DNA… vilket test ska jag välja?

Ganska häftigt med DNA i släktforskningssyfte, det är som att ha en stående lottorad, typ… för ”vinsterna” ramlar in i jämn takt (vilket det i och för sig är lite si och så med, när det gäller lotto), även om de flesta är ganska små  🙂 …

Det är drygt två år sedan jag började fundera på att göra ett DNA test, och det beslutet föregicks av ganska mycket beslutsångest. Vilket företag skulle jag välja?

Ancestry, där det fanns chans att mina amerikanska kusiner testar sig… eller ftDNA, där två släktforskande vänner – tillika släktingar – var testade? Det slutade med ett FamilyFinder hos ftDNA eftersom det är där flest skandinaver testar sig… även om jag fortfarande inte visste om jag valt rätt eller fel, men jag hade i alla fall satt stenen i rullning.

Mitt test blev klart den 11 juli 2016 och gav 386 träffar… och en smärre chock; Jag hade INTE träff på de båda släktforskande vännerna (på min mors sida)!

”Jag vet nu att även om man lyckats fylla i varenda ruta i släktträdet med hjälp av ”pappersforskning”, så innebär det inte att alla dessa personer bidragit med DNA till mig.” 

386 träffar som idag – den 4 december 2018 – har blivit 1460. Min bästa träff DÅ – 169/26 cM, X-match – som NU… visade sig vara att barnbarnsbarn till min farmor Esters äldre syster Nanny 🙂 .

I juni 2018 – två år efter FamilyFinder på ftDNA – gjorde jag ett liknande test på ancestry. Tanken med det var att hitta folk från Listersläken (som jag är släkt med på flera sätt).
De tillhörde pionjärerna när det gällde att emigrerade från Mjällby socken, med omnejd, till Amerika. De tidigaste familjerna gav sig i väg redan i början av 1850-talet. Sen hade jag givetvis också en liten, liten förhoppning om att hitta ättlingar till pappas kusiner…

Dessa pappas kusiner, som jag var lyckligt ovetande om ända tills mamma och kära syster hittade två gamla shoppingbagar med gamla dokument från Hosaby 46 = 7 … https://gunvorpersson1.wordpress.com/2015/08/30/plotsligt-hander-det/ … och en unikabox med brev till farmor Ester från Christina i USA.

Far till kusinerna – två gossar – var farmors bror Sigfrid, som bodde och drev en gård i Ames, Iowa. Visst, jag har alltid vetat om Sigfrid i USA, men aldrig hört någon närmre adress, än mindre att han skulle ha haft familj…

Dessa båda gossar – födda 1922 och 1934 – och vars namn jag hittade med hjälp av bland annat familysearch, fick i sin tur flera barn – mina nästkusiner – … dessvärre avslöjade inte breven deras namn heller.

Jag skrev en blogg om Sigfrid för två och ett halvt år sedan https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/03/18/farmors-bror-sigfrid/ … en blogg som jag sedan även översatte till engelska, i ett hopp om att någon skulle känna igen familjen. Sigfrid… som hade emigrerade till USA 1909, och bytte efternamn från Eliasson till Olson, men att höra av sig ”hem” till släkten var inte hans starka sida. 

————————————-

Mitt test på ancestry blev klart den 19 juni 2018. 199 fyrmänningar eller närmre blev resultatet…

På plats ett fanns en dotter till min mormor Elin kusin i USA med 154 cM delade i 9 segments. Henne hade jag koll på innan, sen följde tre träffar som härstammade från Listersläkten… men träff fem och sex var en total överraskning!

Det visade sig vara ett syskonpar, ättlingar till min morfar Williams kusin i USA… och jag som inte ens visste att han hade kusiner andra sidan Atlanten!  https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/07/08/dna-ancestry-har-gett-mig-manga-bra-traffar/

Dessutom innehöll tioitopp listan på ancestrys DNA-test ytterligare träffar som kunde knytas till Listersläkten.

Så man kan väl säga att man ska / kan välja ftDNA ”eftersom det är där flest skandinaver testar sig”… eller ancestrys test ”eftersom det uppenbarligen är där många skandinaver i förskingringen testar sig” 🙂 .

 

———— PRESSTOP — PRESSTOP –PRESSTOP ————

Den 16 november 2018 hände det otroliga. Jag fick ett svar i den engelska versionen av bloggen om ”Farmors bror Sigfrid”. Och vilket svar sedan, MR skrev att hon är barnbarnsbarn till Sigfrid!

Tio dagar senare får jag en ny tvåa på ancestrys DNA test med 129 cM delade i 7 segments, nämligen ingen mindre än MR 😀 .

Det innebär att ättlingar till TRE av Elias Olssons åtta barn – oberoende av varandra – är DNA testade. Visserligen på olika bolag, men i alla fall 🙂 …

Elias Olsson föddes 1854 på Hosaby 46 i Mjällby socken i Blekinge, och han och hustrun Elsa Olsdotter köpte Elias föräldrahem 1881 av hans fadern Ola Nilsson… vilket även han var född på samma gård, liksom hans far var.

Elias hade flera syskon, däribland Ola som flyttar till Danmark 1897 (och där slutar spåren efter honom) och Berndt. Berndt emigrerade som nittonåring till Amerika 1884, och bosatte sig i Sycamore i Illinois. Blev amerikansk medborgare 1900, och kallade sig Bernhard Ben H Oleson… och det var till honom och hans familj Elias son Sigfrid reste 1909. Det gjorde även Elias båda döttrar Olga och Ester ett par år senare…

Ester och Olga i en foto ateljé någonstans i USA, vilket var ett vanligt helgnöje… men till skillnad mot brodern Sigfrid återvänd de till Sverige. https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/03/15/amerika-resan/

Familjefotot nedan är taget i Hosaby, sannolikt 1924 eller 1925, eftersom båda pojkarna Erik är födda 1923…

Översta raden från vänster: Okänd kvinna, okänd man, Algot Persson och hans kusin Hartvig Johansson, John Bernard Persson och Sigurd Erbert Svensson.
Främre raden från vänster: Okänd kvinna, Ester Eliasson, gift med Algot Persson och med deras äldsta son Erik i knäet, Elias Olsson, Adele Eliasson, gift med Hartvig Johansson och med deras son Erik i knäet, Greta Valborg… Nannys dotter, Nanny Eliasson, gift med John Bernhard Persson med deras dotter Elsa Paulina i knäet, Ida Eugenia Eliasson, gift med  Sigurd Erbert Svensson och Karin… Nannys dotter

———————————————————————————————————–

PS: Detta är Ester Eliassons yngste son och hans hustru… och lilla jag, sommaren 1959.

Annonser
Publicerat i Allmänt, Blekinge, DNA-forskning, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Vesan… före detta sjö

Vesan – en numer torrlagd sjö –  är en av Sveriges lägst belägna platser, och finns i Sölvesborgs kommun i Blekinge. Den fd sjön är i dag uppodlad åkermark, tack vare att 8 635 000 kbm vatten pumpas ut därifrån årligen…

… men att förvandla sjön till åkermark var inget som gick på en kafferast, precis. Det var ett kostsamt projekt med stora lån som behandlades på riksdagsnivå. En dröm som tog säkert 70 år att genomföra, och lyckades först runt 1920.

Tidningsartiklarna nedan kan hittas på https://tidningar.kb.se/ … sökord Wesan.

liten lathund: 1 tunnland = 1/2 hektar = ca 5000 kvadratmeter, 1 aln = 2 fot = 59,4 cm, en fot = 29,69 cm, en tum = 2,54 cm

——– Snällposten 1852-02-07, bild 1 ————-

Sölvesborg den 31 januari. Vid tinget i Norje har den mångåriga frågan om sjön Wesans sänkning och vattenavtappning från de därom belägna vidsträckta markerna förevarit, och framlades av Agr. Norin plan- och profilkartor jämte utlåtande, till följe varav föreslogs:

En jordvall i gråsten till Gammalstorps socken, en kajdam, 500 alnar lång, mot Norje sund samt 75 alnar mellan Norje ö och en sandås, för att förhindra Östersjöns uppstigande på dessa marker. Wesan bleve sålunda – jämte de däri befintliga vassarna -, isolerad från alla de norr om belägna odlings lägenheterna… nära 700 tunnland.
Vattnet från tvänne åar – som förut dränk nämnda mark -, skulle, innan det fått falla till dess lägsta punkt, genom ny vattenledning, i en kanal intill Norjes åkergärden, utsläppas i sundet.

