rönåsa 1820-04-03. Hans far Per Andersson var bondson och kom från Brokamåla i Jämshögs socken och modern Bengta Jönsdotter var torpardotter från V Rönåsa.
    När Ola föddes hade hans far dött bara ett par månader tidigare och hans mor dog när Ola var 17 år. Han vistades sedan i Almundsryd, tillbaka till Jämshög och sedan till Hällaryd 1850 där han gifte sig med Sissa Jonasdotter från Kvallåkra. Dottern Johanna föddes 1851 och 1853 utvandrade den lilla familjen och då stod Ola som snickare.
    Ola Persson kallade sig Peterson i Amerika där han dog 1914 i Chicago.

    Ola var kusin med Ola Håkansson, han som kallades Ola Broke, och som emigrerade året efter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s