Hosaby 29 juni 1785… bedragen av sina kvinnfolk

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/08/12/hosaby-den-29-juni-1785-helvetets-plagor-over-alla/ 

… och rannsakning av Marnas arbetskamrater när hon tjänade på Skönabäcks gård.

——————————————-

5. vittnade pigan Elsa Olofsdotter från Skönabeck: Hon hade tjänat tillsammans med den anklagade Marna Nilsdotter hos framlidna gp överste löjtnanten Gyllenpamp… och hon hade inte funnit något oanständig i hennes uppförande under denna tiden.

Men efter det att Marna hade slutat sin tjänst… har vittnet hört det utkomna ryktet om hennes havande tillstånd.
Hon kunde förövrigt inte meddela det ringaste upplysning i saken, helst sedan hon varken sett eller talat med Marna på länge – eller ens varit nära hennes gård -… och ännu mindre fått veta något om det emot Marna åtalade brott.

Frågades: Om vittnet känner Marnas lägersman? Svar: Nej.

Frågades: Om någon sådan resande uppehållit sig på Skönabeck i september månad förra året, som Marna Nilsdotter uppgivet för lägesman?
Svar: Härom kunde vittnet inte ge någon tillförlitlig underrättelse… mer än att många resande – vilka mestadels varit okända för Elsa -, under berörd tid – så väl som annars – hade besökt gården.

6. pigan Kerstin Nilsdotter: Hon har i tvänne år tjänat tillsammans med Marna på Skönabäck, och är numer boende i Hosaby.
Hon gjorde en liknande berättelse som förra vittnet…  tilläggandes allra mest, att hon en eller annan gång hade sett Marna under den tid hon burit barn under bälte – och av hennes utseende slutat sig till att hon var brottslig -, men hon har inte talat vid Marna… och visste för övrigt inte något mera som kunde tjäna som upplysning i målet.

7. hj proviant mästaren Kjellman: Han berättade att han först någon tid efter sistlidna jul hade hört omtalas att Marna Nilsdotter var havande, varför han som inspektor på deras gård i Hosaby tillsagt Marnas fader om det…

Fadern hade då svarat att han inte hört något sådant förut… men han hade lovat vittnet att undersöka saken.
Efter pass en månads tid hade Nils Nilsson tillkännagivet, att Marna – av så väl honom, som hans hustru – strängeligen blivit förhörd och tilltalad i ämnet, men studsa sagt sig vara oskyldig därtill… varför Nils trodde att ryktet var falskt.

Kjellman hade sedermera hört ryktet från flera håll, men när han gav en påminnelse härom till Nils Nilsson hade han alltid fått samma svar från denne… ända tills fostret av jordegumman blivit upptäckt!

Nils hade då beklagade sig… och sagt sig vara bedragen av sina kvinnfolk!

Kjellman har inte själv frågat Marna om hennes omständigheter, varken då hon varit på arbete vid hemmagården, eller när hon på olika sätt försökt dölja sitt utseende för honom. Antingen hade hon satt sig ner, eller så hade hon gått krokig så ofta inspektorn kommit nära henne…

Detta hade vittnet tagit som en anledning för att misstänka att Marna hade elakt uppsåt mot det foster… som hon sades vara rådd med.

För övrigt kunde inte detta vittne ge några upplysning om Marnas lägersman, utan hade berättade för överste löjtnanten Gyllenpamp – då ryktet först utkom -, att Marna blivit havande under sitt vistande på Skönabäck.
Då fattades misstankar till en betjänt vid namn Holmgren – som tillika haft tjänst på gården – och han väntades ha haft nära bekanskap med Marna… varför Kjellman fått i befallning att försöka utforska härom.

Om Holmgren var brottsling måtte han avskedas från tjänsten. Av den anledningen har vittnet kallat Holmgren, men han har städse nekat… och eftersom det inte fanns någon annan anledning till misstankar vidare kunnat utrönas hade detta mot Holmgren alldeles förfallit, och hj provial mästaren visste inget mer att berätta till upplysning i detta mål… mer än att han inte ägde någon kunskap om mordet och omständigheterna vid Marnas barnsbörd.

Bonden Nils Nilsson förklarade och erkände hp proviant mästaren Kjellman berättelse, sägandes att han inte så noga erinrat sig tiden som han borde gjort, då han vid rannsakningens början angett att Kjellman först vid påsken underrättat honom om det uppkomna ryktet.

Den anklagade Marna Nilsdotter – som med anledning av hp proviant mästarens vittnesmål – påtalades om hennes myckna ondska och hårdhet att inte ens vilja bekänna sanningen uti den obetydliga omständighet, som att sin lägers man uppge… utan hålla fast vid sin förut avlagda berättelse… där hon påstod att en främmande betjänt – vilken skulle ha följt sin resande herre till Skönabeck -, vid ett tillfälle hade träffat Marna i ladugården där hon varit sysselsatt med att plocka spånor (?), och att det genom en enda köttslig beblandelse skulle skett… men den anklagade Marna hade inte anmält betjänt.

I stället försäkrade hon att hon aldrig bedrivit otukt med den av Kjellman omnämnde Holmgren….

Fortsättning följer…

 

—————– Skönsbäcks gård ———————

Enligt Milton* är Skönabäcks gård en av de viktigaste platserna i Sölvesborgs historia… jämte slottet och S:t Nicolaikyrka i Sölvesborg.

Redan på 1400-talet hade Skönabäcks gård stor historisk betydelse, då riddaren Ivar Axelsen Tott – som vid denna tid var lendsman över Sölvesborgs slott och län -, var den förste kände ägaren av gården. Gården beboddes och brukades då av en frälsebonde…

Axelsen Tott gifte sig sedan med Magdalena Knutsdotter, dotter till den svenska kungen Karl Knutsson.

——————————

Skönabäck kom – tillsammans med 33 andra gårdar på Lister – att ingå i ”Bornholms vederlag”. Under åren 1662-1680 var dock detta vederlagsgods förpantat till Ebbe Ulfeldt (som säkerhet för ett stort lån till kronan…).

Under årens lopp har sedan ett stort antal historiskt viktiga personer kommit och gått på Skönabäcks gård. Allt från Tycho Brahes medarbetare Elias Morsing… till en av de mest kända sjörövarna i Sverige – Sören Norby -, har haft anknytning till gården.

—-1702 friköpte Jacob Segerdahl Skönabäcks gård—-

… med tillhörande in- och utgårdar i Blekinge. Segerdahl hade 1701 blivit överinspektor för salpetersjuderiverken i Skåne, Halland och Blekinge… dessutom generalgevaldiger vid fältmarskalken greve Magnus Stenbocks arme’ i Skåne(1710).

Jacob Segerdahl (1660-1724) adlades von Segerdahl 1719…

Efter Segerdahls död 1724 kom Skönabäck i familjen Dahlbergs ägo (genom att Jacobs syster Ebba Apollonia hade gifte sig med Nils Dahlberg. Paret hade tre vuxna barn – Gabriell, Elisabeth och Christina födda på 1680-talet, ca -…) när Jacobs båda systerdöttrar Elisabeth och Christina så småningom flyttade till Skönabäcks gård.

Först in var troligen Elisabeth och hennes make Ove Leopold… och under deras tid där (tror jag) brann mangårdsbyggnaden ner 1722.
Paret flyttar då till hans föräldrahem i Snäckestad, Vånga sn… där han dör en ond bråd död 1726 (skjuten av sin egen dräng… påhejad av sin hustru).

Nåja… Skönabäck återuppbyggdes efter något år, och in flyttar nu Jacobs systerdotter nummer två, Christina Dahlberg, med man och barn. Hennes make hette Joh. Sevelius (detta par är min FF MF MF Fs och FM FF MF Fs föräldrar)…

—– Skönabäcks gård och Gyllenpamp ——

Lorentz Benedikt Gyllenpamp född 1713-06-01 och son till Gustaf Gyllenpamp och Anna Beata Lang, Skåne. Han dog den 4 maj 1785 på Skönabäcks gård… och med honom försvann Skönabäck (om man hårdrar det).

Skönabäcks gård – som under flera hundra år – ägts av olika adelsfamiljer… såldes nu – 1796 – till Hörbys byamän, och delades upp i 36 lotter. En av dem som sannolikt därigenom blev ägare till flera lotter belägna i Hosaby var Knut ”Mjällby kung” Pehrsson…

Uppgifter gör gällande att huset därefter monterades ned och såldes till en karlskronit, som ska ha använt virket i ett bygge på Landbrogatan.

———————————-

”-Utan bakgrund finns det oftast ingen framtid.”

”Jag vill framhäva att den lokala historien inte existerar i ett vakuum, utan att Sölvesborgs historia har makalösa kopplingar till både Skandinaviens och Europas historia. Skönabäcks gård är ett bra exempel på den internationella påverkan som vår kommun ändå har haft, säger Hans Milton.”

Källa: *Hans Milton… från sydöstran den 7 juli 2015 och Blt den 9 juli 2015. Källa: Listers och Sölvesborgs historia av Hans Milton”.

”Idag har de flesta fysiska spåren av gården försvunnit. Endast rester av husgrunden finns kvar…”

Foto: Marcus Bernhardsson

Citat | Posted on by | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 32… semestrarna slut

… och saker och ting börjar rulla igen i samhället 🙂 .

Har i princip varit lat sedan veckan 26, och bara trampat trampcykel en timme om dagen… men får väl öka dosen igen, även om det är jättetråkigt att göra något som jag inte tror på längre.

Jag borde vid det här laget haft kondis som en häst, men jag misstänker att jag nått ”toppen” för vad som är möjligt att uppnå med dessa knän för länge sedan.

Jag har tränat upp knän efter operationer ett antal gånger tidigare – med andra ord vet jag precis vad som krävs -, men aldrig någon gång har jag upplevt att det varit så här.
Visst, det brukar ta si så där i alla fall sex veckor efter en operation innan man kan börja lita på ett knä… men detta är nu åtta månader sedan, och det går fortfarande inte att lita på det för fem öre.

Det är fortfarande synnerligen opålitligt, och viker sig utan förvarning… visserligen i rätt riktning (och det är ju alltid något!), men ändå.

Vänster ben är i dag 50 cm och det högra 51 cm i omkrets precis ovanför knäet (vecka 26 var motsvarande siffror att vänster var knappt 50 cm – om jag var snäll -… och höger 52 cm i omkrets).

——————–Meddelat hemtjänsten… ———————

Nåja… semestrarna är slut som sagt.

Meddelade hemtjänsten den tionde augusti… att jag ska till tandläkaren den 18:de – så de kan planera – och att jag dessutom behöver en ledsagare med mig. Både dit och hemresa är dessutom beställda. Check!

Meddelat hemtjänsten… att jag åker själv till vårdcentralen den tjugoförste augusti – för att ta EKG inför ingreppet den sjunde september. Resorna beställda. Check!

Meddelat hemtjänsten… om att den sjätte september kommer att se annorlunda ut. Jag behöver då hjälp med TVÅ dubbelduschar och renbäddning inför ingreppet den sjunde september…

Meddelat hemtjänsten… om att den tredje och sista dubbelduschen ska ske tidigt på morgonen den sjunde september, för sjukresor kommer och hämtar mig 07.45 (vilket är EN minut efter att deras arbetstid vanligtvis börjar).

Detta är en dubbeldusch 🙂 …

… och TRE sådana SKA man göra, annars blir det ingen operation.
Till det ska användas en Descutansvamp med flytande Descutan med Klotrhexidin 4% … en till varje dusch tillfällen, vilka finns att köpa på apoteket. Check!

Eftersom man är beordrad att använda detta borde det ingå i högkostnadsskyddet… kan man tycka, men så är inte fallet. Varje dubbeldusch kostar därför drygt 100 kronor :/ .

Skanning_20170813.png

PS: I dag var min middag inplanerad redan klockan 10.30… vilket bannemej är rekord. Det innebär alltså att min middag kan ligga någonstans mellan 10.30 – 13.30… och jag har dessvärre inte en aning om NÄR från den ena dagen till den andra.

Tidsfönster pratar hemtjänsten om – vilket innebär att min middag ska ligga inom detta fönster varje dag -… men det ger jag inte mycket för :/

Publicerat i Uncategorized, Sölvesborg..., Reumatism, Blekinge, Knä..., Allmänt | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Akvarierummet… vecka 32

Har inte gjort någon större ”operation” i diskoteket sedan sist, även om det givetvis fortfarande innehåller alldeles för mycket alger…

… dels på grund av att jag inte haft någon fungerande koppling på 12/16 slangen (och därför inte kunnat tappa i nytt vatten igen), men det har jag nu 🙂 .

… och dels för att jag INTE gärna vill förbättra miljön allt för snabbt och mycket för algerna… så det blev ”bara” si så där ca 100 liter i samband med att tradera köpen planerades.

Tre jättefina krukodlade Akvarieväxter i lyx förpackning anlände häromdagen (är liksom lättare att plantera OM vattendjupet är mindre) 😉 . Två cryptocoryne… – bara att hoppas att de inte får dåndimpen av miljöombytet – och en kruka med ”elefantöron”.

—————————–

Är nämligen lite rädd för vad som kan bli resultatet av stora vattenbyte, samtidigt som ljusmängden i karet har ökat med 100% .
Vill absolut inte riskera att drabbas av cyanobakterier, som ju kan täcka allt i ett akvarium med ett mörkgrönt slaimigt ”algtäcke” på noll time… även om det ju finns bot för det (total mörkläggning med sopsäckar, filtar, täcke mm… you name it)…

För att konkurrera ut algerna behöva jag dock ännu fler växter… och två XXL Svärdplantor (Echinodorus bleheri) med si så där 15-20 blad var, finns på önskelistan 🙂 .

IMG_0111

Tanken är att det närmsta akvariet på vänster sida ska tömmas helt på sitt innehåll – med allt vad det innebär -… och flyttas en dryg meter hitåt och stå framför den motivmålade väggen, OM den till äventyrs blir klar någon gång vill sägas 🙂 .

—————————————-

Det är inte bara undervattens jobb i akvarierummet 🙂 IMG_0122

Det är nog närmre tio år sedan jag fick för mig att kladda lite på väggen (det är i och för sig inte första gången jag gjort det… för jag målade den mörkblå redan 1993, dessutom med en solnergång i röda och gula nyanser).

Jag målade på fri hand upp till ca 150 cm höjd över golvet. Därefter fick bland andra en mycket vigare och klättervillig systerson ta över… och måla efter schabloner.

Schabloner – föreställande fröställningar (nåja!) av gullregn – är tillskurna sedan länge. Gäller bara att hitta någon villig kandidat som kan tänka sig att använda den 🙂 …

—————————–

Diskoteket 2013… med svarta neontetror och rödmunstetror. Den ljusgröna plantan mitt i bilden är en svärdsplanta…

Denna växtlighet levde på något som jag har för mig hette SJU KULOR 🙂 …

Publicerat i akvarium, Akvariumen..., Allmänt, Blekinge, Sölvesborg..., Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hosaby den 29 juni 1785… helvetets plågor över alla

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/08/06/hosaby-29-juni-1785-aterupptogs-malet-om-det-misstankta-barnmordet/

Bland de personer som inställt sig för att vittna – och komma med upplysningar vid rannsakningen – fanns hustrun Karna Pehrsdotter (1), Anna Nilsdotter och Karin Nilsdotter (2) i Hosaby samt Inga Pehrsdotter (3) i Lörby, pigorna Elsa Olofsdotter (5) och Kerstin Nilsdotter (6) från Skönabäck, Ingeborg Nilsdotter (4) från Löfverby, hustru Bengta Ericsdotter i Torrahem och drängen Olof Pehrsson i Hosaby, samt gp proviant mästaren Kjellman (7)…

Tingsrätten fann dock att hustru Anna Nilsdotter och drängen Olof Pehrsson var för nära besläktade med den anklagades Marna Nilsdotter för att de skulle kunna tillåtas att på ed vittna…

… medan de övriga personerna framstod vara ojäviga, och med tu fingrar på bok kunde de avlägga vanlig vittnes ed och berättade efter förfrågan:

————— vittnet Karna Pehrsdotter —————–

1. Hustru Karna Pehrsdotter: Hon hade redan i mars månad hört av ett rykte, att Marna skulle blivit lägrad under sin vistelse på Skönabäck, och eftersom vittnet – som var bekant med Marnas föräldrar och ofta besökt deras hus under den förflutna tiden -, av Marnas utseende – såsom sjuklig och besvärad med svullnad – tyckt kunnat slutat sig till att hon var havande, så hade Karna frågade henne därom flera gånger.

Marna hade dock alltid nekat och sagt att något sådant var hon oskyldig till. Hennes modern hade – på Karnas påpekande… att Marna INTE borde få dölja sitt havande tillstånd -,  bett vittnet att INTE göra sig onödiga bekymmer, och svarat att hennes dotter inte var skyldig till den beskyllning som hon nu gjorde!

Men för övrigt har vittnet inte någon kunskap om huruvida Marna antingen haft något ont uppsåt mot barnet eller verkligen hade mördat detsamma… helst sedan hon inte ens vetat att Marna blivit förlöst förrän när den senare jämte barnet den 22 juni blev hitfört.

Då hade vittnet varit hos Nils Nilssons grannkvinna – änkan Nilla – som sänt den äska varuti barnet blivit avfört, och sett hur Marna själv tog upp det samma ur en annan äska uti sin kista.

Inte heller har vittnet hört det ringaste angående Marnas lägersman…, men tillade slutligen på efterfrågan att hon nu fann Marna mycket förändrad till utseendet mot vad hon varit förut.
Marna var nu mycket mindre tjock – och friskare till färgen -, än förra gången hon såg henne. NÄR förändring skett hos henne kunde hon inte närmare uppge – eftersom det nyligen blivit känt -… och vittnet hade på de senare veckor sällan gått till Marnas föräldrars hus.

Vidare berättade Karna Perhsdotter att, dels hade Marna en gång – två vittnet styrkt henne till bekännelse om sitt havande tillstånd -, utlåtit sig;

” -Nej, det tillstår jag aldrig. Den glädjen skola de icke få, som önska mitt fall!”

… samt dels att vittnet en annan gång hade hört att Marna blivit efterskickad av herr kyrkoherden i församlingen. Hon hade föreställt sig vad det måste innebära för henne, att hon hade gjort sig delaktig av herrens heliga nattvard utan att förut upptäcka och försvara sitt havande tillstånd… OM hon efter berättelsen därtill var skyldig,

Marna hade inte velat yttra något härom, men hennes moder hade ej tyckt om detta tissel utan avböjt alla vidare föreställningar, sägandes att Marna var oskyldig och nattvards gången beslutad, varför den även skulle gå för sig… och mera visste inte detta vittne att berätta.

Som Marna Nilsdotter redan uppgivet under rannsakningen, så skulle hon ha varit förlöst när hon på tillsägelse infann sig hos kyrkoherden och därefter begick herrens heliga nattvarden… så frågades Karin Pehrsdotter om hon kunnat märka sådant på Marna?

… vartill Karna svarade att det tilldragit sig en annan händelse tvänne dagar före nattvardsgången, så därför trodde hon likväl att Marna ännu varit havande, helst hon skulle varit mera tjock än nu.

Den anklagade Marna – tillika med hennes moder – erkände detta vittnesmål, och beklagade att de inte följt Karins råd och i tid yppat Marnas tillstånd… men angående förlossningstiden och allt det övriga förnyades deras forna berättelser.

————— vittnet Karin Nilsdotter —————–

2. Karin Nilsdotter i Hosaby: Hon hade vid slutet av vintern – eller vid samma tid som förra vittnet sagt – hört sägas av folket i Hosaby att Marna var havande.

Det hade hon väl förstått ändå på slutet av hennes utseende, men hon hade inte pratat härom… varken med Marna eller hennes moder, mer än att hon dagen före hade träffat Marna – jämte hennes föräldrar och syskon – när de begick herrens heliga nattvard.

Kopia av 005

Mot aftonen hade hon inkommit i Nils Nilssons stuga – där Marna och modern vore ensamma inne -, sedan den förstnämnda tillsammans med sin fader nyss hade kommit hem från kyrkoherden i församlingen.

Marnas moder hade då talat om för vittnet i vilket ärende hennes dotter varit hos prästen, och sagt att Marnas oskuld nu var uppenbar… var på hon önskade:

”- Helvetes plågor över alla dem som fört hennes dotter på tungan hela detta år!”

Varvid Marna uttalat sig och sagt att modern INTE borde bannas, ty gud skulle visserligen ändå bese deras ondska som betingats henne… och dels hade detta vittne inte vetat om Marnas barnsbörd förrän nu när fostret av barnmorskan upptäcktes.

Så väl Marna Nilsdotter, som hennes moder, vidgick även vad detta vittne intygade, och förklarade att sedan barnet redan skulle varit dött framfött – när berörd händelse tilldrog sig -, så menade båda att vad som hänt utan ansvar kunde döljas, helst sedan sanningen upptäcktes efter Hanna Larsdotters yttrande… och endast skulle medföra blygd och olycka för hennes barn.

Hon menade att förtigande av ett dödfött barns födsel inte borde ha någon betydande påföljd…

I detta anseende fann domstolen sig tvingad att påminnas Hanna Larsdotter om dess författning vid förekomsten av sådana brott som nu under rannsakning… samt att söka lönskaläges förbrytaren som förövat missgärning, som dessutom hade kunna ge någon anledning till att Hanna eller dess dotter haft skäl att dölja att den senares råkat i havande tillstånd, eller på sätt som skett befordrat fostrets lönnliga framfödande…

… var jämte dessa tvänne brottslingar som gjordes föreställning om den gud… helst hade fräckheten att inte allenast själva nekat dessa brott, utan även önskat hämnd över den som blott till någon del känt till och velat yppa något om det samma… men såväl Marna – som i synnerhet hennes moder – bibehålla härvid dess vanliga orörlighet, sägandes att de icke förstått bättre, när deras förhållanden upptäcktes.

Det andra avhörda vittnet intygade på efterfrågan att Hanna Larsdotter vid det i vittnesmålen omrörd tillfällen, genomgående visat sinneshårdhet uti dess uppförande mot Marna själv, och inte förrän nu sedan hennes rannsakning blivit påbyggt låtit förmärka ringaste bekymmer över följderna av det angiva förhållandet.

————— vittnet Inga Pehrsdotter —————–

3. Hustru Inga Pehrsdotter… som gjorde lika berättelse med de förut avhörda vittnen angående ryktet om Marnas havande tillstånd och tiden då samma rykte först gjordes, men Marnas moder hustru Hanna har på vittnets frågor härom sagt att Marna nekat sig vara skyldig, vadan modern trodde ryktet var ogrundat.
Flera omständigheter hade Inga Pehrsdotter sig icke bekanta till upplysning i detta mål, helst hon icke velat till Marna själv uti ovan berörda ämne, fast nu vittnet undan beständigt umgänge med hennes nogsamt kunnat märka att hon varit rådd med barn.

Angående tiden till Marna Nilsdotters barnsbörd söktes flera upplysningar i omständigheter däromkring, fick detta vittna åtskilliga frågor… men hon förmärkte sig härom inte ha någon kunskap, sägandes att hon på fjorton dagar eller tre veckors tid icke råkat Marna.

————— vittnet Ingeborg Nilsdotter —————–

4. Förkallades pigan Ingeborg Nilsdotter från Lörby: Hon visste inte när ryktet börjat gå om Marna Nilsdotters fruktsamhet, men allt sedan jul hade det varit ganska allmänt…
… men hon hade varken talat med Marna eller hennes anhöriga om det, eller hade haft någon kunskap om lägersmannen, eller på vad sätt Marna blivit förlöst, och om hon varit vållande till sitt barns död.

Fortsättning följer…

 

——————– Mjällby kyrka ———————

Fotot på Mjällby kyrkan visar hur den ser ut i dag.
Dagens kyrka – i gustaviansk stil -byggdes först runt 1788-1791, så det var sannolikt INTE i den som familjen Nils Nilsson med familj från Hosaby mottog herrens heliga nattvard 1785, utan i dess föregångare… en romansk 1100-tals kyrka med två torn, byggd av sten och tegel (den lär i sin tur ha ersatt en träkyrka ifrån missionstiden, vilken i sin tur lär ha byggts på en hednisk offerplats)…

Den nuvarande kyrkan byggdes delvis på initiativ av den dynamiske nämnde- och riksdagsmannen för bondeståndet… Knut ”Mjällby kung” Pehrsson från Hörby i Mjällby socken, Blekinge… och fick namnet Fredrikakyrkan efter Sveriges drottning.

Drottning Fredrika hette egentligen Fredrika Dorotea Wilhelmina av Baden, f. 1781 i Tyskland och d. 1826 i Schweiz. Gift med Gustav IV Adolf och drottning i Sverige 1797-1809.

Missnöjet mot Gustav IV Adolf var så stort att han blev avsatta vid en statskupp 1809… vilket gjorde att man sedan försökte radera ut allt som hade koppling till detta kungapar, och Fredrikakyrkan i Mjällby blev därefter endast Mjällby kyrka.

Kyrkan hyser idag flera vackra och intressanta historiska föremål, bland annat från renässansen. Altaruppsatsen är tex. från 1621, och donerad till kyrkan av ”Skåne-kungen” Tage Thott… en gång dansk länsherre på Sölvesborgs slott.

Källa: Marcus Bernhardsson

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 31… ”- Välkommen till Sölvesborgs vårdcentral…

… här kan du med knappval välja ditt ärende”.

Siffran 5 ska skicka mig vidare till rådgivningen och tidsbokning… enligt rösten i luren, men längre än så har jag INTE lyckats komma på säkert femton försök i dag. Tyvärr finns inte alternativet ”in english, please press nine”… som det finns på många andra ställen. Jag har nämligen fått rådet att i så fall välja det i andra sammanhang, eftersom det lär gå fortare att komma fram då 😦 .

”-Många ringer just nu… vi ber dig därför återkomma senare under dagen eller i morgon. Behöver du råd som inte kan vänta, ring sjukvårdsupplysningen 1177…”

Jo men visst; tror dock inte att de kan svara på om vårdcentralen i Sölvesborg tar EKG, och i så fall kan ge mig en tid dit!

Så att ringa dit för att bli hänvisad till vårdcentralen i Sölvesborg känns ganska meningslöst…

knä26

Anledningen till att jag behöver få tag i en talbar människa där är att jag har fått en ny kallelse till ortopeden i Karlshamn för att plocka bort trådarna… inklusive en remiss på ett EKG, som ska tas senast två veckor innan operationen, men eftersom jag INTE bor i varken Karlshamn eller Karlskrona är det till berörd vårdcentral jag ska vända mig.

Undrar om jag kommer fram till dem i morgon… för det är ju för fanken ett heltidsjobb att hålla på och ringa dit stup i kvarten!

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Hosaby 29 juni 1785… återupptogs målet om det misstänkta barnmordet

Den 29 juni 1785 återupptog så tingsrätten målet från den den 23 juni (nr 3) om den för begått barnamord misstänkta – och vid tingsrätten anklagade och häktade – pigan Marna Nilsdotter från Hosaby.

——————–Den 23 juni … ———————-

… hade hennes föräldrar förlagts att åter infinna sig i tingsrätten den 29 juni, och medtaga den äska som Marnas foster skulle varit inlagt i under den tiden som det låg i hennes kista.

… hade likaså beslutats att Marna skulle ha besök i arresten av gp Hospitals pastorn och stadskomministern magister Björk. Han anmodas att ytterligare – genom föreställningen av guds ord… -, försöka förmå henne att bekänna, samt efteråt meddela vad som resultatet blev härav… samt även lämna besked angående hennes kristendoms kunskap.

… beslutades att en undersökningen på stället i Hosaby skulle förrättas av nämndemännen Knut Persson från Hörby och Håkan Rasmusson från Kullarp, för att utröna om Marnas berättelse om fallet och barnsbörden – i den av henne nämnda och beskrivna ladan – vid jämförelse på plats, kunde vara sannolik eller inte.
Ett skriftlig protokoll från undersökning måste avges…

… hade åklagaren även uppmanat gp stadsfiskalen Gillström att noga efterfråga – och göra sig underrättad… – om allt som i någon måtta kunde tjäna som upplysning i försvarets sak. Likaså om de av Marna Nilsdotter uppgivna tvänne vittnen, drängen Olof Persson och hustru Bengta Eriksdotter…

… beslutades att flera personer skulle inkallas – som kunde tänkas  ha någon kännedom i målet –, som kunde ligga till grund för rannsakning.

Dessutom skulle gp Doktor Trendelbourg innan dess inkomma med den önskade besiktnings attester… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/02/18/obduktion-anno-1785/

———- hospital pastorn Björks yttrande ———–

Hp stads Communistern och hospital pastorn Björk, hade till den 29 juni meddelat ett skriftligt yttrande, så lydande:

På vederbörlig anmodan har jag flera gånger i arresten besökt kvinns personen Marna Nilsdotter från Hosaby.
Hon äger en något svag kristendoms kunskap, men kan dock redogöra någorlunda för de angelägnaste stycken av salighets läran – dvs om man i frågorna rättat sig efter hennes enfaldiga begrepp – så vet hon ganska väl om långt mindre ogärning och synd, än om det brott som hon hos domstolen anklagats för, och vartill hon studsat nekat – … då jag under våra samtal försökt förmå henne till uppriktighet och sin missgärning bekänna.

Förövrigt torde hennes själasörjare gp kyrkoherden Engström i Mjällby bäst kunna ha upplysning om hennes kristendom och förut förda vandel.
Karlshamn den 25 juni 1785. Björk.

——————– 29 juni —————–

Innan tingsrätten fortsatte med rannsakningen upphämtades den anklagade Marna Nilsdotter från fängelset…

… och i närvaro av så väl åklagaren gp stadsfiskalen Gillström, som hennes föräldrar och övriga till rannsakningens kallade personer, underrättades hon om innehållet i de inkomna säkra bevisen.

Ånyo gjordes försök att få henne att bekänna det brott – som hon med mycket anledning var misstänkt och anklagad för -… men all möda med att försöka förmå Marna Nilsdotter att bekänna var även nu förgäves.

Hon svarade studsa, och utan någon synlig rörelse: att hon INTE märkt något liv hos barnet – eller med uppsåt eller vetskap tillfogat det samma någon skada -… men förklarade sig inte ovillkorligen påstå att fostret blivit fött dött… eftersom hon under själva födelsearbetet hade av plågorna varit betagen all sans och uppmärksamhet på vad som omgav henne… och således inte kunde veta huruvida barnet då eller strax efter födseln givit tecken på liv, men med fullkomlig säkerhet sa hon sig kunna bedyra, att hon själv inte märkt något sådant.
Med anledning av detta yttrande, frågades Marna:

-Hur länge hade den dåning varat, som hon sagt skulle ha kommit efter det av henne omnämnda fall från höskullen?
Varpå hon svarade att dåning upphörde innan födelsearbetet började… eller när blodet först börjat framdrivas – men innan barnet ännu visat sig.

Således hade Marna inte varit bortsvimmad under själva barnsbörden, men dock av födslovåndor varit för påverkad för att kunnat ge vakt på vad som tilldrog sig… på något annat sätt kunde inte Marna Nilsdotter förklarar sig.

——————————

Den av nämndemännen Knut Pehrsson och Håkan Rasmusson inlämnade skriftliga berättelse över förloppet av den granskningen och undersökning som de av tingsrätten blivit beordrade att göra, upplästes och fanns vara av följande innehåll:

———- nämndemännens yttrande ———–

Till följd av order, har undertecknade på undertecknat datum, infunnit sig hos frälse bonden Nils Nilsson i Hosaby… för att där söka fullständig underrättelse om sammanhanget av den anklagade pigan Marna Nilsdotters utsaga och berättelse rörande hur hennes oäkta barn blivit framfött.

Detta skulle skett i hennes faders foderladan… medan hon – Marna – samlat ihop hö eller foder till några kalvar, och då plötsligt fallit ner igenom skullen eller slindret, samt råkat slå i en stor sten – som skulle ligga uti bondens lada -, så att fostret i all hast skulle blivit framfött dött.

1. Visade Nils Nilsson 40 stag i foder från stuvan – ladan -, i vilken flera små runda jordfasta stenar låg, vilka nu undersöktes.

Den ena var en aln på ena och en och en åttondels aln bredd på andra hållet (60 x 70 cm, typ)… samt sex och en halv tum (ca 15 cm) hög på västra kanten, men på östra och andra kanterna jäms med jorden.
Höjden mellan skullen och stenen är netto tre alnar (1 aln = ca 60 cm).

2.Undersöktes om något tecken kunde återfinnas på skullen där nerfallet enligt Marnas berättelse – mitt ovan stenen – skulle skett, men där fanns icke den ringaste tecken… helst sedan varken hö eller annat foder hade varit på samma slinder i näst förledan vinter var mycket mindre än det Nils Nilsson medgav… ej heller syntes någon bristfällighet på skullen, utan fants det så varit mitt över stenen annorstädes …digt, så att ingen rubbning syntes vara över stenen, än i det övriga därav vara i år eller på länge tid skett, under… väl över allt sett … .

3. Ytterligare besett vid detta tillfälle om det på stenen kunde synas tecken efter det så kallade svatten – som vid barnfödsel vorden frångången Marna -, men icke heller kunde det ringaste inhämtas som styrkte att Marnas berättelse var sannolik.

Så var synen och besiktningen, intygas i Hosaby den 25 juni 1785.
Knut Pehrsson och Håkan Rasmusson, nämndemän

Så väl Marna Nilsdotter – som hennes fader Nils Nilsson – påstod nu (vid efterfrågan) att hö och annan foder verkligen skulle ha funnits på höslidret under den senaste vinter, … men förklarade sig också vara ur stånd att bevisa detta, eftersom hushållet endast bestod av Nils Nilssons egna barn… och något främmande folk skulle inte varit i gården som kunnat intyga det.

Den anklagade Marna uttalade sig då: -Det blod som kunde blivit kvar i ladan efter henne och barnet var borta, likaså själva efterbörden. Förmodligen skulle spåren av det försvunnit på grund av kalvarna – vilka hade gått lösa i ladan –  och gick inte längre att återfinna.
Detta faktum kunde egentligen inte Marna riktigt förklara, utan försäkrade endast – om än någon förvirrat – att hennes omgjorda berättelse skulle vara sann… styrkt eller icke.

Efter att ha hört de inhämtade yttranden konstaterade tingsrätten vidare, att bottnen mellan slindret och ladan är väl sammansatt av raftan (?) – på så sätt som Marna tidigare berättat – och inte av brädor, vilket gjort att det möjligen kunnat trampas sönder… men ingen tydde på att så skulle ha hänt.

Då inflikade Marnas fader, att fallet till äventyrs kunde ha skett från stegen som man kliver upp på slindret från… tvänne alnar på östra sidan från den i undersökningen förut beskrivna stenen.

Detta ville inte Marna Nilsdotter själv medge, utan förnyade sin forna utsaga… men med den förändring att hon inte förut insett att hon efter fallet och under barnsbörden kommit att ligga tvärsöver och uppå själva stenen i ladan… men i fallet skulle hon hamnat något stycke ifrån densamma på den norra sidan.
Dock höll hon fast i sitt påstående att huvudet vid fallet hade stött emot stenen…

Marna Nilsdotters moder hustru Hanna Larsdotter gjorde inte någon ändring i sin avlagda berättelse (tidigare i målet), och sade sig inte heller kunna upplysa om vad som tilldragit sig i lada, eftersom hon varken varit närvarande där vid barnsbörden – eller eftersökt spår efter densamma – eller vid fallet…

… men där sa Hanna emot sin dotter: Dels skulle ju Marna burit in den så kallade efterbörden jämte barnet i stugan, dels skulle efterbörden vara nergrävd och ännu kunna hittas vid västra gården uti den södra stug backen.

Detta bestred dock sedan Marna – när hon hördes därom -, sägandes att efterbörden sistledna måndag på jordegummans tillstyrkan blivit uppgrävd ur backen, där den hade legat sedan födseln. Därefter hade den på elden i kjokat blivit uppbränd, vilket även nu Hanna Larsdotter medgav… med påpekade att dottern varit utan minne sedan fallet.

Den nya uppgiften från både Marna och hennes moder känns dock föga sannolik… av den anledning att jordegumman – hustru Hanna Olsdotter från Torrahem – inte omnämnt denna händelse när hon vittnade i målet den 23 juni.

…men de försäkrade att den samma skall äga sin fullkomligen riktighet, och härvid anmärktes av åklagaren det hon vid flera vittnens efters …nnde, hört hustru Hanna Olsdotter misstänkas för att inte vara pålitlig eller fullkomligt trovärdigt vittna i detta mål… till den bekantskap hon förmanas äga uti Nils Nilssons hus, så skulle jordegumman:

… dels själv sagt till Marna att hon skulle säga att hon någon tid före födseln fallit och sedan icke känt fostret levande.

… dels i sitt vittnesmål förtiget den omständighet om när hon fått vetskap om Marnas tillstånd, genom att säga att hon nyligen erhållit kunskap därom… när hon i själv verket redan för flera månader sedan vetat det och  – såsom jordegumma – ska ha påmint Marna om hennes havande tillstånd, och av den anledningen förmått henne att inte visa sig bland folk med bart huvud… som bland allmogen anses vara stridande mot anständigheten då en ogift kvinna är lägrad.

Fortsättning följer…

—————————————-

PS: Nämndemännen Knut Pehrsson 1748-1831 och Håkan Rasmusson 1737-1811 var svågrar… Håkan var gift med Knuts syster Kersta.

Både Knut och Kersta är barnbarn till Per Knutsson och Inga Olofsdotter – från Hörby i Mjällby socken, Blekinge -… som anses vara stamfäder i Listersläkten. En släkt som enligt Herman Lindqvist ansågs bestå mest av sjuka inavlade individer, men trots detta dräller det av nämndemän, och minst en riksdagsman bland deras anor…

Den mest kände är just Knut Persson ovan… som även var riksdagsman och låg bakom byggandet av flera gårdar, Mjällbys nya kyrka och ett nytt tingshuset i Norje… men hur det var med fängelset bredvid tingshuset i Norje vet jag inte…

Listersläkten har också en förening… https://listerslakten.wordpress.com/?wref=bif

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar

Akvarierummet… vecka 31

Veckan inleddes med att ramperna kom på plats… tänt var det här 🙂 ..

Dessvärre fick vi inte igång rampen över det första vänstra akvariet… men fyra nya T8 40w power glo gör nu att eländet i ”diskoteket” (=akvariet framför fönstret) framträder ännu tydligare :/

IMG_0103

Där visade sig en smått förtrollad värld 🙂 …

IMG_0108

En ”trollskog” av gröna sköna alger… vilket egentligen vid första anblick ser både vackert och mysigt ut, men inget jag vill ha i akvariet… + en himla massa posthorns snäckor. De sistnämnda får däremot gärna vara där…

Visserligen anses de väl oftast som skräpsnäckor – på gränsen till ohyra – men jag har aldrig stört mig på dem. Jag har till och med inbillat mig att de är nyttiga och hjälper till att luckrar bottnen… precis som daggmaskarna gör i trädgårdslandet – men jag kan ha fel…

———— Flödesschema för oinvigda… ————–

Med andra ord var det dags att inviga den nyköpta tjugo meter långa slangen… som garanterat ALDRIG någonsin kommer att drabbas av slangvred, för det är den alldeles för grov för.

Tyvärr kan jag ju inte använda den själv, utan måste ha hjälp av någon annans armar och ben… efter följande lilla ”flödesschema”.

1. Släck lysrörsramperna.
2. Dra ut kontakter till pump, doppvärmare mm
3. Knyt upp ”kattsäkringen”… som håller ihop lysrörsramperna
4. Flytta den främre rampen till soffan
5. Flytta den bakre rampen och lägg den uppe på det vänstra akvariet
6. Rulla ut slangen. Ena änden ska ut genom nätet på altanen…
7. Flytta vänster täckglas och lägg det på det högra. Skär dig INTE på det…
8. Stoppa ner den andra slangänden i akvariet, och det är först nu jag kan vara delaktig i det hela eftersom jag kan stå upp, åtminstone en liten stund…

Nästa steg är att få vattnet att rinna genom slangen av sig själv… vilket man enklast gör genom att stoppa ner en dryg meter av slangen i karet och låta den vattenfyllas. Trycka tummen – eller i detta fallet handflatan – mot slangänden… och snabbt som ögat svänga upp den vattenfyllda något motsträviga slangen över akvariekanten UTAN att passera gå… ursäkta, tappa taget med tummen (eller handflatan).
Tappar man taget är det bara att blåsa ut vattnet ur slangen och börja om igen 🙂 …

När man väl lyckats få slangen att fungera som en hävert är det inga problem att ”dammsuga” bottnen på alger och slam… åtminstone inte så länge det inte finns några fiskar däri att ta hänsyn till.

9. Se till att det inte är ”skit” kvar i slangen och dra upp den ur karet. Töm den genom att hålla den högt… och lägg in den i pannrummet. Ta ut 12/16 slangen samtidigt…
10. Lägg tillbaka täckglaset
11. Lägg ”kattsäkringen” dvs snöret tvärs över akvariet
12. Lyft tillbaka rampen från det vänstra akvariet
13. Lyft tillbaka rampen från soffan
14. Stoppa ner 12/16 slangen ca två tre decimeter genom det bortre vänstra hålet i täckglaset
15. Lyft den främre rampen och ställ den på slangen
16. Skruva bort duschslangen i badrummet och skruva på 12/16 slangen. Vrid på vattnet
17. Lämna absolut INTE rummet under påfyllningen av karet… det kan gå fortare än man tror 😀
18. Stäng av vattnet och lossa slangen i duschen… löp gatlopp tillbaka till akvariet och dra upp slangen ur karet (för annars är man på god väg att tömma ut vattnet igen, och riskerar att få börja om på punkt 14).
19. Ta bort slangen, töm den på vatten… och in i pannrummet
20. Knyt ”kattsäkringen”. Klart 🙂 .

IMG_0113

PS: Det visade sig att kopplingen på 12/16 slangen INTE var helt kompertibel med uttaget i den nya duschen… vilket tål att fundera på till nästa gång!

Publicerat i akvarium, Akvariumen..., Allmänt, Blekinge, Blogg, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 30

… ser inte vackert ut, men det är inget konstigt.
Det har blivit så eftersom jag inte kunnat göra något åt det själv på drygt tre år…

IMG_0090 (2)

Ramperna – för att inte tala om täckglasen – var täcka av en halv meter… nåja, centimeter damm och katthår, eftersom de mest tjänstgjort som uppvärmd sovplats för katterna de senaste åren.

——————————————-

Förut lade jag varannan lördag på att fixa och dona med akvarierna… byta en tredjedel vatten och rensa ut växter. Erkänner utan omsvep att det sved i hjärtat att slänga litervis med växter varannan vecka…

akvarium1Detta ”ogräs” har jag förträngt namnet på, men det fick drygt meter långa blad… ett riktigt ogräs, fullt i klass med bokharabinda när det gällde tillväxthastigheten. Bokharabindan brukar inte för inte också kallas för arkitektens tröst – eftersom den just är väldigt snabbväxande – … så på samma grund bör denna akvarieväxt kallas för akvaristens tröst.

diskus2010 3Några Pistia finns inte kvar (kräver ljus, en luftspalt mellan vattenytan och täckglaset… och INTE för varmt vatten), men väl en del cryptocoryne som bevisligen inte har så stora krav på ljus och vattenkvalitet. En hyfsat stor anubis – 30 cm lång stam – med gulnande blad – efter att ha levt utan ljus i flera veckor – finns oxå kvar…

I ramperna finns det plats för totalt tio 120 cm rör, men när endast ETT av dem fungerade investerades i tre nya rör… men när jag – med kära systers händer – inte fick dem till att fungera åkte ramperna med fula ord till  https://www.facebook.com/Mackes-zoo-och-fritid-AB-462977517145644/?fref=ts utan att passera gå.

IMG_0086 (2)Skräcken var förstås att det inte var bara lysrören – och/eller de förbannade glim-tändarna (som dessutom ingen firma verkar begripa sig på, utan säljer fel modell) – som var sönder, utan även själva armaturerna.

Dessutom beställde jag tjugo meter transparent slang, av GROV modell – som inte drabbas av slangvred bara man ens tänker på att använda den -… för att kunna tappa ut vatten från karen.
Jag hade en sådan innan oxå – som jag försedde med en bit nylonstrumpa – och drog till duschkarbinen… men sedan badrummet blev handikappanpassat är det inte längre möjligt att göra så. Att lägga en slang löst på en duschplats – utan kanter runt om, som dessutom ligger typ tre centimeter högre än golvet i hallen en meter därifrån – är som att be om problem. Vill ju inte gärna fylla huset med hundratals liter gammalt akvarievatten precis…

———————————————–

Akvarierna i ”akvarierummet” är två 310 liters, ett 375 liters och ett litet på 60 liter (om jag nu minns rätt). Dessa har bara fått stå i väntan på bättre tider.
Utan fiskar… men vatten har fyllts på emellanåt för att silikonet inte skulle torka ut. Återstår att se om det går att få ordning på dem UTAN att tömma dem helt…

Akvariet framför fönstret – ”diskoteket” på 375 liter – som det såg ut 2010 🙂 …

diskus (2)

PS: Anledning till att akvarierna fått förfalla finns här https://gunvorpersson1.wordpress.com/javla-kna/

 

Publicerat i akvarium, Akvariumen..., Allmänt, Blekinge, Blogg, Blommor, Fiskar, Katter, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Metropolen västerut…

(en gammal Lilla Damen blogg från den 27 juli 2010…)

…är ett trevligt ställe.  Finns många kul affärer där… allt från akvarieaffärer, bil, elektronik och ”bygg & fixa själv” till VäxtHuset. Livsfarligt ställe… brukar bli dyrt att köra dit, faktiskt fullt i klass med att köra till akvarieaffären!

EN anledning till att jag styrde kosan dit häromdagen var att kolla in vad de hade i hyllan för trädgårdsbelysning…

västerut ”Min kärra”

Kära Syster & co har belysning på två STORA träd, vilket är snyggt som attan… men deras lampor är ett fall för en elektriker.

Hmmmr… känner jag någon elektriker? Nope!
Att anlita en firma för att få lite lyse på baksidan är nog lika dyrt som det låter… så planen på sådana lampor skrinlades på direkten, men det finns ju även armaturer som kopplas via en transformator i ett vanligt vägguttag. Visserligen är det väl inte samma kräm i dom, men men… nu har jag en jäkligt mörk trädgård bakom huset.

Jag bor i och för sig i stan i ett villakvarter, men med skogen som granne och inte en endaste gatlampa inom synhåll så blir det mörkt… väldigt mörkt. Inte för att jag är mörkrädd, men det kunde vara trevligt att se något när man glor ut genom ett av de tre fönstren som vetter ut mot baksidan på kvällen 🙂 …


På jakt efter ljus…

VäxtHuset har en hel del trädgårdslampor av den sort som jag var ute efter, dvs sådana som en glad amatör – jag! – kan koppla in… eller rättare sagt FÅR koppla in. Efter lite velande hit och dit föll valet på en 50w armatur a`549 kronor, en transformator på 60w a`399 kronor och en 7,5 eter lång kabel a`139 kronor!

Finns en regel som säger att man alltid skall multiplicera med Pi… det borde jag gjort när de gäller kabeln. Fan  !

Blir till att köra dit igen, för jag kom inte längre än till tallen med lampan… och jag SKA till äppelträdet och ormbunkarna, är det tänkt. Nå, lampan lyser faktiskt helt ok… så ok att jag vill ha fler! Tyvärr har jag inte ekonomi för det just nu…


En hel del energi…

… har lagts i nämnda trädgård i sommar 😀 .
Hortensia buskarna har klipps ner. Är väl inte rätt tid att göra det nu, kanske… men de såg för bedrövliga ut efter denna vinter. Att det dessutom varit bevattningsförbud för sjätte sommaren i rad har nog inte gjort saken bättre…

västerut1
”Nyklippta hortensior och tallen + lampan” 

Gullvive beståndet trimmades ner nästan helt förra veckan… och jag höll på att trimma svansen på en kopparödla samtidigt. Vet inte vem som blev mest överrumplad, ödlan eller jag  …

Tre stackars små rhododendron har flyttats till en ny plats intill husväggen (norr) för att ha en bättre chans att överleva framtida bevattningsförbud.

Fyra gamla plaststolar och två ännu äldre stegar (som hängt på planet sedan jag flyttade hitt -93) har åkt till sopstationen.


Kirskålsrabatten vid planket…

… som sprutades ner med någon hemmablandad häxbrygd förra sommaren, har sett för jäklig ut sedan dess… men kirskålen är i stort sett borta. Detta område i trädgården är väldigt i ögonfallande, eftersom solen ligger på mot planket på en annars skuggig baksida.

västerut2
”Planket drar blicken till sig 🙂 ”

Vore jag smart – som sagt! – så lät jag det vara ett år till, så de döda syrenstubbarna med tillhörande rötter hinner murkna lite till… men hur kul är det?


Finns för övrigt mer att fixa…

Karaganen (har jag för mig att det är) har 45 graders slagsida och måste stagas upp. Ett styck stör är inköpt till detta, måste bara leta upp en stark – eller två! – individ, försedd med både spett och slägga…

Äppelträdet måste friseras lite… grenarna är så nertyngda av äpplen att jag slår huvudet i dem 

Den där jala vattenslangen som drabbas av slangvred så fort den ska användas – till mycket förtret! – skall kapas av med ett antal meter… för jag behöver inte ha en slang som är betydligt längre än tomten att slåss med (förövrigt är det ju dessutom oftast förbjudet att använda den  )…


Minns Ni kärran utanför VäxtHuset?

Den innehöll inte bara belysnings attiraljer, utan oxå en säck med fem perenner… tänkta att plantera framför planket. För att vara exakt, så innehöll den en kärleksört modell större… en prästkrage som luktar skit och tre rödbladiga alunrot (en alunrot, flera alunrötter… vad heter det?). Nu återstår bara att se om jag lyckas få hål i jorden   …

västerut3
”Först ut i den tänkta perenna rabatten…”

Att det enbart blir en perennrabatt har sin förklaring, planket är i så dålig kondition att det gungar vådligt bara man andas på det… och den dagen det brakar omkull blir det inte kul om man har ”riktiga” buskar där.

OM jag nu lyckas få hål i backen kommer jag dessutom att flytta dit växter som jag redan har, men som står för tätt… får se vad det blir, men några ormbunkar och dagliljor tror jag 🙂 .

Lär återkomma om detta projekt… så på återseende 🙂 !

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Sölvesborg..., Trädgård, Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Vecka 30… Jösses! sa Baloo

Det är tydligen strejk i Göteborgs hamn, enligt Sölvesborgs kommuns sjukgymnast… vilket jag missat totalt.

Konsekvensen av det blir dock att datumet för leverans av ”mitt”  gåbord för utomhusbruk är framflyttat till den 28 augusti!

Undrade vad det var för speciellt med just detta gåbord, eftersom Göteborgs hamn var inblandat… och fick veta att det inte alls var något speciellt med det. Samma sak gällde även för vanliga rollatorer, eftersom man inte heller har några sådana på lager längre… vilket förövrigt gäller allting annat också nu för tiden, fick jag veta.

Så ett litet tips i all välmening till alla invånare i Sölvesborgare kommun… skada Er för sjutton inte, så att ni – hejsan hoppsan – skulle behöva en rollator, för då lär ni få vänta.

———————————–

Anledningen till att jag vill byta ut det befintliga gåbordet mot ett annat är framförallt att jag skulle vilja prova att gåträna nere på gatan… vilket inte är tillåtet med gåbordet jag har nu (pga att det är höj och sänkbart med hjälp av en motor, och därför inte tillåtet att använda utomhus… vilket jag ändå inte skulle få för mig att göra eftersom det dessutom saknar broms).

Suck! Berättade för hen att i halva september – preliminärt – ska mitt höger knä opereras och resterna av ett ståltråds cerklaget (som brustit på tre ställe) plockas bort – vilket gör att jag sannolikt riskerar att behöver gåbordet med motor igen, åtminstone några dagar – … och hen lovade att hen INTE skulle ta tillbaka det när det nya kommer (man får tydligen bara ha ett). Okey då…


Rema-rollator eller gåbord… modell landstinget i Lund.
Foto Christina Jansson.

Samtalet avslutades med att jag fick veta att sedan skulle gåbordet för utomhus bruk – om och när jag nu får ett – skickas tillbaka i november… och:

”-Så ansöker vi om ett nytt tidigt till våren, så du har det i god tid till sommaren!”

 

Jösses!!! … säger även jag 😦 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar