I dag har jag lyckats…

… med något som jag inte kunnat sedan den 7 oktober 2015 (dvs dagen FÖRE protesen i vänster knä byttes ut). Jag har lyckats att ställa mig upp… UTAN att hålla mina händer på någonting annan än rullstolens armstöd.

Visserligen fick jag försöka säkert sju-åtta gånger innan jag kom upp på fötterna (inte helt enkel med bara 40 graders böjning i vänster knä), men ändå… det gick.

Innan jag blev av med gipset den 30 december 2016 krävdes förutom gåbord, att någon drog upp mig med ett vårdbälte. Sen tog det ytterligare en vecka – efter att jag fått en ortosen låst vid 40 grader i stället för gipset – innan jag lyckades ta mig upp i stående med enbart hjälp av gåbordet… och gåbordet har varit förutsättning för att jag skulle kunna resa mig fram till i dag.

knäGammalt foto från 2014…

Skillnaden på vänster ben före och efter operationen den 17 november är enorm. Nu har jag ett ben som samarbetar med mig, och som inte lever sitt eget liv… så som det gjorde före den senaste operationen 😀 .

Men jag inser att det är långt kvar… frågan är väl om benet någonsin kommer att fungera så som det gjorde före jag bröt knäskålen i maj 2014.

——————————

PS: Har det fungerat EN gång, så var det väl fan om det inte skulle gå flera gånger… vilket det faktiskt gör 😀 .

 

Publicerat i Allmänt, Knä..., Knäplastik, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | 1 kommentar

Klockan 7.47 den 20 januari 2017…

… blev Sveriges befolkning tio miljoner, enligt SCB. Hm, och jag som en gång i tiden lärde mig att det bodde 8 miljoner människor i Sverige… kärringen börjar bli gammal, hur nu DET gått till, det fattar jag då rakt inte.

fb1-2Lika lite som jag begriper att bästa lekkamraten fyllde 60 år härom dagen… jisses, det är ju jättegammalt ju (tyckte vi DÅ) 😉 .

Nåja, 10 miljoner eller 60 år… det är bara siffror, så vem bryr sig?
Inte jag i alla fall, för det är helt meningslöst att lägga energi på något som jag inte kan ändra på… men när jag gogglar ”sveriges befolkning 10 miljoner” blir jag varse att väldigt många bryr sig om siffran tio miljoner, och har dessutom oftast en klar uppfattning om varför det är så.

Huvudanledningen stavas invandring… men en annan stor anledning är att de gamla lever för länge! 

Det första går ju att lösa genom motsatsen, dvs utvandring… men hur löser man ”problemet” med att folk lever för länge? Vågar inte ens tänka på det…

Men vet ni vad… har ni tur kommer ni också att leva länge, och upptäcka samma sak som jag gjort (utan att förstå hur det gått till), för plötsligt en vacker dag är det bara så. 

”Hur stor andel av de 10 miljonerna som faktiskt är svenskar framgår däremot inte i dagens rapport från SCB. I tidigare statistik kan man läsa att cirka 70 procent av dem som bor permanent i Sverige har två föräldrar som är födda i Sverige. Det betyder däremot inte att alla dessa är etniska svenskar. Andelen etniska svenskar kan alltså vara lägre än 70 procent”. *

Etniska svenskar… men vad eller vilka är det då? Det finns det ingen statistik på, men det är tydligen inte självklart att man är det även om ens föräldrar är födda i Sverige.

Ordet etnisk kommer från det grekiska ordet ethnos, som betyder ”folk”.
Vad syftar man då på när man använder ordet? Jag vet inte säkert (det är jag däremot helt säker på), men är det kanske nationalitet, kultur, språk – eller  rent av ”ras”?

Och var kommer häst-folket in i bilden (med tanke på uppståndelsen efter Jerring priset)… de räknades tydligen inte som svenskar?

Hur lång tid tar det för ”folk” att bli etniska svenskar?
De ”svenskar” som är födda i Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän… kan man räkna dem som etniska svenskar? Eller alla de som har tex valloner i antavlan…

Jag vet inte, men en sak vet jag… det kunde varit annorlunda om inte om varit.

———— OM NU INTE OM VARIT… ————-

… hade statistiken garanterat sett annorlunda ut.

http://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/befolkningsutveckling/

fb1

OM INTE Jonas Alströmer på 1720-talet tagit in potatis från Frankrike…  som han odlade på sin gård Nolhaga utanför Alingsås.
Potatisarna kallade han för nolor eller jordpäron. Ordet jordpäron eller päror lever fortfarande kvar i Skåne där man också använder det gamla uttrycket panntoffler som troligen härstammar från danskans kartoffler och tyskans kartofflel.

Alströmer genomförde omfattande provodlingar, och hans forskningsrön om odling och lagring av potatis måste anses som banbrytande för potatisens etablering i Sverige. Han var övertygad om potatisens potential som basföda för folket, och gjorde stora ansträngningar för att göra dem populära… men det gick så där.

Istället var det en kvinna, Grevinnan Eva Ekeblad  (född de la Gardie), som stod för en viktig upptäckt… nämligen att det gick att göra brännvin av potatis.
Hon tyckte att det var synd att förstöra bra spannmål för att bränna brännvin… när man istället borde använda det till att baka bröd.

Denna upptäckt resulterade i att hon redan samma år – 1748 – invaldes i Kungliga Vetenskaps-akademien, som första kvinna. Hon såg också till att sprida denna kunskap med hjälp av Kalendern, vilket var den tidens mest spridda skrift efter Bibeln. Detta gjorde att kunskapen om potatisen spreds mycket snabbt och effektivt…

Upptäckten att det gick att bränna brännvin av potatis medförde att odlingen av potatis ökade från mitten av 1700-talet och hembrännings-apparaterna puttrade överallt i landet med eskalerande alkoholproblem som följd. Det positiva i denna utveckling var dock att man samtidigt insåg att det faktiskt gick att äta potatisen också… vilket i sin tur gjorde att befolkningen ökade.*

OM INTE 1,3 miljoner svenskar emigrerat mellan 1850-1910… hade befolkningen 1897 snarare varit sex miljoner i stället för fem år 1897.

Hur denna dryga miljon emigranter hade påverkat Sveriges befolkning idag – OM de inte hade lämnat landet – kan man bara spekulera i, men det finns idag ungefär åtta miljoner amerikaner som har svenska rötter, varav 4,5 miljoner har bekräftats som svenskamerikaner*

OM INTE OM VARIT…

http://www.friatider.se/sveriges-befolkning-nu-10-miljoner

http://svenskpotatis.se/om-potatis/historia/sveriges-potatishistoria/

* https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskamerikan

——————————————————–

PS: Detta är också dagen när Trump tillträder presidentposten i USA…

Publicerat i Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Listersläkten del 12…krångliga familjen

Krångliga familjen… ja, det beror mest på avsaknad av en del kyrkböcker och tidiga Amerika resenärer. Har ni några tips på hur jag kommer vidare så får ni gärna hojta till…

————————– uppdatering 18 januari 2017 ———————-

Trädet innehåller i dag 2889 personer…

mjallby

Det är ovanstående Per Persson & Kersta Persdotters tre söner och tre döttrar som utgör stommen i det som man vanligen kallar för Lister släkten. Som synes har barnen och deras ättlingar fått varsin gren…

Dotter Kersta 1745 blev stam mor i Kullarpasläkten…
Sonen Knut ”Mjällby kung” 1748 blev stam far i Sektaresläkten…
Sonen Bengt 1752 blev stamfader i Bensasläkten…
Dotter Elsa 1755 blev stammoder till Hovgårdasläkten…
Dotter Pernilla 1761? Ja, hon flyttade till Dönhult i Bräkne-Hoby..
Sonen Per 1764 ättlingar kallas Lille-Pers folk…

Mest känd är sektaresläkten med Knut Persson – alias Mjällby Kung – och hans hustru Hanna Larsdotter. Paret hade ett gäng barn som blev vuxna, däribland dottern Pernilla… som detta ska handla om.

fb1

Pernilla Knutsdotter  föddes den 31 mars 1781 i Hörby, och var deras tredje dottern som döptes till Pernilla.

Den 9 juli 1802 gifte hon sig Mjällby socken – 21 år gammal, med den 33 år äldre Olof Persson från Kullan 131 i Jämshög sn – … och flyttar till honom. Observera att makens ålder inte är säker, men tillsvidare får det vara så…

———————————–

Jämshög av alla ställen! Det är inte helt enkelt att släktforska där, pga att prästgården och kyrkan brann 1803… dessutom blev sockenstugan lågornas rov vid en annan brand 1884.
Som en följd av dessa bränder förstördes delar av kyrkoarkivet… men det är inte enbart det som ställer till det i fortsättningen.

————————————

Nåväl, drygt tre månader efter att Pernilla flyttat till sin Olof i Kullan föddes deras dotter Karna, och lilla Karna kom att få inte mindre än sex yngre syskon under de kommande elva åren (Per 1803, Elsa 1805, Ana 1809, Hanna 1810, Knut 1812 och Jöns 1813)… innan hennes mor Pernilla avlider den 7 juni 1813.

Åtminstone är det hennes dödsdatum enligt bouppteckningen (för någon kyrkbok för tiden finns inte), som hölls i november samma år… och den sladdrar om att det var en tämligen välbärgad familj.

Förutom gården – som hon och maken bodde på, dvs 3/16 mantal Kullan 131 i Jämshög socken – ingick även 3/8 mantal Hosaby 50 i Mjällby socken… där Kullan värderades till 4375 riksdaler och Hosaby till 2433 riksdaler.

Bland lösöret kan nämnas en ring av guld, skospänne, armknappar och länkar av silver… mängder av kopparföremål, likaså mässings saker… däribland fyra par ljusstakar och en eldgaffel med tillhörande skyffel. En hel sida med glas och porslin, tex gräddsnipa och tekanna… likaså fanns det två biblar, två psalmböcker, postilla, sabbatsbok, predikans bok och en stor historiebok, Svea Rikes Beskrivning och Jämshögs beskrivning.

——————————————

Det finns två poster som jag alltid brukar titta lite närmare på i bouppteckningar, nämligen den avlidnas gångkläder och gårdens djurbesättning… för att på så sätt försöka bilda mig en uppfattning om hur de levde.
Hennes bouppteckning är utan jämförelse den mest detaljerade jag stött på…

—————————————–

Pernilla hade en diger garderob… och det roliga är att den som skrivit in alla hennes kläder har beskrivit dem, eller vad sägs om tex en högröd kjortel?

Där finns även mellanblå kläder, krabbröda, bruna, högröda, gröna, mörkblå, ljusblå, vitrandiga, tre uppsättningar kläder avsedda för att användas vid barndop, rödrandiga, smalrandiga, kläder med stora flammor, svarta, violetta… dessutom strumpor och handskar i flera olika färger, skor och kängor.

I ladugården är det oxå trångt, fyra hästar i olika åldrar… en svart och tre röda. Ett par oxar, ett par rödgula stutar, och två par röda dito. Ett dussin kor i olika kulörer, och några kvigor. Tjugo vita får + bagge, varav en del är dräktiga. En svart bläsig sugga + ytterligare tolv mindre och av sämre kvalitet…

Till detta hör en mängd seldon, betsel, tömmar, grimmor och ok… tillika fyra sadlar + två sk fruntimmers sadlar. Nya häst täcken, borstar och skrapor, kälkar, skrinda… ja, listan över tillbehören är lång.

Förutom sin käre make hemmansägaren Ola Persson efterlämnade hon sju små barn, där den äldsta var elvaåriga dottern Karna. Som förmyndare för dessa omyndiga barn inställde sig Pernillas bror Nils och ett antal av hennes svågrar, tillika ”höjdare” inom Lister släkten…

Där var Herr Sekreterare Nils Knutsson i Mjällby, med juridikexamen från Lund, och som en period var anställd som kunglig sekreterare i Stockholm.

Där var Kronoskatte hemmansägare Måns Olsson – som bodde granne med Mjällbys kyrka -, och var gift med Pernillas syster Inga.

fb1

Där var John Nilsson på Knutstorp i Hörby, som var gift med Pernillas syster Bengta.

Där var Nils Håkansson i Kullarp, gift med Pernillas syster Elsa… samt Lars Mattsson från Mörrum, gift med Pernillas syster Hanna.

Lösöret värderades till 700 riksdaler, som fördelades mellan barnen… vilket innebar 140 riksdaler var till hennes tre söner, och 70 riksdaler var till de fyra döttrarna.

Olof gifte sedan om sig med Ingerd Bengtsdotter och får ytterligare tre barn innan han dör 1827. Då har han sålt gården Kullan – mest troligt till äldsta dottern Karna och hennes man Matthis Jönsson – och bor på undantag.

————————————-

Dottern Karna och Matthis får tretton barn mellan 1820 och 1843, och det är nu det börjar bli krångligt på allvar… 

fb1

…för i denna barnskara drar inte mindre än åtta stycken till Amerika. Antalet är inget konstigt, utan det konstiga – och krångliga – är att de reste redan på 1850-talet, vilket är 30-40 år före den den stora utvandringen från Sverige.

Sonen Jöns Mattisson reser till Amerika 27 juli 1854 med hustru Anna Olofsdotter och deras tre små barn… och ytterligare ett på väg, så deras son föddes i Knocksvill, Illinois den 12 oktober 1854 och han fick samma namn som sin farfar, nämligen Mattis Jönsson.

Jöns och Anna reste som inhyse torpare på Kullan 131, men resan var förmodligen ett ekonomisk lyckokast för dem och de är tillbaka i Sverige senast sommaren 1857. Då bor de på Holje 21… som åbo.
(inom parentes sagt, så återvände deras barn som varit i USA som små tillbaka dit i vuxen ålder… och de tar dessutom flera yngre syskon med sig).

Sonen Ola reser till Amerika 1852… och där är han kvar 1857, enligt fadern Matthis Jönssons bouppteckning. Enligt flera träd på ancestry dog han där 27 maj 1908 i Marion, Hamilton, IAN…

Sonen John vistas också i Amerika 1857…

Dottern Karin reste till landet i väster 1853. 1857 är hon gift där, men en Ola Svensson…

Dottern Elsa reser till Amerika 1853. Är tillbaka i Sverige, och Örkened socken 1875… där hon gifter sig med John Pearson. Sedan återvänder de till USA, där maken dör den 30 augusti 1908 i Taroma, Wash. USA… och hon återvänder till Örkened, där hon avlider året där på.

Dottern Hanna reser till USA 1854. 1857 är hon fortfarande kvar och gift med Per Eriksson

Dottern Carolina korsar Atlanten 1854 som femtonåring, och där är hon kvar vid faderns bouppteckning 1857. Hon är då gift med en namnlös snickare..

Lillebror Carl reser också 1854 – 11 år gammal – och även han är kvar 1857

Fortsättning lär följa…

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Dagens ris till Blekingetrafiken…

… eller deras beställningscentral, rättare sagt.

Jag ringde till dem och beställde en resa till den 11 januari… mellan Sölvesborg och specialistrehab i Karlshamn. Inga problem, och jag berättade då för killen att jag kommer att åka samma rutt tur-retur både måndagar och onsdagar en tid framöver… varvid han föreslog att jag även skulle boka måndagen den 16 och onsdagen den 18 på samma gång; ”- Så slipper du ringa varje gång!”

Lät ju bra, så det gjorde jag… vilket ju för min del skulle innebära två gånger mindre i deras telefon kö.

——— så blev det den 16 januari ———

… och bilen skulle komma och hämta mig klockan halv ett.

När klockan var fem i ett ringde jag och undrade var bilen blivit av, och får då veta av Patrik att det inte FANNS någon beställning… men att han kunde skicka en bil som skulle vara i Sölvesborg runt klockan två.

Man behöver INTE vara ett mattesnille för att räkna ut att då hade jag i bästa fall kommit en timme försent… eftersom jag skulle varit där klockan halv två.

risBilden är hämtad från NORRSKOG…

 PS: Har beställt resor till både den 23 och 25 januari nu… om jag kan lita på det :/ .

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 13:de 2012…

Fredagen den 13:de… ska allt gå åt skogen, åtminstone om man ska tro på pessimisterna!
Nåja, även sansade personer brukar hålla reda på detta ”otursdatum” – och skulle man av någon anledningen missat det – , så är det garanterat någon som upplyser en om det. Denna någon upplyste mig om att det är inte mindre än tre fredagar 2012 med otursdatumet 13…

Hur som helst, så har dagen snart passerat utan någon antydan till otur (peppar, peppar ta i trä)… och bara för jag sa så, så small det som attan någonstans. Hm, mysko…

Det här skulle annars handla om konsten att fotografera när man är alldeles förblindad av solen! Det är en vecka sedan den visade sig sist, så det gäller ju att passa på… för vem vet när den lyser härnäst.

Hjälp… en krokodil!
Nopp, detta ”mangrove” träsk ligger inte i Everglade… så risken för krokodiler torde vara minimal… men man vet ju aldrig med dagen oturs datum.

fredag

fredag1

fredag2
Dessa tre foto var tagna med en annan inställning för en vecka sedan… de övriga är tagna med inställningen ”parasol”, dvs strand+sol. Vet inte vilket som blir bäst (inför framtida besök)…

fredag3”Glas is…”

fredag4”Birdi namnam…”

fredag6”Vad den gröna fläcken är, vet jag inte…”

fredag7

fredag8”Sooooligt, värre…”

fredag9

fredag10

fredag11På hemväggen ”överfölls” jag av detta konstant hungriga gäng… men det är inte bara mig de tittar på… utan tuppen i flocken, him self. Erkänner att jag oxå höll ett vakande öga på honom!

fredag12

Fick för vääääldigt länge sedan lära mig att solen skulle man ha i ryggen när man fotograferar…
Ok, är säkert bra… men hur gör man när det är omöjligt?

Publicerat i Allmänt, Blogg, Foto, Fotograf, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Det ser lovande ut…

Fredagen den andre december 2016 transporterades jag liggandes mellan Lund och Karlshamns lasarett.

Liggande på grund av att det böjda benstödet jag hade haft med mig ner till Lund inte var kompatibelt med ett gipsat ben… och att låna mig ett rakt benstöd gick de inte med på, ”för de försvinner bara”… trots att jag hade ett återbesök där redan måndagen efter (den 5 december, klockan 14.00) för att plocka agraffer och gipsa om.

När jag fjorton mil senare anlände till Karlshamn, hade arbetsterapeuten på rehab redan ringt Lund med frågan om huruvida jag hade passande benstöd med mig eller ej, och fått beskedet att det hade jag…men så var ju inte fallet.

Återbesökt var också av någon anledning ändrat till tisdagen den sjätte… okey då, även om jag erkänner att jag blev förvånad över det beskedet.

På söndagen frågade jag om det var klart med återbesöket. Var det måndag eller tisdag klockan två som gällde?
Svaret jag fick då var att jag skulle åka upp till ortopeden klockan två på måndagen…

I min värld ligger dock ortopeden i Lund ner i förhållande till Karlshamn… och inte upp, men nu visade det sig att även besöksadressen var ändrad. Det var inte Lund som gällde längre, utan Karlshamn…

Väl där visade det sig att Karlshamn och Lund INTE gipsar ben på samma sätt, så det tog en stund för dem att få bort gipset… eftersom det varken gick att såga eller klippa upp det bara så där, på grund av att det bestod av både mjukt och hårt gips om varannat (mjukt klipper man och hårt sågar man upp).

Nåväl, längst in under gips fanns sedan ett STORT plåster över själva operations stället. Dessa plåster brukar vara stenhårda av torkat blod, men detta var vitt och fint… förutom tre knappt centimeter stora fläckar. Med andra ord hade såret knappt blött alls efter operationen 🙂 .

img_9726Den stora ringen som syns är tryckmärke från plåstret.. eller plåstren rättare sagt,
för det var två stycken.

Tjugofyra agraffer (dvs, stygn av metall… inte helt olika de som blir när man häftar ihop papper med en häftapparat) hade jag, och samtliga plockades där och då.

agraff

De var förvånade över att det läkt så fint… vilket i sin tur förvånade mig. Jag har alltid tagit för givet att ett sår efter en operation ska läka utan konstigheter, men det skulle jag tydligen inte göra fick jag veta.

Okey, men så är det iallafall… precis som jag alltid tagit för givet att jag ska komma helskinnad från punkt A till punkt B varje gång jag sätter mig i en bil. Jag kalkylerar INTE med att bilfärden kan sluta på akuten eller bårhuset… även om det ju rent teoretiskt faktiskt är så. 

Fotot ovan med agrafftången är taget efter protesbytet i oktober 2015, och det är inget fel på läkningen där heller…

Jag trodde sedan att jag skulle gipsas igen, eftersom jag skulle ha gips i sex veckor och därefter ortos – åtminstone är jag helt övertygad om att det var det beskedet jag hade fått i Lund -, men Karlshamn förordade en låst ortos direkt i stället med motiveringen att den inte är lika tung som ett gips… dessutom kan man ta av den när man duschar.

Så det blev en låst ortos i stället för ett nytt gips, men det tog inte lång stund innan jag blev varse att jag hade 15-20 graders rörlighet i knäet… trots att det inte var något fel på ortosen och sidostyckena var spikraka.

Det slutade med att jag fick åkte UPP till ortopeden och gipsade om benet dagen efter…

—————————-

Ungefär en vecka senare dök det upp två killar från ortopedverkstan i Karlskrona, med order om att prova ut en ortos på mitt ben! Why???

Varför nu detta? Jag förstod ingenting, och killarna förstod nog ännu mindre. Jag kände mig väl mest som den berömda åsnan mellan två hötappar, och visste inte vem jag skulle tro på längre… Lund eller Karlshamn?

Den förstnämnda kandidaten var ju de som opererat knäet senast, och de som jag därför trodde mest på… samtidigt som jag ju var inlagd på Karlshamns lasarett.

Två olika lasarett – som dessutom ligger i olika län – med allt vad det innebär med tex olika system när det gäller journalföringen; vilket innebär att de inte kan se varandras anteckningar via nätet…

Det slutade med att de konstaterade att det skulle bli svårt att prova ut en ortos på mitt gipsade ben…

 

———- 30 december 2016 ———

Var jag så på återbesök i Lund, och jag erkänner utan vidare att jag var ganska skärrad inombords inför detta besök. Hur skulle knäet bete sig när gipset kom bort?

Jag vet ju av erfarenhet hur stelt ett knä normalt sett är efter en operation… men hoppades förstås att något positivt hänt med det. Samtidigt som jag försökte intalade mig själv att det kunde var precis som innan, men hoppades att det iallafall inte hade blivit ännu sämre av detta ingrepp…

… men det visade sig att jag kunde böja benet ner till ca 30 grader, och dessutom sträcka det rakt därifrån igen – och igen… och igen -… något som jag INTE kunnat göra sedan den 7 oktober 2015.

En på samma gång mycket märklig, som svårbegriplig upptäckt. Jag kunde nu utan egentlig ansträngning göra något som jag inte lyckats med – hur mycket jag än har försök – det senaste året 🙂 . 

Jag fick oxå veta att mitt knä INTE hade gått att få ordning på med en knäskåls-stabiliserande ortos, utan enda möjligheten var operation!

Därefter fick jag en ortos a´la pinnastaket – låst vid 40 grader – vars skenor bockades till för att följa mitt bens form. Detta är förövrigt fjärde gången jag har en sådan på vänsterbenet (jag räknar inte den som Karlshamn satte på för en månad sedan), och ingen har varit den andra lik när det gäller remmar och spännen…

knäFörsta modellen som jag hade senvåren 2014… som gav mig skav från hell.

—– anteckningar i min journal från Lund —–

fb1

… och nu en vecka senare sitter jag och böjer och sträcker benet stup i kvarten, och tänk; det fungerar fortfarande 😀

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , | 5 kommentarer

… en summering av året som gick.

fb1

Se där… nu är det fyra år sedan jag börja använda mig av WordPress, åtminstone påstår bloggen det🙂 . Hur som helt, så har det klickats drygt 92 000 gånger på den under dessa fyra år… varav ca 34000 det senaste året och härifrån kom flertalet under 2016 🙂 .

fb1

 

Vad är det då som Svensson söker / googlar på…

… och som i förlängningen gör att hen hittar bloggen? Ja, inte är det knäskador och trafiksäkrade rullstolar iallafall, för dessa bloggar får väldigt lite ”trafik” (även om dessa anteckningar är jätte viktiga för mig… https://gunvorpersson1.wordpress.com/javla-kna/ )

Trots det har det klicka 34 109 gånger på bloggen i år. Själva hemsidan har fått 8 624 av dessa klick, och det kommer ingen enskild blogg i närheten av… men vad letar Svensson efter på nätet då? MAO vad bör jag skriva om.

Tja, jag har inget svar på den frågan… men jag vet vilka bloggar som lockar flest läsare 🙂 . De som får mest klick är det som jag skriver om släktforskning https://gunvorpersson1.wordpress.com/slaktforskning/, vilket är en hobby som väldigt många är intresserade av.

Det senaste året har det dessutom blivit populärt att DNA-testa sig av samma anledning… och man blir – helt ärligt – nybörjare på nytt, och fattar absolut ingenting… till att börja med, och där är jag fortfarande.

Resultatet av ett DNA-test blir ingen antavla över ens anor, utan en lista med si så där 500 mejladresser. Mejladresser, som går till andra testade personer… och som man delar en liten bit cM med, dvs man är bevisligen släkt med dem på någon sätt… den stora obesvarade frågan är dock  HUR!

Den frågan är sedan upp till mig och de testade personerna att försöka lista ut 🙂 …

???????????????????????????????

På första plats hamnar också föga förvånande en blogg som handlar om just släktforskning… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/04/22/josses-finn-fem-fel/ med 2627 klick.
En kort blogg om de gröna tips löven man få på ancestry och hur fel dessa väldigt ofta är (även om det finns guldkorn bland dem).

På andra plats hamnar https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/03/30/svenskarna-ar-snart-utrotade/ med 1061 klick

På tredje plats med 851 klick kommer https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/11/02/att-ha-hemtjanst-innebar-att/

——————————————–

fb2

Ja, jag minns då hur arg man blev när småsyskon kom över nyckeln till dagboken… eller kom på att en knappnål dög precis lika bra som nyckel.
Numer ser jag det med andra ögon, och vill att så många som möjligt ska läsa det jag skriver, MEN det bör tilläggas att till skillnad mot dagboken, så skriver jag inga hemligheter i bloggen i dag 🙂 …

Publicerat i Allmänt, Blogg, DNA-forskning, Genealogi, Knä..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

2016 var ett dåligt år – för Sverige… och för mej

… det tycker nästan varannan svensk i Aftonbladet / Inizios undersökning.

fb1

”Allt mindre solidaritet, förkastlig och ohuman migration samt allt mer en uppdelning av folket.”

Vi har tagit på oss för mycket när det gäller asylansökan och man kan bara komma tillrätta med detta när de styrande vågar bestämma något utan att vara rädda att trampa någon på tårna.

”De säger att statsekonomin i Sverige är väldigt bra men sjukhusen klarar inte sin ekonomi, kommunerna klarar inte skola, äldrevård och invandring.”

Så tycker några av svenskarna som deltog i i Aftonbladets/Inizios undersökning. 46 procent av de tillfrågade tycker att 2016 var ett dåligt år för Sverige. Alla kriser i världen, som flykting- och migrationspolitiken, är en av förklaringarna till missnöjet.

Var tredje tycker dock att deras egna liv blev bättre och lika många är hoppfulla inför 2017.

Jag håller fullständigt med undersökningen från aftonbladet…  http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Odv03/sa-tror-svenskarna-att-2017-blir … men 2016 var även ett skitår på alla sätt för egen del.

Ett havererat knä, och allt vad det innebar med landstingskontakter… vilket slutade med en anmälan till patientnämnden, angående tomma löften och journalföringen som var under all kritik och dessutom låg tre månader back.

När läkarbesöken väl skrevs in i min journal (flera månader efter att jag varit där) stämde inte anteckningarna med den information som jag fått vid besöken. Hur patientsäkert är det?

Detta är dock inget unikt för Blekingesjukhusen fick jag veta, vid komtakt med patientnämden… utan journalföringen har mer eller mindre havererat i hela Sverige.
Mina klagomål och synpunkter kommer dock att tass upp vid nämndens nästa möte, och sedan lämnas vidare till berört sjukhus / avdelning… vilket görs en gång i kvartalet.

Jag kom också med ett konkret förslag angående journalföringen. Som det är nu kan läkaren – eller vårdpersonalen – skriva in anteckningar i journalen tre månader EFTER besöket, och den hamnar då under det datum besöket gjordes… dvs det ser snyggt ut i journalen efteråt.

Mitt förslag är att om två veckor passerat efter besöket ska det inte längre vara möjligt för vårdgivaren att skriva in journalanteckningen på besöksdatumet… utan vederbörande måste i stället använda datumet när anteckningen gjordes.  

Jag fick också rådet att gå vidare med mina synpunkter, och även göra en anmälan till LÖF… http://lof.se/ . Har jag tur kan jag ha rätt till ersättning för sveda och värk… för sanningen är ju att detta knä börjar bli dyrt i drift.

Nästan 1800 kronor i månaden för hemtjänstens tre dagliga besök, som jag ju trodde att jag skulle kunnat avveckla på sikt efter protesbytet i oktober 2015, men tji fick jag… det blev i stället utökat till sex besök om dagen.
Visserligen blev det inte dyrare med sex besök i stället för tre, eftersom åtta timmars hemtjänst i månaden innebär maxtaxa för min del. Maxtaxa innebär också att jag får betala samma summa för hemtjänst även om jag bara är hemma en vecka i månaden, och resten på tex semester eller sjukhus.

Resultatet av det innebär 1800 + 1500 kronor i hemtjänst och sjukhus avgift under både november och december UTÖVER alla andra avgifter, typ vatten, avlopp, sopor, el, försäkringar. Som toppen på isberget kan oxå läggas att jag numer har ett frikort på sjukvård… och har åkt sjukresor för 1800 kronor under 2016.

————————————

”Striden” mot landstinget har haft prio ett under 2016, men jag har också ett pågående försäkringsärende angående den ”förarlösa” bil som mosade muren, trappan, brevlådan mm runt min trädgård. Både mitt och bilägarens försäkringsbolag menar att detta ska jag anmäla till trafikskadeföreningen.

Gör jag detta, gör jag mig skyldigt till ett brott… enligt polisen, eftersom bilen är både känd skattad och försäkrad, dessutom varken stulen eller efterlyst. Med andra ord ett delikat problem som jag måste ta tag i 2017…

————————————

Knappt en tredjedel i undersökningen (30 procent) är dock av motsatt åsikt. Landets stabila ekonomi, förbättrade skolresultat, låg arbetslöshet samt fungerade migration listas som skäl till att 2016 var ett bra år.

Något fler, 36 procent, tror att 2017 blir bättre än 2016. 38 procent tror att deras ekonomi kommer att förbättras… tja, hoppas kan man ju alltid.

 

Publicerat i Allmänt, Blådåren..., Knä..., Knäplastik, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Svar till patientnämnden…

Tre veckor hade jag på mig att svara på brevet daterat den 8 december hos patientnämnden, angående mina synpunkter på bemötandet jag fått på ortopenden i Karlshamn. Om jag inte svara innan dess behandlas mitt ärende anonymt vid nämndens nästa möte och avslutas. Brevet – som även innehåller C:s ursäkt och förklaringar till varför det blivit som det blev – är daterat den 18 november 2016. 

Jag öppnade detta brev som först den 17 december, pga att jag varit inlagd på sjukhus mellan den 15 november och 16 december 2016… och då hade redan nästan hälften av dessa tre veckor passerat.

————————————–

Jag förstår att operationer / behandlingar inte alltid lyckas, och det säger jag inget om. Jag förstår även att man inte styr över tiden när man inväntar svar från tredje person…

Hennes brev ger dock ingen förklaring till varför de lovade / sa en sak till mig när jag var där den 26 januari och 18 maj, och flera månader senare skriver in något helt annat i min journal. Jag vet att jag inte får bestämma vad som ska stå i nämnda journal, och det har jag inte försökt heller… men det minsta man kan begära är väl att den överensstämmer åtminstone någorlunda med det som sades vid besöken.

Jag är också medveten om att man inte gärna gör några operationer under sommaren, men vad är anledningen till att man då inte tar vara på denna sommar tid, för att skriver ifatt i patientjournalen?

Vad är anledningen till att man inte ens bekräftar i journalen att jag faktiskt var på ortopenden den 18 maj förrän den 18 augusti? Det tycker inte jag är att föra journalen inom skälig tid…

Detta – tillsammans med det faktum att hon var oanträffbar, trots att hon varken var sjuk eller hade semester – är huvudanledningen till min anmälan.
Mer info finns här: https://gunvorpersson1.wordpress.com/javla-kna/

PS: Jag tycker inte att det ska vara möjligt att göra anteckningar i journalen fler månader efter ett besök Är besöket tex den 1 januari, så bör det INTE gå att skriva in i journalen på detta datum efter typ två veckor… utan då måste man skriva det datum på anteckningen som är just då, tex den 17 januari.

Som det är nu ser det väldigt bra ut efteråt, och det framgår ej att läkaren (eller annan vårdpersonal) kan ligga månader efter med journalanteckningarna…

Vänligen Gunvor Persson

— Sölvesborg den 23-24 december 2016 —

Jag hade helt riktigt ett knä som var instabilt i alla riktningar och som var direkt farligt att gå på, MEN anser trots det inte att det var något större fel på sträckapparaten.

Om så hade varit fallet hade jag knappast kunnat sitta och böja och sträcka benet rakt igen, med en två kilos vikt manschett runt smalbenet.

knä9
Jag reste mig också obehindrat från sittande till stående med detta knä före operationen… vilket jag inte lyckats med en endaste gång efter protesbytet.

Den 8 oktober 2015 byttes en nitton år gammal protes ut mot en sk kopplad dito. Redan dagarna efter blev jag varse att jag INTE kunde sträcka benet, och det berodde inte på smärta, utan på att något inte fungerade i knäet.

Tre veckor senare togs samtliga 34 agraffer bort på vårdcentralen i Sölvesborg, och sårläkningen bedömdes var ua.

(jag är opererade många gången, och det har läkt ua vid de flesta tidigare operationer, utom två. Första gång var på åttiotalet när jag fick en fistel i ärret, andra gången var 1993 när jag bröt lårbenshalsen. Då lät man vartannat stygn sitta en vecka extra).

Den 7 december 2015 hade jag en telefontid med C. Tanken var väl att jag skulle bekräfta att jag numer hade ett fungerande knä, men så var ju inte fallet… faktum var att jag inte ens kunde beskriva hur knäet betedde sig, så att hon förstod vad jag menade.
Hon kom då ner till sjukgymnastiken på specialist rehab i Karlshamn – där jag hade en tid samma dag – och fick se hur benet betedde sig.
Första frågan var: -Vad har du gjort? Har du ramlat?

Sanningen var att jag följt föreskrifterna med ortosen som jag fick, och nej… jag hade varken ramlat eller äventyrat knäet på något annat sätt.

Hon konstaterade att knäet var instabilt i alla riktningar i området 10-45 grader… och jag blev skickad till röntgen på studs och stubin, eftersom hon skulle träffa de som sålt protesen dagen efter.

Sedan gick tiden, det blev jul nyår och trettondag…  UTAN att jag hörde något om vad denna röntgen visade.

Den 11 januari 2016. Ringde JAG upp ortopedmottagningen och fick en besöks tid i slutet av januari.

Den 26 januari 2016 träffade jag C och R på ortopedmottagning i Karlshamn. Jag får då veta att det fanns tre möjliga orsaker till knäbekymret. Nämligen min fula knäskål (som var reparerad efter en knäskålsfraktur i maj 2014), en lös benbit eller underliggande sjukdom.

Detta hade jag svårt att acceptera pga att jag hade samma sjukdom, knäskål och lösa benbit före operationen som efter… skillnaden var bara att det INTE hade hindra sträckapparaten från att fungera tillsammans med den gamla protesen.

Operatörerna var dock rörande överens om att detta inte blev som det var tänkt… däremot visste de inte säkert vad eller vilket som orsakar problemet, eller vad man kan göra åt det.
De var tveksamma till om en ny operation kunde åtgärda detta… risken var – fick jag veta – att knäet kunde blir ännu sämre. Sanningen var att knäet även utan åtgärd blev sämre för varje dag som gick.

Jag blev dock lovad en telefontid om fyra veckor, och att hon kunde sjukskriva mig när min sjukskrivning gick ut den sista mars… och det är nu helvetet börjar. Ett helvete där jag önskade mig en massiv stroke, för det hade löst både mina och ortopedens problem för all framtid.

Den 11 februari 2016 skickade jag en egenremiss till ortopeden i Lund.

Den 20 februari 2016 fick jag svar på egenremissen.
Ett nattsvart svar som innebar att Karlshamn måste skicka journal anteckningar och röntgenbilder till Lund… och några anteckningar fanns INTE i min journal, varken från den 7 december eller 26 januari.

Den 26 februari 2016 ringde jag ortopedmottagning för att få reda på när den utlovade telefontiden skulle bli. Det visade sig att det inte fanns någon anteckning om detta, men de sökte C (vad nu detta innebär)…

Den 4 mars 2016 ringer jag av samma anledning ortopedmottagningen, och får veta att C inte hade svara på förra veckans sökning… men att de skulle söka henne igen.

Den 5 mars 2016 tog jag kontakt med en kurator i Karlshamn. Anledning: jag ville veta hur jag går vidare med mina kontaktproblem med ortopeden…

Den 11 mars 2016 ringer jag igen… med samma fråga, utan att få något svar och återigen söker de C. Jag motiverar också varför jag ringer och tjatar om telefontiden; Jag vill ha en second opinion i Lund..

Den 18 mars 2016 ringer jag för fjärde gången. Nu får jag ett brev uppläst för mig från C, som säger att man kommit fram till att mina knäproblem beror på att knäskålen hoppar ur led. Därför ska jag få en remiss till ortopedverkstan för att prova ut en ortos som ska hindra detta…

Fungerar det då någorlunda att sträcka benet med ortosen, kan de besluta om att operera knäskålen… och önskar jag då fortfarande att träffa någon ytterligare läkare på regions-kliniken så är det ok innan de tar ett slutgiltigt beslut. Ok, ingen hade blivit gladare än jag om problemet hade gått att lösa med en ortos.

Den 31 mars 2016 var jag vårdcentralen i Sölvesborg pga att sjukskrivningen gick ut siste mars, och de var inte nöjda – milt uttryckt – med Karlshamns sätt att förhala detta på, utan uppmanade mig att genast ringa den.

När jag då berättade att jag redan ringt dit fyra gånger – utan att lyckas få tag i ”min” läkare – tyckte hon hela historien lät konstig, och föreslog då att jag skulle skriva brev / mejla i stället (vilket jag också hade gjort, men utan reaktion).

Likaså tyckte hon att jag skulle söka mig till Halmstad… eller varför inte Kristianstad i stället. Visserligen skulle Karlshamn vara tredje bäst i Sverige när det gällde knäplastiker… fan tro´t, sa jag och fick medhåll.

Den 13 april 2016 gör jag – efter mycket vånda och dåligt samvete – som vårdcentralen tyckte, nämligen anmälde ortopeden till patientnämnden. Inget roligt att anmäla någon man är i beroendeställning av…

Den 14 april 2016 fick jag ett brev från Karlshamn som berättade att de skickat en remiss till Lund till samma läkare som svarade på min egenremiss den 20 februari.

(detta var också dagen jag fick tummarna ur och skicka det ifyllda formuläret ang. dödande av husets bortkomna pantbrev i retur till banken. Utan pantbrev kan man nämligen inte sälja en fastighet… och min ekonomi är nu körd i botten. Jag – som trodde jag skulle kunna avveckla hemtjänstens tre dagliga besök på sikt efter operation – måste i stället nu ha hjälp sex gånger om dagen).

Den 18 april 2016 åkte jag tur och retur till Karlskrona för att prova ut ortosen som skulle hindra mitt knä från att hoppa ur led.

Mannen som skulle prova ut bandaget svor rakt ut vid åsynen av mitt ben med 40 graders sträckdefekt och 30 graders valgus felställning. Detta knä var inget han kunde åtgärda med en ortos, utan ett fall för ortopenden fick jag veta… men det var ju de som remitterat mig dit.

IMG_9567Han hade rätt, ortosen hjälpe inte ett dugg… jag kunde inte sträcka benet mer än så här (bilden är dock missvisande… jag har inte vänster fot på golvet, utan 2-3 decimeter över det). Det enda som hände var att mitt nästan smärtfria knä gjorde jätteont.

Den 25 april 2016 fick jag veta (via patientjournalen) att jag fått en tidig tid på ortopeden i Karlshamn den 18 maj… som jag omgående försökte ändra på. Kan liksom inte ge mig ut INNAN hemtjänsten varit här. Egentligen ville jag haft ett annan datum också, men det resulterade i en motfråga OM huruvida jag ville komma till mottagningen överhuvudtaget. Det ville jag…

… likaså fick jag en bekräftelse från Lund att remissen från Karlshamn hade kommit fram. Tre månaders väntetid på en kallelse.

Den 26 april 2016 – strax före klockan 17.00 – ringer Lund och meddelar att jag har fått en tid den 4 maj klockan 18.10.

Min strategi inför den framtida Skåneresan har varit att ha en sk. ledsagare med mig… eftersom jag har svårt för att köra rullstolen själv. Detta blev jag lovad av hemtjänsten att det skulle gå, även om det var på kvällen…

Glad i hågen ringde jag sedan beställningscentralen för att boka en sjukresa… men se det gick inte, eftersom de fått meddelande om att jag skulle åka tåg. Panik! Jag tar mig inte ens ut ur huset själv, än mindre ombord på ett tåg på egen hand…

Ringde ortopeden i Karlshamn, och tro det eller ej… jag fick tag i en sekreterare som inte hunnit gå från jobbet. De stänger nämligen klockan två på fredagar, och klockan var tio över…
Hon kunde se tågbiljetten i papperna, och lyckades dessutom hitta någon som kunde ändrar det till en sjukresa med ledsagare. Detta faxade hon sen till beställningscentralen… och uppmanar mig att ringa dit om en halvtimme.

Jag väntade en timme innan jag ringde beställningscentralen igen. Ridå! De hade inte fått något fax, och bad mig återkomma på måndag…

Där och då var jag övertygad om att det inte skulle bli någon second opinion i Lund, och övervägde på fullt allvar att ringa och be dem stryka min tid… för jag skulle inte fixa att ta mig dit.

Jag gjorde det inte, men tandläkartiden jag hade den 3 maj ringde jag återbud på – när jag nu ändå var på skithumör. Det beslutet fick jag bittert ångra ett halvt dygn senare, då jag bet av en tand…

Ringde beställningscentralen på måndag morgon, och tro det eller ej… faxet hade kommit, så nu gick det bra att boka resan till Lund på tisdags eftermiddagen.

Den 4 maj 2016 och ortopeden i Lund.
”Första felet” som är slående… är att jag har en dålig vastus lateralis, dvs. en av de tre muskler – den på utsidan av benet – som man använder när man sträcker benet.
Detta kan man råda bot på genom att sätta ett ”bråck nät” runt om den, och sy fram och tillbaka genom nät och muskel. Då svarar muskeln med att bilda ärrvävnad… vilket gör muskeln stabilare. Låter bra… men det finns ett stort MEN. Det är svårt att få till detta på en reumatiker, med taskig bindväv.

”Andra felet” är att knäskålen vandrar medialt. Redan på de preoperativa bilder kan man se att den cerclagerade patella ligger dåligt, nästan vid sidan av. Den känns mycket tunn och som en rupturerad kapsel i hela lateralsidan…
Kan aktivt sträcka så att det är 45° cirka sträckdefekt, sen får man passivt hjälpa till och då rätar benet ut sig från ungefär 30° valgus till helt rakt och hon kan hålla det rakt. När hon sedan släpper och kommer tillbaka till 30°, tappar hon fullständigt kraften.
I sträckt läge är hon helt stabil i sidled. I semiflekterat läge, som sagt, valgus ut mot 30° men stabil sagittalt.

”Tredje felet, eller iallafall misstänkt fel”. Protesen förefaller sitta fast och man kan inte se några tecken på zoner eller lossning. Dock uppför den sig mycket märkligt, och i semiflekterat läge får man en känsla av att den inte är riktigt stabilt på medialsidan…

Ett spännande fall, tyckte M i Lund!
Inte helt säker på om jag håller med om det, men han behövde mer ”hjärnkraft” först, och ville sedan se mig igen.
Jag kommer därför att bli kallad till ett sk. ”tisdagsmöte” i Lund… vilket innebär att 4-5 läkare gemensamt ska titta, klämma och känna på knäet. Hoppas de kommer fram till något bra…

Den 18 maj 2016 var jag på ortopeden i Karlshamn. Anledningen till att jag egentligen inte ville ha detta datum var att jag fyllde år, vilket C & R kommit på… så de menade att jag inte borde vara på ortopeden den dagen, utan hemma och äta tårta och dricka vin i stället.

Jag var beredd att argumentera för min knäskål med näbbar och klor – ortosen hade nämligen endast orsakat blåmärken och en smärta som var svår att stå ut med, trots att jag åt Panocod i parti och minut… utan någon egentlig lindring -, men den nämndes överhuvudtaget inte… för de hade gjort en kovändning sedan i påskas!

Nu berättar de att de gjort en felbedömning av mitt knä, och protesen de satte in i oktober var för liten. Eftersom jag är så liten (!) satte de in den minsta modellen av protes… vilket var rätt beslut i oktober. Nu hade de kommit fram till att de kunde gjort på ett annat sätt vid operationen och då oxå valt en större protes-modell.

Resultatet av den felaktiga protesen – vilket de beklagade – var att knäet inte kommer att bli bättre än så här… och det kommer inte att hjälpa hur mycket jag än vill eller tränar.

Man kan ju tycka att detta borde vara ett mycket knäckande besked att få, men på något underligt vis känns det som en halv seger; Det var inte jag som var dålig på att träna, det var inte jag som inte ville tillräckligt mycket… det var en mission impossible med en felaktig protes!

Jag berättade också att jag redan varit i Lund – och skulle dit igen – , varpå C undrade om jag inte kunde höra av mig EFTER jag varit där, och berätta vad Lund trodde om knäet eftersom återkopplingen mellan sjukhusen var så dålig.

Detta gick jag lite motvilligt med på – motvilligt av den enkla anledningen att jag inte ville lägga Lunds ord i Karlshamns mun – … så av samma anledning bestämde jag mig för att INTE göra det förrän Karlshamn skrivit i min journal om mitt besök där den 18 maj.

Jag bad också om – och fick – en kopia på en röntgen bild av mitt knä till min blogg, eftersom jag skriver och antecknar alla turer om detta knä noga. Hennes svar på det var förvåning över att jag bloggar… men det borde hon vetat, eftersom jag skickat dem i mejl till henne. Åtminstone har jag fått svaret att mina mejl vidarebefordrats till henne…

Den 24 maj var jag på ”betittnings tisdag” i Lund… vilket innebar att flera läkare klämde och kände på mitt knä. Jag var även på röntgen och genomlysning… utan att något kunde förklara knäets märkliga rörelsemönster. Det ska inte vara möjligt – fick jag veta – för ett knä med en kopplad protes att gå 30 grader i valgus – och låsa fast sig i den vinkeln, så man får bruka våld för att få benet rakt vid uppresning -, men att det skulle bero på en för liten protes trodde de inte alls på.

Protesen är möjligen insatt med lätt felrotation i tibia, men det kan inte förklara det hela.

Vi får samlas och fundera på hur vi skall göra och vi är helt eniga med Karlshamn om att detta är en övervägande mjukdelsproblematik (detta var första gången jag fick veta att Karlshamn ansåg att detta bero på mjukdelsproblematik. Se den 26 januari och 18 maj).

De hade tre tänkbara sätt att försöka räta till detta på A: försöka slå bort protesen, vilket de inte rekommenderade… risken var att jag skulle bli av med så mycket ben att det inte skulle gå att få ihop det sedan. B: Steloperera knäet… vilket inte jag var jätteintresserad av eller C: mjukdels kirurgi.

Nästa fråga var sedan vem som skulle utföra en eventuell operation… Lund eller Karlshamn? Detta hade jag inga synpunkter på, men fick veta att om Lund skulle göra det krävdes ytterligare en remiss från Karlshamn på själva operationen.

Den 16 augusti 2016 är det 90 dagar sedan jag var på ortopeden i Karlshamn… och ännu står det inte ett ord i min patientjournal om att jag var hos dem den 18 maj.

Den 18 augusti 2016 uppdaterar Karlshamn journalen.
Patienten har också fått sin patellastabiliserande ortos och tycker inte att detta har gett tillräcklig effekt. Har egentligen inte besvärats av någon värk (fel. ortosen orsakade sådan smärta att jag hade svår att stå ut med den, trots triangelmärkta mediciner).
Gångförmågan är bättre än innan operationen, men svårigheter nu att resa sig, måste själv reponera leden i gott läge (vilket givetvis påverkade min  förmågan att gå mycket).

Turligt nog så fick hon ett mycket snart besök till Lund och har varit där vid 1 tillfälle. Enligt patient så kliade man sig i huvudet och hade ingen aning om vad som var fel. Hon ska därför åter för nya bilder, troligen i genomlysning. Man ska också diskutera fallet i grupp nere i Lund.

Vi beklagar för patienten att hon har fått en så dålig funktion. Tyvärr har vi ingen riktig förklaring till varför detta bekymmer uppstod. Hon verkar dock omhändertagen i Lund och har ju där blivit snabbt handlagd efter jag skickade remiss. Tills vidare inget planerat återbesök utan vi får avvakta vad Lund tycker.

Den 29 augusti 2016 skickar jag en blogg till ortopeden i Karlshamn innehållande skärmklipp från min journal på vad Lund skrev efter jag hade varit där den 24 maj. Det tar högst en timme därefter innan C ringer mig…

Jag berättade att jag inte hade hört något från Lund efter besöket i maj månad, däremot har försäkringskassan ringt mig.

Har jag inte hört från Lund inom tre veckor – fick jag veta – ska jag återkomma till C… så får någon högre upp kontakta dem! Jaha du, att försöka få tag i någon på ortopeden i Karlshamn via telefon har jag ingen bra erfarenhet av…

Den 1 september 2016 kan man NU läsa i journalen att C blivit uppringd av Lund, och fått veta vad de kommer att erbjuda mig… och hon skickar då en specialistvårdsremiss till dem på inneliggande vård.

Den 4 september 2016 skickar jag ytterligare en blogg till Karlshamn med skärmklipp (skrivna av Lund) från journalen.

Den 7 september 2016 skriver Lund i journalen att de fått journalanteckningar från Karlshamn, daterade den 29 augusti.

Den 17 september 2016 bloggar jag igen, med anledning av att det skrivits en positiv sak i min journal (se 7 september) daterat den 1 september.

Den 21 september 2016 Fick jag rådet av C att ringa dr Malmviks sekreterare för att boka in en telefontid för närmare diskussion gällande tider och förväntat resultat. Uruselt råd. Svaret jag fick var att han inte hade någon sekreterare, utan jag ombads i stället ringa vårdcentralen i Sölvesborg (!) …

Den 17 oktober 2016 skriver C i min journal att nu har patienten åter skickat en lunta papper.
Samma C som ett halvt år tidigare bad mig berättad vad Lund kommit fram till vid mitt framtida besök där ”eftersom återkopplingen mellan sjukhusen är så dålig”, men efter brevet jag fick – med samma innehåll som skrevs in i min journal den 17 oktober – känns det inte som om hon är speciellt intresserade  (det är förövrigt länkar jag skickat, inte en lunta med papper).

I brevet (och journalen) står också ”Vill inte vårdcentralen i Sölvesborg ansvara för sjukskrivningen är det inte mer än rimligt att jag övertar ansvaret för detta”… vad är det löftet värt? Den 26 januari var det inte värt ett dugg.

Detta brev blev dock spiken i kistan för min del. Jag kommer fortsättningsvis INTE att upplysa ortopeden i Karlshamn om vad som eventuellt kommer att hända med mitt knä. Vill de veta det, får de faktiskt ta reda på det själv!

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Mjukdelskirurgi med lossning av alla strukturer…

… runt knäet, förstärkning med nät på insidan och sist men inte minst placerades knäskålen mitt på knäet (den satt nämligen på insidan av knäet).

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/12/08/ryggbedovning/

… förutom fyllesjukan pga ryggbedövningen, fick jag sedan nästan fyrtio graders feber dagen efter operationen och befarad blodförgiftning. Inte kul alls…

Det är visserligen en helt annan sak att få en en ”kontrollerad” sepsis, än en – hejsan hoppsan – som slår ner som blixt från ingenstans, kan jag meddela (efter att ha fått det vid två tillfälle tidigare… bara så där).

Lågt blodtryck – där övertrycket ligger under sjuttio – , frossa och ett CRP en bra bit över trehundra… är ”varnings tecken” för just detta tillstånd, som jag råkat ut för alldeles för många gånger nu (det var nämligen inte första gången jag fick det efter en operation heller).

Dessutom lågt blodvärde (87) pga operationen, och en vilopuls på 100 – mot normalt 67 – gjorde att jag förutom ett hjärta på rätta stället även hade ett på var sida av halsen. Det var inget lugnt dunk dunk dunk… sextiosju gånger i minuten precis, utan TJONGTJONGTJONG utan mellanrum i nästan en vecka.

Detta resulterade i vanlig ordning i att jag fick litervis (4) med dropp (för att på så sätt hålla igång cirkulationen) – och antibiotika rakt in blod via CVKn -, vilket var EN anledning till att hjärtat fick jobba extra hårt… en ANNAN var det låga blodvärdet.

Så från att ha varit en lågrisk patient, blev jag nu uppdaterad till en högrisk dito!

Först efter fyra dygn fick jag – efter allsköns odlingar på blod och urin, som visade sig vara negativa… en påse blod för att höja blodvärdet.
Hade någon av odlingarna däremot visat på bakterier av något slag, hade jag INTE fått blod… eftersom det hade fungerat som godis för dem 🙂 .

——————————————

Nåväl, så varför gav jag in på detta då… att låta operera vänster knä för fjärde gången på två och ett halvt år. En operation som kanske inte kommer att göra knäet ett dugg bättre, kan man ju undra?

Tja, största anledningen är väl att jag inte kunnat lära mig att bemästra den kopplade protesen som sattes in på ortopeden i Karlshamn den 8 oktober 2015, och som fick knäet att bete sig på ett oförklarigt sätt… som inte ens skulle vara möjligt med den protes typen.

Jag kände redan dagarna efter den operationen att jag inte kunde sträcka benet rakt, och det berodde INTE på att det gjorde ont… utan på att något inte fungerade i knäet (detta är den fjärde knäplastik som jag gjort, så man kan väl säga att jag har viss erfarenhet av hur det ska kännas och fungera efteråt).

IMG_9567
En ganska missvisande bild – på grund av motljus – av mitt vänstra ben från april 2015.
Foten står inte på golvet – vilket man kan förledas att tro när man ser fotot -, utan är ca tre decimeter upp i luften, och visar den sträckdefekt på ca 40 grader som jag fick efter protesbytet… tillika drog underbenet 30 grader i sidled. Att en sk kopplad protes (som detta är) går i valgus ska vara omöjligt.

Detta och det faktum att det tog lång tid innan Lund hittade någon avdelning på Blekinge sjukhusen som kunde ta emot mig och mitt gipsade ben (ska ha gips i sex veckor) gjorde att jag blev kvar där till den 2 december…

Publicerat i Knä..., Knäplastik, Reumatism, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar