Den nya världen Amerika… politik

Den allmänna rösträtten i Amerika…

(skillrad av Svenskar i Minnesota) En brevskrivare från Chicago skriver till ”Gottlänninen” i Visby strax efter de senaste valen i den stora republiken.

”De senaste politiska valen har givit oss det vanliga skådespelet av massagitation medels:

1 Pengar
2 Granna, intetsägande fraser som imponerar på dem som ingenting begripa…
3 … och pengar!

Ja, pengar först och sist. Man kan knappast göra sig en föreställning hur lätt de rika köper röster i ett land, där varje tiggare och lösdrivare har rösträtt.

När jag först kom till Amerika, var jag stor beundrare av våra politiska förhållanden och särskilt tyckte jag det var vackert att var och en, den fattigaste såväl som den rikaste, hade rösträtt. Jag kände mig stolt över att vara medborgare i ett land, där tiggaren stod som miljonärens jämlike vid valurnan…

Nu ser jag att allt detta endast var ett skimrande grant skal som omsluter en rutten kärna.

Allmänna rösträtten är huvudsakligen till fördel för kapitalisterna som kunna köpa röster för pengar… ja, ibland för ett glas, och på detta sätt ytterligare fördärva för de massor av löst arbetsfolk, som går här utan stadig verksamhet, utan stadig bostad och utan medborgerligt intresse. Jag inser nu, att den allmänna rösträtten är något som mer skadar än gagnar vårt land…

De som förlorar på allmän rösträtt är just den strävsamma lägre medelklassen, lägre ämbetes- och tjänstemän, hantverkare, små jordbrukare och skickliga arbetare… som dock har inkomster tillräckligt för att göra dem till bofasta personer med verkliga medborgare-intressen.

Det är hårt för dessa att se sig överflyglade av kapitalisterna med tillhjälp av köpta  lösdrivare-röster.

Och det är ömkligt – och på samma gång löjligt spektakel – att se hur det går till vid valagitationen, hur personer som driva politik som yrke reser omkring med stora reklamplakat, klär ut sig i vidunderliga hattar och kostymer och håller braskande tal, som är mer omtyckta ju mindre man begriper dem.

Jag vill inte tala om hur dessa politiska provryttare skäller ner och tar heder och ära av politiska motståndare, går in på deras personliga- och familjeförhållanden och inte ens låter deras oskyldiga hustrur och barn vara i fred för de skamligaste hädelser. Sådant hör till det politiska livet här i Förenta staterna…

Men frågar man hur det kommer sig att folk arbetar så med händerna och fötterna för att komma till politisk makt? En folk-representant kan ju kosta på sig tusentals dollars för att bli vald…

Svaret är lätt funnit. De offentliga förtroendeuppdragen är för dem som förstår affärer och har rymligt samvete mycket inbringande.

En folkrepresentant har hundra sätt att skaffa sig politiska sportler. Han säljer sitt inflytande och röst , liksom han fått sitt mandat genom köp.

Inom städerna och kommunerna går det till på samma sätt. Mutor och bestickningar, som kan gå ända upp till regeringsmedlemmar, för att få ett ämbete,.. och sedan gäller det att använda detta ämbete till att roffa åt sig så mycket av allmänna medel som ske kan utan att blottställas för strafflagen.

Vad är nu rätta namnet på dylika politiska och sociala förhållanden? Jo, humbug kallade man det i mitt gamla hederliga fäderneland. där ännu inte massor av röster kunnat köpas, bland annat därför att de som nu har rösträtt skulle bli för dyra att köpa i större partier.

Och dock styr man – efter vad jag i tidningarna kan se -, av alla krafter att i Sverige införa rösträttsförhållanden, som skulle göra det politiska livet liknande det i Amerika… och ta bestämmanderätten från bönder, smärre näringsidkare, bofasta arbetare och den lägre tjänstemannaklassen, som har verkliga medborgare-intressen för att ge makten åt dem som knappast kunna sägas ha några egna samhällsintressen.

Vid tanken härpå vill jag instämma med en gammal riktig hantverkare, med vilken jag nyligen talat om våra valskandaler. Han sade: ”Gud bevare vårt gamla Sverige för att få våra valrätts förhållanden med mutor och demoralisation och all dålighet”.

Till sist, ett ord hr redaktör. Ni undrar kanske över att jag här sitter och talar illa om mitt nya fäderneland. Jag vill visste inte tala illa om Förenta staterna i allmänhet, allra minst om Chicago… för det finns mycket här som är bättre än hemma i Sverige, bland annat den aktning och heder som arbetet – det må vara av det eller det slaget – åtnjuter.

Här är det inte frågan om vad slags arbete man gör, utan hur skicklig och duglig man är, och i vad mån man med arbetet bidrar till det företags framgång där man arbetar. Därefter är man ansedd… och i det fallet står Sverige tillbaka.

Och – som sagt – tro inte att jag vill klandra mitt nya fädernesland, det är endast våra valförhållanden jag angriper. Och jag säger, när jag tänker på dem, och på allmänna rösträtten… än en gång: Gud bevare gamla Sverige!

————————————-

En  annan svensk skriver kort därpå från en mindre plats vid namn Mohric i Illinois om valets utgång följande:

Demokraterna jublar! Det är det kännetecknande för den nu inträdda situationen. Orsaker härtill skall jag icke inlåta mig på…

Mitt lilla intresse för politik har jag icke lust att exponera i några kannstöperier. Jag vill blott säga det, att var jag förut med anseende på förhållanden i Sverige tämligen obenägen att lägga mig i statens affärer… har jag – av vad jag under den nu avslutade valkampanjen erfarit -, fått en alldeles bestämd avsmak därför.

Varje land har sina seder… och man får taga seden dit man kommer, heter det… men vad de politiska sederna här angår, i synnerhet sådana dessa taga form i de stora valstriderna, behöver man tid på sig och vana, innan man blir riktigt kontant med dem.

Våldsamheten i den agitation här bedrivits är omöjlig att beskriva… den måste man se, och man måste veta vad irländare är i stånd till, när de förutsätter sig en sak för att kunna förstå den.

Irländarna är arbetare… och de är demokrater. Det är de som varit ”braständare”… och de är också de största hurrabassarna och förklarar högljuddast M:c Kinley vara ”a dead man”.

I vår lugna ort här har valstormarna så gott som farit förbi.

Befolkningen – jag talar om den skandinaviska befolkningen, som här är mycket talrik – sköter i stillhet sitt flitiga arbete och har känt sig belåten med de rådande förhållanden, det vill alltså säga… att den varit övertygad om det stränga tullsystemet nytta för den inhemska produktionen och sålunda även för arbetet.
Den motser dock den blivande fyraårsperioden utan särdeles oro, men sant att säga… förargas den över att ”irländarna” segrat, ty den ”gröna ön söner” är av många skäl illa tålda av lugna och rättskaffens arbetare och människor i allmänhet…

(Göteborgs Aftonblad 1892-12-17, sid 2)

————————————-

… men sedan fanns det ”svenskar” som avancerade politiskt. En av dem var John Lind, som blev guvernör i Minnesota 1899-1901… med rötterna i Kånna socken i Småland.


Konstnär: Max Bohm 1902

Men vi tar det från början… John föddes den 25 mars 1854 i Kånna socken i Småland som Johannes Jonasson.

Kånna C:2 (1816-1860) Bild 70 / sid 135 (AID: v30539.b70.s135, NAD: SE/VALA/00202)

Peter Gustav Jonasson och Katarina Jonasdotter hette hans föräldrar, och de bodde i Persgård, Kånna sn när Johannes föddes… men den 13 september 1868 gick flyttlasset från Södra Ljunga sn, Kronoberg till Nordamerika. Familjen bestod nu även av sonen Johan Salemon…

I census 1870 finns familjen – Gustaf 38 år, Catharina 36, John 14, Salemon 10, May 4 och lilla Jenny 4 månader gammal – i Cannon Falls, Goodyear, Minnesota. Efternamnet Jonasson är borta… och ersatt av Lind.

”John, en nyanländ emigrantgosse – utan förkunskaper i det engelska språket – återfinns två år senare som lärare på detta språk i en amerikansk skola… sex år senare är han jurist vid en av Minnesotas domstolar (John blev lärare 1872… och advokat 1876).”

I census 1880 är John 26 år och gift med den fem år yngre Alice. De bor på St Paul, Ward 7 Ramsey Minnesota. Han jobbar som Attorney At Law…

1886 gör han sitt inträde i Förenta Staternas kongress såsom den förste svenskfödde man därstädes.
1896 skulle man välja guvernör i Minnesota. Hade Lind vid detta tillfälle velat ändra en enda punkt på sitt program, hade han varit absolut säker om guvernörs posten i ett land stort som halva Sverige och med en befolkning, lika talrik som Norges.

Men naturligtvis ändrade icke Lind denna punkt, för då hade han inte varit John Lind.

Valet stod och Lind stupade… i med- och motgång lika. Men 1899 stod samma slag på nytt och då segrade han… naturligtvis med samma program. I två förde han spiran i Minnesota, enkel och flärdfri som alltid, återgick efter utlöpt tjänstetid till sitt advokatyrke… men kallades genom medborgarnas förtroende åter till kongressen i Washington 1903.

Som en anekdot om hans liv kan nämnas att vid Cubakrigets utbrott var han den andre man i hela Amerika, som ställde sin värja till Unionens tjänst. Han var då löjtnant i Minnesotas stadsmilis. ”

1899-1901 var han demokratisk guvernör i Minnesota, och 1903-1905 var han på nytt ledamot av representanthuset…

Kampanjknapp från 1898 för John Lind (Minnesota Historical Society).

John dog den 18 september 1930 i Minneapolis, och är begravd på Lakewood Cemetery. 

Källor:

https://tidningar.kb.se/2647969/1892-12-17/edition/294B/part/1/page/2/?freeonly=1&q=r%C3%B6str%C3%A4tt&from=1892-12-07&to=1903-12-31&newspaper=G%C3%96TEBORGS%20AFTONBLAD

Här finns mer att läsa om John Lind:  https://tidningar.kb.se/2647969/1903-04-25/edition/94A/part/1/page/1/?newspaper=G%C3%96TEBORGS%20AFTONBLAD&from=1903-04-25&to=1939-12-31

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/John_Lind_(politiker)

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s