Akvarierummet, vecka 3… cryptocoryne sjuka

IMG_0673 (4)8 januari… friska cryptocoryne.

Cryptocoryne släktet  – i vilken form de än har haft – har alltid tilltalat mitt öga… och att de dessutom inte har några högre krav på varken ljus och vattenkvalitet har ju inte gjort saken sämre. Det är ett stort släkte med olika namnsorter. Där finns låga modeller… och höga, släta och krusbladiga, och förutom grönbladiga i olika nyanser även mer eller mindre rödbladiga dito.

Det är egentligen bara en sak som de kan vara känsliga emot, och det är ny- eller omplanteringen… så man bör hålla extra koll på dem då.

IMG_0699 (3)

13 januari… fortfarande friska cryptocoryne. Den till vänster köptes och planterades vecka 34 och kan väl inte kallas nyplanterad längre. Den rödbruna till höger är ett stort buskage av c.undulata som stått på samma ställe i säkert fem år…

Senare samma dag klipptes ”gräset” och limnophilan, vilket var de enda förändringen som gjordes i akvariet. Helt klart påverkade det ljusinsläppet, men det var också allt…

IMG_0709 (2)

15 januari… har cryptocorynen börjat se mystiska ut, som om de fått frost, typ… och alla varningsklockor börja ringa. Måtte de inte drabbats av cryptocoryne sjukan, men något annat alternativ finns nog inte, tyvärr…

Cryptocoryne sjuka är något som de flesta akvarieägare är medvetna om… så och jag, även om jag aldrig råkat ut för det tidigare. Den drabbar växter av släktet cryptocoryne, därav namnet… 

Konsekvensen av sjukan blir att bladen på drabbade växter mer eller mindre smälter samman till blöt sörja. Det börjar med att bladen ser glasartade och genomskinliga ut, och på mindre än ett dygn säckar till synes friska plantor i hop och mer eller mindre dör. Sjukdomen är känd sedan länge, men trots det är den ett stort mysterium… likaså vad som orsakar den.

Som möjliga anledningar anges för mycket eller för lite ljus, gammalt vatten, stora vattenbyten, för tätt bottenmaterial, för mycket fosfor, järnbrist och fan och hans moster… och så som en anledning – bland alla andra spekulationer (påstår jag) – anges även att det skulle vara en följd av en kraftig förändring av förhållanden i akvariet, såsom tex ett stort vattenbyte.

16 januari… återstår väl bara att klippa ner plantorna vid fotknölarna. Att de skulle repa sig igen är väl lika osannolikt som att en dalia eller Hosta (trädgårdsväxter) återuppstår efter en frostnatt 😦 …

Fortsättning följer…

Annonser
Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Fiskar, Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Akvarierummet… vecka 2, mosaikguramierna flyttar in

IMG_0682 (3)

På långt håll ser det inte så pjåkigt ut, men på nära håll ser diskoteket ganska vildvuxet ut, för att uttrycka det milt… och det är det också, så till den milda grad att det är knepigt att mata fiskarna. Maten blir helt enkelt liggande i ”ogräset”, i stället för att dala ner till fiskarna och bottnen…

Växter behöver gödning – åtminstone landväxande dito – …  – så mycket vet jag, så när de båda svärdsplantorna började gulna trodde jag det berodde på näringsbrist. Gödning för ändamålet – Easy Life Profito och Easycarbo – inhandlades och pytsades i enligt konstens alla regler under ungefär tre veckors tid, men resultatet blev inte det jag hade tänkt mig. Svärdsplantorna rasade ihop totalt…

Jag hade förväntat mig att resultatet skulle bli grönare grön, rödare rött och framförallt knubbigare plantor, typ… men största skillnaden blev att det långa blev längre! Hm! Har för mig att ”rännande” grönsaker beror på för mycket kväve, fast det gäller kanske inte vattenväxter? Då är frågan var det kommer ifrån… för Profito verkar inte innehålla mycket kväve, och 35 små sparsamt matade fiskar på 375 liter lär inte producera mycket heller.

IMG_0702

Gogglat ämnet, men hittat överraskande lite…

I och för sig är väl växande växter det man eftersträvar i ett akvarium, så jag ska inte gnälla. Två liter gräsklipp avlägsnades, och en sex-sju vallisneria plantor – ”toppade” till 50 cm längd – som vuxit längsmed frontrutan fick respass.

Limnophila är en snabbväxare även i vanliga fall, men med gödning rände den i väg på ett fult sätt. Vanligtvis brukar det vara max tre centimeter mellan bladvåningarna, men nu blev det plötsligt det dubbla, minst… vilket inte är vackert.

Massor klipptes / kortades därför ner och återplanterades… vilket är väldigt enkelt.

Det är bara att bunta ihop si så där fem stänglar och lägga en sten på ”rötterna”. Råkar man vända en stängel upp och ner så är det ingen katastrof heller, för den nya tillväxten vänder sig rätt…

Överblivna plantor och sticklingar stoppades i en avfallspåse och lämnades sedan med varm hand till grannen för att leva vidare hos henne (för det tar emot att slänga dem)…

IMG_0705 (2)

PS: I fiskpåsen fanns sex små mosaikguramier – ca sex cm långa – … och av okänt kön.

PS2: Betällda Garror anländer nog denna veckan 🙂

IMG_0713 (2)

Publicerat i akvarium, Blekinge, Fiskar, Sölvesborg..., Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 2… money must be funny

———- Onsdagen den 13 december ———-

…hade jag telefontid med handläggare JB på Försäkringskassan angående att jag sökte handikappersättning för andra gången (första gången var i mars, och då fick jag avslag med motiveringen att ett knä ska ta tre månader att rehabilitera… enligt socialstyrelsen. Punkt!).

Villkoren för att kunna beviljas handikappersättning finns här…
https://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/handikappersattning

I mars ansökte jag på ett läkarintyg a´la sjukskrivning… vilket inte godtogs. Då ringde jag till reumatologen i Karlshamn och berättade att jag behövde ett läkarintyg, eftersom jag försökte få handikappersättning pga fördyrande levnadsvillkor… och därför ville ha en besökts tid dit.

Svaret jag fick från reumatologen i mars månad 2017 var att det inte fanns några lediga tider före sommaren, varken i Karlshamn eller Karlskrona… så jag uppmanades att ringa igen efter semestern.

Jag blev dock erbjuden en telefontid till en läkare – T -, som jag träffat en säger en gång för två år sedan. Denne man – som sannolikt inte mindes mig –  skulle alltså skriva ett intyg på huruvida jag hade kvarvarande knäproblem om ett år på telefon. Eh??? Är det ens möjligt att göra något sådant? Inte enligt mig, så det slutade med att jag ringde återbud…

——- Fredagen den 15 december ——–

… skulle pengarna som jag sökt – och Elsa blivit beviljad – från en donationsfond i Sölvesborg finna på mitt konto… så gissa vad det första var jag gjorde då?

Jo, jag loggade in på mitt bankkonto… bara för att upptäcka att saldot fortfarande stod på 670 kronor.

———————————-

Det har det gjort sedan den tredje december, då jag i panik satte in 500 kronor ”guldkants pengar” (som jag ”fick” av en barndomsvän).

Pengar, som har fått mig att känna mig som en riktig tiggare… och det är ingen trevlig känsla, kan jag meddela.

Hade jag sett vad som fanns i kuvertet innan vederbörande gick hade jag vägrat att ta emot det… även om jag var i skriande behov av kontanter, för det är inte gratis att vara sjukskriven och beroende av hemtjänst, mediciner, sjukresor mm.

Panikinsättning av 500 kronor… eftersom det fanns mindre än de 313 kronor (till hus o hemförsäkring) som länsförsäkringar skulle dra per automatik när övriga räkningar var betalda den 2de december.

Nu är inte denna pengabrist något nytt, för det har sett likartat ut varje månad det senaste året… då jag varit glad varje månad jag gått plus med några hundralappar. Hundralappar som jag inte har använt, pga att jag vet att jag går back ungefär varannan månad och måste kunna använda dem då. Skillnaden nu är bara att jag dessutom har bränt min buffert (på kvarskatt flera år i rad)…

Eftersom jag inte kan påverka inkomsten, så återstår bara att försöka minska på utgifterna… vilket inte är det lättaste när jag redan dragit in på allt utöver måste räkningarna.
Jag har sagt upp en dagstidning + en till tidning, avslutat ancestery abonnemanget och näst i tur står mobilen, Arkiv Digital och Tv kanalerna… för det tar emot att slutar dricka kolsyrat vatten, och äta frukt och grönsaker – även om jag lekt med den tanken – … men sanningen är att jag skulle kunna spara ca 700 kronor i månaden genom att slutar med det. Ytterligare ca 180 kronor finns att tjäna om jag tar receptbelagda Alvedon i stället för TREO. Så visst går det att minska – eller åtminstone omfördela utgifterna – ett litet tag till… men lätt är det inte.

—————– Tiggaren… —————–

Ringer till kommunen och undrar över de utlovade pengarna som skulle funnits på mitt konto den 15 december, eller åtminstone få ett besked om det var jag eller någon annan Elsa som skulle ha dem… men ombads återkomma på måndag.

Hur skämmigt det än är, så ringer jag igen på måndagen – åt helvete med stoltheten – och beskedet jag får är att det är jag som ska ha pengarna… men att jag skrivet fel kontonummer och därför kommer att få dem på en avie i stället. Phu!

Jag säger inte emot på det, även om jag är 99% säker på att jag INTE skrivet fel nummer… eftersom jag loggade in en extra gång på banken enbart för att kontrollera att jag skrivet rätt, men skit samma. Jag är emellertid 110% säker – även om det inte finns så många procent – på att jag INTE skrev under ansökan med namnet Elsa Persson 😉 .

—————- Träna? ————–

Nopp, jag har lagt ner det… jag tror inte längre på att dessa knä ska bli pålitliga igen.

Bara för skoj skull så testade jag att göra situps. Måste nog gjort fel på något sätt, för det var inte hälften så jobbigt som jag minns det från förr… så inte utan att jag blev lite positivt överraskad av resultatet, det erkänner jag. Trettio gjorde jag, och det började inte ta emot förrän vid tjugosju ungefär 😀 …

———– Fredagen den 29 december ———–

… var jag hos C på vårdcentralen, eftersom sjukskrivningen var på väg att ta slut.

Alltså, man måste vara försedd med bra nerver för att klara av att behålla lugnet och inte drabbas av tokspel när man är beroende av andra personer för att kunna ta sig från en adress till en annan.

Jag anser mig vara lugnet själv – faktiskt snudd på för lugn -, och en person som inte hetsar upp mig i första taget… men jag erkänner; Det här med färdtjänst, hemtjänst mm gör mig skärrad inombords flera dagar i förväg.

Först ska jag beställa färdtjänst, sen ska jag meddela hemtjänsten – vilket ska ske minst fem dagar i förväg – om ev utflykter, så att de kan planera. Check!

12.20 skulle jag vara på vårdcentralen och taxin skulle komma 11.50… vilket också var klockslagen som jag hade lämnat till hemtjänsten. Med andra ord behövde jag hjälp att bli resklar till klockan 11.50.

Då visar det sig att dagen till ära ligger mitt förmiddagsbesök väldigt sent… nämligen 11.10, dessutom är middagsbesöket planerat till 11.40! Hur fasen tänkte planerarna där? Att värma en färdigrätt tar minst 6-7 minuter… och sedan återstod endast tre minuter tills färdtjänst ska hämta mig.

Tre minuter… då jag ska hinna konsumera microungnsvarm mat och få på ytterkläderna. Jag skulle vilja se den planerare som klara det… så upp till bevis, jag kan klocka Er!

Att sedan taxin var tjugo minuter sen (vilket är mer regel än undantag) är inte heller bra för nerverna när man har en tid att passa, kan jag meddela. Kommer, kommer inte…

Nåväl, rullstolen spändes fast enligt konstens alla regler… själv satt jag obältad. Sedan följde en resa med vägval som gjorde resan dubbelt så lång som den egentligen var, där det slutade med att jag fick dirigera… eftersom chauffören inte visste var ingången på Sölvesborgs vårdcentral var belägen.
Trots att jag säger att han ska svänga höger i en korsning, så kör han rakt fram… vilket resulterade i att han fick köra runt hela kvarteret, eftersom jag inte ville hoppa av varken på gavel av huset eller vid lastkajen på baksidan. Vad hade hänt om jag inte varit så ”hemma” att jag kunnat dirigera honom? Vill inte tänka på det…

Prick 12.20 parkerade jag utanför Cs dörr. En kvart senare hade jag fortfarande inte kommit in, och var beredd att lämna stället…

Nåväl… resultatet av besöket blev ett ny sjukskrivning, nya recept och en diskussion om benskörhet i allmänhet och mediciner mot detta i synnerhet, vilket slutade med att jag ska prova en annan sort.

Jag berättade att jag gjort en bentäthetsmätning för länge sedan, men att jag aldrig fått resultatet av den samma… eftersom reumatologen inte kunde utläsa resultatet av den , utan skickade upp mig till röntgenmottagningen… som sa samma sak och skickade tillbaka mig till reumatologen igen.

C hittade dock bilderna i datorn – som var daterade 2008 – och svaret var att bilden på vänster arm låg precis under värdet för benskörhet… medan bilden på ländryggen inte kunde utvärderas på grund av skoliosen! What? Man har alltså vetat om detta med skoliosen – svart på vitt – i minst tio år UTAN att tala om det för mig (jag fick veta det av en slump för ungefär två år sedan).

Då kan man ju fundera på om jag har fler åkommor som man låtit bli att berätta för mig…

BTW: Blodtrycket var väl så där… 155/100 :/ .

——- Tisdagen den 2 januari 2018 ———

… fick jag brev från försäkringskassan angående Handikappersättningen. De har räknat ut jag har fördyrande levnadskostnader med 26 604 kronor per år, och ÖVERVÄGER att bevilja mig ersättning med 53% av ett basbelopp. Hoppas hoppas hoppas…

—————————————–

PS: Skulle nog INTE gjort de där situpsen! En vecka senare fick jag så ont i ryggen att jag knappt kunde sätta mig upp EN enda gång per dag ens (men det börjar ge sig nu, som tur är).

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

… en summering av bloggen 2017

Ser man på… det är nu fem år sedan jag börja använda mig av WordPress 🙂 . Under dessa år har det klickats drygt 134,500 gånger på bloggen… varav drygt 25 000 personer tillsammans har klickat 42 000 på något inlägg under det senaste året. Från dessa länder kom flertalet läsare under 2017 🙂 …

30 000 har lästs från Sverige, medan nästan 11 000 – eller var fjärde inlägg – är registrerat som läst some where i USA.

Vad är det då som Svensson söker / googlar på…

… eller Andersson, rättare sagt, för Svensson kommer först på nionde plats i konkurrensen om Sveriges vanligaste efternamn… och som i förlängningen gör att hen hittar bloggen?
Ja, inte är det knäproblem iallafall, för dessa bloggar får väldigt lite ”trafik” (även om dessa anteckningar är och har varit väldigt viktiga för mig de senaste tre åren…
https://gunvorpersson1.wordpress.com/javla-kna/ ).

Inte heller verkar folk vara speciellt intresserade av akvarium – eller akvaristik – nu för tiden… eftersom dessa bloggar får så litet trafik att det ens är frågan om det är värt besväret att skriva dem https://gunvorpersson1.wordpress.com/akvarierummet/

Nåväl, trots att dessa båda är riktiga floppämnen, så har det trots allt klickats 42 000 gånger på bloggen i år – vilket är 8000 gånger fler än 2016 års, då det klickades ”bara” 34 109 gånger på den.

Huga, 42 000 på ett år! Hur ska jag kunna slå det under 2018?
Inte en aning, för det låter helt omöjligt… fast å andra sidan kände jag samma pessimism inför 2017; men då var den stora frågan i stället hur jag skulle kunna slå 2016 resultat på 34 109 klick. Huga en gång till!

Rent statistiskt har dock antalet besökare på bloggen ökat med ca 20% varje år… så fortsätter den utvecklingen är ju allt lugnt 😉 .

Själva hemsidan har fått 11 531 av dessa klick, och det kommer ingen enskild blogg i närheten av… men vad letar Svensson – sorry, Andersson! – efter på nätet då? MAO vad bör jag skriva om.?

Tja, jag har inget bra svar på den frågan… men jag vet vilka bloggar som lockar flest läsare 🙂 . De som får mest klick är utan jämförelse de bloggar som jag skriver om släktforskning https://gunvorpersson1.wordpress.com/slaktforskning/

En skjuts framåt fick bloggen dessutom i februari 2017  😀  … https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/02/10/plotsligt-hander-det-2/

————— inför 2018 —————

Något nyårslöft inför 2018 har jag inte gett, men en bra sak – som jag funderat på – är huruvida det skulle vara möjligt att på något sätt (som går långt över mitt förstånd, och in på Sissas) koppla ett klättringsbart släktträd till de bloggar som handlar om Listersläkten. Möjligt eller omöjligt?

Kanske ger jag mig på mantalslängderna över Listershärad igen och skriver av längderna för ytterligare en by i Mjällby socken… om de omfattas av det material som släpps fritt på SVAR i februari.

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Knä..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt | 1 kommentar

Ask och Embla… de första människorna?

