Svenska skeppet Magdas sista resa…

Skeppet Magda – ett av Stockholms största och vackraste kofferdiskepp (dvs, ett handelsfartyg som var förberedd för militär användning) på sin tid – var en bark på 424 ton.

Hon – liksom Amalia Maria och Superior – tillhörde rederi Ludvig Tydén f. 1807 i Stockholm & Co i Stockholm, och var ett av de fartyg som hyrdes in, vilket sannolikt handlare Janne Camph i Karlshamn var delaktig i, för att ta passagerare direkt från Karlshamn till New York och / eller Boston under den korta period 1853-54 som Karlshamn figurerade som utresehamn för Amerikaemigranter.
Tex lämnade hon med kapten E G Österberg Karlshamn den 9 augusti 1854 med 122 passagerare ombord… och var framme i N.Y den 30 september.

Magda förolyckades dock 1858, något som blev förstasidestoff i tidningarna runt om i Sverige… och även i Amerika.

——————– Norden 1859-04-23 ——————–

Den 6 november 1857 påbörjade hon en resa till Melbourne och Geelong, då även ett par passagerare gick ombord i Sandhamn… totalt var det 20 personer ombord med besättningen.

Den 9 november 1857 anlände hon till Köpenhamn, provianterade inför resan och fortsatte därifrån den 20 november.

Resan fortsatte sedan lyckligt och med allt väl ombord ända tills vi kommo några grader W om Goda Hoppsudden. Här insjuknade kaptenen hastigt, så att blevo nödsakade att anlöpa Capstaden, dit vi anlände den 8 februari 1858.

Som emellertid denna sjukdom icke var av farligare beskaffenhet, kunde vi åter den 22 fortsätta resan till Geelong på Nya Hollands södra kust… dit vi anlände den 2 april för att därstädes lossa en del av lasten, som bestod av trävaror.

Sedan detta skett – befanns den övriga lasten, som bestod av järn destinerat till Batavia -, vara otillräcklig för att avhålla skeppet från krängningar, och som man till och med fruktade att denna omständighet möjligen kunde förorsaka en kantring, beslöts att även intaga någon barlast.

En del av densamma inkastades först genom styrbords lastport, varvid fartyget kom att kränga åt denna sida… och sedan den övriga delen blivit inkastad genom barbords porten, ställde sig väl fartyget rätt… men det befanns härvid att detsamma hade en läcka, som lämnade en ingång åt så mycket vatten, att vore nödsakade att tre gånger om dagen använda pumparna.

Men all den stund i Geelong (vilket är delstaten Victorias näst största stad (efter Melbourne) och är belägen vid kusten 75 kilometer sydväst om Melbourne) icke fanns något ordentligt varv, beslöt de att skeppet – denna olägenhet oaktat -, skulle fortsätta sin resa till Batavia….

Vi lämnade alltså nämnda stad den 28 April, samt styrde kurs väster åt från Australien (Nya Holland) och seglingen gick lyckligt under det första dygnet… men på det andra uppstod en stark nordvästlig storm – varvid läckan så betydligt tilltog, att vi funno oss föranlåtna att vända -, och beslöto i stället att taga vägen öster om Australien, där det visserligen icke är strormigt, men varmed däremot seglare måste styra färden genom det farliga farvattnet, som utbreder sig emellan öflockarna kring Nya Holland.

I synnerhet äro Torres Straits eller Torres sundet – vilka äro uppfyllda av idel holmar bankar och grund -, således fruktansvärda för de sjöfarande… och vi tro oss icke överdriva om vi säga att fjärdedelen av de fartyg som passerar dessa sund, därstädes finna undergång.

Det var således med en förlåtlig och lätt förklarlig fruktan, som vi med vårt skadade fartyg förotogo färden genom dessa sund, tack vare emellertid en mild försyn lyckades vi att komma igenom, sedan vi tvenne gånger varit helt nära att törna.

Glada och tacksamma över denna lyckliga seglats fortsatte vi sedermera resan, men vår glädje skulle icke bliva av lång varaktighet. Läckan i skeppet hade så förvärrats, att vi alla, nästan utan uppehåll, måste vara i rörelse vid pumparna, men genom pumpning kom skeppet i en sådan skakning att kaptenen fruktade, det kronometern möjligen därigenom blivit bragd i oordning och således ej var tillförlitlig.

För att kunna bestämma huruvida detta var fallet eller ej, behövde kaptenen att söka land och utvalde här till Cap van Diemen på ön Melville såsom den närmaste. Enligt hans beräkning borde vi anlända dit den 1 Juni…

Att kaptenens beräkning denna gång var riktig visade sig även snart, ty den 1 Juni omkring 6 på morgonen inkom förstestyrmannen Hultander till kapten och varskodde honom, att land var synligt i lovart och att avståndet icke var särdeles betydligt.

Sedan styrmannen fått befallning att hålla av land, klädde sig kaptenen skyndsamt och skulle just lämna sin hytt, då fartyget till allas vår bestörtning begynte skaka på ett sätt, som lät oss befara att kölen kommit i beröring med de förfärliga grunden. Snart därpå kändes en stark stöt… så åter en och fartyget stannade. Såväl kapten som passagerare och besättning rusade härvid ut på däck.

Sedan den första förskräckelsen något lagt sig, började vi att vidtaga nödiga anstalter för att komma av grund.

