Emigranterna på Amalia Maria… del 3

Enligt löfte i ett föregående nummer intaga vi benä..et meddelade brev Skrivet på Emigrantskeppet Amalia Maria i New Yorks hamn den 22 oktober 1853…

———————– Karlshamns Allehanda 1853-12-03 Nr 97½ ———————-

”Till mina älskade Föräldrar och andra vänner ..ra uti mitt gamla Fädernesland Sverige. 

Som ni vet lämnade vi Carlshamns redd den 23 sistledna Augusti. Vi hade alldeles stillt till kl. 4 e.m då åskväder med storm i ..st förde oss bort från k. Carlshamn, r vi lämnade så många dyra minnen.

Den 26 ankrade vi vid Helsingör, där friskt vatten intogs samt tull betalades. Snart ..tades ankaret och en god vind förde oss ..et utåt Kattegat och för sista gången sågo vi det k. landet som vi hade trampat så många mödosamma fjät på. De känslor som då bemäktigade sig min ..l kan jag ej med ord beskriva.

Vi gick norr om England med en god vind…

Den 6 september hade vi stillt, vi såg då Skottland hela dagen, det såg ut att vara ett magert land, där sågo vi tusentals fåglar, ..an hade vi storm i flera dagar och därefter stilla lugnt.

… då finge vi se en mängd fiskar som kallas Springvalar.

Kaptenen fångade en den dagen, och det gick till så: han hade en pik av järn på en lång stång, uti den gjorde de fast en mycket lång tåg och den andra änden gjorde de fast på Skeppet. Sedan höggo de piken fast uti fisken och lär honom sedan springa tills dess han blev alldeles uttröttad, sedan drogs han upp på däck, han vägde omkring 6 Lisp (=ca 50 kilo).

Kaptenen delade den så vi fick alla varsitt stycke, dagen därpå fingo vi tvänne likadana fiskar… och då må ni tro att vi fick mycket mera vardera.

 
ö

 Målning av Albert Bierstadt

Under vår resa hade vi ofta storm och motvind, men Gudi vare lov ingenting gick sönder på Skeppet.En dag …ste Emigranterna en 14 a 15 st. Möss  som stormen tog med sig i sjön.

En dag då det var som strängast storm sågo vi ett Skepp som kallas Skonare isom föade, och vår Kapten var mycket ledsen för att man inte kunde bärga det, ty det var en svår storm och havets böljor vore så stora att de liknade skyhöga berg.

Vi hava allesammans haft en god hälsa utom sjösjukan, men den är inte farlig, ty då vädret lugnar sig är den alldeles förbi.

Ett barn, 4 år gammalt, behagade Herren kalla hem till sig. Dess Föräldrar är från Jämshögs …en, ni må tro det var högtidligt då det begrovs. Kaptenen jordfäste det, sedan sänktes det ner i Oceanens brusande vågor…
Kaptenen höll ett lärorikt tal, däri han vie att fastän detta lilla barns kropp upptogs av Oceanens vågor så var redan dess lyckeligen bärgad i någon av de härliga ..ingarne i Himmelen.

Den 20 Oktober fingo vi Lots ombord, och den 21 kom ett ångfartyg som bogserade oss på redden. Aldrig kan ni föreställa er hu vackert här är, om alla människor hade sagt det, hade jag inte kunnat tro det och jag vill försöka beskriva det, kunne ni ej fatta det.
Aldrig kunne ni tro huru belig Kapten vi har havit. Han har varit mycket mån om oss, både i andligt och lekamligt avseende. Varje morgon har han läst Bibeln för oss samt gjort bön med egna ord.

eftermiddagarna (när vädret har varit bra) har Kaptenen hållit Bibel-förklaringar  ..t om aftnarna förrättat Aftonbön; jag tror icke något Fartyg går till Amerika där mycket Guds ord, bön och sång förrättas.

.. kärleksfulle Guden har också välsignat kära och anförares arbete i Herranom, många själar hava vaknat upp ur syndasömn .. några som voro väckte – men stodo under lagen -kunna nu lova och prisa Gud och sjunga av hjärtat: ” -Snaran är sönder och fågeln är fri.”

Nu vill jag berätta eder huru det gick till då vi kom fram. När vi hade ankrat kom flera Svenskar .ch även den k. Pastor Hedström han fallt genast på knä mitt ibland oss och förrättade en brinnande bön däri han tackade Gud som så nåderligen hade ledsagat oss fram till det nya Fäderneslandet, sedan höll han eng predikan.

Den 23 oktober. I dag hava vi fått ..taga Herrans H. Nattvard, då vi kommo till Betelskeppet (det är en kyrka som är på vattnet) anvisades oss vår plats, börjades en predikan… men den var på Engelska. Då blevo vi ledsna och jag började gråta.

Då kom Pastor Hedström till mig och sade: rätt snart skall här predikas på Svenska, vilken predikan förrättades av Pastor Hedström.
Christina och alla vännerna sade: ”Det vore värt resan till Amerika bara för att höra ett sådant välsignat redskap i Herrans hand”.

Jag måste nu sluta emedan Kaptenen skall gå i land och hava brevet med sig. Hälsa så hjärtligt till N.N och N.N. Vårst Herras Jesu Christi Nåd och frid vare med eder alla.

Ola Pehrsson, Snickare

 

PS: Om någon av eder i mitt gamla fädernesland skull vilja resa hit, så ville jag ropa till eder om jag kunde med Basuna ljud. Väljen en Gudfruktig Kapten, ty de aldra förskräckligaste laster går ohejdade i svang där Kapten är världsligt sinnad.
Då vi komma fram dit vi ämnar stanna så vill jag skriva vidare… ”

———————————-

Vem brevskrivaren ovan är – som var med på samma resa som O. M. Rylander från Mörrum, och Thomas Jeppson (och hans båda söner Lars och Sven) från Gammalstorp – vet jag inte… men jag kan iallafall utesluta att han kom från Gammalstorp eller Mjällby socknar i Blekinge.

Från Mjällby sn kom dock följande två familjer…

(för att komma till Amalia Marias passagerare lista använde jag ancestrys World abonnemang. Jag sökte på O Rylander (av den enkla anledningen att det nästan är hopplöst att söka på son-namn)… och kryssade i ”Emigration och immigration”).

Det var systrarna Elsa Nilsdotter f. 8 oktober 1824 och Kersta Nilsdotter f. 1 maj 1826, men här har de samma efternamn som sina makar, dvs K Nilsson och E Svensson.

De var döttrar till Nils Persson f. 2 november 1776 och Carna Olsdotter, och uppvuxna på Hörby 83, Mjällby sn.

Elsa och Kersta tillhör Listersläkten på farssidan, och är dessutom släkt med Thomas Jeppssons hustru Inga Nilsdotter. Jag vet – tack vare Karlshamns Allehanda resereportage – att Sven Nilsson bodde i Knoxville, Illinois i slutet av 1854… men det är också allt. Risken finns att de tillhör det 40-tal svenskar som dog i Knoxville under 1854. Mer parten av dessa dukade förmodligen under i kolera, frossa och gulsot…

OBS: Dessa immigrantlistor verkar dock inte vara helt pålitliga. Måns Olsson (Ola Brokes son) och hans hustru Hanna Jönsdotter med de tre barnen, Hanna f. 1846, Elna  f. 1849 och Jöns f. 1852 som emigrerade från Jämshög sn 1853 finns INTE med på listan över immigranterna på Amalia Maria… trots att det var deras lilla Elna som fick sin grav i Oceanens vågor.

Däremot finns det kanske en passande familj på Mimona, som seglade från Göteborg den 11 juli 1853…

 

Ytterligare ett skepp var den svenska briggen Superior på 124 ton… som avgick från Stockholm den 18 augusti 1853. och bevisligen hade Mjällbybor ombord.

fb1Bilden lånad från Sjöhistoriska museet

Briggen ”SUPERIOR från Sölfvesborg, Captn. N. Rosenlund”, sedd mot styrbords sida. Grönmålat skrov med gul list, vita däckshus. På förtoppen Neptuniflagg, på stortoppen namnvimpel, under gaffeln unionsflaggan. 

———————— 1854 ———————-

1854 är året när utvandringen från detta område fullkomligt exploderar. Tidningen Karlshamns Allehanda annonserar hej vilt om allt från bekväma sjölägenheter… till engelska parlörer och handledning för Emigranter.

Minst fyra skepp seglade direkt mellan Karlshamn (de utgick från Stockholm) och Amerika under året.


Carlshamns Allehanda 19 juni 1854

Skeppet Cambria och Neptunns  väntades anlända till Karlshamn i midsommarveckan, och Blohm i början av juli månad. Det där med exakta tidtabeller var det som synes lite si och så med…

 

I verkligheten avseglade  Cambria från Karlshamn på morgonen den 23 juli 1854 med 400 emigranter och järn ombord till Boston, varav 14 av emigranterna hade gått ombord i Stockholm. Hon var framme den 14 september…

Två dagar senare – om aftonen den 25 juli 1854 – avseglade Blohm med ytterligare 156 emigranter och järn. Framme den 9 oktober…

Den 9 augusti 1854 avseglade Magda med 122 passagerare. De var framme den 30 september…

Det handlar alltså om hundratals personer som lämnade Karlshamn med omnejd under 1854…

… däribland två syskon till ovan nämnda systrarna Elsa Nilsdotter och Kersta Nilsdotter, nämligen Anna Nilsdotter f. 1 juli 1810… som utvandrade den 12 april 1854 tillsammans med maken Per Persson och deras barn Per f. 1831, Nilla 1847 och Nils 1852.
Likaså gjorde Bengta Nilsdotter f. 2 september 1820 och hennes make John Johnsson tillsammans med barnen Bengta 1840, Nils 1844, Ingrid 1847, Nilla 1849 och Knut 1852 (14 mars 1856 reste dessutom även deras lillebror Jöns Nilsson f. 24 mars 1828).

