Mina anor är också från Blekinge…

Det började med ett gammalt foto i facebook gruppen ”My ancistery are from Blekinge” på en man framför ett gammalt hus.

Låg detta hus månne i Mjällby socken och var det kanske det huset som mannens farfar – Per Månsson – en gång bott i, undrade fotots ägare, tillika frågeställaren?

ö (8)

Eftersom jag är född i Mjällby socken – numer Sölvesborgs kommun – svarade jag på efterlysningen… även om jag inte hade en aningen om var i socknen det efterfrågade huset kunde stått en gång tiden, men det visade sig snart att flera andra i facebook-gruppen kände igen det.

Huset har aldrig stått i varken Mjällby sn eller Blekinge, utan var inget mindre än Klasatorpet. Klasatorpet som spelade en central roll i Vilhelm Moberg prisade film ”Utvandrarna” från 1971…

Därefter följde en längre konversation mellan mig och Minneapolis i USA på messenger, där jag sände bilder från husförhör mm… som gjorde ”Minneapolis” jätteglad.

En sak berättade jag dock inte för henne… nämligen att jag har nära släkt med anknytning till både Djupekås och Krokås.

————————————————————-

—— Låt mig presentera ”Ni & Vi”… ——–

… två av syskonen i en sjökaptens familj, födda och uppvuxna i Djupekås. Nu är det inte jag som lekt med bokstäverna i deras namn pga någon sekretess, typ… och döpt om dem till ”Ni & Vi”, utan deras farfar – som kallades ”Greven Adam” – för si så där 75 år sedan 🙂 …

”Vi” kom att bli min mamma, vilket gjorde ”Ni” till min moster.

”Ni” (hon minns Per Månsson som en gammal man – med ett stort skägg -… som gick förbi huset där systrarna bodde på sin väg till affären) gifte sig sedan med en man – ”Klara skIvan” – barnfödd i Krokås, och flyttade dit. Så gissa vilken det var jag vände mig till angående Per Månssons hus i Krokås 🙂 …

”Klara skIvan” visste mycket väl var Per Månssons hus och kås en gång varit… och inte nog med det: han berättade också att 300 meter därifrån bor i dag ”Krokås mannen”, som precis som ”Minneapolis” är barnbarns barn till P Månsson!

Det slutade – eller började… beror på hur man ser det – med att ”Krokås mannen” kontaktade mig via messenger på facebook… så numer har han och ”Minneapolis” kontakt (egentligen borde jag döpt honom till ”Ture som i Tur”… alla som någonsin försökt hitta ättlingar till emigrerade släktingar förstår nog vad jag menar).

————————————————————–

——– Några bilder från Krokås… ——-

… från norr till söder.

IMG_1171 (3)”Massa brygge”… eller det som är kvar av den, syns mellan träden.

Under 2:a världskriget sprängde hemvärnet bryggan för att båtar från andra länder inte skulle kunna lägga till där. Bryggan – som tidigare varit slät som ett dansgolv -, blev nu ett myller av sprängda stenar, och är så även idag.

IMG_1170 (2)Naturreservatet heter Spraglehall, men kallas ”Massa mark” av byborna.

I naturreservatet ägde en stor verksamhet med stenbrytning rum… från 1:a världskriget till 2:a världskrigets slut, men man hade brutit sten där även långt tidigare.

När man började med brytningen ansågs inte stenen från Spraglehall ha något större värde, men senare upptäckte man att den var både mer värdefull och eftertraktad än sten som bröts i tex Hörvik och Hällevik… varvid stenhuggeriet upphörde på de platserna.
Stenen – som höggs på Spraglehall – fraktades sedan på räls ner till ”Massa Brygge”, där fartygen lade till och lastades, för att sedan frakta stenen till tex Tyskland.
Hela Hamburg var klätt med gatsten från Spraglehalls stenbrott, och hamnarna var fyllda med båtpållare – som man förtöjde båtarna i -… och dessa lär fortfarande finnas kvar att beskåda.

Det ena berget på Spraglehall – som man högg sten ifrån -, gick ändå bort till det första huset utanför naturreservatet (och det är ungefär där som de båda bilderna är tagna).

Där har Visans Vänner byggt en permanent scen, och har varje år ett arrangemang med musik, kallat Fritt Spelrum…

Vägen från Massa Brygge mot byn…

Hamnen i Krokås…

Piren på hamnen i Krokås kom till vid 1898-90. Innan dess hade man kåsar, där man lade till med sina båtar. Varje hustomt hade sin egen kås…

Tomterna  var väldigt smala och trånga, och gick ända upp till Åsarna (Krokås högsta punkt). Mellan havet och huset hade man en stor äng, där man hade sina fiskenät och lite mark att odla på. Äpple var viktigt att odla, eftersom man kunde spara dem över hela vintern – ända in i april-maj – … och de gav mycket vitaminer, vilket behövdes på vintrarna.

… men fiskarna insåg att det skulle varit praktiskt att ha en gemensam plats – i stället för enskilda små kåsar – där man kunde samla alla båtar på ett och samma ställe…  och på så sätt även hjälpa varandra om situationen så fodrade.

Så de kom överens om  att bygga en hamn i Krokås… och alla – förutom ett par personer vars båtar var för stora för att kunna utnyttja den – ”tvingades” att hjälpa till med hamnen. Det var väldigt viktig att komma i tid till sina arbetspass, annars fick man böta 25 öre…

Arbetet fortskred framförallt på vintern, då man lastade stora stenar på trä-slädar. Dessa släpade ut på isen, där de lastades av. När isen sedan smälte sjönk stenarna till havsbottnen,… vilket innebär att det tog en evighet att bygga en pir och en hamn på detta sättet.

Utbyggnader har skett efterhand, och den senaste stora ombyggnaden skedde under 1950-talet…

Källa: http://www.krokashamn.se/krokas-historia/

Annonser
Det här inlägget postades i Blekinge, Facebook, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s