De försök vi gjorde att brassa back voro fåfänga, ty vinden låg rätt akterifrån. Alla segel blev därför fastsgjorda, utom bram- och bovenbramseglen, vilka jämte rår och bramstänger kastades överbord. Två man och andre styrman stego i en av båtarna för att loda… varvid djupet befanns vara två famnar förut, men tre famnar akterut.

Sedan detta skett, återvände båten till skeppet och emottog styrbords ankare jämte kabel samt förde detsamma ett stycke akterut. Så snart ankaret blivit nedsänkt begynte alla man att arbeta med ginor och vid spelet för att komma flott, men alla våra ansträngningar vore förgäves.

Järnet – jämte en del av barlasten – utkastades nu och för andra gången började vi nu arbeta vid spelet… men gjorde därvid den upptäckten att ankaret icke ”stoppade”, utan draggade med.

Det blev därför nödvändigt att sätta ut babords ankare – som var något större – men som båten ansågs vara för liten att kunna emottaga detsamma började timmermannen i hast att arbeta på att färdigställande av en flotte utav bramstänger och reservspiror.

Just som flotten var färdig att emottaga sin last började en svår sjögång – som alltmed tilltog – varvid fartyget ouppbörligen erhöll stötar mot bottnen, och vi fruktade arje ögonblick att det skulle bliva sönderslaget. Slutligen fick det även ett hål akterut, varigenom så mycket vatten inrusade, att vi funno det vara en dårskap att vilja med pumparnas tillhjälp hålla fartyget läns. 

Då således allt hopp att få fartyget flott – alla våra bemödanden oaktat – återstod intet annat val än att lämna skeppet. Vi försedde alltså båtarna med proviant och vatten, även nedlades i desamma något kläder för varje man…

Därefter befallde kaptenen att stormasten och mesanmasten skulle kapas, emedan han fruktade att de genom de starka stötarna – som skeppet oupphörligen erhöll – kunde nedfalla och skada någon. Innan dock masterna kapades, läto vi båtarna som numer var vårt enda hopp sätta ut ett stycke från skeppet så att de icke skulle kunna nås av de nedfallande masterna. 

Kapningen gick lyckligt och väl, tackvare timmermannens yxa och besättningens raskhet. Sedan båtarna kommit tillbaka, åto vi något kvällsvard och förtöjde båtarna med goda fånglinor. Vi beslöto att alla skulle till den instundande natten intaga sina platser på salongsdäcket, på det att om fockmasten – som icke blivit kapad – skulle nedfalla. Ingen fara voro för oss att därav frukta…

Beredda att i varje ögonblick lämna fartyget, gingo vi därefter till vila, men få av oss kunde under sådana omständigheter tillsluta sina ögon till en vederkvickande sömn.

Morgonen där på – eller den 2 Juni – uppstego vi för att lämna Magda. Vi drucko först kaffe och äto något för att ej vara fastande. Sedan därefter alla ombordvarande djur blivit dödade och allt sålunda var färdigt…

… drucko vi en avskedsskål med den önskan och förhoppning till Gud, att han snart skulle sända oss räddningen utur vår fruktansvärda belägenhet.

Vi nedstego därefter i båtarna, varvid vi ordnade oss på följande sätt:

I den ena båten nedstego kapten Österberg, passagerarna Tydén och Rohlmeyer, andre styrman Norlin, båtsmannen Bandelin, konstapeln Bergman, matrosen Jansson, lättmatroserna Johansson och Ahlqvist, jungmannen von Hamm samt kajutavakten Gyllenspetz.

Följande togo plats i den andra båten, förstestyrman Hultander, passageraren Lundqvist, timmermannen Rånlund, kocken Mattler, matroserna Broberg, Strandberg och Johansson, jungmannen Resfeldt samt skeppsläringen Broman…

Fortsättning följer

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/03/11/skeppet-magda-och-dess-besattnings-ode/

Annonser
Video | Det här inlägget postades i Allmänt, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Svenska skeppet Magdas sista resa…

  1. Gunvor Persson skriver:

    Någon bild på Magda hittar jag inte, men väl ett annat barkskepp…

    Gilla

  2. Helena Bure Wijk skriver:

    Så spännande Gunvor! Vilken forskning du gör och du skriver så bra.

    Liked by 1 person

  3. Gunvor Persson skriver:

    Skeppsredare / grossist Ludvig Tydén f. 17 februari 1807 i Stockholm. Gift 5 april 1834 med Anna Sophia Lundholm Erdmann…

    Lovisa Augusta Tyden f. 1836
    Fredrica Josephina Tyden f. 1838
    Ida Thecla Mathilda Tyden f. 1841
    Ludvig Tyden f. 1842
    August Tyden f. 1844

    Änkling 5 september 1847. Död 10 juni 1884 i Frössvi 1, Kolbäck sn, Västmanland… dit han och dottern Ida Thecla Mathilda flyttat den 4 april 1881.

    Gilla

  4. Ping: Skeppet Magda… och dess besättnings öde | Fantasin skenar…

  5. Gunvor Persson skriver:

    Jungmannen von Hamm KAN var identisk med Carl Gabriel von Hamm som föddes 16 juni 1840 på Eneboga säteri i Lilla Malma. Familjen flyttar till Lovö den 9 mars 1857 (och där finns ingen inflyyningslängd)…

    Carl Gabriel von Hamm blir sedan sjökapten på Julius Ceasar…. Han dog i Helsingborg 1907…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s