… åtminstone enligt den nordiska mytologin.

De skapades av Oden – som är den högsta guden i nordisk mytologi. Hans häst – den åtta benade Sleipner – var den snabbaste av alla hästar… och på hans axlar satt Hugin och Munin, två korpar som tjänstgjorde som Odens allseende ögon.

Oden var en av de tre asagudar… de andra två var hans bröder Vile och Ve… och tillsammans dräpte de urjätten Ymer och av hans kroppsdelar skapade de världen. Han är såväl magins som vishetens gud, som krigets och dödens.

Oden skapade de första människorna av två trädstammar – en ask och en alm – som han hittade på en strand. Asken blev den förste mannen Ask, och almen den första kvinnan Embla.

Därefter gav Höner dem förstånd och förmågan att röra sig, och Lodur gav dem sinnen och känslor. De fick Midgård att bo i…

Midgård är den borg som beboddes av människorna. Den var beläget i världens mitt. I dess centrum fanns Asgård… med den vidsträckta slätten Idavallen, i vars mitt Yggdrasil växte… det evigt gröna världens träd (och av någon anledning kommer jag att tänka på filmen Avatar).

Ask och Embla har numer fått låna ut sitt namn till statyer, dagis mm…

———————————–

Ask och Embla i Sölvesborg…
… är en skulptur med fontän och brunn på Stortorget.  Den gjordes av konstnären Stig Blomberg (1901-1970). och avtäcktes den 3 oktober 1948 av landshövding Bertil Falkenius.

ask o embla3aFotograf: J A Nilsson

I snart 70 år har det evigt unga paret sedan spanat ut över Stortorget…

ask

… och när Mjällby AIF gick upp i allsvenskan slapp de – för en kväll – vara nakna.

004ask (2).jpgPå brunnen finns sägenmotiv kopplade till stadens historia…

 

—————————-

Källa: http://www.mytologi.nu/oden.html

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Moder: Jane Doe

Det var först med 1686 års kyrkolag – vilken trädde i kraft 1688 – som det bestämdes att särskilda längder skulle upprättas över alla födda, vigda och döda i socknen. Detta brukar räknas som början på den svenska kyrkobokföringen…

Visserligen fanns det socknar som redan tidigare hade börjat registrera socknens alla invånare, men från och med nu blev det lag på att alla skulle göra det.

Kyrkböckerna från äldre tid – om de inte kommit bort eller blivit förstörda under de senast 350 åren – kan variera mycket i utseende, vilket till viss del får tillskrivas hur fantasifulla och noggranna prästerna i de olika socknarna var… för det fanns inga enhetliga regler för dem att förhålla sig till.
Det skulle faktiskt dröja drygt hundra år till – ända till 1800-talets början – innan det kom en mall för hur en födelselängd skulle föras, och vilka uppgifter som skulle vara med i den, infördes i hela landet.

EN konsekvensen av prästens ambition (eller brist på), och som man ofta ser… är att barnets mor sällan nämns i födelseböcker på 1700-talet överhuvudtaget.

Det innebär INTE att hon var okänd på något sätt, snarare tvärtom… prästen visste mycket väl vem hon var, och likaså gjorde övriga bybor, men det fanns liksom ingen anledning till att ödsla bläck, tid och energi på att skriva in någonting i boken som alla ändå redan visste, när det nya – och viktigaste i sammanhanget – var när Ola Perssons barn döptes.

Prästen skrev knappast heller upp dopdatumen (i bästa fall även födelsedatumet) med tanke på att Herr Perssons barnbarns barnbarns barnbarn – dvs jag – 250 år senare skulle sitta och bläddra i en avfotograferad kopia av den födelseboken han en gång förde…

… och i bästa fall dessutom hitta dopnotisen… för att i förlängningen grubbla sig gråhårig över vad denna namnlösa Jane Does riktiga namn kunde vara, hon som var Ola Perssons hustru och därmed mor till hans barn.

Nåväl… jag bloggar INTE med tanke på att det jag skriver i dag kan finnas bevarat om 250 år, eller ens om tio!

———————————————

Min FF FF MM hette Berta Olsdotter… och var född 1762 i Agerum.

Hon var min första ana som INTE var född i Mjällby socken, utan i grannsocknen Gammalstorp där Agerum ligger (inte att förväxla med Augerum… som också är en socken i Blekinge).

Gammalstorp CI:2 (1732-1781) Bild 228 / sid 441 (AID: v95784.b228.s441, NAD: SE/LLA/13105)

d 12 Nov döptes Ola Perssons
barn Berta frå Agrum Gu
mor Gussa Hanna faddrar Nils
Persson ock Masse Jönsson i Agrum.

Hm, men vad heter Bertas mamma? Läser notisen igen, och konstaterar att hon inte är nämnd överhuvudtaget. Vad dumt… och inga husförhör finns det ju att leta upp familjen i heller. Det blir till att lusläsa födelseboken i stället, och hoppas på att Berta har riktigt många syskon och att modern är nämnd där i stället.

För att göra historien kort, så sket det sig… för det skulle visa sig att Ola Persson och Jane Doe bara blev föräldrar till fyra barn, varav ”min” Berta var yngst. De övriga var Hanna 1758, Sven 1759 och Berta 1761…

Gammalstorp CI:2 (1732-1781) Bild 182 / sid 351 (AID: v95784.b182.s351, NAD: SE/LLA/13105)

1758 Baptiste
No 1
d 7 January döptes Ola Perssons
barn frå Agrum Hanna gumo
der Mons hustru Hanna i
Biörkanäs faddrar Nils Pers
son och Masse Jönsson i Agrum

Gammalstorp CI:2 (1732-1781) Bild 211 / sid 408 (AID: v95784.b211.s408, NAD: SE/LLA/13105)

No 10 Dca Latare d 1 martu
döptes Ola Perssons barn
frå Agrum Berta Gu
mor Jon Perssons hustru
Hanna ibm faddrar Nils
Persson och Masse Jönsson ibm

Gammalstorp CI:2 (1732-1781) Bild 193 / sid 373 (AID: v95784.b193.s373, NAD: SE/LLA/13105)

Nästa steg blev vigsellängden i Gammalstorp socken… men se där fanns inget lämpligt par. Slutsats: Jane Doe måste helt enkelt vara född i en annan socken… suck!

Då återstår bara dödsboken… och äntligen, äntligen kunde jag byta hennes namn till Hanna Doe.

Gammalstorp CI:3 (1782-1814) Bild 219 / sid 425 (AID: v95785.b219.s425, NAD: SE/LLA/13105)

Hanna dog i januari 1786…

————— jakten på Hanna Doe —————

När födelse- vigsel- och dödboken var avhandlad UTAN att jag hittat något mer av intresse än hennes förnamn, vad gör man då? Jo, nästa punkt i jakten på Hanna Doe fick bli att försöka identifiera dopvittnena, kanske satt de inne med information om Hannas riktiga efternamn…

1 Gussa Hanna, 2 Masse Jönsson, 3 Nils Persson hustru Botil i Agerum, 4 Mons hustru Hanna i Biörkanäs, 5 Jon Perssons hustru Hanna i Agerum och 6 Jöns Larsson i Agerum…

1 Gussa Hanna… ja, det KAN ju faktiskt vara Ola Perssons mystiska hustru, fd Jane Doe, i egen hög person, eller rent av hans syster Hanna Persdotter f.1730 (men systern visade sig vara identisk med 4 Måns hustru Hanna i Björkenäs)… eller varför inte Jon Perssons hustru Hanna.
Elle belle bi…

2 Masse Jönsson ca 1721-25 maj 1766. Hustrun heter Bengta Eriksdotter…

3 Nils Persson hustru Botil (Jönsdotter) i Agerum. Nils KAN vara Olas bror, f  1727…

4 Måns hustru Hanna i Biörkanäs. Måns – visade sig heta Eriksson i efternamn – från Björkenäs i Mörrums socken. Gift med Ola Perssons syster Hanna Persdotter f.1730

Jon Perssons hustru Hanna i Agerum. Jon KAN vara Olas bror f. 1721

6 Jöns Larsson i Agerum. Hans hustru heter Elna Persdotter…

Jag hade förstås hoppats på åtminstone något ovanligare namn bland dopvittnena, men icke… så jag nöjer mig med att konstatera att Hanna var ett väldigt populärt dopnamn.

Tar två steg tillbaka och tittar på hennes make Ola Persson igen, men hittar inget nytt… han är fortfarande född den 29 september 1724 och son till Per Jonsson och Sissa Svensdotter i Agerum.
I samma syskonskara finns Sven 1719, John 1721, Nils 1727, Hanna 1730 och Bengt 1734… och av dem tror jag mig ha koll på John, Nils och Hannas öde.

Hanna gifte sig med Måns Eriksson i Björkenäs, och jag tog för givet att de förekom bland dopvittnena pga att Hanna och Ola Persson var syskon. Det slog mig därför inte i första taget att Måns Eriksson faktiskt kunde vara släkt – eller tillomed bror – till Hanna Doe.

Måns syster Hanna Eriksdotter gifte sig antagligen i Mörrum socken… och där förekommer luckor i vigsellängderna. Lägg därtill att Måns och Hanna Persdotter inte fick några barn, så Ola Persson och hans hustru Hanna kan inte dyka upp bland eventuella dopvittnen…

———— Måns Erikssons testamente —————

Förutom hustrun Hanna Persdotter ärvde bönderna Ingeman & Sven Bengtsson i Gustavstorp… vars mor är Elna Eriksdotter, dvs Måns syster.
Ola Persson i Korsamo,
Paul Persson i Björkenäs… som var gift med Elna Eriksdotters dotter Hanna Bengtsdotter.
Lars Giselsson i Agerum… som var gift med Ola Perssons dotter Berta
Ola Giselsson i Värhult… som var gift med Ola Perssons dotter Hanna
Lars Nilsson i Lörby.

Detta får mig att misstänka att Ola Perssons hustru riktiga namn är Hanna Eriksdotter, syster till Måns Eriksson. Rätt eller fel, jag vet inte…

——————– BTV ———————–

… Ola Persson fick – lite otippat – ytterligare ett barn som döptes till Hanna!

Gammalstorp CI:2 (1732-1781) Bild 258 / sid 497 (AID: v95784.b258.s497, NAD: SE/LLA/13105)

2 dag Påsk döptes uti kyrkan efter pre
dikan, enkans uti Agrum, afl: Masse Jön
sons uti Agrum, … , vid namn Bengta, 
oäkta flickbarn Hanna född den 9 april,
till … angafs sås barnafader bonden
Ola Persson i Gussagården ibm. Hålts till
dopet af Jöns Larssons hustru Elna ibn
af manfolkets faddrar bonden Jöns Larsson
så väl som flera af församlingen

En något annorlunda födelsenotis över ett sk oäkta barn.

——————————————–

PS: Jane Doe i bloggen har ingenting att göra med konsekvensen av barnamordsplakatet.
Barnamordsplakatet eller Gustav III:s barnamordsplakat var en lag som trädde i kraft 1778, och som gjorde det möjligt för ogifta mödrar att föda sitt barn i hemlighet, utan att uppge sitt eget eller faderns namn.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 50

Före utrensningen av växter…

IMG_0606 (2)

Vallisnerian är klippt, likaså limnophian… vilket var nödvändigt ont, för att ens hitta ner till bottnen och kunna ge ett par cryptocotyne en bättre framtida växtplats. Några av ”Ryssbergsstenarna” har kommit på plats… om det sedan är deras slutgiltiga placering återstår att se.

Jag tänker uppenbarligen inte som en fisk… (åtminstone inte som en garra i alla fall), för garrorna struntade totalt i den tunnel som blev under stenarna, medan kopparbarberna däremot tyckte det var desto intressantare 🙂 .

IMG_0610 (2)

Garrorna tyckte dock den nya algmagneten var desto roligare… vilket onekligen påminner mig om cykeltävlingarna vi hade runt ”Mjölboden” som barn.

Att vi överlevde, för detta var innan cykelhjälmarnas tid. Faktum är att jag betvivlar att de ens var uppfunna – cykelhjälmarna, alltså – … för man körde även moped utan hjälm.

Fortare och fortare trampade vi – i hopp om att åtminstone få syn på bakhjulet på kompisen framför – UTAN att kompisen bakom kom i fatt.
Visserligen körde vi alla i samma varv – två fingrar i kors -… men det hände att vi krockade i en hörna (det värsta som hände var en sprucken panna).

Nåväl, garrorna kör inte heller chicken race,  men de gillar att leka i vattensprida… (precis som vi oxå gjorde när vi inte cyklade runt runt) ursäkta, pumpens utblås menar jag!

Det blir till att leta upp ett sprinklerrör, för de busarna simmar in i utblåsröret och jag vill ju inte att de simmar in i pumpen precis

IMG_0612 (3)

… efter utrensningen.

————————————————–

PS: Adventsstjärnan är hittad… men INTE det borttappade trästycket. Det nya trästycket är tillsågat och väntar nu på dränkning.

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Uncategorized, Växter | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 49… mellan stolarna, Elsa

knäna3

Herregudco träffar väldigt ofta mitt i prick… jag kunde inte sagt det bättre själv, för det är min verklighet. Det är flera månader sedan jag så smått på allvar började tvivla på mitt mål… jag kommer aldrig att nå det (för hade det varit fysiskt möjligt borde jag nått det för länge sedan).

————– Nåväl, vad har hänt denna veckan då? ————–

Den 5 december kom arbetsterapeut M hit angående gåbordet. För att göra historien kort konstaterade hon att jag uppenbarligen hamnat mellan stolarna…

Hon kunde se gåbordet jag har – likaså haft förut – i sina papper, däribland reumgåbordet som jag hade med mig från rehab i Karlshamn till korttidsboendet i Sölvesborg i december 2014.

Då kunde jag inte ställa mig upp själv, så därför plockade de i stället fram ett gåbord som var höj- och sänkbart med motor till mig (när de borde hjälpt / tränat / lärt mig att använda benmusklerna).

Det fanns jättebra ledstänger i korridoren där jag kunde ställa mig upp från sittande… men för att gå därifrån måste någon först flytta undan rullstolen och sedan ge mig gåbordet, men till det fanns uppenbarligen inte personal.
Det gjorde det inte till att följa med vid gåträning heller (så som de hade gjorde på rehab), utan jag fick veta att det kunde jag glömma; ”- för så gör vi inte här!”.

——————————————-

Arbetsterapeut M konstaterade oxå att det ”nya” gåbordet inte passade mig, och hon var dessutom tveksam till om det verkligen fanns något annan som passade mina händer och armar bättre heller… men hon erbjöd sig att ta det med sig (vilket hon fick ångra eftersom hon inte fick in det i bilen, men hon skulle be TP hämta det på torsdag).

Torsdagen den 7 december kom arbetsterapeut TP och IK från bostadsanpassningen hit angående att det är stora problem att få ut invacaren från garaget. Min och hemtjänstens idé var att man kunde öppna upp en igen spikad dörr, men de trodde inte dörren skulle fungera… utan rampen ska göras bredare och rabatten smalare i stället.
PS: Jag blev av med gåbordet i allafall 🙂 …

Fredagen den 8 december anlände ett brev till Elsa Persson. Elsa?
Det heter jag i mellannamn, och eftersom adressen stämde… så utgår jag ifrån att det är jag som ska ha det. Anledningen till brevet var att jag sökt medel ur Johan Nilsson och Ingrid Mathsons donationsfond 2017, och Elsa Persson har blivit beviljad medel därifrån 🙂 …
Fortsättning lär följa…

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hosaby 1 juli1785… förflyttning till ett säkrare fängelse.

Fortsättning från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/08/17/hosaby-29-juni-1785-bedragen-av-sina-kvinnfolk/

——————————————-

… förekom hon hustru Bengta Ericsdotter i Torrahem – vilken blivit inkallad av Marna Nilsdotter – att vittna om det fall… som skulle hänt Marna ute på marken två veckor före barnsbörden. Därefter skall hon sedermera inte ha känt sitt foster röra sig i moderlivet…

Bengta Ericsdotter i Torrahem berättat att hon en gång – för högst en månad sedan – blivit varse Marna, som löpt och gjort någon på ödesåkern i den Västra vången, samt då fallit omkull… men genast stigit upp själv och utan något problem fortsatt sitt göromål med att mota och framköra i fåran.

Hon sprang lika väl efter – som före – fallet… men om flera sett denna händelse (jämte henne) visste inte detta vittne.

Hon hade för övrigt liknande utsaga om det emot Marna uppkomna ryktet – såsom de övriga vittnena -, men hon hade inte talat därom… varken med Marna eller med någon annan om den omständighet som Marna Nilsdotter hade uppgivet vid förra tinget.

Då hade Marna uppgett att hennes fall skulle skett tre veckor före förlossningen och i den Östra vången…

Nu frågades Marna om hon även hade fallit en andra gång under sitt havande tillstånd, på det av vittnet omnämnda stället?

Marna svarade att hon inte fallit mer än en gång… men när och var det hade skett förklarade hon sig nu inte så väl kunna minnas!

———————————–

Avförd för släktskaps skull såsom vittnet – men finge utan ed avlägga sin berättelse och yttra sig  – blev Olof Pehrsson inropad i lika avsikt som det förra vittnet.

Olof Pehrsson: att han INTE vet sig ha sett Marna falla… och har förövrigt ingen kunskap i målet, utom det Olof ryktat.

Angående Marnas utseende och omständighet… gjorde han lika beskrivning som förut avhörda personer. Hans hustru Anna Nilsdotter hade – med anledning av vad folk sagt emellan varandra – , även kring tiden frågat Marnas moder om hennes dotters tillstånd, och fått till svar att ryktet var ogrundat.

Dock har hon inte talat med Marna härom, eftersom hon ej är så bekant med henne…

——————— Vems är äskan? ——————–

Så när nu tvänne avhörda personers utsagor – som vittnesmål – upplästes och erkändes… togs den äska fram, som Marnas föräldrar (till följa av tingets fjärde förläggande) hitfört och vari barnet skulle ha legat i Marnas kista från födseln till det vid undersökningen upptäcktes…

Äska är av trä, och utan lock. Av 1/6 tum längd och 9 tum bred – där den var störst -, lång rund kupad eller oval av 7 tums djup… och vittnet Karin Pehrsdotter gav (på efterfrågan) till känna att barnet togs upp ur denna äska när det skulle föras hit till staden, och lades uti den av hustru Nilla omvittnade äskan.

Äskan… som Marna och dess moder nu medgav tillhörde Nilla, och inte Marnas föräldrar på sätt som förut blivit uppgivet.

—————– sist ut att vittna —————–

Åklagaren anmärkte att nyss nämnda hustru Nilla i Hosaby – som hade blivit utsedd att vittna sist -…

Nilla bodde närmst intill Marnas föräldrars hus, och på grund därav förväntas hon ha kunskap om det som med Marna och hennes framfödda barn sig tilldragit (jämte de övrig i dag tillstädes komna personer).

… hade låtit tillkännagiva förfall till inställelse på grund av sjukdom. Ej mindre bemälte nu Nilla in en hustru Elsa Pehrsdotter från Lörby.

Elsa P har sedermera hos landsfiskalen Gillström nyligen blivit uppgiven till att vittna i detta mål, vilket bör göras innan rannsakningen avslutas.

Så anhöll åklagaren att rannsakningen på den tingade tiden vid nästa ting måste vara uppskjuten tills vidare… och hemställt därjämte om inte Marnas moder – hustru Hanna Larsdotter – omedelbart borde insättas i häktet?

… för att på så sätt förmås till att bekänna den drygheten som hon hade bekänt – till upplysning i det emot hennes dotter angivna brott -… eftersom åklagaren menade att Hanna hitintills avgivna yttrande inte skulle vara med sanningen överensstämmande.

Tingsrätten övervägande i anseende härtill, men vid undran framkom det att det INTE kunde göras om inte åklagaren hp landsfiskalen Gillström till en annan dag gjort sig mer underrättad om beskaffenheten av hustru Nillas sjukdom… så att tingsrätten kan föra denna rannsakning vidare, antingen vid nu pågående ting eller nästa ting framledes.

Och så vida ingen anledning fanns till säkerhet om Hanna Larsdotters person, så fann tingsrätten betänkligheter om åklagarens hemställning… att genom fängelse försöka förmå den anklagade Marnas moder till bekännelse om vad hon i målet kan vara bekant.

Varemot tingsrätten ålade så väl hustru Hanna – som hennes make Nils Nilsson -, att på tillsägelse vid kyrkan  ofelbart infinna sig i tingsrätten… i annat fall kommer de genast att bli inhämtade!

Sedan detta beslut – efter rättelse – var framfört till vederbörande återfördes Marna Nilsdotter till fängelset.

———————- No 2 den 1 juli 1785 ———————

Så som åklagare i målet emot pigan Marna Nilsdotter i Hosaby – åtalade för barnamords brott -, företrädde nu hp landsfiskalen Gillström och tillkännagav att han vid efterfrågorna om den åberopade hustru Nilla Eskilsdotter i Hosaby funnit ut att hon är så sjuk att hon inte på flera veckor skulle kunna inställa sig i tinget…

I anseende till att tinget nu förhindras … och inte heller fått några andra upplysningar  som bör inläggas i rannsakningen – så fann tinget sig vara nödsakade att utsätta detta mål till vidare till nästa ting, men fortsätta så fort som omständigheterna medger.

Man beslutande emellertid att Marna Nilsdotter – som för fängelsets bristfälligheten inte utan särskild bevakning därstädes kunde förvaras – kommer att avföras till Karlskrona för och efter Kungl Majt:s Befallningshavandes förordnande i säkrare häkte på nyss nämnda ställe tills vidare förbliva…

Den anklagade Marna Nilsdotter upphämtades nu från fängelserummet och underrättades härom. Sedan gjordes ånyo fruktlöst försökt att förmå Marna till bekännelse – ut i det emot henne missgärnings målet -, så fogades enskilt om Marnas avförande till följd av tingets övriga berörda beslut.

——Jaha ja! Det var ju inte så här det skulle sluta…——-

Detta är det sista som finns om Marna Nilsdotter i Listers häradsrätt AIa:46 (1785-1785)… så var fortsätter jag nu???

AIa:47 (1786-1786) är beställd från Arkiv Digital – och skumläst -, men inte hittade jag några ledtrådar där. Frågan är om det ens är i Lister Härad fortsättningen kommer att finnas… eftersom Marna är flyttad till fängelset i Karlskrona.

Lägg därtill att hennes föräldrar och syskon försvinner till en för mig okänd ort från Mjällby några år senare. Hittar dem inte i grannsocknarna Gammalstorp eller Ysane heller… så just nu vet jag inte om och när det blir en fortsättning på berättelsen om Marna :/ … 

————— Kalla fakta… —————

Familjen Nils Nilsson och Hanna Larsdotter bodde på Hosaby 56… enligt mantalslängden. Nio barn föddes där mellan 1751 och 1769… varav fyra dog som små. De övriga fem – Kerstin f. 1751, Marna f. 1754, Per f. 1757, Nils f. 1763 och Carna 1769 – bodde fortfarande hos föräldrarna 1785… året då Marna födde och lade sin dotter på lönn.

Familjen – utom Marna – finns kvar där till åtminstone 1787.
Året därpå har en Per Nilsson (sannolikt inte Marnas bror) med hustru tagit över, och familjen Nils Nilsson finns inte längre på adressen. 1792 har Gyllenpamps arvingar övertaget hela nummer 56.

Deras närmsta granne… änkan Nilla Eskilsdotter – änka efter Erik Kjellsson som dött 45 år gammal av lungsot femton år tidigare (1770)… och med vilken hon fått nio barn födda mellan 1753 och 1768 (varav tre dog som små) – bodde vid samma tid på Hosaby 57 tillsammans med fyra hemmavarande barn, nämligen Håkan f. 1755, Ola f. 1757 (vilken övertar gården), Berta f. 1760 och Elna f. 1768.

Familjerna Nils Nilsson och Erik Kjellsson har aldrig varit delaktiga som gudmödrar eller faddrar åt varandra, men rent teoretiskt bör deras barn umgåtts och känt varandra väl… jämngamla och närmsta grannar som de var.

Änkan Nilla dog 1793 – 61 år gammal – av moderpassion.

Finns många teorier om vad den diagnosen innebär… allt från psykosomatiska lidande – som tex yttrar sig i affektutbrott, andningssvårigheter, kramper, förlamningar, okänslighet m.m -… till i stort sett alla svårlokaliserade sjukdomar – främst hos kvinnor – såsom livmoderframfall, livmoderscancer eller någon annan livmoderssjukdom.

Det var övervägande kvinnor som drabbas, men även män kunde dö av detta.

Elsa Persdotter från Lörby – som Nilla föreslog – var jämnårig med den anklagade Marna och gift med Masse Andersson på Lörby 3, där de var bönder. Inga barn 1785 (men i november 1783 hade hon fött trilling… som samtliga dog).

—————————————

Elias Martin f. 1739.03.08-1818.01.18… var Sveriges mest framstående landskapsmålare under 1700-talet. Han gjorde flera skildringar av miljöer och vardagslivet i örlogstaden. Här har han skildrat porten i slutningsmuren vid Amiralitetskyrkan. Slutningsmuren skilde örlogsbasen från den civila staden. Delar av muren finns kvar, men just den här avbildade sträckan revs i slutet av 1800-talet…

Källa: http://cityguide.se/karlskrona/attraktioner/?category=attraktioner&article=worldheritage/stadsps

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 49, jösses vad det växer…

… jag är snart i behov av en storröjning 🙂 .

IMG_0580 (4)

Visserligen var ju tanken att låta befintliga växter växa upp och ligga på ytan – i stället för att köpa ”riktiga” flytväxter – … men de båda limnophila (som köptes i slutet av september, och inte ens blivit planterade ännu, utan står i krukorna) har säkert 10-15 slingor som är 60-70 cm långa. Flertalet av dem kan kapas både en och två gånger och planteras i bottnen… tillsammans med en lerkula.

IMG_0584 (2)

”Problemet” är att de kan växa flera centimeter per dygn… vilket INTE är så bra för mig, (eftersom jag inte kan hålla efter dem själv numer), men bortsett från det, så är limnophila en mycket tacksam växt.

Dessutom pågår en kapprustning i akvariet… och den svarar vallisneria för. Till skillnad från limnophila,  överlever de under rent ut sagt usla förhållanden…

IMG_0588 (2)

… vilket dessa är ett bevis för. De har överlevt fyra år, där belysningen blev svagare och svagare… för att till slut slockna helt. Hur långa dessa blad är vågar jag inte ens gissa, men jag kommer att klippa en del av dem ca fem centimeter över ytan. Detta kommer de inte att uppskatta, men alternativet är att dra upp dem…

IMG_0585 (2)

Hitintills har jag inte tillsatt någon växtnäring – om man bortser från några lerkulor i bottnen -,  men svärdplantorna har stannat av och börjar gulna, så de trivs inte längre.

Om det sedan beror på näringsbrist eller om de inte gillar skugga vet jag inte… men akvariet är tänt totalt ca elva timmar, varav åtta timmar med helljus, dvs alla fyra rör är tända samtidigt. Lite algprickar blir det på frontrutan, men inget onormalt… annars inga alger längre, varesig trådalger eller grönt bomull.

Ang, ev växtnäring i framtiden; jag har läst att räkor inte mår bra av det. Måste jag avstå att ha räkor däri i så fall?

IMG_0561 (3)

Snäckorna har fått smak på garrornas mat… så det tar inte lång stund förrän de kommer myllrande som ett lämmeltåg – lite creapy, faktiskt – och för tankarna till en av de första Indiana Jones filmerna (där ”golvet” i en grotta kryllar av skalbaggar och allsköns kryp).

————————————

Jag hoppades – och trodde, om jag ska vara ärlig – att jag skulle hittat ett broformat trästycke när adventsljusstakarna plockades fram, men icke… sanningen är att jag inte hittar en adventsstjärna heller. Tänk kärring!

IMG_0569 (3)

Därför inhandlades en ny rot (och en ny algmagnet… eftersom jag har inte en aning om i vilken låda DE gamla kan ha hamnat) den 26 november hos Mackes zoo i Sölvesborg.

Rotens vänstra ben måste dock kapas med ca fem centimeter – OM det ska kunna stå någorlunda – innan jag ens kan lägga det i blöt (hade detta varit för si så där fyra år sedan hade jag hivat in det i bilen och kört till en person som jag vet har bättre lämpade redskap för ändamålet än fogsvans… men det kan jag inte numer).

Tålamod, Persson… tålamod!

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Fiskar, Sölvesborg..., Uncategorized, Växter | Märkt , | Lämna en kommentar