Med i denna kanals sista ändpunkt, ännu befintligt, cirka två fots fall skulle ett vattenhjul sättas i drift, och på ena ändan av dess arel skulle ett öshjul anbringas, i ändamål att uppbringa det å markerna fallande regnvatten. Drivhjulet skulle, enligt ritningarna, bliva 16 fot brett och öshjulet nära en fot d:o i skovlarna utgörande 4 fot 46 qvadrattum för var hundrade tunnland, vilket ansågs tillräckligt för avförandet av den årliga nederbörden, som beräknades vara omkring 20 tum.

Samma vatten, som förut blott skadat, skulle sålunda bliva ett medel till kärrens uttorkning. Till avtappning av de sanka markerna söder och närmast omkring Wesan, utgörande minst 1000 tunnland, är väl för många år sedan plan uppgjord och bestämd; men hittills endast partiellt realiserad.

————- Hvad Nytt? 1863-08-18, bild 3 ————–

Att sänka sjöar och vattendrag var väldigt inne runt om i Sverige 1868. tex beviljade Rikdagen 137 500 riksdaler till reglering av vattnet i Orlundsån och 50 000 rikdaler för sänkning av sjön Wesan i Listers härad i Blekinge.

———– Snällposten 1868-02-17, bild 2 ———–

Riksdagen. Greve T. Wachtmeisters och hr Ola Månssons motioner, om anstånd med ränte- och kapitalbetalningar å det till sänkning av sjön Wesan i Blekinge län beviljade låneunderstöd… lär hos utskottet vunnit det avseende, att utskottet hemställt att kapitalbetalningen å lånet måtte få anstånd i tre år, hörande likväl under tiden fem procent årlig ränta derå erläggas.

——- Sydsvenska Dagbladet 1872-08-17, bild 3 ——-

Sjön Wesans torrläggning har länge utgjort föremål för vatten- och stranddelägarna först förhoppningar och sedan bekymmer, säger tidningen Carlshamn…
Med lån från staten och egna tillskott har kanaler blivit grävda, slussar byggts och pumpverk inrättats för att dels avleda och dels utpumpa vatten från sjön Wesan, så att cirka 3 000 tld sank och vattensjuk mark skulle bliva odlingsbar, men som jordägarna icke sparat några kostnader – samt helt och hållet överlämnat sin sak åt vederbörande tjänstemän – kan arbetet anses misslyckat.

I stället för att jordägarna, som i allmänhet utgöres av mindre bemedlat folk, med glädje motsågo den dagen då deras utgivna kostnader skulle återbära så hög procent att deras ekonomiska ställning kunde bliva betryggad, lärer däremot deras egendom i flera delar blivit sämre än den var förut och därtill har skulderna ökats för tillskjutna pengar, för statslånet och felslagna skördar!

Hur långt man i saken kommit framåt kan ingen säga, men ett gott stycke tillbaka har de stackars bolagsmännen gått, ty Wesan har ännu så mycket vatten att de omkringliggande åkerfälten är fortfarande vattensjuka…

——– Sydsvenska Dagbladet 1873-02-22, bild 3 ——-

Uti särskilda utlåtanden har utskottet tillstyrkt riksdagens bifall å K. M:ts propositioner om tillstånd för Wesans kärr- och sjösänknings- samt odlingsbolag att fortfarande få bibehålla bolaget beviljat statslån för urtappning av sjön Wesan inom Listers härad av Blekinge län och samma län enligt bestämd amorteringsplan återgälda utan förbindelse för bolaget att fullborda berörda sjösänkningsföretag…

———- Karlshamns Allehanda 1875-03-19, bild 1 ——-

Från Gammalstorp socken skrevs den 13 dennes till S.P:
Lärkan, vårens budbäreska, har de sista dagarna låtit höra sig. Snösmältningen, som under förra veckan började så nätt genom solens inverkan, har första hälften av denna vecka under regnigt, starkt töväder skett så häftigt att numera endast snö fläckvis finnes kvar, men i stället betydliga sjöar på de lägre belägna åkrarna bildats.

På vägen mellan Sölve och Mörby har trafikhinder genom vattenflödet uppstått. Wesan har svält upp så betydligt, att Gammalstorps kyrka – dit en ”vägvisare” vid vägskälet nära staden visar resande vägen -, därav blivit kringfluten och synes mer som en tillflyktsort för segare på världshaven än sådana på livets hav. Fick jorden törsta sistlidna sommar, nog får den nu att dricka…

————– Hallandsposten 1879-03-05, bild 2 ———–

Skogsskövling. En vacker bokskog ”Hultet” kallad, vid Sölvesborg, bestående av 2 á 3000 majestätiska bokar, såldes nyligen till grosshandlare S Holm och bryggaren I Larsson för 10 000 kronor. Den skall nu falla för yxan…

Nordostvinden mister således ett av de starkaste hindren på sin väg denna sidan sjön Wesan, och kan snart ohejdad få stryka fram utefter åkerfälten nedanför Ryssberget; ortens befolkning förlorar en av de platser, till vilken den under sommaren gärna vallfärdar, och Blekinge – en av sin kronas finaste pärlor (skrivet till tidningen Karlshamn).

——- Karlskrona Weckoblad 1887-12 06, bild 2  ——-

Mycket trassel och kostnad, utan nytta. kan man säga vara resultatet av det i början av 1860-talet sänkandet av sjön Vesan i västra Blekinge.
Sjön står nämligen än i dag lika vattenrik som före sänkningsarbetet början, men man har ända sedan 1863 bråkat om hur kostnaderna skall täckas.
Nu har frågan om klander – av en för beräknings uppgörande 1863 och 64 samt 1880 verkställd egendomsgradering – dragits inför k m:ts med f.d landshövding Trolle-Wachtmeister och 13 andra egendomsägare kring Wesan som kärande. samt Nils Persson i Norje och 14 andra såsom svarande.
K.M:t har återförvisat ärendet till hovrätten, vilkens utslag: att arbetet ännu ej avslutats samt graderingen sålunda för tidigt verkställts, blivit undan röjt, .enär arbetet enligt beslut av den 3 maj 1875 förklarats avslutad med vad var gjort, meddelar Kr.-bl,

——– Karlskrona Weckoblad 1888-02-25, bild 2  ——-

Äventyrlig kyrkofärd. Från Gammalstorp meddelas till tidningen i Karlshamn: Tillfölje av den starka snöyran vore vägarna i söndags alldeles omöjliga att färdas, vadan kyrkoherden Brolander härstädes, för att komma till Ysane och predika, beslöt tillsammans med drängen köra tvärs över Wesan från Gammalstorps kyrka till Ysane.

Det gick också mycket bra dit, men på återvägen råkade de träffa över ett större dike, där isen var så svag att den brast och hästen sjönk ner med släde och allt. Lyckligtvis hunno kyrkoherden och drängen kasta sig ur släden innan den nådde vaken…
Den stackars hästen däremot, varav endast huvudet syntes över vattnet, måste ligga kvar till man hunnit upp till byn efter manskap och diverse räddningsmateria. Man lyckades då med mycket besvär rädda livet på det stackars djuret, som när det uppkom, trots den långa tiden det arbetat bland isstycken, ej visade några tecken alls till erhållna skador… utan synes ha blivit endast litet försvagad för tillfället av det kalla gyttjebadet.

——- Karlskrona Weckoblad 1891-04-28, bild 2 ——-

En uppfinnare. Från Mjällby skrives till tidningen i Karlshamn: Sedan några månader har en 57-år gammal man och skomakare till yrket, boende i Siretorp, Mjällby, fått för sig att han är Sveriges störste uppfinnare.

Som bevis för sitt påstående erbjuder han sig mot ringa medel urtappa och torrlägga hela sjön Wesan mellan Ysane och Gammalstorp församlingar. Mannen i fråga har erbjudit sin hjälp åt Wesans samtliga ägare, men dessa har endast ömkat sig över honom. Några har drivit gäck med honom och lovat honom många tunnland åkerjord, om det lyckas honom med torrläggningen; men naturligtvis har ingen vela hjälpa till med kostnaden eller arbetet. Han säger sig hava utforskat uppfinningen i ”Mose lag” och tror själv fullt och fast på dess lyckliga utförande, men vill icke delgiva någon annan sin hemlighet, ”på det att han själv må njuta frukterna”. Han ser nämligen för sin inre syn 2000 tunnland bördig åkerjord, hela byar med idoga arbetare, sädesmagasin och välstånd överallt. Och när den lyckliga tiden kommer skall ortens ungdomar förlorat reslusten till Amerika, ty här finns då både arbete och bröd.

Först efter stor övertalningskonst har det lyckats eder meddelande få ur mannen hans plan: Han tror att Wesans botten ligger högre än havsstränderna vid Norje by och Sölvesborg. Som bevis anföres att Wesans vatten om sommaren rinner mot förstnämnda platser, men om vintern vid högt vattenstånd åter flyter tillbaka, varför man endast behövde stänga för havsvattnets missbrukade frihet. Ett annat sätt, men miljoner gånger kostbarare, är att helt enkelt upphöja den vattenfylda marken, ”men det vet både Pär och Pål mig förutan”, säger han.

Även har denne underlige man uttänkt ett sätt att förhindra stora vattensamlingars tillfrysande om vintern, men denna hemlighet behåller han för sig själva än så länge, ”men världen skall nog i framtiden få nytta även av denna uppfinning”. Det märkvärdigaste är, att mannen syntes vara vid normalt sinneslag.

… så alla de som stred – och misslyckades – för Vesans torrläggande på 1800-talet fick inte uppleva att man faktiskt lyckades!

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

DNA i släktforskning… föredrag

… med Niklas Hertzman på Bromölla bibliotek (den 22 oktober 2018), vilket egentligen var fortsättningen på ett föredrag som hölls i våras, och som hade handlade om DNA test.

—————————————————-

Andra gången någonsin som jag varit på Bromölla bibliotek. Första gången var i samband med att jag blivit vald till kassör i Sölvesborgs nystartade släktforskarförening 2007 – vilket jag var mycket tveksam inför – och var där för att träffa Bromölla föreningens dito… men hen var inte där.
Då var jag gående och ägnade ärligt talat inte eventuell tillgängligheten för rullstolar en endaste tanke… vilket jag måste göra nu, men det visade sig att både jag och rullstolen kom in utan problem.

—————————————————–

Föredrag nummer två handlade om vad man kan utläsa av resultatet på sitt test – när den första förvirringen lagt sig -… dvs, allt från etnicitet, centimorgan och X-match, till ”Fallet Anna-Karin!”.

IMG_1667 (3)

… för resultatet visar nämligen INTE hur du och din träff är släkt, utan endast ATT ni är det.

HUR släktskapet hänger ihop får man själv försöka klura ut genom att jämföra sitt eget träd med träffens dito… om nu vederbörande laddat upp det till ftDNA (eller vilket bolag man nu testat sig hos… de övriga stora är ancestry, 23andMe och MyHeritage) vill säga.

Summasumarium… ett bra och välbesökt föredrag, även om jag kände till mycket av det sedan tidigare. En sak tog jag dock med mig, nämligen ”Fallet Anna-Karin”… dvs en bra träff som saknar träd, för även jag har en ”Anna-Karin” med ovanligt efternamn (även om hon heter något helt annat).

———– Fallet Anna-Karin… ———-

… och hur man kan hitta kopplingen till en trädlös träff (vad anledningen är till att så många testade inte lägger upp något träd vet väl bara de själv, även om jag kan tycka att det är ledsamt)…

Min ”Anna-Karin” ligger på plats 39 – av 1445 – på min ftDNA lista med siffrorna 69/32, dessutom försedd med röd gumma… vilket indikerar att släktskapet finns på min mammas sida. Och där finns hon också, men först på på plats 130, och med siffrorna 55/32… mysko siffror, hade förväntat mig högre siffror där. Men ok…

En sökning på eniro på min ”Anna-Karin”s efternamn avslöjar att det bara finns 33 stycken i hela Sverige… eller Skåne, västra Blekinge och Stockholm, närmare bestämt… och plockar jag bort männen är antalet knappt hälften.

Min dam – som också har ett dubbelnamn -… dock inte på eniro, har  lagt till sin mejladress där, vilken stämmer med adressen från DNA testet. Hon har även svarat mig på den adressen, och lovat höra av sig när hon kom hem från semestern… vilket var sommaren 2017!

Ratsit nästa… hon är ensam om sitt namn och jag ”får” hennes födelsedata, vilket gör att vägen är öppen för mig att släktforska på vanligt vis. En slagning på skivan Sveriges Befolkning 1970 avslöjar att hon är född i Slottsstaden i Malmö, och med ett betydligt vanligare efternamn… dessvärre är båda föräldrarna från Skåne (jag hade hoppats kunna utesluta någon av dem rent geografiskt, men icke…), en från Simrishamn och en från Östra Tommarp.

Simrishamn spåret leder dock bakåt till Bräkne-Hoby socken i Blekinge… å eftersom jag har merparten av mina anor i västra Blekinge hoppade jag på det tåget. När byn Lilla Silpinge 1 (Bräkne-Hoby) dök upp på skärmen trodde jag saken var klar… för där har det bott folk tillhörande Listersläkten. Men ack vad jag bedrog mig, detta par var inflyttade från St Olof i Skåne…

Än har jag inte lyckats hitta kopplingen till min ”Anna-Karin”, men jag har i alla fall fått verktyg för att lyckas…

——————— Ett tips till… ——————–

Det finns hur mycket som helst om DNA på nätet, OM man är hej på engelska vill säga… vilket undertecknad inte kan påstå sig vara. Visst, jag förstår tal någorlunda, men det är en helt annan sak att försöka förstå instruktioner, tex om hur man laddar upp en gedcom fil till ftDNA.

Ett tips är att titta på Bromölla tjejerna Åsa och Lindas små filmer på youtube om DNA. Där får man veta hur man gör när man laddar upp och ner gedcomfiler… och hur man sedan laddar upp filen till tex ftDNA. Ett annat ämne är ”koppla blå gubbar och röda gummor”… allt på svenska, eller åtminstone på skånska 🙂 .

https://www.youtube.com/channel/UCq72mBbh5wTJo_Ooeg_0lfw/videos

Publicerat i DNA-forskning, Genealogi, Sölvesborgs Släktforskarförening, Uncategorized | Märkt , | 2 kommentarer

Eldsvåda i Johannis kyrka…

Kan inte hjälpa det, men jag har snöat in på gamla tidningar https://tidningar.kb.se/ och vad man kan hitta i dem 🙂 …

—————–

När man släktforska blir man inte jätteglad, om och när det visar sig att kyrkoböckerna har brunnit i just den socknen där ens anor förmodligen levde en gång… men har man tur har förhoppningsvis vissa böcker  klarat sig.

Om några böcker blev lågornas rov för 128 år sedan vet jag inte, eller om det ens är Johannis kyrkan i Stockholm… som Stockholmstidningen rapporterade om 1890-10-20. Hittar inget på nätet om att den skulle eldhärjats…

En sak är jag dock helt säker på, denne tidningsskribent hade fått högsta betyg i svenska av min svensklärare på gymnasiet. Hon kämpade tex få oss att förstå vikten av att beskriva människor, natur och all sköns ting vid uppsatsskrivning… likaså att inte upprepa sig, utan använda synonymer… precis som journalisten i artikeln som följer:

—————————————————————————————————————–

Koret mycket skadat…

Strax efter klockan 11 lördag afton kom genom brandtelegrafen underrättelse till brandstationen, att eld utbrutit i Johannis kyrka. Då brandkåren anlände, befanns koret långt fram i kyrkan stå i full låga. Golvet nedanför altaret brann ett långt stycke neråt, förkolnade flagor efter flossamattan som draperat altarringen yrde omkring för luftdraget genom de öppnade dörrarna, det träskulpeterade skranket utgjorde en sammanhängande ring av fladdrande lågor och i mitten av densamma stod den brinnande altaruppsättningen, likaledes av skulptera ek, som en flammande eldstod, vars lågor slogo högt högt upp mot korets valv.

johannisKyrkan mot sydöst, ur Ny illustrerad tidning 1883…

En på samma gång fantastisk och intressant, men även hemsk anblick erbjöd det sällsamma skådespelet i det väldiga templets tomma rymd, där midnattsskuggorna jagades hit och dit av eldsflammornas sken.

Men här var ej tid till artistiska iakttagelser, brandkåren skred hastigt till släckningsarbetet, men då man ej genom forcerad påsprutning av vatten kunde riskera att förstöra kyrkans cementfogning, utan blott med möjligast sparsamma begjutning av vatten kunde söka hämma och så småningom kväva elden, drog släckningsarbetet så ut på tiden, att man först vid 3-tiden på natten kunde anse det fullbordat.

Slangarnas fräsande vattenormar rullade sig äntligen ihop och försvunno från tempelgolvet, de högljudda kommandoropens eko dogo bort i valven, sorlet och stimmet av brandsoldaterna drog sig ut med dem genom portarna, och helgedomen lämnades åter i tystnad och lugnet, men i den ödsliga tystnaden, som förödelsen lämnar efter sig.

Elden anställde stor och svår förödelse. Den stora dyrbara flossamattan å golvet nedanför altaret, vilken tillverkats av Handarbetets Vänner och var värderad till 2000 kronor, likasom även mattan kring altarringen brunno upp, den rika och konstnärliga träskulpturen förvandlades till svarta trärester, krucifixet å altaret sveddes och ramponerades illa av rök och vatten, skåpen där psalmsiffrorna förvarades, slukades som munsbitar av lågorna och numren smälte ihop till formlösa metallklumpar. Sakristidörrarna å ömse sidor om altaret förkolnade fullständigt och ävenså panelningarna därstädes; att väggarnas färgrika orneringar i koret även helt och hållet fördärvades, låter lätt tänka sig, var förutom naturligtvis åtskilliga partier i kyrkan, som visserligen lämnades oberörda av elden, då även ledo åtskilliga skador under släckningsarbetet.

Det hotande olyckstillbudets anledning är ganska egendomlig, att ej säga förvånande. Under korets golv är inlett ett system av galvaniserade värmeledningsrör, till vilka den uppvärmda luften föres genom fyra luckor å värmeapparaten. Genom någon oförsvarlig försumlighet hade dessa luckor förblivit stängda, så att hettan av dem påströmmande varma luften till sist blev så intensiv, att luckorna vitglödgades. Flossamattan å golvet fattade nu eld och kastade sina lågor upp mot altarringens överhänge, varefter elden med lätthet spred sig ut kring det lättantändliga materialet.

Det söndagligen – och även annars – av stora skaror av beundrade vackra koret företer nu en sorglig anblick av förödelsens styggelse, och templet måste stängas för all gudstjänst under söndagen.

Stängt måste det  även förbliva under den närmaste tiden, tills de ansenliga skador, som vållats av den sorgliga olyckshändelse, hunnit repareras och templet åter kan mottaga sina besökare i samma värdiga och vackra högtidsskrud, vari det för icke så länge sedan för första gången bjöd dem välkomna.

Publicerat i Allmänt, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Bra kar… kärring reder sig själv

… åtminstone i tanken. Det gäller bara att – precis som Jönsson ligan – ha en bra plan.

IMG_1610 (2)

I detta fönster hänger två, sk kristall lyster… dvs fönsterbelysningar. Tyvärr ger de ett ganska bländande sken, när man – som jag numer – ser dem underifrån.

IMG_1633 (3)

Detta vassa ljus i ögonen kan jag förmodligen slippa ganska enkelt genom att hänga lamporna 40-50 cm längre ner – dessutom skulle nog även krukväxterna gilla det -… inbillar jag mig i alla fall, om inte om varit.

Kedjorna är tillräckligt långa, kablarna  likaså… OM det inte varit för att de sistnämnda är  sammankopplade i en och samma lilla kontakt.

Med andra ord så behöver jag en förlängningssladd, typ… mellan lamporna (armaturerna, rättare sagt), men någon sådan som jag behöver lär garanterat inte finnas att köpa färdig, utan den får jag vackert knåpa ihop själva.

Ett gäng ”kontakter” av båda kön (lärde mig en gång i tiden att det heter hon- och hankontakter… men i dagens diskriminering och kränknings samhälle har de kanske fått andra namn) inhandlades därför till detta lilla ”projekt”, och en bit kabel letades upp i en av mina ”bra att ha” lådor. Inget konstigt med det… jag har tillverkat ett antal måttanpassade förlängningssladdar till olika ändamål genom åren.

——————————-

Gissar att jag var runt tio år gammal när jag – tillsammans med pappa -, satte i hop de första…

IMG_1625 (2)

Klippa, skala och tvinna ändarna på dem fick jag dock INTE göra för honom… eftersom det färdiga förlängningssladden riskerade att bli för kort då 😉 .

Alla som någonsin gjort detta vet att det är ganska lätt att skada de bruna och blå trådarna… vilket slutar med att man måste kapa dem och börja om från början.

IMG_1627 (2)

Hm, tre skruvar har denna hona… undrar vilken som är bäst att börja med? Jag började med de båda synliga, men rätt svar är annars den nersänkta skruven bredvid hålen (spelar egentligen ingen roll, eftersom samtliga ska bort).

En köpt förlängningssladd har en hona i den ena änden och en hankontakt i den andra, precis som hemmagjorda dito ska ha… allt annat kan vara direkt farligt att handskas med.

Det pilliga i detta fallet är att jag sedan måste lyckas få in och skruva fast två trådar i vart och ett av de båda spröten på hankontakten… eftersom detta ska bli en grenkontakt, typ…

PS: För att veta om jag gjort rätt – dvs, om alla trådar sitter där de skall -, behöver någon först plocka ner fönsterlamporna till mig, så att jag kan förse dem med varsin hankontakt. Först då kan jag se om förlängningssladden fungerar… fast om jag ska vara helt ärlig, så förstår jag inte varför den inte skulle göra det 🙂 .

Publicerat i Allmänt, Blommor, Uncategorized, Växter | Märkt , , , | Lämna en kommentar

”Drottning Ingrid”… är en dansk pelargon

Det finns drygt 300 arter av pelargoner och de tillhör familjen Geraniaceae, näveväxter. Cirka 80 % av arterna kommer ursprungligen från Sydafrika. Där växer de framförallt i torra områden. Det bör man tänka på när man tar hand om sin pelargon att de flesta klarar att torka upp mellan vattningarna…

Om pelargonen är en av de mest kända krukväxterna så är nog ’Mårbacka’ en av de mest kända sorterna av pelargon. Fastän den är så populär vet man inte mycket om dess ursprung. Den är troligen från slutet av 1800-talet och med störst sannolikhet en fransk sort. Men vilken vet man ännu inte.

En rosa pelargon som påminner mycket om en Mårbacka – och förmodligen även säljs som en sådan mellan varven – är Drottning Ingrid…

IMG_1320 (2)

Denna är köpt – och räddad – på Jem & Fix i juni 2018. Dr. Ingrid står det på krukan…

… och släktforskaren i mig associerar direkt Dr. till dräng.

Drängen Ingrid??? Pigan möjligtvis… men goggel löste ”problemet” snabbt. Dr. stod varken för dräng eller doktor denna gången, utan drottning. Man lär så länge man lever 🙂

… det som skiljer dem åt är att ’Drottning Ingrid’ är mindre, har mer dubbla blommor samt blekgula sterila ståndarknappar… men det händer förmodligen ganska ofta att Dr. Ingrid och andra snarlika pelargoner säljs som Mårbackor…

24 juli 2018: Fick ett nytt ”slott”, dvs en större kruka, inhandlad på rea hos Dollarstore för 30 kronor.

19 september 2018: Blommar fortfarande, även om bladen börjat gulna och torka…

25 september: Ett tiotal toppskott har fått flytta in i köket. Sex stycken står i vatten i den vänstra krukan… och tre är planterade i jord i den högra. Får se om det blir små prinsessor av Drottning Ingrid.

… å nu står hon i badrummet – tuktad och berövad på de flesta toppskotten – , och väntar på våren 2019. Känner mig liiite elak, om jag ska vara ärlig…

IMG_1622 (3)

 

Publicerat i Allmänt, Blommor, Sölvesborg..., Uncategorized, Växter | Märkt | Lämna en kommentar

Dendrobium nobile & keiki’s… 

Dendrobium orkidéer har sitt ursprung i Asien… men dessvärre tillhör inte grundarterna de mest lättskötta i släktet, eftersom de behöver en torr och kall vintervila, något som ju kan vara knepigt att fixa i vanlig inomhusmiljö.

Det finns dock också en mängd olika hybrider  i gruppen, varav en del är mer värmetoleranta och trivs bra i vanlig bostadsmiljö. Dessa hybrid doftar mycket gott och får många hållbara blommor… normal sett på vårvintern, men det är inte ovanligt att den även blomma på helt andra tider. Blommorna kommer 2-3 st i bladvecken längs med den bambuliknande bulben.

Bulb, var det… vilket innebär att den vill ha torr sval vintervila. Suck! Blir genast lite svårare att fixa, men jag får väl gömma – läs; glömma! – den bakom de andra växterna i fönstret.

IMG_1596 (2)

På sommaren – däremot – föredrar den – precis som jag! – en solig placering utomhus med jämn vattning och näringstillförsel. Gärna på ett halvskuggigt ställe, ända tills natt-temperaturen sjunker till 8-10 grader…

Den måste torka ut mellan vattningarna, men under tillväxtperioden och varma sommardagar fodras jämn fuktighet och ganska rikligt med vatten för att den ska trivas. Gödning varannan gång från mars till oktober. Lämplig är att doppa ner hela krukan i vatten i 10-15 minuter… check, det är så jag brukar göra.

—————————————————————

Men sen har jag misshandlat den stackaren… som bör vara halv ihjälstressad numer, efter att ha haft sommartid året om i flera år nu. Några blommor har den inte fått, men väl ”barn”… som håller på att suga ut sin mors alla energi.

IMG_1608 (2)

Omplanterad vart annat år (under våren, eller när blomtiden är över) har den stackaren inte heller blivit… förrän nu. Hoppas modern och tonåringarna – som förresten är vita – överlever en höstomplantering… och kan gå i vintervila om ett tag.

IMG_1618 (2)

PS: Krukorna räckte som synes inte…

——————– Källor… ——————-

Goggla Dendrobium nobile och du hittar massor med information och youtube filmer…

Publicerat i Allmänt, Blommor, Uncategorized, Växter | Märkt , , | Lämna en kommentar

Family Trees online… or not

Many of my genealogi friends say that I should only have my research on my own computer (because it is safer), and not on the net … so therefore I have my research online 🙂  

Another argument for why I not should have my trees online is that I own my research and my ancestors … ok, my parents and my grandparents, I might ”own”, but my great-great-parents are not only mine, I share them with many many other people… Most of the descendants of my early ancestors – and I don´t even know there names – yet! – or where these relatives live today-, are unknown, but with my tree online, I can suddenly get help, when a relative found my tree. Often, these people are descendants of those who emigrated from Listerlandet, Mjällby parish in the 1800s… and not seldom are ”the culprits” to find in Listersläkten (like me).

But there is a problem … I have to write in English, but ”That it ”bangs” I have to take!”.

So let me try to introduce Listersläkten…  

——————— This is Listersläkten … ———————

”Lister släkten” is the name of a big family on – from is probably a better word – Listerlandet (Mjällby parish) in Blekinge. One story claims that they are descendants of an Eastern Chief, who drove away and ended his odyssey in Scandinavia … but that will be hard to prove.

Listerlandet is a peninsula – former island – southeast of Sölvesborg and part of Listers Härad. The area borders in the south, west and east to the Baltic Sea … Hanö bukten in the south and east and Sölvesborgsviken in the west, but he border to the north is a little bit trickier..

The border to the north has moved over time …

Earlier crossed the border the bridge in Norje (goggle Sweden Rock, and you will know where Norje is located on a large map), then at the lake Vesan… who is no longer a lake, but drained farmland a century since a hundred years back. Listerlandet has also had a historical border line in the 1300s at Mörrum’s stream in the east, Sissebäck in the west and a northern part of today’s Olofströms municipality. During this period the area was its own littel county with borders to Skåne and Blekinge. Listerhalvön is the peninsula where much of Listerlandet is situated. Today, Listerland and Listerhalvön are almost synonymous… but that are actually two different things. Until the early 2000s, the difference was clearer… when Listers Härad still was an active court. During that period, the word Listerlandet can be used as a name for the entire district court area. c3b61 Lister Härad received its current borders of the Danish King Christian IV in the 1700s (Southern Sweden – Skåne, Blekinge and Halland – belonged to Denmark until 1664) … and Listerlandet was separated from Skåne and came to belong to Blekinge instead … which it still do. karta Listersläkten is a ”family”, who lived in and around Persgård and Horby Hovgård in Horby, a small village in Mjällby parish since the early 1700s – and their descendants. They were farmers and richer and more prosperous than most of the other farmers in the neighborhood. Many of them also became councilors and parliamentarians … But alsow a family who has a dark shadow hanging over themselves, a shadow that deals with inbreeding, too much alcohol, sickness and all sorts of misery … thanks to race biologist Herman Lundborg. http://www.svd.se/hel-slakt-offer-for-missbrukad-vetenskap_7685882  

But we’ll take it from the beginning …

… or since the church began to record which people how were born, lived and died in the the parish, rather. ”All” members of Listersläkten are the descendants of Per Knutsson & Inga Olofsdotter’s son, Pehr Persson, born 1721 in Hörby (even Per & Inga had another two children – Nils and Anna – who had children). ö

——— Persgård… ———

persgård (2) This is where the Listersläkten has its cradle, you can say … the farm where the councilors and parliamentarians Per Persson, born 1721 in Horby, lived with his wife Kersta Persdotter and their six children … … six children, who all gave name to there respective branch of the familytree. Branches there they became tribal fathers or mothers … Daughter Kersta, born 1745 became the tribal mother in the Kullarpas family … https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/09/11/listerslakten-kullarpa-slakten/ Son Knut ”Mjällby Kung”, born 1748 became the tribal father in the Sektaresläkten… Son Bengt, born 1752 became the ancestor fore Bensasläkten… https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/07/27/listerslakten-del-14-bensaslakten/   Daughter Elsa, born 1755 became the head of the Hovgårdasläkten … https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/22/listerslakten-del-15-hovgardaslakten/ Daughter Pernilla, born 1761? Yes, she moved to Dönhult in Bräkne-Hoby … https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/29/listerslakten-del-16-donhultarna/ … and the son Per, born 1764 was called ”Svarte Per” = Black Per… and his son Per born. 1809 was called ”Lille-Per” = Little Per.

The farms name ”Persgård” is besides very suitable, if you looks at what the farmers on the farm have been called throughout the years.

Per Persson, born 1721-1804 was followed by his son Per Persson, born 1764-1830 … whose son Per Persson, born 1809-1883 took over.  He was followed in his turn by … yes guess, a son also with the name Per Persson, born 1843-1919, and with him the farm went out from the family 1917…

In fact, I think the name Per Persson is the most common name – not only in the Listersläkten – on the entire Listerlandet. Which makes it very easy to get lost when searching for a relative with that name…

 

— Per Persson, born 1721… sister Anna Persdotter —

Per Knutsson & Inga Olofsdotter also had a daughter Anna, born 1727 who had children. She was married to Bengt Persson… who was a brother to Annas sister-in-law Kersta Persdotter. Anna and Bengts son Nils, born 1759-1828 had a daughter Anna Nilsdotter, born 1788-1870… and she had a daughter Inga Persdotter, born 1810-1897. This story will continue with Ingas daughter Karna Svensdotter, born 1834-1912… Since she was born in Mjällby parish, she also hawe to married there (the wedding was almost always in the bride’s birth parish)… She get married 19 June 1858 with Per Pålsson. He come a long way away (Billinge parish, Skåne), and had the year before moved to Mjällby parish and settled in the Lörby windmill (Lörby 20)… Billinge CI:3 (1786-1846) Bild 2060 / sid 401 (AID: v106351a.b2060.s401, NAD: SE/LLA/13024) The windmill was at least fifty years old, but it probably don´t worried Per …  because he had toured around in Skåne – since he was only seventeen year old – with his ten years older brother, and together they had built windmills. Seven months after their marriage, their first child was born, a son named Per (oh no, a new Per Persson!), born 24 januari 1859. Lille Per get five siblings (Magnus 1861, Olivia 1863, Hilda 1866, Carolina 1868 and Johan 1871) … before the disaster happened.  

—– The windmill took fire…. ——-

”In March 1872, Miller Per Pålsson in Lörby suffered a severe loss when his Dutch windmill burned to the ground. Nothing of the mill could be salvaged. On the question how the fire started, the owner informed, that during the strong storm – which at the moment was prevailing -, the mill was running, and it was impossible to stop the same, without it probably going hot in the layers and finally taking fire. Even though it was fire-insured, the owner does make some losses. ” If the mill was rebuilt again, I do not know … but Per Pålsson and his wife Karna lived there forever. And there were also their seventh and last child born, Alfred 1874. Alfred and his sister Hilda was the only kid that stay in Sveden, for the other five emigrated one by one to America. First out to leaving the parents home in Lörby was Magnus. He most likely arrive to  Boston on May 31, 1880 with the SS Atlas from Copenhagen … under the name of Magnus Påhlsson. No strangeit whit that, it was common to use the father’s last name when emigrating. The goal is Milwaukee, Wisconsin … 11 april 1882 leave his older brother Per the home… as Per Persson  

——— New country, new name… ——-

…and boarded the boat as Per Pålsen, but it does not stop there. He will also change his last name in the United States …  to something you even can guess! I received an announcement on ancestry from a descendant to Per = Peter … last week, there for this blog is in English. So I know he get married and had children on the other side of the Atlantic.

Only because I have my family tree online 🙂 …

—————————————————————-

Carolina and Johan died probably before 1909, because they are not mentioned in Per Pålsson last will…
Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Listersläkten, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

Asblomma…

Asblommor  (Stapelia) tillhör familjen oleanderväxter, och har cirka 45 perenna arter från södra Afrika med suckulenta små buskar. 

Stammarna är fyrkantiga och nästan alltid upprätta, vanligtvis enfärgat gröna eller rödaktiga (beroende på hur mycket ljus de fått). Kanterna har knölar eller utväxter.

Storblommiga arter får sina blommor nära basen på stammarna, medan småblommiga kan få blommor var som helst. Blommorna är stjärnlika och varierar i storlek beroende på art. De flesta arterna har en obehaglig doft av kadaver, vilket gett dem deras namn… namnet Stapelia har den fått för att hedrar den holländske botanikern och läkaren Johannes B. van Stapel som dog 1636…

————— Ok, oleander… —————

… det är samma familj som Nerium och Porslinsblommor det, men det släktskapet är inget som syns. Just detta exemplar kommer – som stickling – från en skola för 7-8 år sedan, och har fört en tvinande tillvaro i ett söderfönster (dock men fladdrande skugga från ett träd) i en kruka med nästan ingen jord…

Våren 2018 planterades den om i en betydligt större kruka… vilket resulterade i en spektakulär blomma, som slog ut ena dagen och vissnade den andra. Om den luktade as?

Njä, man fick komma väldigt nära blomman – närmare än tio centimeter – för att känna någon doft alls… och den luktade snarare ammoniak än ond bråd död.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Asblomssl%C3%A4ktet

Publicerat i Blommor, Uncategorized, Växter | Märkt , | Lämna en kommentar

Listersläkten, del 17… Kullarpa släkten

Lister-släkten kallas en stor släkt på – från är nog ett bättre ord – Lister-landet (Mjällby socken) i Blekinge. En sägen gör gällande att de härstammar från en förjagad österländsk hövding, som slutade sin irrfärd i Norden… vilket väl lär bli svårt att bevisa.

En släkt vars förening fyllde 60 år 2015, men oxå en släkt som sedan 1900-talets början har haft en mörk skugga hängande över sig, en skugga som handlar om inavel, sjukdom och allsköns elände… tack vare rasbiologen Herman Lundborghttp://www.svd.se/hel-slakt-offer-for-missbrukad-vetenskap_7685882

————————

Men vi tar det från början… … eller sedan kyrkan började bokföra vilka som föddes, levde och dog i församlingen, rättare sagt.

”Alla” härstammar de från Per Knutsson & Inga Olofsdotters son Pehr Persson, född 1721 i Hörby (även om Per & Inga hade ytterligare två barn – Nils och Anna – som får barn).

——— Persgård… ———

Det är där Lister-släkten har sin vagga, kan man säga… gården där Riksdags- och Nämndemannen Per Persson f. 1721 i Hörby, bodde med hustru Kersta Persdotter och deras sex barn… sex barn som alla fick ge namn till varsin släktgren. Grenar där de blev stamfädrar eller mödrar…

Dotter Kersta 1745 blev stam mor i Kullarpasläkten…
Sonen Knut ”Mjällby kung” 1748 blev stam far i Sektaresläkten…
Sonen Bengt 1752 blev stamfader i Bensasläkten
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/07/27/listerslakten-del-14-bensaslakten/  

Dotter Elsa 1755 blev stammoder till Hovgårdasläkten
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/22/listerslakten-del-15-hovgardaslakten/

Dotter Pernilla 1761? Ja, hon flyttade till Dönhult i Bräkne-Hoby…
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/08/29/listerslakten-del-16-donhultarna/

Sonen Per 1764 kallades för ”Svarte Per”…medan hans son Per f. 1809 kallades för ”Lille-Per”

Kersta… stammoder i Kullarp

Kersta f. 30 juli 1745, var Per och Kerstas förstfödda i Persgård. Hon gifte sig den 31 november 1766 i Mjällby sn med den åtta år äldre Håkan Rasmusson från Kullarp (=Istaby 106). Maken var en ansedd man på sin tid. Han var inte bara bonde och nämndeman, utan hade även ett brännvinsbränneri på gården… .

Den 25 augusti året efter giftermålet blev de föräldrar till en gosse, som föga förvånande döptes till Listersläktens favoritnamn, nämligen Per (Äpplet faller inte så långt från päronträdet, brukar man ju säga ibland… en ”sanning” som ofta dessutom stämmer i Listersläkten, men 1796 flyttar Per till Hoby 6, där han gifter sig med nämndemansdottern Inga Tykesdotter i Bräkne Hoby socken, för att etablera sig där som gästgivare. Ättlingar finns…).

Femton månader senare (januari 1769) fick Per en lillebror som döptes till Ola. Den lille blev bara en vecka gammal, innan en okänd sjuka tog hans liv… men tio månader senare (november 1769) såg Ola nummer två dagens ljus. Lyckan över den nya familjemedlemmen i Kullarps gården blev dock kortvarig, blott EN dag gammal drog han sitt sista andetag…

I januari 1871 föddes den tredje pojken som fick bära namnet Ola (nitton år senare gifter han sig med Hanna Persdotter, f. 2 november 1764, och de tar över hennes föräldrahem Eskagården, Hörby 5. Ättlingar finns…).

Två år senare – 1773 – var det åter dags för två barn att födas under samma år, precis som 1769, men inte heller dessa båda var tvillingar… utan sonen Nils föddes i februari och dottern Pernilla den 30 december. Lille Nils blev dock bara en dag gammal… (dottern Pernilla gifte sig den 13 oktober 1793 med storbonden och nämndemannen John Ingemansson från Knutsgården i Gränum, Jämshög socken… dit Pernilla flyttade samma år. Ättlingar finns…).

Sex förlossningar på lika många år, men bara två av barnen fick leva… och de följande tio åren följdes av ytterligare fem, varav tre barn överlevde barndomen… nämligen

Bengta f. 23 mars 1776… (hon gifte sig med kronolänsmannen Johan Lorentz Löfgren i Elleholm sn. Ättlingar finns…). och Kersta f. 8 juni 1779… (hon gifte sig i juli 1804 med Lars Jönsson från Istaby. Ättlingar finns…) … och till slut ytterligare en son som döptes till Nils f. 4 december 1781.

Och det blev Håkan Rasmusson och Kerstas minsting Nils f. 1781 som fick ta över gården…

 ———— 8 augusti 1804 ———

… var sannolikt den största dagen i tjugotvåårige Nils hela liv. Det var då han köpte föräldrahemmet – 3/8 mantal Krono Skatte hemmandet Istaby 106 -… för 1166 riksdaler. Likaså köpte han 1/16 mantal frälse Stiby 101 för 166 riksdaler + undertags förmåner till säljarna, dvs föräldrarna och köpesumman skulle fördelas mellan säljarens övriga barn.

Samma dag är ett upplåtelsebrev daterat från Riksdagsmannen Knut Persson och Hanna Larsdotter till den tillkommande mannen Nils Håkansson och hans tillkommande hustrun – deras dotter Elsa Knutsdotter -, och deras framtida barn… på frälsehemmanet 1/6 mantal Istaby 108. 893 Riksdaler var kostnaden för Istaby 108.

 

———— 26 maj 1805 ————

Han gifte sig när våren var som vackrast i maj 1805 med Knut Persson ”Mjällby Kung”s dotter Elsa Knutsdotter f. 1785…  så paret var kusiner.

21 oktober 1807 föddes deras förstfödda, en son som döptes till Knut Nilsson. I november två år senare föddes Kersta. 30 november 1811 föddes så sonen Håkan. Den 30 september 1813 föddes Ola. Den 13 november 1815 föddes Hanna. Bengta den 16 januari 1818 och den 16 mars 1820 föddes lilla Kersta… som dog av mässling året därpå.

———– 16 april 1809 ———–

Kom ytterligare ett brev från Elsas föräldrar i Ramlösa. Denna gången gällde det 1/16 mantal frälsehemmanet Stiby 101 – hälften till dotter Elsa och hälften till hennes make Nils Håkansson mot en kontant köpesumma av 1083 riksdaler. Pengarna, jämte 5 % ränta skulle bli innestående i hemmet i tjugo års tid, eller till 1830… och sedan tillfalla Nils Håkanssons äldste son Knut Nilsson.

————– 30 oktober 1820 ————-

Inställde sig undertecknad lantmätare och andre lantmätare uti Istaby. By av Blekinge Län Listers Härad och Mellby socken, att tillfölje av till följd av Konungens Höga Befallningshavande under den 15 augusti meddela Resol. och förordnande, å nyo företaga den genom Kongl. Majt.s nådiga utslag av den 20 april detta år ogillande och till Lantmätare och Gode mäns åter förevista Enskiftes delning vilken över alla ägorna till denna By blivit av Commisions Lantmätare D Abelin förrättad, och under den 16 januari 1816 avslutad.

Efter behörig kungörelse infann sig alla till förrättningen kallade – utom de till förrättningen kallade nämndemännen Lars Trulsson och Bengt Olsson från Siretorp – följande delägare och fullmäktiga.

För de inom Byens ägovälde betagna Kyrko utjordar företedde Kong.l Hof Predikanten Prästen Landergren, Härads Prosten Hammars .. förordnade av den 19 dennes, att i avseende på dess utjordar bevaka Kyrkans rätt vid i frågavarande delning var jämte även väl Krono Länsman Rönbeck inlämnade Konungens Höga Befallninghavare förordnande av den 19 dennes, att å Kongl. Majt.s och kronans vägnar bevaka dess utjordas rätt.

 Enskiftet i Istaby utvecklade sig till en ”släkthistoria” där flera olika starka personer – förutom en riksdagsmannen, även minst en nämndeman – från Listersläkten var inblandade.

”Enskiftet var en jordreform som genomfördes med få undantag 
i hela Sverige på 1810-1820-talet…”

Där var riksdagsmannen Per Persson f. 1764 och boende på Persgård i Hörby, men delägare i Istaby eftersom han  brukade flera mantal jord där. Där var hans syster Kersta Persdotter f. 1745, änka på Kullarp och hennes söner Nils  f. 1781 och Ola f. 1771 Håkansson… den förste på Kullarp 106 och den andre på Eskagården i Hörby… (+ deras syster Kersta f. 1779, gift och bosatt på Istaby 118)

Sen får man inte glömma Per Perssons söner Nils f. 1790 – som bodde på Istaby 120 1/2 mantal – , och Knut Persson f. 1796, bosatt på Istaby 115. Båda hade dessutom mantal i flera andra Istaby hemman…

Så egentligen är det inte konstigt att Enskiftet i Istaby var struligt. Ingen ville ju säga att den eller den grannen måste flytta – för att man själv skulle få bo kvar på sin gård -, för vem var kallsinnig nog att skicka ut sina släktingar ur byn för att gå en osäker framtid till mötes på en ny boplats?

kullarp sbKartskiss: Sebastian Bergheim…

 

———— Jord som jord, kan man tycka… —————

… men fullt så enkelt var det inte. I Istaby – som var numrerat mellan 106 och 120 i Mjällby socken – fanns både Krono Skatte- och frälsejord… och dessutom hemman där det inte framgår vilket det var, i Enskiftes protokollet. 

”Frälsejord… ägdes av adlen – vilka inte betalade någon skatt
till kronan – , och brukades av frälsebönder. Dessa bönder och gårdar
betalade arrende till jordägaren…”

Nummer 107, 108, 109 och 111 var frälsejord, där åtminstone 109 ägdes av Hans Exelence Högvälborne greve Trolle Wachtmejster, som genom skriftlig fullmakt uppdraget ..onomice Direckteuren Bjerstedt,, att vid fråga varande Enskifteselning bevaka dess och hemmandets rätt.

Nummer 106, 110, 112, 115 och 116 är Krono Skatte jord, men vad 113, 114, 117, 118, 119 och 120 var framgår inte.

 

 — men för att återgå till Nils Håkansson på Kullarp —

…  så bestod Kullarp – Istaby 106 – av ett helt mantal Krono Skatte förmedlat till 3/4, enligt följande: Nils Håkansson brukade 3/8 delar, Riksdagsmannen Pehr Pehrsson 3/16 och Nils Pehrsson på Istaby 120 hade 3/16 mantal.

Kronoskattehemman – dvs, ett hemman där kronan har avstått rätten att inneha kronohemmanet till en enskild person och hans efterkommande, men behållit rätten
att uppbära en årliga räntan. Kronan hade dessutom förköpsrätt,
om hemmanet till äventyrs blev till salu… ”

Nils Håkansson brukade även 1/6 mantal frälse Istaby 108… likaså 1/2 mantal Istaby no 120.

 

———– 21 januari 1821… ————–

I den tidiga stjärnklara morgonen, gjorde sig Nils och Elsa klara för att fara till Kristianstad. Visst, det var iskallt ute och nästan fyra mil dit, men det bekymrade dem inte nämnvärt… eftersom man kunde korta avståndet betydligt genom att gena över isen.

I staden var det torgdag, så släden packades med allehanda varor som de tänkte sälja… innan hästarna spändes för, och de själv tog plats i den. Hu, så kallt… det rök om både deras andetag och hästarnas, och Elsa drog upp fårskinns fällen till näsan när ekipaget satte sig i rörelse och den isande fartvinden började vina runt dem. Kristianstad, nästa… men först ett stopp på vägen för att lämna en säck säd till malning vid möllorna, en säck som man tänkte hämta mal och färdigt på vägen hem.

Man nådde stan en bra bit upp på förmiddagen, sedan man rastat i Fjälkinge… och det pirrade till i bondmoran. Att komma till Kristianstad var alltid ett roligt avbrott i vardagen, även om det var ganska stressigt. Medhavda varor skulle säljas, och andra inhandlas… både till dem själv och till grannar som skickat bud med dem.

På torget träffade man dessutom oftast en massa folk från när och fjärran som man kände, och kunde spörja vad som hänt i grannbyarna sedan sist… eller ta en sup eller två med någon man inte sett på länge… eller sett varje dag, och på så sätt gick eftermiddagen alldeles för fort.

I skymningen var Elsa smått irriterad – de borde varit halvvägs hemma vid det här laget -, … men var fortfarande kvar i Kristianstad, och hon hoppades innerligt att inte fler snackesaliga och törstiga vänner skulle dyka upp. Hon ville bara hem till barnen NU. Visserligen gick det säkert ingen nöd på dem där hemma, men den yngsta var ju vara tio månader gammal.

När de äntligen kom i väg – tillsammans med flera andra ekipage som också skulle mot Lister… – hade de även fått en passagerare i släden.
Det var fiskaren Ola Svensson från Hällevik, som de träffat tidigare på dagen i Kristianstad. På hemvägen stannade de åter på gästgivaregården i Fjälkinge, och Nils fick lova Elsa att inte stanna där så länge… även om hon förstod att hästarna behövde vila en stund.

När följet kom till Gualöv var det riktigt mörkt, även om en stor måne tidvis lyste upp landskapet… och det är då Nils tar ett ödesdigert beslut; De ska köra över isen på hemvägen också!

Hästarna protesterar när de ska lämnar de övriga ekipagen, med ett par klatschar med piskan får dem på bättre tankar och de lyder sin herre, och Elsa – som halvsovit bredvid den snarkande Ola – blir med ens klarvaken. Visserligen är hemlängtan svår, men detta känns inte helt bra… hon har bara åkte över isen i dagsljus tidigare, aldrig i mörker.

Månen, som emellanåt speglat sig i isen går i moln och hästarna tvekar igen i mörkret, men några glada tillrop från Nils får dem att sätta fart igen. Släden skjuter snabbt framåt, och Nils kan inte låta bli att känna stolthet över sina vackra starka dragare.

Plötsligt brister isen… och Elsa ser andlöst livet passera revy.

”Hon är hemma i huset… hon är i Kristianstad och köper karameller
till barnen… och hon ser hur ledsna hennes föräldrar i Ramlösa
ska bli om hon dör.” 

Allt på en och samma gång, under bråkdelen av en sekund… innan släden välter ner i vattnet – och bjuder Nils på en rejäl flygtur -, och försvinner in under isen efter hästarna.

… och i kolmörkret på isen reser sig en vimmelkantig Nils upp; Vad hände? Elsa? Han ropar hennes namn gång på gång, utan att få svar. Han ropar på Ola och visslar på hästarna, men det enda som hörs är vinden… och vattenskalp. Vattenskalp?
Villrådig står han som fastfrusen i kolmörkret på isen, tills molnen skingras igen och han ser det… hålet i isen, ett svart avgrundsdjup… utan det minsta spår av varken hans Elsa, Ola, hästarna eller släden.

Åh, herre min skapare. Sanningen får benen att vika sig, och liggande på isen försöker han upptäcka något – vad som helst – i vaken, men icke. Han måste hämta hjälp!

Han ser sig omkring och tycker sig se ett ljus i mörkret, tar sikte på det och springer snubblar halkar fram över isen mot räddningen, så fort han bara orkar…

 

———– 2 maj 1821 —————

… hölls Laga bouppteckningen i Kullarps gård efter hustru Elsa Knutsdotter som dog vid en vådlig händelse den 25 januari 1821 – dvs, vid iskörningen över Valjeviken -…  och efterlämnade änklingen och sex bröstarvingar; nämligen sönerna Knut 13 år, Håkan 10 år och Ola på det åttonde året, Döttrarna Hanna 5 år, Bengta 3 år och Kersta 1 år gammal.

Vid förrättningen infanns sig – jämte änklingen – hans båda svågrar; Nämndemännen John Nilsson i Knutstorp och Måns Olsson i Mjällby (=Knutsbygd), för att bevaka de omyndiga barnens rätt. Likaså Nämndemännen Sven Larsson i Stiby och Per Nillson från Gammalstorp som värderingsmän…

Elsas föräldrar – fd Riksdagsmannen Knut Persson och Hanna Larsdotter – som bodde i Ramlösa vid Helsingborg – var meddelade om bouppteckningsdagen, men hördes inte av…

Bouppteckningen i Kullarp avslöjar en familjen… som måste anses var tämligen välbärgad.

Själva fastigheten bestod av 3/16 mantal krono skatte Istaby 106 = Kullarps gården, med mursatta åbyggnader värderat till 3375. 1/6 mantal Istaby 8 = Backagården, utan byggnader 1500, och Håkne frålsehemman 1/8 mantal Stiby 101 – obebygt – 1125… vilket gav totalsumman 6000 riksdaler.

I åbyggnaderna fanns åtta hästar i olika ålder, tre svarta och fem bruna… med eller utan bläs. Trettio röda nötkreatur, inklusive två tjur, två oxar och en stut … i olika ålder och med olika teckning. Nio årsgamla grisar, tolv får med tio lamm och tre getter med kid. Exakt antal får och getter kunde dock inte anges, eftersom de fanns på Hanö… en liten ö i Hanöbukten (som Knut Persson gett en fjärdedel var till sina fyra döttrar och svärsöner).

Där fanns – förutom jordbruksredskap – fyra järnbeslaga vagnar… varav en hade säte, hästvagn med karret och två kälkar, två sadlar med betslar och tömmar, och ok till både hästar och oxar…

Bland bohaget fanns även – förutom möbler, spegel, slagklocka med fodral och husgeråd, inklusive vinglas och silverbestick, och en psalmbok med silverbeslag och röda sammetspärmar -… Elsas digra garderob.

 

——— Fru Gredelin i Kullarp ———-

Där fanns en vadmals kolt, fem tröjor i olika färger… livstycken av damast och siden, ett tiotal  camelot kjolar i olika färger – blå, brun, brunröd och flera violetta – och fem siden schalar.
Ett tjugotal matchande förkläden i olika färger och randning, och runt tjugofem klutar.
Handskar i olika färger och skor… och även några smycken, tex en guldkedjan med ett hjärtformat hänge.

Dessutom kläder avsedda endast till barnens tjänstefolk… + båtsmanskläder.

8515 riksdaler blev värdet på dödsboets tillgångar och lösöret. På den summan skulle diverse skulder räknades av med 2008… däribland återstod bland annat 111 riksdaler att betala till sonen Knut Nilsson.

————————— Tio år senare… —————————–

Den 7 juli 1833 dog Nils Håkansson, blott 49 år gammal. Då var sönerna vuxna. Äldste sonen Knut är 24 år, Håkan 20 år och Ola på det artonde året. Döttrarna – Hanna och Bengta – är 16 och 13 år gamla…

Det blir sönerna Knut f. 1807 och Håkan f. 1811 – båda ogifta- som fick överta ansvaret för föräldrahemmet.

Knut gifte sig gift i december 1833 med sin kusin från Elleholm sn, Anna Löfgren.

Håkan gifte sig först med Anna Persdotter från Näsum, därefter med Elsa Mattisdotter. Han och Elsa flyttade till Stiby 101 1857. Samtliga barn emigrerade…

Kullarp 1920…                         Foto: J A Nilsson

 


Klippt från Svenska Gods och gårdar, 1938

———————- KÄLLOR ————————-

Listers häradsrätt FII:15 (1825-1828) Bild 2520 / sid 477 (AID: v157206.b2520.s477, NAD: SE/LLA/10038)   (kräver abonnemang)

Länk till Enskiftes protokollet… https://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?archive=REG&showmap=true&searchType=v&nbOfImages=107&sd_base=lm10&sd_ktun=00049duo&mdat=20170619202712513013&p=15

En krönika om LISTERSLÄKTEN

Svenska Gods och Gårdar, tryckt 1938

http://www.mingenealogi.se/text/o-frals1.htm

https://listerslakten.wordpress.com/?wref=bif

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Listersläkten, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar