Maj 2018… man ska inte klaga…

… det skulle möjligtvis vara på bristen av regn, och det därpå följande – som ett brev på posten – förbudet att vattna med slang eller spridare.

Annars mår jag förträffligt av denna super heta försommar. Borta är smärtan i ländryggen, likaså på baksidan av höger lår. Dessutom är jag nere på EN kortisontablett om dagen igen 🙂 .

Det där med gåbord…

Gåträningen – som jag blev beviljad fem dagar i veckan tom april månad – försvann i maj månad, men enligt nya sjukgymnasten A (TREDJE sjukgymnasten jag träffat i kommunens regi; undrar hur länge hen stannar?) kan den inte bara försvinna så där… så nu är den insatt tre dagar i veckan igen 🙂 .

Och ett nytt gåbord för utomhusbruk har anlänt… i princip är denna modellen sista möjligheten – fick jag veta -, även om jag inte kan påstå att det är optimalt.

Jag är ju van vid svängbara bakhjul på inomhus gåbordet (vilket gör det gåbordet väldigt följsamt att använda), men detta har stela och måste så ha, pga handbromsen… vilket gör hela ”saken” kantig och svår att manövrera,.

Jag har viss rörelse i sidled i överkroppen när jag går, men det tillåter INTE utomhus ditot, men kanske vänjer jag mig.

Fyrtiofem graders vinkel mellan axel och armbåge… inte bra, men nödvändigt OM jag ska nå fram till handtagen överhuvudtaget, eftersom jag inte kommer närmre gåbordet med kroppen än så här.

IMG_1278 (4).JPG

Det är annorlunda att gå utomhus, vilket jag inte gjort på fyra år. Det blåser hår i ögonen, ligger singel på gatan (hrrm. ”Ligger singel på gatan! ”DEN meningen låter inte helt rumsren!) och dessutom en del parkerade bilar att ta hänsyn till… och för att göra det extra spännande, så är inte gatan platt som ett golv… utan uppför på ena hållet och givetvis lika mycket nerför på andra hållet.

IMG_1277 (5)

Man låser gåbordet genom att föra ”pinnarna” = handtagen framåt, och bromsar det i nerför sluttning genom att dra ”pinnarna” mot sig. Tanken med pinnarna är ju att de ska fungera som hävstänger, dvs ju högre upp man håller på dem, desto starkare blir man, men det fungerar inget vidare på mig, pga att jag inte kan hålla högt upp på dem med mina korta armar.

Dörröppnaren… ett hjälpmedel eller stjälpmedel?

Min ytterdörr är försedd med en dörröppnare, så att jag kan öppna och stänga den – eller skulle kunna, var åtminstone tanken – med en fjärrkontroll.

En dörröppnare som hela tiden levet sitt eget liv … ällebelle bi, fungerar den denna gången, tro… eller måste jag trycka 7-8 gånger innan dörren verkligen går upp (eller stängs)?

Oftast står den nämligen bara och försöker, dvs den håller på att slita bort motorlådan från väggen i stället… och en vacker dag kommer den garanterat att lyckas med det.

Den högra gaveln på motorlådan var firman som levererade den och tejpade dit… eftersom den hade skakat loss och ramlat ner (som en konsekvens av att motorn gång efter annan misslyckas med att öppna dörren).

Nästa gång jag felanmälde den, kom inte den firman tillbaka… utan han hade skickat hit Blekinge lås och larmteknik i stället (tror jag de heter), eftersom det inte var något fel på utrustning han levererat, minsann… utan problemet måste bero på phonirolåset (vilket gör att hemtjänsten kan öppna dörren med sina telefoner och slipper hantera nycklar).

Därefter har Blekinge lås och larmteknik varit här minst två gånger till och felsökt sin del i det, dvs phonirolåset, men då har det givetvis fungerat UA… men problemet har hela tiden funnits kvar. Den fungerade bara när DEN ville, och inte för att jag ville öppna eller stänga den.

Maj månad har varit varm, vilket gjort att jag suttit ute på rampen stora delar av dagarna. Att jag var och varannan gång fått trycka 3-4 gånger på fjärrkontrollen innan dörren öppnats är att betrakta som normalt… men när dörröppnaren INTE lyckats på åtta försök –  utan bara försökt slita loss motorn från väggen (och ute sken solen) – fick jag spel och ringde till kommunens bostadsanpassning och mer eller mindre krävde att de skulle komma hit på direkten och plocka ner skiten.

… ANNARS TAR JAG HIT NÅGON ANNAN SOM KAN MONTERA NER DEN!

———————————-

FÖRE dörröppnaren kunde jag trycka upp dörren med fötterna, och stänga den med hjälp av ett ”balaband” (som fortfarande sitter kvar på utsidan av dörrhandtaget)… men dörröppnaren var tänkt att underlätta proceduren med att ta mig in och ut ur huset för mig.

———————————

Men si, det fick jag inte göra – fick jag veta – jag får absolut inte lov att plocka ner den (”-För då får du ingen ny i framtiden OM du skulle behöva det.”).

Vad jag kunde – och fick göra – däremot, var att bryta strömmen till den… på en strömbrytaren som sitter tre-fyra decimeter under taket (ja, lycka till… var arbetsterapeuten T spontana kommentar)!

E på bostadsanpassningen kom dock hit en stund senare… men då fungerade givetvis dörröppnaren perfekt, men jag passade på att fråga henne om när och hur bostadsanpassningen vid garaget skulle bli av (eftersom det behövs två personer, typ… för att baxa ut den elektriska fyrhjulingen därifrån).

Svaret jag fick var att jag måste skicka in en ansökan därom först… vilket jag är nästan hundra på att jag gjorde redan i december 2017. Den före detta bostadsanpassaren IK skulle nämligen sluta den siste december, så det var jättebråttom att jag skickade in blanketten innan dess. Tyvärr tog jag ingen kopia på den…

… men det gjorde jag på ansökan nummer två (man lär så länge man lever). Vad som hände sedan var att jag fick en bekräftelse på den… och namnet som stod på den var inte E, utan IK, numrerad 2017.

Nåväl, nu är den anpassningen genomförd. En hörna är avrundad på rampen, för att på så sätt underlätta för att kunna göra en nittio graders sväng in i garaget – vilket är nästan omöjligt att göra, även för en vana förare – utan att köra på räcket eller kanten som ska hindra att man kommer utanför rampen.

Tyvärr lät man dörrstoppen av järn vara kvar… och eftersom dörren inte går att öppna mer än nittio grader på grund av den, blev resultatet av anpassningen marginellt…

——- kontinuitet ——

Det där med vikten av kontinuitet hör / läser man ofta om inom både barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen.

Betydelsen av ordet skiljer sig dock väldigt åt, beroende på vilken omsorg det handlar om. Inom barnomsorgen betyder det att ”brukaren”, dvs barnet / eleven skall träffa så få olika pedagoger som möjligt under sin dag/vecka på förskolan eller skolan… medan det inom äldreomsorgen snarare verkar betyda det motsatta, dvs brukaren skall träffa så många olika personer som det bara möjligt!

I mars månad skulle planeringen ändras… hoppas att det på sikt innebär färre olika utförare!

April 2018. Av de 32 personer som var här under mars återkom 20 stycken någon gång under april månad + fyra stycken ”nya” (= totalt 24 olika personer under april månad).
Jag har träffat de fyra nya tidigare… även om det var före nyårsafton 2017 (en har varit barnledig, och en hade inte jobbat i kommunen sedan 2014… så hen minns jag inte ens till utseendet).

Maj 2018. Av de 24 personerna som var här under april månad återkom 18 strycken under maj månad + sju stycken ”nya” (= totalt 27 olika personer under maj månad). Av de sju nya har jag träffat sex stycken tidigare… även om det var före nyårsafton 2017.

Totalt har det varit 69 OLIKA utförare här hitintills i år…

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Knä..., Sölvesborg..., Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s