Skepparen Sven Nilsson 70 år…

Sölvesborgs tidningen 11 april 1942…

———————————————————–

Nedtecknaren av dessa rader vet inte om man talar om någon ”kung” av skepparsamhället Djupekås, men jag föreställer mig, att om så är fallet, uttrycket måste avse skepparen Sven Nilsson, som i morgon fyller sjuttio år.

Morgondagens jubilar är nämligen huvudman och också grundare till den skeppar- och sjöfararesläkt, vars enda brist på enhetlighet är att den delat sig på två läger… svenssönerna och nilssönerna. Båda dessa grenar visar dock på ursprunget, Sven Nilsson, och kanske har man bara menat att åt framtiden bevara både Sven och Nils i stamfaderns namn.

Är det så, så visar detta ju att man inte låtit bedra sig. Den som under några år känt skepparen Sven Nilsson i Djupekås, kan annars lätt bibringas uppfattningen att årens gång inte har någon inverkan på honom. Hans vitalitet har nämligen alltid verkat vara tidlös.

Bortser man för ett ögonblick från denna jubilarens egenart, kan man emellertid lätt föreställa sig att han ”nått de sjuttio”, ty det är sannolikt inte litet, han hunnit uträtta under sitt strävsamma liv. Skall man sätta full tilltro till den anekdotflora, som uppstått och omtalats bland jungmännen i släktens skutskansar, var Sven Nilssons början som sjöfarare sannerligen inte mera tillrättalagd än den kan vara för vem som helst som bestämmer sig för att trampa däck.

Skillnaden mellan ”vem som helst” i det här fallet och Sven Nilsson lär emellertid ha varit, att han tagit yrket som livsuppgift och bestämt sig för att göra något av det.
Han har lyckats.

Hemma i den stuga i Djupekås, som han så småningom förvärvade, blev det efterhand fler munnar att mätta. Framtiden torde emellertid inte i nämnvärd grad ha oroat Sven Nilsson. Han bytte bara däcket på sin jakt Emerentia mot större fartygsdäck.
Så småningom kunde han också mönstra raska sjömän ur sin egen familj. De fingo gå i en god skola, och så länge dröjde det inte heller innan de befinnas värdiga att själv ta ansvar för fartyg och last. Då kunde Sven Nilsson låta sin och Djupekås fartygsflotta växa ytterligare. Tremastarskonaren Nadia, som fått namn efter äldsta dottern, hade blivit färdig just till första världskrigets utbrott, 1914. Senare skaffade sig Sven Nilsson ännu en skuta i samma stil, och den fick namn efter den andra dottern i ordningen, Dagny.

Kring 1930-talet blev det än mer uppenbart hur stor roll Sven Nilssons familj spelade i den blekingska skutskepparsamlingen. Då ”riggade man nämligen upp sig” med Blekinges största motorseglare, den från Belgien köpta Eugenia, vilken dock såldes efter några år. Men den passade nog också ganska dåligt i släkten. Den var av järn, och någon god seglare var den då minst av allt.
Redan vid tiden för detta inköp var Sven Nilssons roll icke skepparens utan redarens. Naturligtvis var intet ombord honom obekant, och nog höll han tömmarna i handen. Man torde nog inte komma så långt vid sidan om verkligheten om man säger, att hans kunnighet på området alltfort tas i anspråk.

Man kan servera fler naturligtvis i raderna om Sven Nilsson. Så tex i hans medverkan i motorseglarflottans förening, benämnd Blekingekretsen av Sveriges segelfartygsförening. Där liksom i Blekinge sjöassuransförening har man naturligtvis betjänat sig av hans kunnighet. Han har haft förordnanden som besiktningsman vid haverier.

En sjöfarare skall emellertid inte bedömas efter det antal uppdrag, man lagt på honom. Man kan följaktligen helt avstå från att forska i jubilarens föregående och nuvarande härvidlag. Hans livsgärning, som här ovan i korthet skildrats, hedra sin man, ledamotskap i nämnder och styrelser förutan.

Skrivaren är emellertid medveten om att denna födelsedagsruna inte ger jubilaren fullständigt sådan, han är.

Därför bör sägas: Träffar ni en äldre man, som ser ut att tåla blåsväder, med ganska stora och en aning ostyriga mustascher och som sträcker fram en barkad hand och säger på ganska typisk djupekåsdialekt: ”- Jag heter Sven”, då får ni skaka hand med den man, som nog gör skäl att kallas kungen av Djupekås.

James,

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Uncategorized och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s