Eldsvåda i Johannis kyrka…

Kan inte hjälpa det, men jag har snöat in på gamla tidningar https://tidningar.kb.se/ och vad man kan hitta i dem 🙂 …

—————–

När man släktforska blir man inte jätteglad, om och när det visar sig att kyrkoböckerna har brunnit i just den socknen där ens anor förmodligen levde en gång… men har man tur har förhoppningsvis vissa böcker  klarat sig.

Om några böcker blev lågornas rov för 128 år sedan vet jag inte, eller om det ens är Johannis kyrkan i Stockholm… som Stockholmstidningen rapporterade om 1890-10-20. Hittar inget på nätet om att den skulle eldhärjats…

En sak är jag dock helt säker på, denne tidningsskribent hade fått högsta betyg i svenska av min svensklärare på gymnasiet. Hon kämpade tex få oss att förstå vikten av att beskriva människor, natur och all sköns ting vid uppsatsskrivning… likaså att inte upprepa sig, utan använda synonymer… precis som journalisten i artikeln som följer:

—————————————————————————————————————–

Koret mycket skadat…

Strax efter klockan 11 lördag afton kom genom brandtelegrafen underrättelse till brandstationen, att eld utbrutit i Johannis kyrka. Då brandkåren anlände, befanns koret långt fram i kyrkan stå i full låga. Golvet nedanför altaret brann ett långt stycke neråt, förkolnade flagor efter flossamattan som draperat altarringen yrde omkring för luftdraget genom de öppnade dörrarna, det träskulpeterade skranket utgjorde en sammanhängande ring av fladdrande lågor och i mitten av densamma stod den brinnande altaruppsättningen, likaledes av skulptera ek, som en flammande eldstod, vars lågor slogo högt högt upp mot korets valv.

johannisKyrkan mot sydöst, ur Ny illustrerad tidning 1883…

En på samma gång fantastisk och intressant, men även hemsk anblick erbjöd det sällsamma skådespelet i det väldiga templets tomma rymd, där midnattsskuggorna jagades hit och dit av eldsflammornas sken.

Men här var ej tid till artistiska iakttagelser, brandkåren skred hastigt till släckningsarbetet, men då man ej genom forcerad påsprutning av vatten kunde riskera att förstöra kyrkans cementfogning, utan blott med möjligast sparsamma begjutning av vatten kunde söka hämma och så småningom kväva elden, drog släckningsarbetet så ut på tiden, att man först vid 3-tiden på natten kunde anse det fullbordat.

Slangarnas fräsande vattenormar rullade sig äntligen ihop och försvunno från tempelgolvet, de högljudda kommandoropens eko dogo bort i valven, sorlet och stimmet av brandsoldaterna drog sig ut med dem genom portarna, och helgedomen lämnades åter i tystnad och lugnet, men i den ödsliga tystnaden, som förödelsen lämnar efter sig.

Elden anställde stor och svår förödelse. Den stora dyrbara flossamattan å golvet nedanför altaret, vilken tillverkats av Handarbetets Vänner och var värderad till 2000 kronor, likasom även mattan kring altarringen brunno upp, den rika och konstnärliga träskulpturen förvandlades till svarta trärester, krucifixet å altaret sveddes och ramponerades illa av rök och vatten, skåpen där psalmsiffrorna förvarades, slukades som munsbitar av lågorna och numren smälte ihop till formlösa metallklumpar. Sakristidörrarna å ömse sidor om altaret förkolnade fullständigt och ävenså panelningarna därstädes; att väggarnas färgrika orneringar i koret även helt och hållet fördärvades, låter lätt tänka sig, var förutom naturligtvis åtskilliga partier i kyrkan, som visserligen lämnades oberörda av elden, då även ledo åtskilliga skador under släckningsarbetet.

Det hotande olyckstillbudets anledning är ganska egendomlig, att ej säga förvånande. Under korets golv är inlett ett system av galvaniserade värmeledningsrör, till vilka den uppvärmda luften föres genom fyra luckor å värmeapparaten. Genom någon oförsvarlig försumlighet hade dessa luckor förblivit stängda, så att hettan av dem påströmmande varma luften till sist blev så intensiv, att luckorna vitglödgades. Flossamattan å golvet fattade nu eld och kastade sina lågor upp mot altarringens överhänge, varefter elden med lätthet spred sig ut kring det lättantändliga materialet.

Det söndagligen – och även annars – av stora skaror av beundrade vackra koret företer nu en sorglig anblick av förödelsens styggelse, och templet måste stängas för all gudstjänst under söndagen.

Stängt måste det  även förbliva under den närmaste tiden, tills de ansenliga skador, som vållats av den sorgliga olyckshändelse, hunnit repareras och templet åter kan mottaga sina besökare i samma värdiga och vackra högtidsskrud, vari det för icke så länge sedan för första gången bjöd dem välkomna.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s