De var barn till Nils Persson och Carna Olsdotter, och är uppvuxna på Hörby 83, Mjällby sn.

———- Karlshamns Allehanda den 18 december 1854. ———-

Enligt utdrag från ett brev skickat till Herr Kontrollör Landergren – daterat den 15 november 1854 – från pastor Erland Carlsson, Chicago… i Karlshamns Allehanda.
(Landergren var en av de som organiserade resorna från Karlshamn, en annan var Janne Camph)

”Vi hava haft en svår tid denna sommar! Ingen kan beskriva huru mycket jämmer och nöd här har varit. Sjukdom och död hava härjat förskräckligt, och hundratals av våra landsmän – i synnerhet bland de nykomna -, äro bortryckta. Tillståndet bland de överlevande är beklagansvärt. Här finnes tjogtals änklingar och änkor med oförsörjda barn, utan hus, utan penningar, utan vänner och anförvanter, och tyvärr! i de flesta fallen utan ___ Gud”.

Av pastor Carlssons brev syns i övrigt att behovet bland emigranterna i allmänhet är stort. Huru många läro icke ångra att de föraktade alla varningar och råd, och låtit locka sig ifrån sitt välbärgade eller torftiga hem i fäderneslandet ut på äventyr, som för många redan slutat i elände…

Kolera grasserade förövrigt mer eller mindre överallt. I tidningen förekom ofta små notiser om utbrott runt om i Sverige under året, likaså från Europa och Amerika. (dessutom förliste 6 skepp mellan Europa och Amerika enbart under 1854… med 760 passagerare!).

http://www.jamestownswedes.org/p/ships-list.html

https://tidningar.kb.se/

—————- Albert Bierstadt, var en amerikansk konstnär —————–

Han föddes den 8 februari 1830 i Solingen i Tyskland, och dog i New York den 18 februari 1902. Han är mest känd för sina landskapsmålningar…

 

Annonser
Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Emigranterna på skeppet Amalia Maria… del 2

Under 1853-54 anlände minst fyra fartyg till New York med emigranter från Karlshamn (Blekinge) med omnejd, nämligen Amalia Maria den 22 oktober 1853, Cambria den 14 september 1854, Magda den 30 september 1854 och Blomh den 9 oktober 1854.

Dessutom anlände Sewall från Göteborg till Boston den 3 oktober 1854 med ytterligare ett tjugotal passagerare från Sölvesborgs trakten…

Drygt 175 män, kvinnor och barn emigrerade från Gammalstorp sn 1854, likaså gjorde 7 stycken från Ysane sn och 61 från grannsocknen Mjällby…

Min tanke är – har inte gått något vidare hitintills, måste jag erkänna – att med hjälp av tidningsreportagen i första hand försöka identifiera Mjällby-borna som emigrerade.

———– Karlshamns Allehanda 1854-03-08 ————-

Fortsättning på Amerikanska brevet i nummer 26…  https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/01/27/emigranterna-pa-skeppet-amalia-maria/

Vi beundrade hemma den skrivelse som berättade om ostadigheten här – eller snabbheten att flytta hit och dit -, men ser du, ett litet hushåll behöver ej mer lösbo än som tages på ett lass med bod, kök, kökssaker allt som utgör vår kakelugn med behövliga kokkärl.

Två män kunna flytta spisen var som helst (det förstås, att man kan hyra rum) och då man spörjer gynnande affärer och god förtjänst, gott pris på egendom och dylikt, är man ett tu tre färdig att resa dit.
Då det blir måltidsdags betar man, lyfter nu ”stoven” och kokar lika behändigt som hemma vad man behagar; vår stov 1½ aln lång, 1½ aln bred, 1 alm hög stående på 4 järnfötter, 9 tum höga, mellan eldstädet och bleckröret, där röken uppstiger är bakungnen som är så inrättad att rök och låga går så väl över som under densamma och kan man på en gång både baka bröd och tillika koka i 6 större och mindre kokkärl…

Två personer kunna på 3 minuter sätta in en sådan, ty jag var själv tillstädes vid insättning av vår stov; vi togo in den nya och satte vid den gamla och ehuro elden elden brände i den andra togo vi blott ner röret, lyfte den gamla som var hyrd till sidan och satte den nya i stället och plockade bränderna däri, och så var murningen och spiskakelugn uppsatt.

Seder och bruk här är enkla, i Okwaka gick en Präst och tog upp potatis och förde hem i en skottkärra.

Vår Pastor Hasselqwist hugger sin ved själv, och dagligen ser jag en fin herre med blanka stövlar, fin klädesrock och hatt som kostar minst 4 dollars – mitt för mitt fönster ute på gatan – med sin rökpipa i munnen, sitta och mjölka sin ko…

Här anses fruntimren för fina att uträtta något som kunde smutsa dem utom hus, de äro övermottan högmodiga och stolta, som fruar i Carlshamn…

… men de värderar dock så högt att de fått en Gubbe, att de ej blygas gå arm i arm med den om han dock såg ut som själva springgubben.

Den onda hustrun kan här tilltyga sin man om hon vill anklaga den på tingshuset att han är lat och trög att förtjäna penningar, om det bevisas att så är, så får han 2 månades fästning och de penningar han där förtjänar översändes till hustrun.

Jag måste någon gång tänka på att sluta av mitt långa brev, och om ni kan laga att ni kan komma, du och syster Karin, med edra anhörige, så försäkrar jag eder att ni ska få så goda vänner av dem här att ni ej det kan förmoda, och jag skall om jag lever eder till så stor föremån som möjligtvis en syster kan begära. 

Resan hit kostade mig 1000 daler, ändock övervikten av mina saker kostade från New York till Knoxwill 10 dollars (40 Rdr).

Inuti detta brev ligger en lapp med min adress. Tag väl vara på den och gack till Ola Olsson i Pukavik… och låt honom skriva till mig vad Johanna yttrar, och även i korthet vad som höres av från vårt arma fäderneland, ty här hava vi ganska ledsamma hälsningar därifrån.
Om Per vill hit… så hälsa honom att om hustrun vill följa med så skall han ej resa ensam, ty det är intet bra att göra det, man ångrar det härinne, som man kan må så väl, och intet vet huru man får, älsklig maka mår i hemlandet. 

Någon hemsjuka har jag ej på någon förnummit. Alla är nöjda och glada och tackar Gud som ledsagat dem hit till ett bättre land. Och skriv tillika med det snaraste så får jag veta om ni kommer, så kan jag få tid att skriva därom vidare angående resa och vad ni bör iaktaga och medföra.

Språket går nog med tiden härinne och lär man den första dagen att säga ”Jiss”och ”Noh”, så man aldrig mer sedan brukar vårt Svenska ja och nej.

Jag köpte i New York 2 små Engelska Testamente för 12 sk. stycket och 3:ne Testamente Engelskt och Svenskt för 1 Rdr Bco stycket, och har redan om kvällarna och vid lediga stunder genomlärt det ett slag, och börjat att åter läsa med översättning och så tredje slag hoppas jag läsa det så rent som vårt Svenska och förstå det även.

Av språket kunde jag så mycket att jag under resan inåt landet kunde vara nyttig både för andra och mig själv… och då ni kommer skall jag undervisa både eder och edra barn vid lediga stunder.

Här är många Svenskar som skriver bort sina barn till Amerikanarna – både gossar och flickor -, som taga dem vid vad ålder som helst…

… och hava gossar till 21 års ålder, då de får lära läsa och skriva och så vid avlöningen 40 ackes och häst och sadel… och flickorna hava de till 20 års ålder då de få uppbäddad säng eller de gifta dem.

Jag låter hälsa Boss Eliasson i anledning av vad som tilldrog sig vid Pukaviks krog då Björkholm reste… att sedan jag kom hit, har jag nästan träffat alla kända föregångare härinne utom – Ola Wahlström och Hågena Kersta -, och alla voro hälsosamma, nöjda och glada, klädda som Herrar med öppna västar och den mest muntra är Mattiasas Per, som kom till mig nästan varje dag, då vi pratade, rökade och snusade.

Då jag berättade för honom vad de sade i Sverige att han hade gått i en måse med en krämpåse i 14 dagar och farit vill, så skrattade han rätt erilänt. Var gång han kom gav han mig en cigarr som kostade 10 sk. , och jag gav honom i stället en dosa Svenskt snus och det kom väl till pass.

Och av alla har ännu ingen förbannat mig för det de är komna till Amerika, man hälsar tvärtom och säga sig ej vilja återvända för allt smör i Småland.

Och var Per Mattsson och jag på kalas ute på landet hos en rik Farmer (Bonde) och hade denne en skock stora och feta får så talrik så att den 5000 nej, hade 5824 fötter och där är de som hava fler får…

Oregon Trail… målning från ca 1863, av Albert Bierstadt

Men för en tid sedan reste han och 7 andra gossar 900 Engelska mil åt Väster till en Stad som heter Kåjillbloss, ty här resa de hit och dit där förtjänsterna äro mest lovande, emedan penningar fattas dem ej.

Jag låter hälsa syster Karin allt vad jag hälsar dig att här är Bondhustrur, som hava flera hundrade höns… och då hon kommer hit skall vi väl laga så att hon kan mäkta sig minst 100 hönor också… stackars syster; förhjälp henne hit om du kan.

Hade jag visst att här var så gott att ta sig ut, så skolat jag ej fruktat för att medtaga om det hade varit självaste långe Gissel, ty Svenska gamla Gubbar går vid Järnvägen och få 5 Rdr om dagen såväl som unga pojkar.

Jag låter hälsa Thomas Jeppsson och barnen i Sköremo, att jag lämnade Thomas och sönerna i Chicago och har sedan inte sett dem eller sport dem förrän Staffansdagen, då Thomas och Lars anlände hem till mig och betalade 65 dollars, det är 260 Rdr Rgs, som betalats på de 400 Rdr som jag lade ut för överfarten för dem. Jag tackade dem allesammans för riktigheten och ärligheten, och försäkrade att detta var ingenting mer än jag förmodade (familjen Thomas Gibson har jag stött på tidigare
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2016/06/20/listerslakten-del-8-pionjarerna/ ).

Jag låter hälsa alla Eskemoar, att som jag med säkerhet vet att Sven Pehrssons Brevs andlighet har avskräckt dem att resa till Amerika, så är det också bäst att de bliva hemma, helst som här är ingen ort, där edert klimat, seder och bruk voro för dem passande, medan jag fruktar de alla fick börja ett nytt levnadssätt; ty den som här spörjes dansa, supa sig full ,blir utvräkta ur församlingen.

Jag låter hälsa alla som önskar sig vara i Amerika för att slippa vintern, att här tror jag vintren har sitt rätta hemvist, och har han som alla andra företaget sig att resa omkring och har han logerat sig hos oss i 8 dagars tid, men alltid har han ej så gott om tid, oftast blott 1 eller 2 dagar…

On the Saco målning av Albert Bierstadt

… men också är denna oväntade gäst så vild att jag törs slå mig i backen på, att det var ej kallare i Sverige då ”Tysken frös näsan av sig”, men lika kvickt man man ock få sommardagar därpå, men ändå har man här inga ladugårdar.

Höet är hässjat och stackat ute, men inhusbyggnader mycket vackra, men kalla och ändamålsenliga såsom sommarboningar, emedan Amerikanarna ej synas så synnerligen bry sig om de korta näsvisa vinterknutorna som ofta kan komma, ty då sitter de vid Stoven, prata och röka sin pipa, fruntimren såväl som männen.

Allt arbete går till väga här i stor olikhet mot i Sverige.

Säd och gräs tages av med maskin, den drages av 2 par hästar som åtföljes av 2:ne personer som sitta och åka och till och med röka sin pipa; den tager 3 alnars bred mo, det som skär är ett fintandat såg, blankt som en rakekniv, tätt över framskjuter 24 järnspetsar för att hejda stråna så att de ej går till sidan, 2 alnar däröver går sakta en vef som fort fattar topparna… de förmögna äga den och lånar den åt andra.

Säden ladas ute på åkrarna i hässjor eller stack, och om vintern köra de tröskmaskinen hit och uttröskas på stället. Räfsmaskinen drages av ett par hästar som en person medföljer, så fruntimren äro här fria för allt utearbete såväl sommar som vinter och intet tror jag det är mycket de uträttar inne heller annat än att gå och pryda sig och laga mat. Sånings ”kornplanterings” maskin nyttjas här även.

Hälsa Johannes Sandström, att här kunde han med sitt yrke lägga till sides minst 70 doller eller 280 Rdr i månaden såsom mästare, men såsom arbetare på en annans verkstad blott 30 doller eller 120 Rdr i månaden… och dessutom leva så kräsligt och slösande som den kväll han var brudgumme. Ty jag bor hos en Vagnmakare – så jag vet det är den bästa emploj  man kan tänka sig.
Han arbetar åt andra och arbetar för 12-14 dollar varje dag, men har i lön blott 1½ dollar om dagen; tänk vad detta skall göra hans mästare som har ständigt 10 arbetare, och om I fick arbeta med dessa goda verktyger… i synnerhet nafrat som hava ett vridet ar ½ aln långt, och blankt som en rakkniv, han skulle aldrig mer vilja se Svenskt verktyg.

Och är här god och gynnande utkomst i allehanda yrke och arbete.

Jag har varit till middag hos Ingemans Jössa måg. Han är nu så arbetsam och förtjänar så mycket penningar och mår så väl, så hans hustru Anna är så mild och kär åt honom, som han hade varit en Änglabild alla dagar… och så hoppas jag det ska bli då ni kommer hit.

Gack till Galleryda med detta brev och hör om hon ej vill följa med hit till nästa sommar, jag är rädd hon får gå som piga hos svägerskan och fara illa… men hade jag förstått eller vetat hur innerligt gott fruntimren hava här, så hade jag visst inte rest förän hon hade följt med. Gallerydaboarna måte gärna haft hennes penningar, det hade vi här mått lika bra för.

Resan inåt landet var ej på långt när så farlig som jag trodde, den var idel lustresa… och skulle det någon gång få köra i knut att man tycker motsatsen så skall man blott vara lugn i förtröstan på Honom som förvandlade vatten i vin och allt är snart gott: Gud vare med oss och ledsaga oss i sin sanning och frukten.

O. M. Rylander från Mörrum

———- Vem var Rylander? ————–

Tja, han var en gift dräng som bodde på Galleryda 53 i Mörrums socken i Blekinge. Han var född som Olof Mårtensson den 12 mars 1821 i Ysnaryd 47-50 i Gammalstorp socken… och näst yngst i Mårten Svensson och Elna Persdotters barnaskara på sex barn.

Endast en liten kommentar i anmärkningsfällt i husförhöret: Rest till Amerika -53… kallar sig Rylander, avslöja hans rätta identitet.

Mörrum AI:8 (1850-1855) Bild 225 / sid 443 (AID: v96461.b225.s443, NAD: SE/LLA/13275)

I brevet ovan vill han gärna att hans syster Karin ska resa till Knoxville, och året därpå – den 3 oktober 1854 – gick önskan i uppfyllelse. Då gav sig systern Karin f. 4.9.1816 av med maken Sven Persson från Ysnaryd 47-50, och deras barn Sven f. 1843 och Mattis f. 1847…

Likaså gjorde hans yngre systern Sissa f. 30.07.1823 med maken Per Olsson från Ysnaryd 47-50, och deras barn Sven f.1844, Bengta f. 1848 och Elsa f. 1851…

——- här befann sig Per Olsson & Sissas äldste son Sven 1880… —————–

ö (5)http://staffantorner.se/library-eng/books/the-swedes-in-illinois/svenskarne_i_illinois-register_eng/

I census 1910 bor S H Olson, hustrun Clara M Burke och dottern Irene – 26 år -på Galesburg Ward 4, Knox, Illinois. Irene Olson är född den 31 juli 1883 i Galesburg, och var gift med Walter C Frank. Två söner… Walter C Frank Jr 1912-1953 och John Marshall Frank 1915-1976.

Hon avled den 15 april 1941 i Galesburg…

Irene hade två syskon, Clarence Henry Olson 1874-1957 och Grace M Olson 1879-1885.

Clarence Henry Olson är gift med Katarina Thomas. Barn: Richard B Olson 1907, Virgina Olson 1910 och Robert Clarence Olson 1911-1973.

Sven H Olson dog 1923 och Clara 1919  https://www.findagrave.com/memorial/84021732 

—————————————————–

Huruvida Rylander och hans hustru Johanna Månsdotter däremot återförenades vet jag inte…

Den tredje syster Kersta f. 23.12.1813 med familj stannade dock på Ysnaryd 47-50…


—————- Albert Bierstadt
, var en amerikansk konstnär —————–

Han föddes den 8 februari 1830 i Solingen i Tyskland, och dog i New York den 18 februari 1902. Han är mest känd för sina landskapsmålningar…

http://www.jamestownswedes.org/p/ships-list.html

https://tidningar.kb.se/

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Akvarierummet… vecka 6

Är dålig på att uppdatera vad som händer i Diskoteket, för det händer just inte så mycket. Fast det var inte riktigt sant, för den siste januari flyttade fem miniplutt Garror till – si så där 2-3 cm långa – in.

En ”heltäckningsmatta” skördades från 54:an och ligger nu på tre kvart, eftersom jag har lite beslutsångest angående dessa slutliga (?) placering. Den är tänkt mest att roa framtida räkor…

Trästycket i spannen är numer berest. Det har flyttats rundor i både badrummet och akvarierummet. Whoou! En ny vattenskål tyckte katterna… och mitt hjärta höll andan mer än en gång. Please… vält INTE spannen!
Spannen är förresten inte min utan syrrans… och lånades i somras inför att kommunen skulle spola ledningar eller nått, och ha vattnet avstängt i nästan ett dygn. Dessutom var jag uppe på Dollarstore och köpte ett helt gäng gröna spannar för nästan ingenting…

IMG_0658 (2)

Trästycket köptes för att bli hem till den misshandlade anubisen – och så har det blivit – … som har ligget gömd bakom ett stort trästycke i väntan på bättre tider. Stammen var si så där trettio centimeter och bladlös, så den kapades först i tre bitar…

… innan den/de surrades fast på roten. Förhoppningsvis kommer det att växa nya blad på de avkapade bitarna i framtiden.

En ny timer är oxå inköpt och installerad, eftersom den ena plötsligt sluta släcka lamporna. Algerna får skrapas på framrutan med jämna mellanrum, annars syns varenda repa i glaset jättetydligt. Någon har nämligen i diskoteket förra liv – det är ju ett blocket köp – gått på rutorna med svinto, typ… vilket resulterat i mängder med hårfina repor. De är dock så fina att jag bara ser dem om jag tar av glasögonen – vilket inte skar så ofta – … men det var när jag satt där glasögonlös med nosen mot glaset som jag såg den. En yngling…

Den elfte kopparbarben – som fick de små garrorna att verka enorma – … är en centimeter lång, och färgad som en vuxen fisk. Hoppas lilla Älvan inte blir fiskmat.

PS: cryptocoryne balanc tror jag denna heter, men jag har döpt den till bäckibölja… och den har återuppstått med ETT litet blad efter cryptosjukan…

Publicerat i akvarium, Blekinge, Fiskar, Uncategorized, Växter | Märkt , , , | Lämna en kommentar

En Fruntimmers-Termometer…

Har snöat in lite på Svenska Dagstidningar – https://tidningar.kb.se/ – … så pass att jag funderar på att ta ett abonnemang, för att kunna se även lite nyare tidningsreportage.

synvila

Carlshamns Allehanda utkom tre gånger i veckan, och bestod av 2 eller 4 sidor. Där kan man läsa om – förutom Amerikabrev – kolerautbrott både här och där, likaså om Krim. Blandat med annonser om födda och döda, amerikaresor, baler och teatrar hittade jag denna Fruntimmers-Termometer den 7 januari 1853 🙂

—————————————-

Vid 15 år: Förlägen för sitt första inträde i verlden och männernas uppmärksamhet
Vid 16 år: Man börjar få en idé om en öm böjelse
Vid 17 år: Man talar med rädsla om kärleken och en koja och drömmer om sista romansen
Vid 18 år: Man inbillar sig att en ung, älskvärd man fattat tycke för en, ehuru han endast sagt vanliga bal-complimenter
Vid 19 år: Börja bliva lite tillbakadragsam för att göra så mycket mera uppseende
Vid 20 år: Blir på modet, och vet det ganska väl
Vid 21 år: Förtroende till hennes behag vexer med hoppet om en lysande förbindelse
Vid 22 år: Afslå ett godt anbud, emedan mannen icke tillhör ”le beau monde”
Vid 23 år: Flaxar med hvarje ung man, som nalkas henne
Vid 24 år: Förundrar sig öfver att hon icke redan är gift
Vid 25 år: Blir eftertänksammare i sitt uppförande
Vid 26 år: Börjar anse en stor förmögenhet icke vara helt och hållet nödvändigt för äktenskapets lycka
Vid 27 år: Börjar föredraga förståndiga karlars sällskap framför balbekanskaperna
Vid 28 år: Önskar på ett godt och hjertligt sätt att få sig en man, som skänker hennes sin utkomst
Vid 29 år: Börjar allvarsamt tvifla på att någonsin få bära en fru-negligé
Vid 30 år: Blir oupphörligt ängsligare, att nödsagas förblifva en gammal jungfru
Vid 31 år: Lägger allvarsammare än någonsin an på sin toielette
Vid 32 år: Säger sig ej mera älska dansen, emedan… det ej mer är möjligt att blifva gift med en, som ännu dansar
Vid 33 år: Förundrar sig öfver att männerna förbise förståndiga och talangfulla fruntimmer, endast för att prata med ”bara barn”
Vid 34 år: Affecterar godt lynne, så ofta hon tala med någon karl
Vid 35 år: Blir rasande, så fort man berömmer andra fruntimmer
Vid 36 år: Blir osams med sin sednast gifta ungdomsvän
Vid 37 år: Ser sig försummad i sällskapslifvet
Vid 38 år: Talar gerna om sina bekantar, som blifvit olyckligt gifta
Vid 39 år: Det dåliga lynnet tilltager
Vid 40 år: Blandar sig gerna i allt och blir rådgifverska. N.B. Hon har nu fått sig en ny inklination
Vid 41 år: Låter som den sista ansträngningen, en ung, men fattig man märka, att hon håller af honom
Vid 42 år: När detta icke hjelper, förargar hon sig öfver alla männer
Vid 43 år: Börja spå och spela kort samt lägga patiens
Vid 44 år: Mycket sträng i sitt omdöme om unga män
Vid 45 år: Häftig böjelse till en kneck
Vid 46 år: Mjeltsjuk… emedan äfven han gick henne ur händerna
Vid 47 år: Börjar att misströsta samt lägger sig till att snusa
Vid 48 år: Hela hennes ömhet kastar sig på kattor och hundar
Vid 49 år: Tager en fattig flicka, för att uppfostra, till sig
Vid 50 år: Skiljer sig helt och hållet från verlden och uttömmer på den fattiga slägtingen hela sitt missnöje med lifvet och verlden. Nu mera upphjelpes hennes lynne icke ens af Roséns muntrande droppar… (Öst.C)

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Dummies… för att använda SVARs kyrkböcker

Så blev Riksarkivet SVAR fritt – efter ett riksdagsbeslut – för alla och envar att släktforska i UTAN abonnemang den 1 februari 2018. Tack för det 🙂 …

”– Våra släkters historia är en del av vårt gemensamma kulturarv.
Att släktforska har blivit en folkrörelse som konkretiserar och levandegör vårt kulturarv. Genom människors nyfikenhet inför sin egen bakgrund kan vi också lättare förstå och lära av vår historia, säger kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i ett pressmeddelande.”

———————————-

Alice Bah Kuhnke har helt rätt i att släktforskning HAR blivit en folkrörelse. När och varför det blev så vet jag inte riktigt, men sannolikt är det en konsekvens av att SVAR gick ifrån att låna ut rullfilm och microfiche på biblioteket… till att skannade av förlagan till dessa filmer och fiche – dvs mormonfilmerna från 1950-talet -… och lägga ut materialet på nätet.
Då behövde man inte längre beställa (och vänta veckovis) på önskad ”bok” – och slåss om en plats vid en läsapparat på bibblan -, utan kunde beställa ett abonnemang och sitta hemma vid datorn och hoppa mellan de olika böckerna… inte bara i aktuell socken utan i hela Sverige..

I samma veva startade även Genline – ett privat företag – som också hade skannat av samma mormonfilmer. Företaget såldes 2010 till ancestry… men man kunde köpa abonnemang hos dem tom 2014.

Av någon anledning ansågs Genline vara mycket bättre än konkurrenten SVAR, och det absolut bästa abonnemang – rolls-royce delux – man kunde ha för att släktforska via datorn.

Genline är idag en stor del av ancestrys Sverige abonnemang… och av någon outgrundlig anledning har detta faktum bland många släktforskare degraderat Rollsen till en tummetott!
Ancestrys Sverige abonnemang består med andra ord INTE av enbart avskrifter, utan av samma avskannade kyrkböcker som en gång var ett måste hos alla släktforskarproffs…

2004 gav sig en tredje aktör in i leken, nämligen det privata Arkiv Digital. Till skillnad mot de andra bådas (SVAR och Genline) material – som bygger på mormonernas gamla filmer – , så är ADs bilder nyfotograferade färgbilder… vilket gör STOR skillnad på läsbarheten.

—————————————–

När det första lyckoruset har lagt sig – gäller förmodligen för så väl vana som nya släktforskare – upptäcker man, läs jag… att SVAR inte är att leka med. Jo, jag vet… olika leverantörer har olika bildvisningsprogram, dvs hur man söker och hittar i just deras ”abonnemang”, inklusive hur man anger källan…

Jag använder vanligtvis AD och ancestry, och hittar utan större problem till en bestämd socken hos båda… men hur fasiken gör man för att hitta samma socken hos SVAR?

—————————————-

På AD skriver man bara in sockens namn, och Whola… så får man upp en lista över alla böcker som finns. Där efter klickar man på önskad bok och den öppnas… enklare än så kan det knappast bli.

På ancestry klickar man först på ”Sverige, kyrkböcker, 1500-1941”.
Under rubriken ”Bläddra i denna samling”… klickar man på ”Län”… och en rullgardin med länen visas.
Klicka på önskat län, och därefter ”Församling”… och en rullgardin med samtliga församlingar i länet visas.
Välj önskad församling… och en rullgardin med ”typ av register”, dvs födelse-döds-vigselböcker, SCB och husförhör visas.
Klicka på önskad bok… och till sist ”Årsintervall”,

Många klick blir det innan man hamnar i rätt bok, men jag upplever inte detta som svårt eller besvärligt på något sätt… utan tvärtom ganska logiskt.

Listan över alla socknar som finns i ett län är dessutom ett stort plus. Jag brukar titta i den – för att få förslag på tänkbara socknar – när ”Mr X med eller utan familj”, har flyttat till en socken vars namn jag knappt kan läsa ens till hälften, typ.

———————————————–

På SVAR kommer denna sida upp. Eh? Hur gör jag nu?

Den som är van vid SVAR tycker förstås att det är lika självklart och användarvänligt att använda -som jag tycker att AD och ancestry är -… men skam den som ger sig. Gratis är ju gott…

Förmodligen finns det flera vägar här som bär till Rom, men jag valde ”Kyrkoarkiv” i det vänstra orange fältet under ”Digitaliserade arkiv”… och då kommer sidan nedan fram.

Den innehåller – förutom sökrutor – även bra information om vad man kan hitta i husförhörslängder, födelseböcker, flyttlängder osv…

 … jag fyller i ”Mjällby” i rutan under ”Sök arkiv/församling”. och i samma ögonblick som jag väljer ”Blekinge” i rullgardinen under ”Län” kommer nästa sida fram.

Under Arkiv/församling dyker en länk upp till Mjällby sn skannade kyrkböcker. Välj önskad längd och klicka sedan på ”Bild”. Klart!

För min del beror detta huvudbry med andra ord mer på ”handhavandeproblem”, än på SVAR… men det var fan vad det var krångligt. Eller inte…

Tre olika ”abonnemang”… och lika många sätt att ange källan.

—————- SVAR ———————

Källhänvisning från SVAR: Mjällby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/LLA/13269/A I/9 (1851-1862), bildid: C0058233_00096
OBS: Glöm inte att också anteckna att det är sidan 88 det gäller… då kan även någon med ett AD abonnemang hitta dit

Bildid är användbart OM man även i fortsättningen använder SVAR. Då kopiera man det, går till rubrikerna på startsidan, klickar på ”Bildid”… och klistrar in det i sökrutan, och vips är man tillbaka på sidan ovan.

———————- Arkiv Digital ——————–

Källhänvisning från Arkiv Digital: Mjällby AI:9 (1851-1862) Bild 910 / sid 88 (AID: v96414a.b910.s88, NAD: SE/LLA/13269)

AID är användbart OM man även i fortsättningen använder Arkiv Digital. Då kopiera man det, … och klistrar in det i sökrutan ”AID” (längst ner till höger på den sida man råkar befinna sig på) och klickar på ”Gå”, och vips är man tillbaka på sidan ovan.

——————– ancestry ———————-

ö

Källhänvisning från ancestry: Län: Blekinge; Församling: Mjällby; Typ av register: Husförhör (Household examination); Årtalsintervall: 1851 – 1862;Rulle-/fiche: LK-1405;Handskrivna/stämplade sidnummer: 88/0

Genom att klicka på ”Detaljer” kommer följande remsa fram i nederkant av aktuell bild.

ö

GID nummer – dvs Genlines gamla källor – är användbara OM man även i fortsättningen använder  ancestry…

 

 

https://www.hd.se/2017-09-18/gratis-slaktforskning-da-blir-det-samarbete-med-arkiv-digital

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4ktforskning_i_Sverige

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Emigrantforska på nätet…

… heter Sveriges Släktforskarförbunds Handbok 15, och vad den tar upp hörs ju nästan på namnet.

Den handlar om vilka möjligheter internet ger den som upptäcker emigranter – vilket nästan alla gör förr eller senare – i sin forskning och vill vete mer om dem. Finns det kanske okända ”kusiner” i USA?

Det är väldigt lätt att bli så exalterad av kommentaren N. Amerika, Staterna eller Illinois i husförhörslängden att man vill börja leta direkt… men utan att göra hemläxa, dvs forska fram alla uppgifter som går att finna på hemmaplan först, så är risken större att man går bet på uppgiften.

Det gör man genom att först följa vederbörande i de svenska källorna. Väl så viktigt – som födelsdatat – är att veta när och varifrån personen emigrerade, eftersom födelsedatumet inte sällan förvandlas till ett cirka år i de amerikanska censusarna, medan immergrationsåret ofta stämmer bättre överensstämmande med verkligheten.

Var hen först i familjen att emigrera, eller har vederbörande redan syskon där? Kanske rent av farbröder eller mostrar som hen är på väg till…

Boken är skriven av Ted Rosvall och Anna-Lena Hultman, och de tar – utöver ancestry och familysearch – upp en mängd andra mycket användbara sidor ower there… i jakten på nu levande släktingar. 

——————————————–

Ju tidigare emigranten gav sig i väg, ju knepigare kan det vara att hitta dem… tex finns inga längder över emigranter före 1869 i Sverige, men då hade ju emigrationen redan pågått i cirka femton år. Däremot kan man hitta skeppslistor över vilka fartyg som anlände till New York eller Boston från ca 1853 och framåt på både ancestry och familysearch.

En annan – kanske lite otippad – källa över den tidiga emigrationen kan vara gamla dagstidningar. Jag har tex hittat en handfull sådana reseskildringar i Karlshamns Allehanda…

ö

———————- Karlshamns Allehanda 1855-02-21 ————————

Nedanstående Brev från Amerika hava vi emottagit till införande i bladet:

Älskade Svärföräldrar!!!
hälsas till eder vördade Svärföräldrar, Syskon, Svågrar, Släktingar och alla bekanta.

Resan från Karlshamn till New York varade från den 25 Juli till den 13 September (1854).

Vi hade motvind utom 2:ne dagar hela tiden, men vi mådde ganska gott på Cambria (Amerikanskt skepp) och ägde frihet att gå vart vi ville, blott en enda svårighet hade vi nämligen det svåra vattnet.

Vi fick därigenom lära veta vad en bägare kallt friskt vatten är för en stor Guds gåva.

Mat hade vi till överflöd, och måste vid framkomsten lämna en stor del därav… som hade blivit för tungt att taga med på Järnvägarna.

Den 16 september reste vi från New York till Chicago, dels på Stimbåt och dels på Järnväg, och kommo till Chicago den 23 september. Sedan reste en del av oss därifrån den 25 till Gallesburg…

Vi reste Järnväg till Genesta, sedan fick vi leja hästskjuts därifrån till Gallesburg -utgörande 6 Svenska mil -, och måste betala 15 dollar, det vill säga 60 Rdr Svenska penningar för varje par hästar. Den 27 kom vi fram till Gallesburg…

Här är många Svenskar som skaffat hästar och förtjänar sig stor förmögenhet…

I Gallesburg hyrde vi ett rum tillsammans med Nilsson från Ljungaryd – och skulle betala 2 dollars i månaden, och en och en halv dollars för ett lass bränsle -… men den 21 oktober gick jag från Gallesburg till Knoxwill och köpte mig hus med 1 tunnland jord och betalade 240 Dollars. Dit vi flyttade den 28 oktober, således var vi inte husvilla mer än 14 veckor.

Vårt hus ligger en halv fjärdingsväg från Knoxwill. Det är byggt av (?) och Furuträd med 4 rum, källare och vind. De 2:ne rummen är tapetserade och så vackra som något rum i Carlshamn.

En Smedja som står nära huset var med uti handeln… den blir bra för våra Kor, då jag kommer mig vid att köpa några.
Det är en stor förmån att vi hava fritt bete till våra kreatur om vi hade aldrig så många. Hösta (?) får man så mycket man vill hos Farmare (bönder) till hälfen då de kören det hem till oss, men hämtar vi det själva så får vi de 2 delarna… gräset är manshögt.

Här är blivit missväxt i år, men födan är ändå inte så dyr som i Sverige… ändock man lever här vardagligen som i Sverige på de förnämligaste Bröllop

Kläderna är inte dyrare här än i Sverige, men andra saker av bohag – hus och möbler – är dyrare här, så att man icke får mer här för en Dollar än en Rdr i Sverige… men dagspenningen här är stor: En och en kvarts dollar om dagen då vi hugga bränsle i skogen eller gå på Järnvägarna.

Det gläder mig att jag följde Daniel Johnssons råd i Vekerum (Mörrum sn, Blekinge), nämligen att köpa nära Stad, ty är det dyrt så har man många stora förmåner.

Nu ha vi stora förmåner:
1 att vi har nära till Staden.
2 vi ha så nära till vår egen nybyggda kyrka.
3 att vi hava en så nitisk – kärleksrik – Evangelist Luthers lärare vid namn Hasselqvist. Han predikar även i Svenska kyrkan i Gallesburg, som ligger en halv Svensk mil från vår Stad.
I dessa båda kyrkor predikar Hasselqvist Söndagligen. Onsdags- och Söndags eftermiddagar håller han Mitingar… det är Gudtjänster, Predikan eller Bibelförklaring samt Bön och Sång, då han särskilt uppmanar några av församlingsmedlemmarna, som hava nåd och ande att bedja med egna ord, på så sätt kan 3-4 efter varandra hålla bön, som är rätt uppmuntrande.
4 av de stora förmånerna vi har, är att vi hava så nära till 2ne stora kvarnställen – som går med ånga -, där 100-tals tunnor Spannmål förmales dagligen.
5 vi har inpå dörrarna så mycket skog, att där ligger fäller och ris så mycket och ruttnar emedan det icke går åt på långt när att bränna upp. Även ett litet stycke från husen är en Stenkolsgruva där vi får taga Stenkol till att elda i våra Stokvar (Järnspisar) som är mycket bra och värmer skönt.
6 har vi bete till våra kreatur genast de komma utanför husen, när man då passar upp dem om kvällarna med lite majsmjöl eller majsborrar så går de följsamt hem, i synnerhet då korna hava kalvar hemma.

Min älskade hustru Inga säger så många gånger, att hon aldrig trott eller kunnat föreställa sig att hon skulle få så vackra hus att bo uti.

Vi hava många gånger samtalat om, att om vi fick aldrig det… så vill vi inte resa till Sverige igen.

Där den fattige allmogen blir alldeles utarmad med de många lönerna och utgifterna som aldrig tyckes taga ända. Här har vi inga skatter.

Pastorerna hava sina löner från Regeringen, vilja vi giva honom någon härjämte så är det frivillig sak och det gör vi gärna emedan han är så redelig, väl vetande att den som redeliga förestår sitt ämbete är dubbel heder värd.

Inga saknar ingenting här, säger hon, utan sina gamla föräldrar… som hon inte väntar se mera denna sidan graven.

Give Gud att vi alla en gång på den yttersta dagen måtte få träffas på Jesu högra sida. Hon saknar även sina syskon här i detta fria och goda landet… hon tror att om de vore här skulle de taga sig gott fram.

En dräng kan hava från och med 15 till och med 30 Dollar i månaden och allt fritt. En piga får en halv Dollar om dagen och mycken pågift om hon går och vaskar.

Amerikanarna är mycket godsinta, då jag går till dem får jag så mycket mjölk jag behöver för intet. En gång fick jag så många kläder som jag orkade bära, till mig, barnen och Neander. Hade syster B… varit med så hade så hade hon såväl som de andra Svenska flickorna genast fått tjänst samt en Dollar i veckan. Vilja de vaska kläder så får de en halv Dollar till… och en föda så de inte har det så bra på sina bästa kalas i Sverige, annars hör det icke pigorna till att vaska, utan deras göromål är att städa rummen, hjälpa frun att laga mat.

Här nyttjas inte utom det finaste vetemjöl, någon gång majsmjöl kokat i mjölk och smör som ätes varmt.

Vi kunde aldrig förmoda att få så gott i denna världen, men en stor försiktighet är nödvändig för inkommande när de skola byta om födoämnen… eljes bliva de sjuka.

Då vi kommo hit köpte vi fisk i Gallesburg som var mycket fetare än Laxen i Mörrums å, ja han var så rar att han nästan smälte i munnen och kostade 6 högst 8 sk. (?) . Då vi åt den och det fina brödet fick vi d…re.

Här har det varit mycket varmt i Sommar och i följd därav mycket sjukligt och dödlighet och infunnit sig. På en kort tid har 40 Svenskar i Knoxwill dött…

… och överallt har dödligheten varit stor i detta stora landet. Våra barn har varit sjuka sedan vi kom hit, men nu äro de bättre. Även Inga har varit sjuk en tid, men nu är hon skäligt bra. Jag äger en god hälsa nu som vanligt Gud vare lov.

Den platsen vi bor på har Amerikanarna kallat Swedenborg… emedan så många svenskar bo här.

Vi hava nu ett par månaders tid varit på de ofantliga majsfälten – som äro så stora att man inte kan se någon ända – … vi har plockat flera tusende tunnor.

Mattis Johnsson och Skräddare-Olan – med sin gosse Nils – blevo i Chicago sedan hava vi inte sport dem, men John Persson och Kerstin (här uppräknas en mängd personer som alla må väl*)… en del hava tagit tjänst hos Farmare och har det bra.

Vi hava till naboar Gubben Mur (som reste 1853 med Joakim Swendsen) som mår ganska bra, Pehr Ingemansson från Östad samt Sven Nilsson från Lister, Bengta och Smeden Söderberg, Ola Broke och hans folk som leva, utom hans hustru och sonen Måns som är döda.

Här eldas i kyrkorna med stenkol uti kaminer av järn så där är lika varmt som uti våra boningar, uti handelsbodarna eldas ock, men handlas icke utom ..ckendagarna. Då man kommer in bjuds man att sitta ner och värma sig.
En grovarbetare kan här på tio dagar tjäna så mycket att man kan köpa ett Svinkreatur som har 12 Lisp. Fläsk, samt 22 Lisp. Ister… så fett fläsk har ni aldrig sett i Sverige.

Hos Farmarna kan man få se flockar med Svin till hundratals i varje.
Brännvin och fyllebultar finns ej här, icke hava vi märkt några tjuvar, vi bo vid stora landsvägen, men ingen tager in sina kläder då de är vaskade förrän de är torra, utan hänger ute natt som dag.

Hälsa Herr Prosten F:d i (?) tacka honom för hans välmenta råd och förmaningar m.m. Give Gud att vi med glädje måtte få träffas i uppståndelsen på vår domares högra sida!

Hälsa svågern Pålsson i Nättraby: Det gick inte som han sade Gudi vare lov… vi ångrar inte vår resa och vilja inte tillbaka för aldrig det, vi mår varje dag så gott som han på sin bröllops dag.
Inga låter hälsa honom att hon slipper gå och bära sten. Henned göromål är att sköta barnen, hålla helt och rent samt laga mat. Hon slipper att spinna och väva, här får vi våra lekamliga behov utan så mycket bekymmer som i det fattiga Sverige. Här sättes inte så stort värde på de ägodelar som tjuvar kan borttaga och (?) och mat förtära, ty häru ser man hur fort det kan vara slut med detta livets elände. Ja Gud föröver oss trona.

Vårt enda hjärta har vi med oss även på andra sidan Oceanen.

Ja Gud hjälpe oss att bliva trofasta intill livets slut, ty då, men icke annars… fås livets krona.

Hälsa så hjärtligt till målare Lagerblad, handlare Camph, jämte andra Trossyskon (här upptages en hel sida med hälsningar vars namn är överflödiga att uppräkna *)

Sedan följer:
Det gläder oss att Gud har välsignat Svealand med god gröda och att er nådige Överhet har fått en gräns för (?) redskap… så den fattige kan få sin brödbit utan så stort bekymmer.

Gud vår Gud välsigne oss och låtom oss först och främst söka efter Guds rike och dess rättfärdighet så faller oss allt annat till.

Skrivet i Swedenborg och staten Illinois i Nord Amerika den 2de december 1854.

H. Tb. Neander, Inga Neander från Vekerum i Mörrums församling.

———————Vilka var detta då?  ——————-

Jo, ”hemläxan” ger följande svar:
Håkan Neander – tillsammans med hustru och tre barn – bodde på Vekerum 5, Mörrums sn, Blekinge. De är inskrivna i februari 1854 i utflyttningslängden…

… tillsammans med ytterligare nio personer för att resa till N Amerika.

Det var snickaren Erik Nilsson med hustru och tvenne döttrar, bondsönerna Johan Persson, Mattis Svensson och John Nilsson. Drängen John Eriksson och bonddottern Kerstin Persdotter…

Mörrum B:2 (1843-1860) Bild 29 (AID: v96470.b29, NAD: SE/LLA/13275)

Mörrum AI:8 (1850-1855) Bild 28 / sid 47 (AID: v96461.b28.s47, NAD: SE/LLA/13275)

… men innan Cambria lade ut från Karlshamn fyra månader senare hade Neanders ena son avlidit, men ytterligare ett tiotal personer hade bestämt sig för att resa.

———————– Knoxville ———————

1850 bodde det 800 personer i Knoxwill, och före 1849 fanns där inga svenskar alls… men tio år senare var invånarantalet nästan det dubbla. Många av dessa var immigranter från Sverige, även om antalet decimerades hårt 1854… när 40 personer dog av kolera.

En annan värdefull källa är Svenskarna i Illinois. En ögonblicksbild över städer och byar 1880 i Illinois. Sidan är dessutom sökbar (söker man på brevskrivaren ovan, så avlider han  redan 1855, medan hustrun  lever 1880. Barnen blir vuxna, men har inga ättlingar)…

———————- användbara kostnadsfria länkar —————–

https://tidningar.kb.se/

https://sok.riksarkivet.se/digitala-forskarsalen

https://www.familysearch.org/

http://staffantorner.se/bibliotek-2/bibliotek/svenskarna-i-illinois/svenskarne-i-illinois-register/

* Detta tyckte Carlshamns Allehanda var oviktigt  1855… men det hade varit väldigt intressant 2018.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , | 4 kommentarer

Vecka 4… nytt gåbord

…  Alpha Advanced heter denna variant av gåbord för utomhus bruk som anlände den 26 januari 2018. ”Han” är en mycket smäckrare och lättare variant än den stora tunga Karl-Oskar som jag knappt orkade föra, än mindre hade händer för att kunna bromsa… som bara stod här och samlade damm, typ … mellan den 2 oktober och den 7 december, då arbetsterapeut T hämtade det.

gåbord alpha advantis

Denna har mindre hjul och vänder på en femöring, nästan… men framförallt var armstöden / handtagen – inklusive handbromsen – möjliga att ställa in i alla möjliga och omöjliga vinklar. Bromsen sitter i handtagen och är inte separata anordningar som på Karl-Oskar. Trycker jag handtagen i från mig fungerar de som en parkeringsbroms… drar jag dem däremot emot mig kan jag bromsa ”ekipaget” i tex en nerförsbacke.

knäbild

Försäkringskassan har dessutom beviljat mig 2010 kronor för fördyrande levnadskostnader i handikappersättning i månaden… vilket känns helt fucking sanslöst 😀 .

—————————————————-

Det behövs inte mer än så för att min avsomnade energi ska vakna 😀 !

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Emigranterna på skeppet Amalia Maria…

fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2018/01/25/emigrantskeppet-amalia-maria/

Vi har förut meddelat Brev från Emigranterna på skeppet Amalia Maria, skrivna då de nyss landstiget vid New York. Nu äro vi i tillfälle att meddela en annan skrivelse från desamma, sedan de inkommit i landet. Gallesburg den 28 december 1853

———————- Carlshamns Allehanda mars 1853 —————

Älskade syster och svåger!
Allt sedan jag såg eder senast har jag – Gudi lov – haft en god hälsa! Nu är jag i Guds Namn kommen så långt att jag har något mer att skriva om, än då jag skrev i New Yorks hamn.

Jag vill först nämna att det en stor Guds nåd och barmhärtighet är ock alla vederfaren – och mig i dubbelt mått – haft, då jag med Jeppe Nilsson betänker huru den betetts mig så alldeles oförskylt; det var blott skada att I ej var med denna gång, men man är så försynt därhemma i omständigheterna, medan man ej kan tänka sig de utsikter den här kan hava som måste arbeta sig fram här i världen.
Sist måste det en orygglig och obeskrivlig sets att utkomsten här – som i Sverige och annorstädes – är så mycket beroende av hur man går till väga, ävensom den efter Salomons ord ”står till tiden och lyckan”.

Så exempel skulle tvenne personer kunna resa hitöver, hyra sig ett rum, en med 500 dollars förmögenhet, den andre till och med stå i skuld för överfarten; den förmögne kunde utan att arbeta (fastän ordentlig) förstöra all sin förmögenhet på mindre tid än som den fattige förtjänade – genom arbetsflit – en skatt bestående av 1000 dollars.

Men som här är så lätt att förtjäna sin bärning – och finna sin utkomst – så är man i allmänhet mindre girig här än i Sverige, vetande att som Amerika – ej mindre än Sverige – är bördighetens land… alltså är den skatt man samlat för himmelen, vida nödvändigare än alla Amerikas millioner dollars och långt varaktigare än allt Calliforniens guld.

Men du må tro, det är förunderligt och liksom omskakande att vad man här får se mot vad man såg i Sverige…

… ja själva våra landsmän – som jag här sett i hundratal – äro helt och hållet nya människor, gående både yngre och äldre så tåliga och fridsamma som lamm, ja även de som i Sverige skulle varit glupande ulvar, de finnas sysselsatta med ingenting sådant som i Sverige.

Då vi tillsammans komma – varesig det är natt eller dag – så är det för att höra Guds ord, eller för att bedja; men att supa, dansa, gräla, slåss eller spela kort brukas ej här.

Emedan så många brev och skrivelser är hemsända – både före och efter min avresa – som väl blivit er bekant, så behöver jag ej så mycket tillskriva eder angående omständigheterna här.

Dock – som jag vet att min skrivelse är er ganska kärkommen – så vill jag även göra min skylldighet och instämma nära nog i allt vad de skrivelser och berättelser angår vilka i fädeneslandet från kände personer kommo för mina ögon och gör följande tillägg:

Att i Amerika gives – och finnes – visserligen Paradis; men den som tror sig bliva dess invånare, utan att förut hava ätit frukten av Kunskapens träd – på gott och ont -, kan bedraga sig själv.

Den som kommer hit med stark kroppsbyggnad och god arbetshåg, han är den rikaste.

Den som kommer hit; och i Sverige haft stor egendom och många tjänare och arbetare dem han mot ringa lön och dagspenning ägt kära och bliva likt oxar och slavar… men som själv däröver agerat herre, han är den bedragnaste.

Den som i Sverige fruktat Gud – men därunder av världens barn föraktats, begabbats, förföljts och försmädats -, är här den lyckligaste, ty här äger han en fristad, ehuru man i Sverige tror motsatsen;
Här blir man inte störd av Fiskaler eller Länsmännen – så som vi ser genom tidningarna att det går till i det arma Sverige -; här i Chicago har vi fem Svenska Präster, men de äro inte sådana som i Sverige, där Prästerna inte kunna skriva sina namn utan betalning; … här besöka de så väl de fattiga som de rika.

Då Molins hustru från Askaremåla var sjuk kommo Prästerna till henne flera gånger om dagen, det var rörande att både se och höra huru de föllo ner vid den sjukas säng och uppsände brinnande böner till Herren.
Då deras lilla barn dog frågade Pastor Nyman om föräldrarna voro fattiga, och då de sade att de inte hade mera än de hjälpt sig hit med – som der hästar och vagn – och han styrde om begravningen och lämnade dem penningar därtill.

Den som i Sverige levat ogudaktigt och inövat sig i dryckenskap, och här ämnar fortfara på samma sätt, han är däremot den uslaste och eländigaste.

Den som i Sverige befinner sig i små och avtagande omständigheter – varesig bonde eller extra arbetare -, som ständigt suckar under trälbondens ok… som utan att stundligen tryckas av gamla – även påläggas nya – utlagor, och på köpet tillika känner syndens besmittelse som kan härröra av en sedefördärvad omgivning.
Ja den som känner allt detta som en odräglig börda, den har gärna ville vara kvitt… befinner sig här som den tillfredställdest.

Dock – slutligen – den som ville fara hitöver må för allt bedja Gud om sin nådiga hjälp och närvarelse, samt resa till Amerika i rena avsikter… så skall han finna att han är mäktigt ledsaga så väl på vatten som på land och rekommonderar god utkomst härinne, försörja honom riktligen i all sin tid och på sistone upptaga honom till ära och härlighet i sitt himelska rike, dit Gud och alla för Kristi skull nåderligen förhjälpe.
Härinne är landet i allmänhet så otänkbart gott och vackert att man ej kunde tänka sig ett så vackert land existera; ingen fotbredd har jag ännu sett betäckt med sten, ängar och skogar omverla; skogarna liknar mer edra trädgårdar än ödemarker.

Jag anför detta, så det I ej må förlora modet eller falla i förtvivlan då I kommen till New York, där man får se mycket bekymmersamt… utan står fast som en tärning med givna ögon; ty snart försvinner detta i vårt nya Sverige i Amerikas lundar och gränslösa ängar genom ångvagnarnas snabba framrullande.

Vänner och bekanta framlägger åtskilliga planer angående min bestämmelse, men emedan landet häromkring är uppodlat och i följd därav dyrt, ty uti 3-4 mil eller en halv Svensk mil från städerna häromkring kan fås land till 3 eller 4 dollars åkret, både skog och slätt; här på stadsplanen kostar ett fjärdedels tunnland mellan 3 och 400 dollars odlat.

Jag skulle gärna för min del vilja kvarbliva här, men som jag tänker mest på er framtida utkomst… så ämnar jag mig inåt Minosota till nästa vår – om Gud vill -, och taga 160 tunnland i besittning; och då ni kommer skall vi hjälpas åt på bästa sätt.

Till Minnesota tog man sig oftast med ångbåt på Missisippi floden…

Jag ska med Guds nåd – om jag lever -, göra det bästa jag kan för eder utkomst; visande att mina avsikter ej voro så satt som jag tog dem vid min avresa.
Sådana trädgårdar som du vet min fantasi tillskapat mig har jag sett i 100 tals; och om jag lever… och ni vill komma hit, skola vi om en tid hava varsin sådan.

Du må tro att här är Gudomligt vart man kommer, och min redlige vän och broder Nils Håkansson från Jersås (Hjärsås sn?) har farit och besett landet i Minosota och säger att det inte var mindre angenämt där; men därmed får man ej fördröja, ty folk från olika orter av gamla världen ävensom här följa och flytta hit medan här är vid tillfälle sjukligt och där skall vara mycket hälsosamt; dessutom hava Amerikanarna vid sina ”Mitingar” (Gudtjänster uti det gröna) börjat uppmana varandra att bilda ett stort sällskap för att begiva sig hit in och upphandla en stor trakt… men den som kommer med det första får taga land var helst han tycker bäst vara, men om några år är säkert även här landet och egendomarna borta. Om ni nu kunde sälja er egendom till något pris och få ut penningar och resa ju förr desto bättre, och tag ej för mycket med eder, all sorts redskap är här långt bättre än hos er och efter förtjänsterna till långt billigare pris.

Spinna och väva brukas ej här; till fruntimmerskläder köpes vackra sittstyger  – 9 qwarts eller halfjortonde aln – åtgår till en klädning som kostar tillsammans 4 Rdr Rgs då även ..kden, tråd, hektor medföljer.

Fruntimren sy dessa själv; den som kan sy åt andra tar betalt för stycket 6-8 Rdr Rgs, och har en Svensk piga (som allstädes efterfrågas) för första månaden 1 dollar i veckan och får genast vid aftonen penningar att gå till Staden att köpa klädningstyg, … och hatt – och om hon kan -, får hon sy den själv utan avdrag på lönen.
De slippa att uträtta något utearbete, deras arbete består i att laga mat, sy och vaska,..

I skymningen ätes supé och då pigan har vaskat upp matkärlen (eller diskat upp) är hon fri från allt kommando och äger företaga sig vad hon behagar. Hon väcks klockan 6 om morgnarna… och klagas över inget annat utan det myckna festliga matlagandet, äpplen och Christmasnöt.

Det är Julnötter, som vi hava i ymnighet… och om vi nu fattades nötter kunde vi gå ut i skogen och plocka en hel byr – ty här är ännu ymnighet – och hasslet är ej högre än vide och står så tätt som hampa.

Här finns på sommaren även jordbär på vissa ställen. En gammal kärring kan om sommaren förtjäna – med att plocka björnbär till sylt – 5 Rdr om dagen.

Här arbetas nu på den järnväg, där man har i dagspenning 4 Rdr 24 sk nu,… och längre fram 5 Rdr Rgs och föda sig själv. Ni undrar huru man här kan leva vid 3 mål om dagen av denna lösa maten, men så har vår mat sådan kraft att man kunde leva av 2 mål om dagen. Jag håller mig med bordning själv och så enkelt man kan få den.

Vi begagnar till bröd vetemjöl som kostar efter dess olika vithet – sämsta sorten 2 sk. Skålp, det finaste 4 sk. marken – varav brödet blir så vitt och så fint som edra kyrastyvers bullar i Carlshamn.

Kött kostar 16 sk, och fläsk 8 sk Skålp. och fläsket är så fett i allmänhet att jag i Sverige aldrig sett maken, potatis 4 daler skeppan… vi köper här aldrig spannmål, utan mjöl.

Forts. 

——————————————–

… än har jag inte hittar fortsättningen på ”Emigranterna från Amalia Maria” fortsatta öde i Amerika 1854, men däremot har jag hittat ett liknande och samtida reportage som börjar den 3 augusti 1853, när ett 20 -tal personer lämnar Sölvesborg för att resa till Göteborg… där det Amerikanska fregattskeppet Sewall ligger för ankar. Den 19 augusti (6 dagar före Amalia Maria lämnade Karlshamn) går hon mot Boston med 200 passagerare ombord…

https://tidningar.kb.se/

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Emigrantskeppet Amalia Maria…

Under perioden 1850 och fram till 1930 utvandrade cirka 1.2 miljoner svenskar till Amerika, men det var först efter 1865 som utvandringen egentligen tog fart med organiserad passagerartrafik. Många var då ensamresande unga män…

Innan dess hade emigrationen varit tämligen liten… och bestått till största delen av hela familjer – med ett antal barn – som sålde sina hemman ”där hemma” och gav sig iväg på sitt livs resa. Amerika lockade med sk. homesteads – mer eller mindre gratis jord som man kunde få tillgång till -, och dessa tidiga pionjärer drömde och hoppades förstås att kunna bygga upp sin framtid i det nya landet.

”Passagerarfartyg” existerade knappast, utan pionjärerna reste över med fartyg som var gjorda för att frakta allsköns gods. Sverige exporterade mängder med järn till USA under första halvan av 1800-talet, och det var ombord på dessa fartyg som många av de tidiga emigranterna tog sig till New York…

… men i takt med att önskan om att emigranter till Amerika ökade, anpassades några skeppsägare sina fartyg för att även kunna ta passagerare.

———– Stockholms Dagblad 1853-02-16 —————

Sjölägenheter: Till New York… bliva lägenheter för ett större antal passagerare, jämte fraktgods, å 2:ne snällseglande, bekvämt inredda passagerarefartyg, nämligen: från Göteborg, vid första öppna vatten, med Briggen Minona Gudiva (byggd 1852, och döpt efter Lindbergs hustru med samma namn), av 156 läster, och från Stockholm, i Juli, med nya Klipperskeppet Amalia Maria, cirka 180 läster, fört av Kapten J.H Swenssen.

ö

Det förtroende Kapten Swenssen redan tillvunnit sig av de passagerare, som förlidet år åtföljde Briggen Minona Gudiva till New York, samt den snabba hemresa Briggen gjorde, hoppas man Klipperskeppet Amalia Maria även oförminskat skall få röna.

Vidare upplysning erhålles av Grosshandlare Charles G Lindberg i Göteborg och av undertecknad i Stockholm Vefterlångsgatan, huset No 31. B.H.G. Lundvall

————– Carlshamns Allehanda 1853.05.26 ———————-

Pass på. De, som hava anmält sig för resa mellan Karlshamn och New York i Nord Amerika med skeppet Amalia Maria, fört av Kapten Joakim H Swensson, och icke betalt inskrivningspenningar, tillsägas, att inom den 28:de dennes densamma inbetala till undertecknad, så framt plats å nämnda fartyg önskas. Även tillkännagives, att plats ännu finnes för omkring 60 passagerare. Karlshamn den 17 maj 1853

——————– Carlshamns Allehanda 1853.08.04 ——————

Alla de, som hava antecknat sig för överresa till New York i Amerika med Skeppet Amalia Maria, fört av Kapten J.H Svendsen, tillsäga att med ett tillräckligt kvantum proviant, senast den 5:te dennes vara här tillstädes, emedan Skeppet dagl. är att hitförvänta.
Karlshamn den 3 augusti 1853, N. Lagerblad

—————- Folkets Röst 1853.08.13 ———————

Även härifrån Stockholm avgingo i torsdags – 10 augusti – utvandrare med skeppet ”Maria Amalia” destinerad till New York. De emigranter, som här inskeppade sig, äro till antalet endast 30, men fartyget skall anlöpa Carlshamn, för att där mottaga ytterligare 150 passagerare.

003blue bird

——————– Carlshamns Allehanda 1853.08.25 ——————–

I tisdags avseglade härifrån Skeppet Amalia Maria, kapten Svendsen, till New York med 196 emigranter från olika håll, vilka alla funno fartyget väl och bekvämt inrett. Innan avresan läro de yttrat sin tacksamhet för det förekommande sätt rederiets ombud härstädes, Herr Lagerblad, samt flera av stadens invånare tillhandagått dem i deras siata angelägenheter på fosterjorden.

—————- Carlshamns Allehanda 1853.11.16 ———

Emigrantskeppet Amalia Maria, som avgick härifrån den 23 augusti, anlände till New York den 21 sista oktober. Ehuro vädret varit motigt anlände alla Emigranterna med hälsan till den stora staden, undantagandes, ett sjukligt, 4 år gammalt barn, som under redan avlidit. Mera härom en annan gång…

—————- Carlshams Allehanda 1853.12.01 ———————-

ö

Utdrag av ett brev från en av emigranterna på Skeppet Amalia Maria, daterat New York den 23 oktober 1853.

”Till min käre broder N.N. samt alla dem som vilja taga del härav.  Vi hava nu – Gudi vare tack och lov – kommit lyckligen fram till det land som jag härefter ämnar vistas i under min återstående livstid.

Länge (som du vet) fick vi vänta förrän skeppet anlände till Karlshamn; dock kan jag inte tillfylles tacka min Gud att jag kom att gå med det skeppet.
Aldrig hade jag kunnat tro att vi skulle få en sån god anförare som vi hava haft. Den ordning som rådde ombord kan inte med ord beskrivas. Det blir mycket svårt att taga efter av den kära Kaptenen… Gud välsigne både honom och hans familj.

Kapten Svendsen har fått frakt till Holland; samt kommer med Guds hjälp att gå till Sverige i början av nästa år och ämnar då gå hit igen med Emigranter.
De av eder mina älskade landsmän, som ämnar eder hit: om möjligt är så lagen att ni kunnen få komma med Kapten J. Svendsen, eller om det ej är möjligt… så akten eder att gå med någon ogudaktig Kapten.

Ni kunna inte tro huru många olyckor vi sporde då vi kommo fram. Ett emigrantskepp hade lidit så svår hungersnöd att en hel del Emigranter fingo svälta ihjäl. Ett skepp från Göteborg på resa till Boston hade haft cholera ombord; över 70 personer dogo och blevo utkastade i sjön. Ett Skepp hade mistat alla masterna och kom slutligen till England; – jag vill icke vidare omtala de olyckor jag hört berättas.

Vi hava mycket att tacka vår Gud för, som så bevarade vårt fartyg så att icke det ringaste gick sönder under hela resan, ehuru vi hade mycket storm och motvind! Näst Guds hjälp hava vi Kaptenens och Styrmännens påpasslighet att tack derföre.

Nu vill jag nämna vad ni – som ämnar ero hit -, bör taga med eder.
Där Comissnär är Lagerblad i Karlshamn; han vet huru mycket proviant som behövs; tagen inte för lite mjöl med eder, ty efter sjösjukan blir man ledsen vid det torra brödet och då kan man baka tunnkakor; tag även torkad frukt samt krösen mos med eder; tage icke porselain eller lerkärl, ty de går förlorade; kopparkärl , väl förtenta, eller oljemålade bläckkärl, äro det bästa; en träkagge bör medhavas av varje hushåll att taga vatten på; vi fingo en kanna om dagen för varje fullväxt person; tag inte för dyrbara gångkläder, ty de fara illa; kistor bören ni göra fyrkantiga och väl oljemålade, ty det händer att vatten stänker in på vissa platser.

De som hava omtalt Amerika som ett härligt land lären icke hava sagt för mycket, ty det ser så verkligen ut.

I bland de tusentals människor som här vimlar om varandra ser man inga tiggare eller så kallade trashankar; jag har inte sett någon full person sedan jag kom hit. Här skäms man inte för att frukta Gud, här står de på gatorna och predikar.

Ingenting vidare denna gång, men då Herren har hjälpt oss till den plats jag ämnar stanna, skall jag vidare skriva. Många hälsningar från mig och de mina till alla släktingar och bekanta…”

Fortsättning följer…

——————————————–

PS: I Carlshamns Allehanda i mars 1855 finns följande notis: Enligt en förevisad skrivelse, daterad Gibralter-bay den 12 februari detta år kommer – så vida allt går väl – Emigrant Skeppet Amalia Maria, fört av Kapten Joakim Swendsen, efter att i Stockholm intagit Järnlast, anlöpa vår hamn för att emottaga Emigranter till New York.

http://www.hhogman.se/utvandringen_till_usa.htm
http://www.jamestownswedes.org/p/ships-list.html
https://tidningar.kb.se/

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Akvarierummet, vecka 3… cryptocoryne sjuka

IMG_0673 (4)8 januari… friska cryptocoryne.

Cryptocoryne släktet  – i vilken form de än har haft – har alltid tilltalat mitt öga… och att de dessutom inte har några högre krav på varken ljus och vattenkvalitet har ju inte gjort saken sämre. Det är ett stort släkte med olika namnsorter. Där finns låga modeller… och höga, släta och krusbladiga, och förutom grönbladiga i olika nyanser även mer eller mindre rödbladiga dito.

Det är egentligen bara en sak som de kan vara känsliga emot, och det är ny- eller omplanteringen… så man bör hålla extra koll på dem då.

IMG_0699 (3)

13 januari… fortfarande friska cryptocoryne. Den till vänster köptes och planterades vecka 34 och kan väl inte kallas nyplanterad längre. Den rödbruna till höger är ett stort buskage av c.undulata som stått på samma ställe i säkert fem år…

Senare samma dag klipptes ”gräset” och limnophilan, vilket var de enda förändringen som gjordes i akvariet. Helt klart påverkade det ljusinsläppet, men det var också allt…

IMG_0709 (2)

15 januari… har cryptocorynen börjat se mystiska ut, som om de fått frost, typ… och alla varningsklockor börja ringa. Måtte de inte drabbats av cryptocoryne sjukan, men något annat alternativ finns nog inte, tyvärr…

Cryptocoryne sjuka är något som de flesta akvarieägare är medvetna om… så och jag, även om jag aldrig råkat ut för det tidigare. Den drabbar växter av släktet cryptocoryne, därav namnet… 

Konsekvensen av sjukan blir att bladen på drabbade växter mer eller mindre smälter samman till blöt sörja. Det börjar med att bladen ser glasartade och genomskinliga ut, och på mindre än ett dygn säckar till synes friska plantor i hop och mer eller mindre dör. Sjukdomen är känd sedan länge, men trots det är den ett stort mysterium… likaså vad som orsakar den.

Som möjliga anledningar anges för mycket eller för lite ljus, gammalt vatten, stora vattenbyten, för tätt bottenmaterial, för mycket fosfor, järnbrist och fan och hans moster… och så som en anledning – bland alla andra spekulationer (påstår jag) – anges även att det skulle vara en följd av en kraftig förändring av förhållanden i akvariet, såsom tex ett stort vattenbyte.

16 januari… återstår väl bara att klippa ner plantorna vid fotknölarna. Att de skulle repa sig igen är väl lika osannolikt som att en dalia eller Hosta (trädgårdsväxter) återuppstår efter en frostnatt 😦 …

Fortsättning följer…

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Fiskar, Uncategorized, Växter | Märkt , , , , , | 1 kommentar