Vecka 47 & 48… har ingenting hänt

… eller jo: benen ser så normala ut som man kan begära.

Senaste veckan har det dessutom slutat sticka och surra i dem… vilket jag antar är bra, även om jag fortfarande tar dubbel dos kortison.IMG_0556 (2)

Den 24 november… fick jag besked på vilken handläggare jag har fått ang handikappbidraget som jag sökte… vilket resulterade i en telefontid den 13 december. Min ansökan mottogs av försäkringskassan den 3 november… så det tog tre veckor innan jag fick besked, i stället för den vecka de utlovar på sin hemsida. Nåja, bättre sent än aldrig… brukar man ju säga.

Släpcyklar 4 x 4 minuter… och har börjat med tramcykeln igen, dessutom har jag spänt UT skärpet i byxorna ett hål, vilket väl inte är något att skryta om egentligen 😉 .

Annonser
Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

En tragedi i Gammalstorp… sju syskon i samma grav

… är rubriken på mittuppslaget i ”Gammalstorp-Sölvesborg Församlingsbladet nr 4 2017”.

——————————————-

Här vilar studenten
Sven Nilsson
f. mars 1844
d. jan 1866
jemte 6 mindre syskon

Reportaget handlar om ovanstående inskriptionen på en gammal gravsten på Gammalstorps kyrkogård… och vad som kan tänkas döljer sig där bakom, likaså spekulationer om varför INTE äldste sonen Sven – så som brukligt var – tog över Nya Ryedal säteri, utan hans syster Nilla… men vi tar det från början. 

———————————-

Den 4 april 1825 hade familjen Sven Svensson – en 40-årig nämdeman – och hans hustru sedan tjugo år tillbaka; Karna Truedsdotter – 36 år – flyttat till säteriet Nya Ryedal i Gammalstorps socken i Blekinge.
De kom från Karstad 1 i Österslöv socken i Skåne, där deras barn… sonen Sven, och döttrarna Bengta, Nilla och Kerstin var födda.

Karna hade precis fyllt 17 år när äldste sonen Sven föddes den 7 februari 1806, och Sven Svensson var 22 år… därefter följde döttrarna Bengta 29 april 1808, Nilla 19 maj 1811 och Kerstana 11 januari 1814.

Vad som var anledningen till att familjen flyttade från Karstad 1825 vet jag inte, men lyckan på säteriet blev kortvarig. Knappt ett år efter att de flyttade dit dog nämndemannen och åbon Sven Svensson – endast 41 år gammal – av bröstlidande den 1826.04.27.

Den 13 juli 1826 hölls laga bouppteckning på Nya Ryedal. Förutom änkan Karna Truedsdotter, efterlämnade han också deras gemensamma fyra barn… nämligen sonen Sven, numer 20 år gammal. Dottern Bengta* på det 19 året och gift med åbon Håkan Larsson från Legeved i Fjälkestad socken, och de omyndiga döttrarna Nilla 16 år och Kerstin 13 år.

Den trettiosjuåriga änkan Karna och sonen Sven (inklusive mågen Håkan Larsson och Måns Jeppsson, som Nilla och Kerstins förmyndare) intygade att ingenting med vett och vilja är undan döljt eller utelämnat, vilket de med ed kunde intyga.

Sex hästar i olika ålder ingick i dödsboet… för ett sammanlagt värde av 80 riksdaler. Tjugoen kreatur… plus två par oxar, en tjur och en stut för totalt 220 riksdaler. Tolv får med lamm – vilka värderade till 24 riksdaler -, och trettionio grisar för 60 riksdaler.

Bland lösöret döljer sig oxå bränneri redskap för 66 riksdaler och sju brännvinstunnor a´ en riksdaler styck.

Värdet på egendomen – inklusive lösöre och skulder – blev 8167 rikdaler, varav 2722 var änkans del.

————————————————————————–

För 8167 riksdaler specie år 1826 kunde man köpa lika mycket varor och tjänster som för 2 786470 SEK år 2017 mätt med konsumentprisindex (1 riksdaler specie 1826 motsvarar i dag 341,2 kronor).

————————————————————————-

Änkan skulle gemensamt med de hemmavarande barnen – i det skick nu egendomen befanns – sitta i orubbat bo och sköta och bruka densamma… genom att dels betala av de skulder som ännu äro olikviderade, och dels genom att uppfostra och vårda de omyndiga barnen så länge de så som oförsörjda kan anses.

Några år senare flyttar ett fosterbarn in på säteriet hos Karna och hennes tre barn, Hon heter Bengta Nilsdotter, och är född 1821 på ett av torpen. Hon – och hennes fem syskon i åldern 19-4 år blev föräldralösa 1829…

———— 1831 flyttar båda döttrarna… —————

Sjuttonåriga Kerstin... flyttar till Näsums socken. Hon har gift sig i Gammalstorp den 12 juli med Sven Jönsson, en 23-årig hemmansåbo från Näsum 10, och där föds deras dottern Berta ett år senare. Familjen finns där i alla fall till 1842…

Tjugoåriga Nilla… till Gammalstortp 28. Där gifter hon sig den 22 oktober med Nils Persson (f.1804.07.14) – äldste son till åbon och nämndemannen Per Nilsson och hans första hustru Bengta Lavesdotter i Gammalstorp 28. Där blir de föräldrar till Per i januari 1832…

—————- 1832 flyttar sonen Sven… ——————

Sven 7 februari 1806… och kyrkvärd i Ysane 1832 (nämdeman 1842), gifte sig den 7 februari 1832 med den 18 åriga bonddottern Anna Isaksdotter från Ysane. Samma år den 27 december blev de föräldrar, när lille Sven junior föddes. Lille Sven blev sedan storebror till Anders 18341206, Elsa 18361219, Karna 18390627, Nils 18420802, Nilla 18460104, Bengta 18490201

1832… är också året när dottern Nilla och maken Nils Persson flyttar till säteriet Nya Ryedal – som hennes mor Karna driver med hjälp av ett tiotal drängar och pigor -, och där de blir föräldrar till tio barn,.. varav sju dog unga, och till vars minne gravstenen ovan är.  

Den 1847-04-06 dog gårdsmansänkan Karna… drygt 58 år gammal.

—— Den 12 april samma år hölls bouppteckningen… ——

Hon ärvdes av sonen nämndemannen Sven Svensson på Ysane 43 1/2 (han äger också  1/4 i nummer 38 och likaså i no 40), dottern Nilla på Nya Ryedal och dottern Kerstin på Ysane 43 1/2 (äger även 1/8 no 37 och 1/8 no 40)… dessutom av Håkan Larssons fyra barn på Ysane 33 (dit de flyttat 1846), som han avlat tillsammans med Karnas äldsta dotter Bengta* (som redan tidigare med döden bortgått den 20 mars 1844… endast 35 år gammal)

Bland möbler, kläder och diverse saker finns även två kor, tre får med lamm och tre grisar till ett värde av 68 riksdaler – vilket motsvarar nästan 21 000 kronor i dag -… och en fodring på sonen Sven Svensson på 449 riksdaler (nästan 138 000 kronor) daterat 6 augusti 1843, så totalt värderades änkan tillgångar till inte mindre än 1200 riksdaler.

Lösöret föreslog man sedan skulle sälja på auktion, och behållningen av den delas mellan arvingarna…).

—————— Dottern Bengtas barn…  som ärvde sin mormor ——————

* Bengta 29 april 1808… gifte sig knappt 18 år gammal den 23 januari 1825 i Österslöv med åbon Håkan Larsson från Legeved 9 (Fjälkinge sn. Kerstina 18251204, Anna 18270824, Sven 18360826, Karna 18390912, Familjen flyttar 18410318 till Ysane 33. Nilla 18420513

—————– Dottern Nillas barn på Nya Ryedal …. ———————–

På säteriet föddes och växte änkan Karnas barnbarn upp, dvs dotter Nilla och Nils Perssons tio barn… där endast tre nådde vuxen ålder, nämligen Per, Bengta och Mattias!

1832.01.09 Per. N-o 28 här af byn. Susc. Nämndemannen Per Nilssons hustru Inga Ericsdotter här i byn; Test. Drengen Jöns Persson äfven här i byn och Bonden Sven Svensson i Ysane.
Död 17/12 1909 på Agerum 4. Gift 8/4 1864…

1833-06-07. Sissa. N-o 21 Nya Ryedahl. Nm-s Enkan Karna Truedsdotter på Nya Ryedahl; Bönderne Jöns Olsson i Ysane och Sven Jönsson i Näsum.
Död den 3 maj 1836 av mässlingen…

1835-06-01. Nils. Nya Ryedahl. B-n Håkan Lassons hustru Bengta Svensdotter i Legeved; Kyrkovärden Sven Svensson i Ysane och Dr. Jöns Persson i Gtrp.
Död den 10 april 1836 av mässlingen…

1837-01-16. Sven. Nya Ryedal. Nms Ekn. Karin Truedsdotter på Nya Ryedahl; Nm. Per Nilsson i Gtrp och Skepparen Jöns Håkansson i Möllehuset.
Död den 7 oktober 1840 i strypsjukan…

1839-04-23. Nils. Nya Ryedal. B-n Håkan Eskilssons hustru Hanna Persdr. i Gtrp; B-n Jöns Persson i Gtrp och Ynglingen Carl Jönsson vid Sqvattan.
Död den 11 oktober 1840, ont för tänder…

1842-08-18. Nils. N Ryedal. B-n Sven Jönssons i Näsum hustru Kjersta Svensdr; Nm. Per Nilsson och hans son Ola Persson i Gtrp.
Död 20 oktober 1844…

1844-03-01. Sven. N-o 21 Nya Ryedahl, B-n Jöns Perssons h. i Boa af Jemshögs S-n B-n Håkan Eskilsson i Gammalstorp.
Död 17 januari 1866 av bröstlidande…

1845-12-30. Jöns. Bn Nils Nilssons h Botill Persdr från Grännum; ofvannämnde Nils Nilsson och Nämndemanssonen Ola Persson i Gtrp.
Död den 30 oktober 1847 av slag…

1848-04-23. Bengta. N-o 21 N. Ryedahl. Nm. Sven Svenssons i Ysane hustru Anna Isaksdotter; Dr. Sven Svensson ibm. och Per Nilsson å N. Ryedahl.
Död 8/12 1912 i Nässjö som Anglin f. Nilsson, Bengta. Frånskild 1907…

1853-07-13. Matthias. N. 21 Nya Ryedahl. B-n Sven Jönssons å N. 43 Ysane hustru Kjerstin Svensdr.; Nm. Jöns Persson i Boa och Sven Peter Svensson i Agerum.
Han studerar och flyttar till Listerby i februari 1881… och har bytt efternamn till Angelin.

Död 1930.03.17 på Ryedal 3 som Mattias Nilsson-Angelin, ogift.

———————————————————————————–

1894-05-16 dog säteriegareänka Nilla på No 3 Ryedal… nästan 83 år gammal. Då hade hon varit änka i nästan tjugotvå år.
Hon ärvdes av sonen och bonden Per Nilsson i Agerum, sonen och pastorn Mathias N Anglin i Stehag (Eslöv) och dottern Bea Anglin (=Bengta).

Att sex barn – av tio – i en familj dog som små är inte direkt ovanligt… men det ovanliga här är snarare att de nämndes på sin brors gravsten, vilket förmodligen var en konsekvens av föräldrars goda ekonomi.

——————————————

Källa: Gammalstorp-Sölvesborg Församlingsbladet nr 4 2017, skrivet och fotograferat av Yngve Andersson.

http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm

Sven Svenssons bouppteckning: Listers häradsrätt FII:15 (1825-1828) Bild 3810 / sid 733 (AID: v157206.b3810.s733, NAD: SE/LLA/10038)

Karna Truitsdotters bouppteckning: Listers häradsrätt FII:23 (1846-1848) Bild 4850 / sid 957 (AID: v157214.b4850.s957, NAD: SE/LLA/10038)

Nilla Svensdotters bouppteckning: Listers häradsrätt FII:42 (1894-1895) Bild 1430 / sid 141 (AID: v157233.b1430.s141, NAD: SE/LLA/10038)

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 47. Sten på sten

Mina små – i storlek som en kopparbarb – panda garror är inte helt lätta att få syn på i akvariet FÖRUTOM när de hoppar rundor och tacklar varandra på framrutan. På bottnen ”försvinner” de färgmässigt, eftersom de gula teckningarna har exakt samma färg som gruset.

IMG_0544

Vilt lever de endemiskt i vattendrag kring Arakan bergskedjan i västra Myanmar.

Där återfinns de i grunt vatten (30 cm djup) bland mängder av sten, och ännu mer sten… och grus i klart sakta rinnande – till stillastående vatten -. i små floder. Där i mellan små område med fin sandbotten. Dessutom med drivvedrötter eller grenar… inklusive hårda vattenlevande växter som tex Anubias som växer på stenar och rötter.

ö

Detta är alltså vad jag bör sträva efter att efterlikna i diskoteket – men det kommer inte att ske, för jag kan inte tänka mig ett akvarium utan en massa växter -…  men några stenar måste de få… de kallas ju inte för inte för sten-algätare.

Därför var jag (och hemtjänsten) och plockade några stenar i ösregnet i söndags…

IMG_0555 (2)

… sen gäller det ”bara” att försöka tråckla in dem bland rötter och växter i diskoteket på ett ”naturligt” vis.

Källa: http://www.seriouslyfish.com/species/garra-flavatra/

———————— BTW —————————

Inför kattens dag – den 3 december – har Royal Canin en fototävling, och mina tre bilder skulle inte tacka nej till en röst eller två. Klicka på länken, scrolla ner och skriv in Lillemannen…

https://kattensdag.royalcanin.se/contest

… då kommer mina bägge bilder på honom fram. Klicka sedan på valfri bild och följe instruktionen (man kan rösta på så många bilder man vill varje dag). Tackar på förhand…

ö

Publicerat i akvarium, Blekinge, Fiskar, Katter, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 46… lugnet före stormen, eller?

Denna vecka har det hänt nada – absolut ingenting -… så egentligen borde jag ta tillfället i akt och spara på tangentbordet!

Men så glömsk som jag är, så lär jag inte komma ihåg vad som hände – eller INTE hände – vecka 46 OM jag inte skriver upp det. Dessutom vill jag slippa fundera mig gråhårig över det om en vecka eller två…

————————- INFORMATIONS SAMHÄLLE? ——————————-

Den 22 oktober skulle ansökningen vara inne till den donationsfond i Sölvesborg som jag ansökte om. Jag la mer eller mindre en dag för att få ihop alla kopior – inklusive på deklaration – , som skulle följa med ansökningsblanketten… innan kuvertet förseddes med dubbelt porto och stoppades på lådan.

Chansen att jag skulle få något därifrån är förstås liten, men jag kunde åtminstone ha fått ett meddelande om att brevet kommet fram… men icke.

Den 3 november mottog försäkringskassan min ansökning om handikappersättning, och sedan dess har jag inget hört från dem… trots att det står på deras sida att de ska skicka ett bekräftelsebrev till mig inom en vecka (med uppgifter om vem som är min personliga handläggare… och hur lång tid det kommer att ta att handlägga mitt ärende. Jag ska får beslutet inom tre månader från att jag har ansökt).
I dag har det gått 18 dagar…

Om ni nu inte kan hålla handläggningstiderna, så måste ni väl ändå ha någon ”datanisse” som kan gå in och ändra till korrekt information på er hemsida!

——————————————————–

Efter en vecka på dubbel dos kortison, dvs 10 mg/dag i stället för 5 mg… har benet blivit synbart mycket smalare. Det kryper och sticker dock fortfarande i dem (och jag uppskattar INTE beröring).
Hur knepigt det än låter, så blir livet mycket enklare i takt med att svullnaden försvinner…

Anledningen till varför jag åter igen gick ner på 5 mg runt den 10 oktober var att C på vårdcentralen tyckte jag gått upp i vikt… vilket man kan göra av kortison, och därför tyckte att jag skulle trappa ner dem. Hon har ju rätt i sak… jag varken vill eller bör belasta mina knän med mer kroppsvikt än nödvändigt, men just nu ger jag blanka fasen i det.

IMG_0514 (3)

Livet blir som sagt enklare på dubbel dos kortison – vilket innebär att det har blivit lättare för mig att ställa mig upp igen (förra veckan var det bud på vårdbälte) -… vilket i sin tur gör det väldigt svårt för mig att intala mig själv att jag bör låta bli kortisonet.

————————————————————————-

Släpcyklar nu 4 x 3 minuter varje dag, vilket innebär att jag ligger på rygg och böjer och sträcker benen växelvis (på en minut böjer och sträcker jag benen ca 85-90 gånger… dvs ca 45 gånger per ben). 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Fader: John Doe*…

Sveriges Släktforskarförbund har gett ut ett antal handböcker. Nummer två i ordningen heter ”Fader okänd”, och är skriven av Elisabeth Reuterswärd.

ö

Den boken tar upp – förutom vilka olika vägar man kan försöka gå när man träffar på en okänd fader – vilka lagar och regler som har gällt genom århundradena. Lagar som låg till grund för hur kvinnan OCH mannen straffades om de hade sex före äktenskapet. De gjorde sig då skyldiga till ett lägersmålbrott, vare sig det resulterade i ett barn… eller ej.

———————————————-

”Matt.5:28. Var och en som med begär
ser på en kvinna har redan gjort hor
med henne i sitt hjärta.”

————————————————-

Jag har otroligt nog ingen okänd fader bland mina anor, men att hitta en – eller en kvinna som fött ett barn UTAN en namngiven fader, rättare sagt – är inte så svårt. Dessa födslar är för alltid utmärkta med ett OÄ, som i oäkta… vid barnets namn i socknens födelsebok.

Lönskaläge var en uppenbar synd – en gravidmage går inte att dölja – som ansågs väcka förargelse i hela socknen. Socknen… vars heder och anseende hade skadats.
Syndaren, dvs kvinnan, uteslöts därför ur församlingens gemenskap och fick inte ta del av nattvarden förrän hon bekänt sin synd inför Gud och hela församlingen genom skriftning.

Kyrkan försökte med olika medel få fram namnet på BÅDA syndarna, men när kyrkoherden misslyckades med detta lät han ärendet gå vidare till domstolen… men trots att kvinnan pressades hårt av först kyrkan och sedan rättsväsendet, så fanns det mödrar som  styvnackat vägrade uppge vem som var far till hennes barn, utan påstod att det var en för henne okänd mansperson.

När kvinnan (och / eller ibland även mannen) blivit rannsakad, dömd och straffad i domstolen lämnades ärendet – men först då – tillbaka till kyrkan. Syndaren skulle nu skriftas, dvs erkänna sin skuld inför Gud… vilket kunde ske antingen enskilt eller inför hela församlingen i kyrkan.

Hela denna procedur kunde ta ett år eller ännu längre tid…

———————————————-

Dessa John Doe fäder är förstås ett stort dilemma att försöka komma runt för dagens släktforskare, men läser man boken ”Fader okänd” förstår man plötsligt varför de är så vanliga. Det var helt enkelt fördelaktigt att tiga med dåtidens lagar…

————————————————

I boken finns flera fall beskrivna, och vad utslaget kunde bli av dem… men jag valde ett John Doe fall i Lister Härad från 1786.

öListers häradsrätt AIa:47 (1786-1786) Bild 100 (AID: v414127.b100, NAD:SE/LLA/10038)

På anklagan af Krono Länsman-
nen Gerhard Smith vidgick pigan Inga
Johnsdotter i Rönåsa, att hon av okänd
man häfvdas i martu månad förlidnit år
och framfödt ett oäkta gossebarn som i do-
pet blivit kalladt Sven och i Juni månad
samma år aflidit, och som detta var
Ingas första otukts förseelse, så dömdes
hon i brist af botum och bättringh enl.
Cap. 3 § och enl. Cap 5 § (?) thereföre pligta
med Siu dagars fängelse, och till Gjemshögs
Sockne kyrka erlägga eller med arbite
aftjena 32 sk. specie samt enskilt skriftas
och aflösas på sätt Kongl. (?) d. 17 oct:
1778 stadgar och föreskrifwer.

 

Det första man kan konstatera är att detta barn – som döptes** till Sven, och bara blev ett par månader gammalt – är resultatet av ett brott… begånget av pigan Inga Johnsdotter OCH en okänd man nio månader före gossens födelse. 

Att lille Sven skulle blivit till vid en våldtäkt är mindre troligt. För att Inga skulle kunnat hävda att hon blivit våldtagen hade hon omedelbart behövt berättat det för någon – inte väntat flera dagar -, och dessutom anmält det till den domstol – i område där hon bodde när brottet begicks -… senast vid nästa häradsting. Om hon väntat längre förlorade hon all rätt att klaga…

Men även om en kvinna anmälde en våldtäkt enligt konstens alla regler, så var det nästan omöjligt att få någon dömd för detta brott, om det inte handlade om en mycket ung flicka eller ett barn som råkat illa ut.

I och med att ingen våldtäkt var anmäld hade Inga indirekt erkänt att hon gjort sig skyldig  till ett lägersmåls brott, dvs hon hade haft sexuellt umgänge UTAN att vara gift -… vilket avslöjades – om inte förr – så i takt med hennes växande mage.

Kyrkoherden hade – så fort misstankar och ryktet om hennes graviditet börjat gå – försökt förmå henne att avslöja namnet på sin lägersman, men icke… Inga teg. Detta upprepades från kyrkans sida vid flera tillfällen… men eftersom Inga inte hade avslöjat barnafaderns namn på Svens dopdag, så skrevs han in i födelseboken som oäkta… och det blev ett fall för domstolen.

Inte heller där avslöjade hon hans namn. Han var och förblev en okänd mansperson… även om Inga förmodligen mycket väl visste vem han var. Varesig han kanske sedan tidigare redan var gift med en annan – eller ej – hade även han väldigt mycket att förlora på om hans identitet blev känd. Så det låg inte bara i kvinnans intresse att hålla tyst…

Att göra sig skyldiga till enkelt hor – som var EN möjlig brottsrubriceringen i Ingas fall – var inte bara skamligt, utan det var även en synnerligen kostsam historia.

Den gifta parten fick böta 80 daler silvermynt, medan den ogifta fick böta halva beloppet (2015 motsvarade 80 daler silvermynt från 1734 ca 295 000 kronor… med andra ord en årslön).
Kunde man inte betala – vilket var få förunnat – fick kroppen lida pin… antingen med fängelse på vatten och bröd eller offentlig ris- eller spöbestraffning.

Därför angav Inga – som så många av hennes medsystrar – att barnafadern var en för henne okänd person.

Detta gjorde att häradsrätten enbart kunde straffa henne… vilket gjorde att hon (och givetvis också den ”okände” mannen) kunde ha väldigt mycket att vinna på att påstå att så var fallet (om inte annat, så rent ekonomiskt).

———————————————–

Jag har som sagt ingen okänd fader bland mina egna anor, men finner ändå boken väldigt intressant. Jag kan rekommenderar den till inte bara släktforskare, utan även till den som är intresserad av hur allmogen levde på 1700 och 1800-talet i Sverige.

Lästips: http://www.domboksforskning.se/dombocker/oakta_barn.htm

 

* John Doe… är en benämning på en okänd mansperson i USA, och i vissa andra engelsktalande länder. Om det är en kvinna används i stället uttrycket Jane Doe (jag har nog tittat för mycket på TV serier som Bones, NCIS, mfl).

**Jag har inte hittat Svens födelsenotis i någon födelsebok.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Bokrecension, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

20 november… krigsbarnens dag

Krigsbarnens Dag bestämdes på initiativ av Riksförbundet finska krigsbarn. och firades första gången i Stockholm den 20 november 2013.

Syftet är att uppmärksamma alla de barn i världen som blir offer för krig. Samma datum 1989, antogs FN s generalförsamling konventionen om barns rättigheter…

—————————————————————

För drygt sjuttiofem år sedan fick min mor två ”nya” kusiner. Det var ett syskonpar som anlände från Finland… vilket ca 70 000 barn gjorde runt 1940. De var sk krigsbarn… Krigsbarn är fortfarande väldigt aktuellt, även om de inte kommer från Finland numer.

ö

ö

———————————————————————————

Källa: Sölvesborgs Tidningen den 20 november 2017

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 46, Anna Batra

Inspekterat vedhögen – med god hjälp av Mopsfröken – … men utan att hitta den ”rot” som jag vet att jag ska ha, frågan är bara var.

Den är bågformad – ca 40 cm långt och bågen är ca 20 cm hög – … och jag har haft anubias knutet på den en gång i tiden, men var finns den i dag? Det enda jag säkert vet är att den INTE finns i något akvarium i alla fall, men jag kan ju alltid hoppas att den finns bland adventsljusstakarna… eller nått.

IMG_0517 (2)

Nåväl, det som inte hamnat i tjuvahänder brukar dock förr eller senare dyka upp.

——– Anna Batra rimmar på… Garra flavatra ———

Fem Anna Bat… sorry, garra flavatra är köpta hos Mackes Zoo och installerade i diskoteket – helt enligt planen -… men tanken är att det ska bli minst det dubbla, OM jag hittar någon information som bekräftar att de är stimfiskar, vill säga.

Har haft någon enstaka för länge sedan, men de är tydligen vanliga i offentliga akvarium, åtminstone finns de i det hyfsat stora cylinderformade i foajen på Karlshamns lasarett. Där har de sällskap av ganska stora praktbotior, väldigt stora röda och blågula regnbågs hanar och ännu större papegojciklider.

Det finns både viltfångade och odlade sådana, och jag minns inte vilket dessa är… men en sak är säker: De är socialiserade! Efter att ha varit en här och en där och utspridda i hela akvariet… samlades alla blixtsnabbt – tillsammans med kilfläckar och barber – när det var dags för mat 🙂 .

 

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Fiskar, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 45… pest eller kolera

—————— 6 november ——————-

Brev från försäkringskassan. Där skulle jag ange ev arbete i annat land, hur mycket inkomst det gett och ev pension från detta främmande land… mao, en blankett som för en gång skull var lätt att fylla i… eftersom jag bara arbetat i Sverige.

—————— 7 november ——————-

… ringde Lx2 W från Sölvesborgs kommun. Hon ringde för sjukgymnast J räkning… som undrade över vad det var som var sönder på gåbordet. Tja, vad svarar man på det?
Det är ju inget som är sönder på det stackars gåbordet… det är jag – eller mina händer och armar, rättare sagt – som INTE är kompatibla med det. Det hela är en konsekvens av att det beställdes i maj månad av en person som inte träffat mig innan… anser jag.

Nåväl, sjukgymnast J ska ringa mig ”-… men hon är själv!”. Läst mellan raderna innebär väl den lilla varningen att hon ringer när hon får tid, typ (för ”min” sjukgymnast – som en gång beställde gåbordet – är sjukskriven)…

—————– 9 november ——————

Benen har gått från knallröda till röda och rejält svullna på en vecka… så pass svullna att det – förutom att det surrar och sticker i dem konstant – gör det svårare för mig att ställa mig upp, eftersom det känns som jag har en viktmanschett runt fotleden (för att jämföra med något)… vilket gör att jag måste försöka fyra-fem gånger innan jag kommer upp i stående.

Den inbillade viktmanschetten gör att jag knappt kan böja fotleden framåt så pass mycket som faktiskt krävs för att ens göra det möjligt att ställa sig upp…

Signalerna går liksom inte fram i benen (på liknande sätt som de inte gick fram efter blodförgiftningen 2015) längre. Rent instinktivt försöker jag då kompensera genom att hjälpa till med händerna (vilket är dömt att misslyckas)…

Förmodligen borde jag givetvis gått till någon läkare med detta, men jag valde att dubblera kortison dosen igen… innan jag blir knäpp.

Jag VET vad läkare tycker om kortison ”-Det måste du sluta med!”, men förhoppningsvis fungerar en högre kortison dos den här gången med… precis som det gjorde mellan den 7 september och 9 oktober.
Då gick jag också på dubbel dos kortison och benen blev ”normala” igen (före det hade jag testat att både dubblera och tre dubbla dosen vätskedrivande utan att svullnaden gick ner), men fick order av C på vårdcentralen att trappa ner… eftersom hon tyckte att jag hade ökat i vikt.

Reumatologen i Karlshamn har jag inte försökt nå, men sist jag gjorde det – i mars 2017 – fick jag veta att de inte hade någon ledig tid varken i Karlshamn eller Karlskrona före sommaren… och jag ombads ringa igen efter semestern.

—————- 10 november —————-

Nåväl… mitt i detta kom arbetsterapeuten TP. Det var dags att prova den sk. elrullstol, och se om jag skulle kunna klara att köra detta färdmedel… som snarare liknade en fyrhjulig moped än en rullstol. Första huvudbryet var ju hur jag skulle kunna flytta mig från rullstolen till Invacare Orion… som den heter.

Det innebar att först måste hemtjänsten baxa ut den ur garaget och ställa den på garageuppfarten… och sedan baxa ut mig och rullstolen dit. Därefter måste jag resa mig upp på uppfarten – vilket innebär i en nerförsbacke – för att kunna flytta över till den…

Kan säga att det är tur att vi har begåvats med soptunnor – modell extra lage – på uppfarten… de kan nämligen fungerar som ”gåbord” oxå, bara så ni vet 😉 .

Orion startas med nyckel, men tyvärr sitter den på ett så dumt ställe – för mig – att jag aldrig kommer att kunna starta den själv… så även om jag skulle lära mig att flytta över till den själv, så lär jag inte kunna ge mig ut på egna äventyr, eftersom jag inte når startnyckeln. Denna ”lilla” detalj skulle arbetsterapeuten ta med leverantören…

——————– trafikregler? ———————

Har försökt ta reda på vilka trafikregler som gäller för rullstolar på nätet – eftersom jag har fått olika svar på det -… men det verkar vara knepigt värre vad som egentligen gäller. 

Trafikreglerna för gående gäller även för dig som kör rullstol i gångfart.
Detta gäller oberoende av hur rullstolen drivs, och om du kör en rullstol som du själv färdas i eller om du kör en person i rullstol.

För att undvika olyckor ska du vara uppmärksam och varsam i varje situation. Du ska följa anvisningar som ges genom vägmärken, vägmarkeringar eller trafiksignaler.

Kör på gångbanan eller vägrenen. Använd cykelbanan eller körbanan om det inte finns någon gångbana eller vägren eller om gångbanan är för smal. På vägrenen och körbanan ska du köra längst ut på vänstra sidan i färdriktningen.

Använd övergångsställe. Finns inget sådant bör du korsa vägen i närheten av en korsning. Kör då tvärs över vägen utan onödigt dröjsmål.

Okej då, inte lätt detta…

… men den får framföras på trottoarer, gångstigar, cykelväg, allmän väg och inomhus. Bland gångtrafikanter ska hastigheten inte överstiga gånghastighet (6km/h).
På allmän väg vid hastighet upp till max 6km/h ska scootern framföras på vänster sida.

Vid högre hastighet på höger sida (räknas då som cykel). Vid körning i mörker skall scootern vara försedd med strålkastare framtill samt baklykta och reflexanordning baktill som visar/återkastar rött sken.

Vill du veta mer om klassning och regler finner du information på Transportstyrelsen.(Länk till Transportstyrelsen / eldrivna fordon).

Glasklart var jag ska köra, eller hur?!?

PS: Det gick hyfsat att köra den, även om det är tvärt emot vad man lärt sig en gång. Här bromsar man genom att släppa ett ”dödmans grepp”, typ… fastän det sitter i ryggraden att man bromsar genom att trycka (trampa) ner en pedal.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 45. Fiskakvarium eller växtakvarium?

Säg  ”akvarium” och de flesta tänker direkt på fiskar, typ guldfiskar – fast kanske snarare runda färgglada slöjstjärtar – eller guppy i ett akvarium.

Väldigt många tror nog också att det där med akvarium är lätt… att det inte kräver speciellt mycket jobb att ha fiskar som ”husdjur”. Visst, man behöver inte gå ut med dem i ur och skur, precis… men att hålla fiskar och akvarium är INTE så lätt, enligt mig.

”Vill till och med påstå att det är lättare – som nybörjare – att tillgodose en hunds alla behov och hålla den välmående… än vad det är att hålla fiskar i ett akvarium vid liv.”

Jag vet inte hur många gånger genom årens lopp – när folk har förstått att jag har akvarium – som jag har fått höra: -Jag har oxå HAFT akvarium, men det var tråkigt… fiskar lever ju inte så länge, så man fick köpa nya hela tiden!

-Okey (har inte orkat ta den diskussionen, för det lär inte gå på en kafferast precis)…

akvarie1 Moneypenny och Lille Mannen diskuterarde genom glaset… oxhjärta är gott!

De allra flesta tycker nog fiskarna är huvudattraktionen i ett akvarium, och det är de väl på sätt och vis… men hur kul är det med ett akvarium utan inredning?
Ett akvarium utan växter ser ganska tomt och innehållslöst ut – hur fina fiskarna än är -… och jag tycker nog att även trästycken och stenar hör dit, även om fiskar ofta sägs strunta i vilket. Eller inte…

” …. labyrintfiskarna är väldigt tåliga fiskar som trivs bäst i ett akvarium som är relativt tätt planterat och gärna också innehåller en del flytväxter. Akvariet får inte vara för högt och bör även innehålla några rötter och stenar som kan utgöra skydd.*” 

————————————-

Jaha ja. Håller som bäst på att odla växter som på sikt kommer att ligga på vattenytan av den anledningen, för några flytväxter lär inte de framtida guramierna få… eftersom tex pistia kräver ett större mellanrum mellan vattenytan och täckglasen – än vad jag normalt har i ett akvarium – för att bli fina.

Därför lutar det mer och mer åt att det kommer att bli växterna och inredningen som kommer att bli huvudattraktionen – och inte fiskarna – i diskoteket i framtiden…

IMG_0454 (3)

Har tex en sammanhängande matta java mossa, ca 25 x 10 cm… i ”Amano akvariumet” som jag skulle kunna skörda, flytta och lägga över den skitiga sanden ovan… nu när bomulls-algerna verkar ha gett upp 🙂 .

———————————-

Planen är – och har hela tiden varit – att ha ett gäng garra flavatra på bottnen, men jag har även börjat fundera på att skaffa lite andra alternativa kryp i takt med att diskoteket blir ett växtakvarium. Några vackra zebrasnäckor – neritinasnäcka – skulle nog passa in, likaså ett gäng Amanoräkor… även om jag tycker de ser ganska läskiga ut (spindelskräck).

IMG_0513 (3)Av den anledning har jag nu en låda boklöv på tork… 

*klipp från zoopet https://www.zoopet.com/

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Fiskar, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 44… IKEA nycklar

Det här är ett framhjul på en rullstol… hjulet på min nya rullstol, närmare bestämt. Där finns TVÅ skruvhål…

Skruven genom navet sitter – som synes – i det första hålet (det nedersta), medan den sitter i det andra (det översta) på den gamla rullstolen. Detta ville jag att arbetsterapeuten skulle ändrat på redan när han levererade den, och han lossade hjulen… men satte tillbaka skruven i samma hål igen, för enligt honom skulle rullstolen luta bakåt OM man satte skruven i det andra (dvs det översta) hålet.

Kan säga att jag funderat MYCKET över hur det skulle vara möjligt att rullstolen skulle kunna luta bakåt (vilket skulle blir effekten om man satte skruven genom det andra, dvs det översta hålet, enligt honom).

Visserligen är jag inte jätteteknisk, men totalt oteknisk anser jag mig inte heller vara…  så i min värld innebär det snarare att man sänker rullstolen i framkant OM man sätter skruven i det andra hålet (det översta) och inte tvärtom.

Och när jag nu ändå är inne på tekniska prylar – eller inte! – … så vad heter det? Insexnyckel eller insektsnyckel?
Om det tvistar nämligen de lärde 🙂 …

Kärt barn har  – som bekant – många namn, så jag tror alla vet vad jag menar… även om JAG brukar kalla dem för insettsnycklar, fast egentligen kan jag tycka att de snarare borde heta IKEA nycklar 😉 .

————– 31 oktober —————-

Kom arbetsterapeuten angående läkarintygen om huruvida jag ansågs vara kapabel att framföra en elrullstol (japp, det heter så… även om de inte är utformad som en rullstol) på egen hand. Och det ansågs jag vara, så han skulle beställa en…

Tro det eller ej, men den levererades redan den 3 november – även om jag inte fick röra dem förrän han varit här -… och enligt Länsförsäkringar behöver jag ingen extra försäkring på den.

Dessutom hade han… tja, IKEA nycklar med sig och ändrade inställningen på framhjulen på den nya rullstolen, så nu går den både in under köksbordet och jag slipper dingla med fötterna i luften, eftersom jag – hejsan hoppsan – når ner till golvet med fötterna igen 🙂 .

—————- 2 november ——————

… ringde försäkringskassan angående det senaste läkarintyget… där mina fd arbetsgivare ska anges. Har jag månne lön från något annat ställe oxå?

—————————————

PS: Släpcyklar 6 x två minuter…

PS: 2 … har skickat in en ny ansökan om handikappersättning (med det senaste läkarintyget som grund).

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar