Listersläkten, del 17… Kullarpa släkten

Lister-släkten kallas en stor släkt på – från är nog ett bättre ord – Lister-landet (Mjällby socken) i Blekinge. En sägen gör gällande att de härstammar från en förjagad österländsk hövding, som slutade sin irrfärd i Norden… vilket väl lär bli svårt att bevisa.

En släkt vars förening fyllde 60 år 2015, men oxå en släkt som sedan 1900-talets början har haft en mörk skugga hängande över sig, en skugga som handlar om inavel, sjukdom och allsköns elände… tack vare rasbiologen Herman Lundborghttp://www.svd.se/hel-slakt-offer-for-missbrukad-vetenskap_7685882

————————

Men vi tar det från början… … eller sedan kyrkan började bokföra vilka som föddes, levde och dog i församlingen, rättare sagt.

”Alla” härstammar de från Per Knutsson & Inga Olofsdotters son Pehr Persson, född 1721 i Hörby (även om Per & Inga hade ytterligare två barn – Nils och Anna – som får barn).

——— Persgård… ———

Det är där Lister-släkten har sin vagga, kan man säga… gården där Riksdags- och Nämndemannen Per Persson f. 1721 i Hörby, bodde med hustru Kersta Persdotter och deras sex barn… sex barn som alla fick ge namn till varsin släktgren. Grenar där de blev stamfädrar eller mödrar…

Dotter Kersta 1745 blev stam mor i Kullarpasläkten…
Sonen Knut ”Mjällby kung” 1748 blev stam far i Sektaresläkten…
Sonen Bengt 1752 blev stamfader i Bensasläkten
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/07/27/listerslakten-del-14-bensaslakten/  

Dotter Elsa 1755 blev stammoder till Hovgårdasläkten
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/22/listerslakten-del-15-hovgardaslakten/

Dotter Pernilla 1761? Ja, hon flyttade till Dönhult i Bräkne-Hoby…
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/29/listerslakten-del-16-donhultarna/

Sonen Per 1764 kallades för ”Svarte Per”…medan hans son Per f. 1809 kallades för ”Lille-Per”

Kersta… stammoder i Kullarp

Kersta f. 30 juli 1745, var Per och Kerstas förstfödda i Persgård. Hon gifte sig den 31 november 1766 i Mjällby sn med den åtta år äldre Håkan Rasmusson från Kullarp (=Istaby 106). Maken var en ansedd man på sin tid. Han var inte bara bonde och nämndeman, utan hade även ett brännvinsbränneri på gården… .

Den 25 augusti året efter giftermålet blev de föräldrar till en gosse, som föga förvånande döptes till Listersläktens favoritnamn, nämligen Per (Äpplet faller inte så långt från päronträdet, brukar man ju säga ibland… en ”sanning” som ofta dessutom stämmer i Listersläkten, men 1796 flyttar Per till Hoby 6, där han gifter sig med nämndemansdottern Inga Tykesdotter i Bräkne Hoby socken, för att etablera sig där som gästgivare. Ättlingar finns…).

Femton månader senare (januari 1769) fick Per en lillebror som döptes till Ola. Den lille blev bara en vecka gammal, innan en okänd sjuka tog hans liv… men tio månader senare (november 1769) såg Ola nummer två dagens ljus. Lyckan över den nya familjemedlemmen i Kullarps gården blev dock kortvarig, blott EN dag gammal drog han sitt sista andetag…

I januari 1871 föddes den tredje pojken som fick bära namnet Ola (nitton år senare gifter han sig med Hanna Persdotter, f. 2 november 1764, och de tar över hennes föräldrahem Eskagården, Hörby 5. Ättlingar finns…).

Två år senare – 1773 – var det åter dags för två barn att födas under samma år, precis som 1769, men inte heller dessa båda var tvillingar… utan sonen Nils föddes i februari och dottern Pernilla den 30 december. Lille Nils blev dock bara en dag gammal… (dottern Pernilla gifte sig den 13 oktober 1793 med storbonden och nämndemannen John Ingemansson från Knutsgården i Gränum, Jämshög socken… dit Pernilla flyttade samma år. Ättlingar finns…).

Sex förlossningar på lika många år, men bara två av barnen fick leva… och de följande tio åren följdes av ytterligare fem, varav tre barn överlevde barndomen… nämligen

Bengta f. 23 mars 1776… (hon gifte sig med kronolänsmannen Johan Lorentz Löfgren i Elleholm sn. Ättlingar finns…). och Kersta f. 8 juni 1779… (hon gifte sig i juli 1804 med Lars Jönsson från Istaby. Ättlingar finns…) … och till slut ytterligare en son som döptes till Nils f. 4 december 1781.

Och det blev Håkan Rasmusson och Kerstas minsting Nils f. 1781 som fick ta över gården…

 ———— 8 augusti 1804 ———

… var sannolikt den största dagen i tjugotvåårige Nils hela liv. Det var då han köpte föräldrahemmet – 3/8 mantal Krono Skatte hemmandet Istaby 106 -… för 1166 riksdaler. Likaså köpte han 1/16 mantal frälse Stiby 101 för 166 riksdaler + undertags förmåner till säljarna, dvs föräldrarna och köpesumman skulle fördelas mellan säljarens övriga barn.

Samma dag är ett upplåtelsebrev daterat från Riksdagsmannen Knut Persson och Hanna Larsdotter till den tillkommande mannen Nils Håkansson och hans tillkommande hustrun – deras dotter Elsa Knutsdotter -, och deras framtida barn… på frälsehemmanet 1/6 mantal Istaby 108. 893 Riksdaler var kostnaden för Istaby 108.

 

———— 26 maj 1805 ————

Han gifte sig när våren var som vackrast i maj 1805 med Knut Persson ”Mjällby Kung”s dotter Elsa Knutsdotter f. 1785…  så paret var kusiner.

21 oktober 1807 föddes deras förstfödda, en son som döptes till Knut Nilsson. I november två år senare föddes Kersta. 30 november 1811 föddes så sonen Håkan. Den 30 september 1813 föddes Ola. Den 13 november 1815 föddes Hanna. Bengta den 16 januari 1818 och den 16 mars 1820 föddes lilla Kersta… som dog av mässling året därpå.

———– 16 april 1809 ———–

Kom ytterligare ett brev från Elsas föräldrar i Ramlösa. Denna gången gällde det 1/16 mantal frälsehemmanet Stiby 101 – hälften till dotter Elsa och hälften till hennes make Nils Håkansson mot en kontant köpesumma av 1083 riksdaler. Pengarna, jämte 5 % ränta skulle bli innestående i hemmet i tjugo års tid, eller till 1830… och sedan tillfalla Nils Håkanssons äldste son Knut Nilsson.

————– 30 oktober 1820 ————-

Inställde sig undertecknad lantmätare och andre lantmätare uti Istaby. By av Blekinge Län Listers Härad och Mellby socken, att tillfölje av till följd av Konungens Höga Befallningshavande under den 15 augusti meddela Resol. och förordnande, å nyo företaga den genom Kongl. Majt.s nådiga utslag av den 20 april detta år ogillande och till Lantmätare och Gode mäns åter förevista Enskiftes delning vilken över alla ägorna till denna By blivit av Commisions Lantmätare D Abelin förrättad, och under den 16 januari 1816 avslutad.

Efter behörig kungörelse infann sig alla till förrättningen kallade – utom de till förrättningen kallade nämndemännen Lars Trulsson och Bengt Olsson från Siretorp – följande delägare och fullmäktiga.

För de inom Byens ägovälde betagna Kyrko utjordar företedde Kong.l Hof Predikanten Prästen Landergren, Härads Prosten Hammars .. förordnade av den 19 dennes, att i avseende på dess utjordar bevaka Kyrkans rätt vid i frågavarande delning var jämte även väl Krono Länsman Rönbeck inlämnade Konungens Höga Befallninghavare förordnande av den 19 dennes, att å Kongl. Majt.s och kronans vägnar bevaka dess utjordas rätt.

 Enskiftet i Istaby utvecklade sig till en ”släkthistoria” där flera olika starka personer – förutom en riksdagsmannen, även minst en nämndeman – från Listersläkten var inblandade.

”Enskiftet var en jordreform som genomfördes med få undantag 
i hela Sverige på 1810-1820-talet…”

Där var riksdagsmannen Per Persson f. 1764 och boende på Persgård i Hörby, men delägare i Istaby eftersom han  brukade flera mantal jord där. Där var hans syster Kersta Persdotter f. 1745, änka på Kullarp och hennes söner Nils  f. 1781 och Ola f. 1771 Håkansson… den förste på Kullarp 106 och den andre på Eskagården i Hörby… (+ deras syster Kersta f. 1779, gift och bosatt på Istaby 118)

Sen får man inte glömma Per Perssons söner Nils f. 1790 – som bodde på Istaby 120 1/2 mantal – , och Knut Persson f. 1796, bosatt på Istaby 115. Båda hade dessutom mantal i flera andra Istaby hemman…

Så egentligen är det inte konstigt att Enskiftet i Istaby var struligt. Ingen ville ju säga att den eller den grannen måste flytta – för att man själv skulle få bo kvar på sin gård -, för vem var kallsinnig nog att skicka ut sina släktingar ur byn för att gå en osäker framtid till mötes på en ny boplats?

kullarp sbKartskiss: Sebastian Bergheim…

 

———— Jord som jord, kan man tycka… —————

… men fullt så enkelt var det inte. I Istaby – som var numrerat mellan 106 och 120 i Mjällby socken – fanns både Krono Skatte- och frälsejord… och dessutom hemman där det inte framgår vilket det var, i Enskiftes protokollet. 

”Frälsejord… ägdes av adlen – vilka inte betalade någon skatt
till kronan – , och brukades av frälsebönder. Dessa bönder och gårdar
betalade arrende till jordägaren…”

Nummer 107, 108, 109 och 111 var frälsejord, där åtminstone 109 ägdes av Hans Exelence Högvälborne greve Trolle Wachtmejster, som genom skriftlig fullmakt uppdraget ..onomice Direckteuren Bjerstedt,, att vid fråga varande Enskifteselning bevaka dess och hemmandets rätt.

Nummer 106, 110, 112, 115 och 116 är Krono Skatte jord, men vad 113, 114, 117, 118, 119 och 120 var framgår inte.

 

 — men för att återgå till Nils Håkansson på Kullarp —

…  så bestod Kullarp – Istaby 106 – av ett helt mantal Krono Skatte förmedlat till 3/4, enligt följande: Nils Håkansson brukade 3/8 delar, Riksdagsmannen Pehr Pehrsson 3/16 och Nils Pehrsson på Istaby 120 hade 3/16 mantal.

Kronoskattehemman – dvs, ett hemman där kronan har avstått rätten att inneha kronohemmanet till en enskild person och hans efterkommande, men behållit rätten
att uppbära en årliga räntan. Kronan hade dessutom förköpsrätt,
om hemmanet till äventyrs blev till salu… ”

Nils Håkansson brukade även 1/6 mantal frälse Istaby 108… likaså 1/2 mantal Istaby no 120.

 

———– 21 januari 1821… ————–

I den tidiga stjärnklara morgonen, gjorde sig Nils och Elsa klara för att fara till Kristianstad. Visst, det var iskallt ute och nästan fyra mil dit, men det bekymrade dem inte nämnvärt… eftersom man kunde korta avståndet betydligt genom att gena över isen.

I staden var det torgdag, så släden packades med allehanda varor som de tänkte sälja… innan hästarna spändes för, och de själv tog plats i den. Hu, så kallt… det rök om både deras andetag och hästarnas, och Elsa drog upp fårskinns fällen till näsan när ekipaget satte sig i rörelse och den isande fartvinden började vina runt dem. Kristianstad, nästa… men först ett stopp på vägen för att lämna en säck säd till malning vid möllorna, en säck som man tänkte hämta mal och färdigt på vägen hem.

Man nådde stan en bra bit upp på förmiddagen, sedan man rastat i Fjälkinge… och det pirrade till i bondmoran. Att komma till Kristianstad var alltid ett roligt avbrott i vardagen, även om det var ganska stressigt. Medhavda varor skulle säljas, och andra inhandlas… både till dem själv och till grannar som skickat bud med dem.

På torget träffade man dessutom oftast en massa folk från när och fjärran som man kände, och kunde spörja vad som hänt i grannbyarna sedan sist… eller ta en sup eller två med någon man inte sett på länge… eller sett varje dag, och på så sätt gick eftermiddagen alldeles för fort.

I skymningen var Elsa smått irriterad – de borde varit halvvägs hemma vid det här laget -, … men var fortfarande kvar i Kristianstad, och hon hoppades innerligt att inte fler snackesaliga och törstiga vänner skulle dyka upp. Hon ville bara hem till barnen NU. Visserligen gick det säkert ingen nöd på dem där hemma, men den yngsta var ju vara tio månader gammal.

När de äntligen kom i väg – tillsammans med flera andra ekipage som också skulle mot Lister… – hade de även fått en passagerare i släden.
Det var fiskaren Ola Svensson från Hällevik, som de träffat tidigare på dagen i Kristianstad. På hemvägen stannade de åter på gästgivaregården i Fjälkinge, och Nils fick lova Elsa att inte stanna där så länge… även om hon förstod att hästarna behövde vila en stund.

När följet kom till Gualöv var det riktigt mörkt, även om en stor måne tidvis lyste upp landskapet… och det är då Nils tar ett ödesdigert beslut; De ska köra över isen på hemvägen också!

Hästarna protesterar när de ska lämnar de övriga ekipagen, med ett par klatschar med piskan får dem på bättre tankar och de lyder sin herre, och Elsa – som halvsovit bredvid den snarkande Ola – blir med ens klarvaken. Visserligen är hemlängtan svår, men detta känns inte helt bra… hon har bara åkte över isen i dagsljus tidigare, aldrig i mörker.

Månen, som emellanåt speglat sig i isen går i moln och hästarna tvekar igen i mörkret, men några glada tillrop från Nils får dem att sätta fart igen. Släden skjuter snabbt framåt, och Nils kan inte låta bli att känna stolthet över sina vackra starka dragare.

Plötsligt brister isen… och Elsa ser andlöst livet passera revy.

”Hon är hemma i huset… hon är i Kristianstad och köper karameller
till barnen… och hon ser hur ledsna hennes föräldrar i Ramlösa
ska bli om hon dör.” 

Allt på en och samma gång, under bråkdelen av en sekund… innan släden välter ner i vattnet – och bjuder Nils på en rejäl flygtur -, och försvinner in under isen efter hästarna.

… och i kolmörkret på isen reser sig en vimmelkantig Nils upp; Vad hände? Elsa? Han ropar hennes namn gång på gång, utan att få svar. Han ropar på Ola och visslar på hästarna, men det enda som hörs är vinden… och vattenskalp. Vattenskalp?
Villrådig står han som fastfrusen i kolmörkret på isen, tills molnen skingras igen och han ser det… hålet i isen, ett svart avgrundsdjup… utan det minsta spår av varken hans Elsa, Ola, hästarna eller släden.

Åh, herre min skapare. Sanningen får benen att vika sig, och liggande på isen försöker han upptäcka något – vad som helst – i vaken, men icke. Han måste hämta hjälp!

Han ser sig omkring och tycker sig se ett ljus i mörkret, tar sikte på det och springer snubblar halkar fram över isen mot räddningen, så fort han bara orkar…

 

———– 2 maj 1821 —————

… hölls Laga bouppteckningen i Kullarps gård efter hustru Elsa Knutsdotter som dog vid en vådlig händelse den 25 januari 1821 – dvs, vid iskörningen över Valjeviken -…  och efterlämnade änklingen och sex bröstarvingar; nämligen sönerna Knut 13 år, Håkan 10 år och Ola på det åttonde året, Döttrarna Hanna 5 år, Bengta 3 år och Kersta 1 år gammal.

Vid förrättningen infanns sig – jämte änklingen – hans båda svågrar; Nämndemännen John Nilsson i Knutstorp och Måns Olsson i Mjällby (=Knutsbygd), för att bevaka de omyndiga barnens rätt. Likaså Nämndemännen Sven Larsson i Stiby och Per Nillson från Gammalstorp som värderingsmän…

Elsas föräldrar – fd Riksdagsmannen Knut Persson och Hanna Larsdotter – som bodde i Ramlösa vid Helsingborg – var meddelade om bouppteckningsdagen, men hördes inte av…

Bouppteckningen i Kullarp avslöjar en familjen… som måste anses var tämligen välbärgad.

Själva fastigheten bestod av 3/16 mantal krono skatte Istaby 106 = Kullarps gården, med mursatta åbyggnader värderat till 3375. 1/6 mantal Istaby 8 = Backagården, utan byggnader 1500, och Håkne frålsehemman 1/8 mantal Stiby 101 – obebygt – 1125… vilket gav totalsumman 6000 riksdaler.

I åbyggnaderna fanns åtta hästar i olika ålder, tre svarta och fem bruna… med eller utan bläs. Trettio röda nötkreatur, inklusive två tjur, två oxar och en stut … i olika ålder och med olika teckning. Nio årsgamla grisar, tolv får med tio lamm och tre getter med kid. Exakt antal får och getter kunde dock inte anges, eftersom de fanns på Hanö… en liten ö i Hanöbukten (som Knut Persson gett en fjärdedel var till sina fyra döttrar och svärsöner).

Där fanns – förutom jordbruksredskap – fyra järnbeslaga vagnar… varav en hade säte, hästvagn med karret och två kälkar, två sadlar med betslar och tömmar, och ok till både hästar och oxar…

Bland bohaget fanns även – förutom möbler, spegel, slagklocka med fodral och husgeråd, inklusive vinglas och silverbestick, och en psalmbok med silverbeslag och röda sammetspärmar -… Elsas digra garderob.

 

——— Fru Gredelin i Kullarp ———-

Där fanns en vadmals kolt, fem tröjor i olika färger… livstycken av damast och siden, ett tiotal  camelot kjolar i olika färger – blå, brun, brunröd och flera violetta – och fem siden schalar.
Ett tjugotal matchande förkläden i olika färger och randning, och runt tjugofem klutar.
Handskar i olika färger och skor… och även några smycken, tex en guldkedjan med ett hjärtformat hänge.

Dessutom kläder avsedda endast till barnens tjänstefolk… + båtsmanskläder.

8515 riksdaler blev värdet på dödsboets tillgångar och lösöret. På den summan skulle diverse skulder räknades av med 2008… däribland återstod bland annat 111 riksdaler att betala till sonen Knut Nilsson.

————————— Tio år senare… —————————–

Den 7 juli 1833 dog Nils Håkansson, blott 49 år gammal. Då var sönerna vuxna. Äldste sonen Knut är 24 år, Håkan 20 år och Ola på det artonde året. Döttrarna – Hanna och Bengta – är 16 och 13 år gamla…

Det blir sönerna Knut f. 1807 och Håkan f. 1811 – båda ogifta- som fick överta ansvaret för föräldrahemmet.

Knut gifte sig gift i december 1833 med sin kusin från Elleholm sn, Anna Löfgren.

Håkan gifte sig först med Anna Persdotter från Näsum, därefter med Elsa Mattisdotter. Han och Elsa flyttade till Stiby 101 1857. Samtliga barn emigrerade…

Kullarp 1920…                         Foto: J A Nilsson

 


Klippt från Svenska Gods och gårdar, 1938

———————- KÄLLOR ————————-

Listers häradsrätt FII:15 (1825-1828) Bild 2520 / sid 477 (AID: v157206.b2520.s477, NAD: SE/LLA/10038)   (kräver abonnemang)

Länk till Enskiftes protokollet… https://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?archive=REG&showmap=true&searchType=v&nbOfImages=107&sd_base=lm10&sd_ktun=00049duo&mdat=20170619202712513013&p=15

En krönika om LISTERSLÄKTEN

Svenska Gods och Gårdar, tryckt 1938

http://www.mingenealogi.se/text/o-frals1.htm

https://listerslakten.wordpress.com/?wref=bif

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Listersläkten, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s