Tre år sedan…

… jag var ute på altanen sist, eller om det nu är en kattgård.

Hur som helst – vilket det nu än är -. så har jag inte kunnat ta mig dit ut varken med eller utan rullstolen på tre år. Nära, men samtidigt så omöjligt långt borta på en och samma gång…

IMG_9910

… på grund av en nivå skillnad på 5-6 centimeter!
Dessutom en tröskel a´la Mount Everest… nåja, två centimeter typ, stod mellan mig och friheten. Den hade jag förmodligen kunnat forcera om jag rullat baklänges, men att rulla baklänges mot en altandörr som består till två tredjedelar av en stor fönsterruta kändes inte helt bra, för att inte säga ganska riskabelt… ville ju inte gärna riskera att spräcka den (och få den över mig).

————————————

Ett sätt att lösa det på var att lägga ett lager plattor till på det befintliga golvet, och hejsan hoppsan lade en kompis ut en annons på en rackarns massa stenplattor – eftersom de skulle lägga markbetong i stället – på facebook sommaren 2016…
Så, si så där åttio stycken tunga jäklar bytte adress till min garageuppfart i stället, och där har de ligget travade fram till i påskas 2017…

IMG_9897

… när syster yster – med kortison i armbågen (säkert hälsosamt att lägga stenplattor då. Not!) – och systersonen förbarmade sig över dem och lade ut merparten av dem. Hurra 🙂

Nu blev golvet i köket och altanen dito lika höga, men jag fick en ”vallgrav” på köpet…

IMG_9903

… som mosters make ”Ivan klarar skivan” fixade med cement. Han fixade oxå en ramp uppför Mount Everest 🙂 .

IMG_9917

Altanens storlek och plattorna var dock inte helt kompertiblar. För att få ett helt golv behövdes många av dem kapas – vilket man kan göra med rätt verktyg fick jag veta -… men hans hade gått sönder förra året, och han hade inga planer på att inhandla några nya verktyg i sin livstid (87!), men plötsligt händer det 🙂 . Host host!

”Nova Zembla” heter rhododendronen som vuxit in genom nätet… som för övrigt är väldigt sen i år (de brukar vara överblommade för minst en vecka sedan). Den utanför heter ”Fantastica”.

—————————- 2011 —————————-

Rådjur är det ett tag sedan jag såg här, men väl en igelkott härom kvällen…

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blommor, Katter, Reumatism, Sölvesborg..., Trädgård, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Vecka 20… saltsyra & natriuklorid

Vänster ben är nu 48 cm i omkrets… medan höger ben fortfarande är 52.

Trampar nu 4000 varv (uppdelat i 1000 varv x 4) x 2 varje dag… utan att jag kan säga att varken knäet eller konditionen blivit ett dugg bättre. Två timmars lugnt trampande på trampcykel bränner ja vaddå? På en motionscykel bränner det drygt 1000 kalorier… men att bränna kalorier är ju egentligen inte målet med det hela.

Traskade drygt 200 meter med gåbord i idrottshallen hos Valje Hälsan i veckan… och luften tar slut efter ungefär sjuttiofem, så till den milda grad att den inte räcker för att hålla en konversation samtidigt  :/ .

Baksidan på höger ben är inte att leka med. Ortopeden trodde smärtan berodde på att någon muskel / sena blivit för kort… men det tror inte sjukgymnasten på, eftersom jag har översträck i benet.
Tack vare detta kan jag INTE lägga hela tyngden på höger ben och göra vissa rörelser – dvs flytta vänster ben fram och tillbaka -… medan jag kan lägga tyngden på vänster ben (som är det ”dåliga”) och flytta det högra fram o tillbaka utan problem.

Tränar nu med vikt manschett med 1,5 kilo på smalbenen. Även om jag är starkast i höger ben så är det tveksamt om jag någonsin kommer att få full sträckning i det när knäsenan ser ut som den gör, trots att benet är rakt. Att göra samma sak med vänster ben är hm… tungt!

——————————————-

Det finns ”saker” som jag är allergisk mot… och en sådan sak är när personer – okända för mig – mer eller mindre hoppar på mig och ska försöka bota mig. Senaste påhoppet gällde en kur där man skulle blanda saltsyra och natriumklorid, och sedan ta ett par droppar av blandningen i ett glas vatten och dricka det. Lär bota allt från artrit och cancer… till malaria 😉 .

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vad är en svensk?

Bra fråga. En blogg på wordpress ger följande definition på en svensk…

”Svenskarna är ett folk med mångtusenåriga rötter. Vi har ärvt landet av våra förfäder som kämpade hårt för att överleva och för att deras efterkommande skulle få leva ett gott liv.”

Hur hårt de kämpade för sina efterkommande i Sverige kan diskuteras, eftersom var fjärde invånare emigrerade för 150-100 år sedan och merparten av dem sökte lyckan i den nya världen väster ut… där allting skulle vara guld och gröna skogar.

Lycksökare hade vi nog kallat många av dem i dag… eftersom merparten av dem reste för att hitta en bättre, bördigare och rikare plats att bosätta sig på.

farmor1 (1)

Många – som kvinnorna på bilden – gav sig dessutom i väg… bara för att de helt enkelt kunde och ville (just dessa två återvänd till Sverige efter 6-7 år).

Mångtusenåriga rötter… var det
Det är dock inget som är specifikt för svenskar, utan gäller ALLA människor… i vilken världsdel man än råkar vara födda. Även adopterade och barn som kommit till på konstgjord väg har mångtusenåriga rötter… även om de kanske oftast är mindre kända.

Kända rötter…
… i många tusen år?  Sicken dröm – säger jag avundsjukt – det hade varit för dagens släktforskare, men det finns inte kända rötter mycket längre tillbaka än de senast 350 åren i Sverige… lite längre om man har präster eller adel i släkten.

Dessa 350 år har vi en lag från 1600-talet att tacka för… vilket innebar att alla i en socken skulle bokföras, vilket föll på kyrkans ansvar att genomföra. Anledningen till det var egentligen inte kyrkan, utan snarare Sveriges krigsmakt – som var en makt att räkna med på den tiden – … och som ständigt var på jakt efter nya soldater.

Soldater… som är medskyldiga till att mina danska rötter från Blekinge hamnade hos ärkerivalen Sverige, och tvingade finna sig den svenske kungens lag och ordning.

————————

På 1500-talet invandrade valloner till Sverige. Denna franskspråkiga grupp kom framförallt från ett område som idag ligger i södra Belgien och norra Frankrike… och många av dem jobbade som smeder. Hur många individer som kom hit – och dessutom stannade här – är osäkert… men trots att dessa vallonerna inledningsvis var en särskild språklig och religiös grupp är deras ättlingar – om de ens känner till det – numera en del i det svenska samhället.

Sverige ingick i den nordiska Kalmarunionen under åren 1397–1523… som grundades vid ett möte i Kalmar 1397 där aristokratin från de tre länderna hade samlats för att kröna Erik av Pommern till kung över de tre länderna.

Sverige – eller Svea rike, rättare sagt – föddes och är tidigast dokumenterat från cirka år 1000, och avsåg ursprungligen ett rike av folkstammen svear.
Riket kristnades och erkändes genom kung Inge den äldre och påven Gregorius VII år 1080. Det är också däromkring medeltiden börjar i Skandinavien, och vikingatiden ebbade slut…

Det var det senaste årtusendet det, men…

”Svenskarna är ett folk med mångtusenåriga rötter. Vi har ärvt landet av våra förfäder som kämpade hårt för att överleva och för att deras efterkommande skulle få leva ett gott liv.”

… före det då? Då var det väl närmast att betrakta som världens ände, ett kallt landområde i norra Europa vars gudar hette Tor och Oden!

Vikingatiden. Vikingarnas upptäcks resor på hav och floder 800 e. Kr – 1050 e. Kr satte skräck hos befolkningen i kustnära områden vida omkring i Europa…

Vendeltiden. Perioden sträcker sig från ca år 550 – 800 e. Kr – mellan folkvandringstiden och vikingatiden -… och innefattar bland annat gravfält och båtgravar från Vendel och Valsgärde norr om Gamla Uppsala och gravfältet vid Ultuna, en halvmil söder om Uppsala…

Folkvandringstiden är en period under järnåldern som karaktäriseras av att många olika folkstammar förflyttade sig över den europeiska kontinenten. Olika regioner har varit berörda av detta fenomen under olika tider, varför man inte kan ange en generell period för folkvandringstiden…

———– … tillbaka till Hedenhös! ———-

Dessa böcker om stenåldersfamiljen Hedenhös… med Sten, Flisa och Hårfager mfl tillhörde mina favoriter som barn 🙂 …

I Blekinge ligger i dag Sölvesborgs kommun… ett område som sedan länge populärt kallas för Listerlandet, och här har gjorts en hel del spridda fynd genom åren från stenåldern.

Nu senast vid en utgrävning inför E22 nya sträckning förbi Vesan (från början en sjö, men är torrlagd med hjälp av pumpar som går hela tiden) i Ysane. Någon mil därifrån ligger Norje – Sweden Rocck, ni vet – och väster därom finns Norje Sunnansund.

Där hittade man nyligen en stenålders boplats som är runt 9600-8600 år gammal.
Resultatet av utgrävningen publicerades i februari 2016, vilket visade sig vara en sensation… man hade hittat vad man tror är  världens äldsta fermenteringsanläggning, där föregångaren till dagens surströmming framställdes.

I och med att man kunde konservera mat behövde man inte längre flytta runt, utan kunde vara bofast på samma ställe hela tiden. Upptäckten av den fermenterade fisken är ett bevis på att det fanns komplexa samhällen i Norden mycket tidigare än man trott.

– Det innebär att människor levde bofast nästan lika tidigt som i civilisationens vagga Levanten i Mellanöstern.

——————————

Fossila lämningar visar att människan kom till Europa som först för ungefär 45.000 år sedan. Då låg isen fortfarande tjock i skandinavium.
Isar, som hade täckt norra Europa och Skandinavien i mellan 25.000 och 19.000 år började dra sig tillbaka.

————————–

Den senaste istiden inleddes för cirka 115 000 år sedan och de sista isresterna försvann från norra Sverige för nästan 10 000 år sedan.

Isens tryck gjorde dock att stora delar av Sveriges yta var nedpressat under havsytan långt efter att inlandsisen hade smält.

Fotot är taget halvvägs upp till Hanö fyr – utanför Listerlandet i Blekinge – och visar var strandlinjen låg för länge sedan…

Räfflor efter isen på Stiby berget – också på Listerlandet – … vars högsta punkt ligger 70 meter över havet i dag.

—————————–

PS: Skulle tro att samma sak gäller om man skriver danskar, ryssar eller valfri nation framför påståendet ”är ett folk med mångtusenåriga rötter. Vi har ärvt landet av våra förfäder som kämpade hårt för att överleva och för att deras efterkommande skulle få leva ett gott liv.”

Ärvt sitt land av sina förfäder, dvs föräldrarna har även dagens amerikaner gjort… även om det kanske bara handlar om tre generationer i deras fall.

Så… jag vet inte vad en ”svensk” är för någon, men…

”Homo Sapiens är ett folk med mångtusenåriga rötter. Vi har ärvt landet av våra förfäder som kämpade hårt för att överleva och för att deras efterkommande skulle få leva ett gott liv.”

http://www.sgu.se/om-geologi/jord/fran-istid-till-nutid/

http://www.sydostran.se/solvesborg/surstromming-i-vesan-forandrar-varldshistorien/

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/de-var-de-forsta-svenskarna

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Vecka 19… ortopeden i Karlshamn

Vänster ben är nu 49 cm i omkrets… medan höger ben fortfarande är 52.

12 maj 2014. Det var då det började med ett knäskålsbrott på VÄNSTER ben… och jag tog det med ro. Det innebar ju bara att semestern kom en månad tidigare än vad jag räknat med… inget annat, trodde jag. Ack, så fel det skulle visa sig att jag hade!

Tre år – och fyra operationer – senare, börjar till och med jag tvivla på om detta knä någonsin kommer att bli som på den gamla goda tiden igen…

——————————-

Trampar nu 3600 varv (uppdelat i 900 varv x 4) x två varje dag, morgon och kväll… utan att jag kan säga att varken knäet eller konditionen blivit ett dugg bättre. Får se hur länge jag orkar lägga två timmar om dag på det…  om jag INTE märker någon skillnad snart 😦 .

Tränar på att stå med tyngden på hela foten UTAN att översträcka knäna… vilket är svårt, eftersom jag inte har ett dugg koll på knäet då. Det känns som det är jätteböjt i skallen, men i verkligheten är det kanske 10 graders böjning… några grader till, och det viker sig och jag tappar fullständigt kontrollen över det :/

Likaså ska jag stå med tyngden på höger ben och flytta det vänstra fram och tillbaka. Knäet ska fram först – med andra ord ska benet vara böjt -… men rörelsen börjar egentligen upp i höften.

Tyngden på höger ben som sagt… vilket INTE är kul med en baksida som gör rejält ont och ett knä som svider och river. Det sistnämnda beror sannolikt på att cerklaget = ståltråd, typ… som knäsenan lagades med i juli 2014 har brustit på inte mindre än tre ställen, vilket innebär att jag har sex ståltråds ändar som sticks och rivs under knäet.

Normalt sett tar man bara bort dessa när de riskerar att tränga igenom huden, men problemet är att ”mina” ligger så djupt att de inte går att känna… vilket innebär att det lär bli ett större ingrepp än bara ett hål, för att hitta dem.

Lokalbedövning, narkos eller ryggbedövning är frågan… för det lär göra ont när man drar loss trådarna som sitter fast i dels skenbenet och dels i knäskålen.

————————–

Tidigast om fyra veckor kan de göra detta ingrepp… och då är det sommar, med allt vad det innebär när det gäller operationer.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , | 1 kommentar

Färgglada gubbar och gummor… och trasslingar

… får man i samma takt som man får nya träffar (OM man har testat någon förälder, ska tilläggas). Jag har fått hela 201 gummor, men endast fyra gubbar. Drygt femhundra träffar har dock fått varken eller…

De blå gubbarna sladdrar om att den gemensamma anan finns att hitta på min fars sida, och de röda gummorna bör på samma sätt finnas någonstans på min mors sida (syrran gav mig ett lila par, dvs vi är släkt på både min fars och mors sida. Surprise 🙂 ).

Smart, va? Då behöver man ju bara leta i halva trädet… eller?
Nä, fullt så enkelt verkar det inte vara. Jag har numer lärt mig att den gemensamma anan till många av mina röda gummor finns att hitta på min fars sida.
Det gjorde även Ol…son – dvs, EN av alla de 5439 personer som heter det i efternamn enbart i Sverige – med siffrorna 55 / 25.

Hen och jag ska vara 2nd Cousin – 4th Cousin, men jag föredrar att kalla släktskapet för trasslingar -…

… och det kanske det blir genom att min FF FF MF F & M Gisel Gislarsson och Bodil Mårtensdotters finns i hens träd. Min FF FF MF är deras son Lars… medan hen ”sitter” på deras dotter Lusse.

——————————-

Just denna del av mina anor – tillika pesten 1711 – har jag vridet och vänt både avigt och rätt på i Gammalstorps socken (Blekinge)… av den enkla anledning att deras sondotter Sissa Larsdotter gifte sig med min farfars farfar far Per Larsson och flyttade till Lörby 20 i Mjällby socken.

En gård – som kallas Piäddegården – som detta par mer eller mindre byggde upp från grunden på jord som makens föräldrar köpt till 1799… 

På trappen står mina nygifta farföräldrar Algot och Ester 1923. Mannen bakom dem är Algots far Piädde-Pellen… 

Gården  kallas fortfarande för Piäddegården – ett namnet jag bra gärna skulle vilja hitta en förklaring till. Ett namn som jag INTE tyckte var så kul när jag var liten, med enligt farmor skulle jag vara stolt över det.

————————————-

”Piädd… åh, vad jag hatade detta ord när jag var liten!”

När man cyklade kring i Lörby och Djupekås blev man förr eller senare stoppade av gamla retfulla gubbar som satt på ”ljugarbänk”. Deras stående fråga var; Och ”vems” är du då?

Man kom inte därifrån förrän man förklarat ”vems” man var… och dom såg mycket oförstående ut, ända tills jag sa vad farmor och farfar hette.

-Jaha, Piädd Algottens… sa dom med ett tonfall och en blick som sa ”det förklarar ju allt”.

… och jag begrep inte vad det förklarade, varken då eller nu!

Farmor Ester däremot, tyckte att Piädd var något man skulle vara stolt över att vara… vilket gav mig mycket dåligt samvete, eftersom jag skämdes över det!

Men hon kom med ett par påstående om Piäddegården, som trots allt lät ganska spännande…

————— Farmors ”myter” lät så här: ———————

”- I början av 1900-talet fick barnen lära sig i skolan att Piäddegården i Lörby var mycket gammal… där blev bara en överlevande när digerdöden gick.”

”- Det gamla boningshuset har inte alltid ligget där det står nu… utan har flyttats dit från slätterna.”

”- Lörby 20 var från början en gård, men den delades pga två bröder som inte drog jämt!”

Dessa ”myter” lär väl bli omöjligt att bevisa fullt ut, men sant är att gården tillhörde de hemman som fick flytta ut ur byn vid enskiftet… vilket även granngården – med samma nummer – tvingades göra.
I granngården bodde då Per Larssons kusin Per Jönsson, men den såldes i slutet av 1800-talet till Piädde-Pellens bror Ola – vars ättlingar fortfarande också kallas Piäddar -… så visst har huset flyttats, och visst har Lörby 20 innehafts av två bröder för 125 år sedan, men det var två gårdar redan långt innan dess.

————————————————————

Var ordet ”Piädd” kommer ifrån vet jag inte, men sannolikt är det ett namn. Kunde man döpa små gossar  till Tyke, Brun, Krook och Blanting, så varför inte Piädd?

När det föddes en liten gosse (Sven) i Piäddegården (i Agerum, Gammalstorp sn, Blekinge) på 1720-talet, uppgavs fadern heta Piädde Nilsen – fast hans riktiga namn var Nils Svensson -… så namnet har funnits i minst 300 år, men kopplingen mellan Piäddegården i Agerum (som var en av 5-6 gårdar under Ryedals säteri) och Piäddegården i Lörby har jag inte hittat, än mindre hur det hamnade i Lörby.

” Namnet” kom kanske till Lörby med Per Larsson 1787 hustru Sissa Larsdotter. Hon var född i Agerum, men härstammade från Gössagården… så egentligen borde jag kanske vara en Göss och inte en Piädd!

——————————–

Nåväl, tillbaka till min trassling och våra gemensamma anor 🙂 …

Gisel och Bodil gifte sig mest sannolikt 1730. Han var då 19 år och hon bara sexton, och i augusti 1731 föddes deras första barn Thomas. Thomas kom att få åtminstone tio syskon… där den yngsta var trettio år yngre än honom själv, och född 1761…

dna-kusin

Bodil är född 1714 i Värhult i Gammalstorp, men uppvuxen i Kulla – också Gammaltorps sn – … och är mest troligt ensambarn, även om det kan finnas halvsyskon.

Gisel är född… ja, när och var? Jag har inte hittat hans födelsenotis i varken Gammalstorp eller någon angränsande socken… med mest troligt är han född 1711 – om man räknat från dödsdatumet -, och då kollapsade kyrkbokföringen i Gammalstorps sn… på grund av att pestepidemin slog hårt.

Mycket talar dock för att han är son till Berta Josepsdotter från Kyllinge… om man utgår från vilka som var gudmödrar / faddrar till hans barn.

Berta gifte sig 1703 med en änkling vid namn Gisel Thomasson från Leingaryd. Paret får en son – Bengt – född i Leingaryd första maj 1712… och det är enda livstecknet från hennes make.

Gisels förmodade fader heter då Gisel Thomasson… och han har dessutom kanske en trolig bror som heter Lars Thomasson i Värhult (åtminstone när man ser på vilka namn Lars gav sina barn), kanske tillhör även Per Thomasson i Värhult samma syskonskara (men det är mer tveksamt)… för året där på gifter sig änkan Berta Josepsdotter med Truls Svensson från Röan (Jämshög socken).

Detta par kom att bosatta sig i Kyllinge, och blev mellan 1714-1731 föräldrar till Sven, Joseph, Hanna, Sissa, Per och Hannes…

Truls Svensson & hustrun – tillika barnen Hans, Hanna, Sven och Per – är sedan flitiga dopvittnen hos Gisel & Bodil (vilket i min värld är en tydlig indikation att de är hans halvsyskon).

Gisel och Bodil hade tio barn – och förutom de förmodade halvsyskonen Trulsson – är dessa personer dopvittnen:  
Pehr Pehrsons hustru Birta i Räfvary
Ola Kiersta Mortensdotter i Kulla
Truls Tomas i Kylinge,  Elna Jonsdotter,
Per Ericksons hustru i Hässlehult, Jämsög socken
Helge Håkansson ibm etz. Sissa Svensdotter, min MM FF FF FF. Bodde en period på Värhult 1… och kan ju faktiskt vara skylldiga till den röda gumman.
Mårten Persons hustru i Eskemo,
Ola Svenson i Kyllinge etz.Olfve Larsdotter,

—————————————–

PS: Samma öknamn fick ättlingarna till Per och Olas broder Lars – som gifte sig och flyttade till Hosaby 1 1884 – … och ytterligare en Piäddegård var född.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, DNA-forskning, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Hosaby den 23 juni 1785. Rannsakning av Marnas fader… och syskon

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/04/28/hosaby-23-juni-1785-rannsakning-av-marnas-moder/

Frågades om även Marnas fader hade hört ryktet om att Marna skulle varit rådd med barn? Ja, visserligen – men Marna har studsigt nekat därtill -, men han hade sedan en tid därom både frågat och undersökt.

Frågades på vad sätt Marna sig förhållit sig då Jordegumman efterfrågade hennes tillstånd? Eftersom jordegumman varit ensam med Marna, så visste Hanna inte hur hon hade uppfört sig… mer än att jordegumman hade blivit underrättad om förlossningen och fått se barnet.

Därefter hade Hanna följde med henne till gp kyrkoherden Engeström natten mellan söndagen och måndagen och där – precis som  nu vid domstolen -, berättat vad hon skulle hava sig bekänt.

Till något annat yttrande kunde Hanna Larsdotter inte förmås, varför tingsrätten i anseende till de olikheter som finns emellan hennes och den anklagade Marnas Nilsdotters berättelser, anser det nödvändigt att höra dessa två personer emot varandra.

————– Marna inför rätten igen —————-

Marna ställdes nu åter inför rätten, och på efterfrågan medgav hon att det var på det sätt som modern givet vid handen. Hon hade efter långvarig påtryckning vid ett tillfälle medgivet att hon var havande… men när i tiden detta skett kunde hon inte uppge; sägandes att moderns yttrande i detta dels var tvivel utan att säga någonting, men för övrigt hade varken lägersmannen eller något annan blivit efterfrågat vid detta tillfälle.

Även som Marna nu igen – precis som sin moder – påstod att hon genast efter födseln burit barnet in i stugan till Hanna Larsdotter som åter igen bekräftade Marnas uppgift om att det sedan blivit nerlagt i en äska i de sistnämndas kista – … efter det av modern först blivit tvättat.
Nu säger hon att vid sin första berättelse om detta, inte rätteligen dragit sig denna händelse till minnes…

Däremot förblev båda – var för sig -, vid deras olika utsagor i de omständigheterna angående lögevattnet och navelsträngen förbindelse. Ty Marna påstod att den förra till detta tagit ut en gryta i köket och att navelsträngen INTE förrän i måndags – efter jordegummans föreskrift – tillknöts…

Hanna däremot… sade att vattnet togs uti en spann, och var så ljumt av solvärmen att hett vatten inte behövde tillblandas, samt att navelsträngen genast före tvättningen blev förbunden med en tråd – som låg i sykorgen -… dessa motsägelser går således INTE att försumma.

Slutligen anmärkte Hanna Larsdotter vid Marnas förnyade uppgift att hennes äldsta syster Kerstin redan 30 maj skulle blivit underrättad om Marnas barnsbörd… att sådant väl till äventyrs kan ha skett, men då skulle Hanna inte vetat något om det och av den orsak påstått att Kerstin inte förrän nu sista söndag meddelade syskonen, om de i frågan varmed händelsen fått kunskap.

Under detta förhör frågades vidare Hanna och Marna gemensamt, om den senare kommit och visat någon åkomma i huvudet, efter – vad hon berättat – fallet från höskullen, mot en i ladugolvet liggande sten?
Nej! Och det är inte sannolikt – i betraktande av den ansenliga höjd – från vilken Marna säger sig ha ramlat ner från och slagit huvudet mot en sten, och enligt hennes uppgift av slaget dånat… nu anmärktes det att det inte kunde skett på det sätt som Marna förklarat.

Frågas när uppsåtet att gräva ner fostret i kyrkogården skulle fullbordades? Samma afton som jordegumman kom förledna söndag var det tänkt att Marna skulle ha burit barnet till kyrkogården. Så det var påtänkt att det av henne skulle fullbordats i söndags… men det hindrades av jordegummans underökning.

Detta framställdes nu för Marna och Hanna som en besynnerlig slump… en slump som gjorde att deras förbrytelse kunde röjas. Marna syntes bli något rörd över påståendet, men Hanna uttalade sig med fräckhet:

”-Så går det alltid när olyckan är framme!”

 

————— Rannsakning av Marnas fader… —————-

Härefter kallades den anklagade Marna Nilsdotters fader … bonden Nils Nilsson – 61 år gammal – även han född i Håsaby, vilken försäkrade att han inte känt till Marnas havande tillstånd, förrän han för några månader sedan fick höra det utkomna ryktet.

I synnerhet sedan gp provincial mästaren Kjellman – såsom inspektor i Nils Nilssons grannskap – hade berättat att överste löjtnanten Gyllenpamp vid påsktiden tillsagt honom härom.

Nils ska då genast ha frågat Marna om ryktet vore grundat, och även sedermera flera gånger strängeligen försökt få klarhet i detta… men Marna hade blå nekat, och hade – precis som hennes moder – försökt övertyga Nils om Marnas oskuld.

Nu ser han med oro på att han av försiktighet låtit bli att låta besiktiga sin dotter av barnmorskan eller läkaren, men Nils Nilsson ska ingenting ha dolt, som till hans kunskap kommit.

Förövrigt besannade han vad hustrun och dottern berättat rörande honom och deras besök hos kyrkoherden Engeström när Nils anmält sitt hushåll till nattvardsgång, och fått befallning att jämte Marna inställa sig hos sin själasörjare, sägandes att han inte förrän nu i går sett det där barnet och för egen del inte vet huruvida Marna – eller hennes moders -berättelse om förloppet vid födsel är med sanning överensstämmande. Vilket han beklagade sig…  mindre kunna förmoda, än genom vilja kunna önska.

Hanna Larsdotter tillfrågades varför hon för sin man förtiget vad hon vetat om Marnas havavde tillstånd? Vartill Hanna svarade, att så länge Marna ännu var havande, var hon osäker på om utgången av denna händelse varit något att yppa… och när sedan dottern blev förlöst på det sätt som förut berättats tyckte hon det var onödigt att bedröva fadern med att underrätta honom härom, så vida ingenting därigenom kunnat hjälpt… men Hanna hade önskat att vad som hände aldrig skulle blivit känt.

Eftersom den anklagade Marnas fader härmed bestämde att alla vidare upplysningar ska vinnas, så blir också de övriga syskonen förhörda.

Pigan Kerstin 32*, jämte drängarna Per 25* och Nils 22* år gamla, förklarade – då de hördes var för sig -, att de inte haft ringaste kunskap om vad som tilldragit sig med Marna, allra helst då alla varit borta den dag barnsbörden ska ha skett…

… och deras syster – som med anledning av rykte som gått -, hade frågat henne om hon var havande… vilket bröderna inte skola ha fått veta förrän nu i söndags afton när jordegumman varit i huset.

Däremot erkände pigan Kerstin att Marna redan i måndags för 3 veckor sedan berättade och på liknande sätt, som nu vid domstolen beskrivit sin barnsbörd för henne, utan att de talat något vidare om detta … och att hon – Kerstin – hade vägrat att se barnet ända till i söndags då det visades för jordegumman.

Kerstin sa att modern hade vetat att Marna berättat om sin förlossning för henne, men härtill nekade nu åter hustru Hanna… precis som hon gjort förut.

Slutligen hördes även Marnas yngre syster Karin, 9 år gammal… men av hennes utsaga kunde inte något slutas, helst sedan hon varit borta när födseln skulle skett.
På tillfrågan förklarade hon sig väl ha märkt att Marna stundom hade klagat i flera månader och sett dålig ut, men Karin har inte kunnat förstå vad som felat henne eller vad som hänt.

———————————–

Tinget sökte här – förutom genom åtskilliga frågor till de nu hörda personerna -, hitta fler upplysningar rörande de omständigheter som yppats i denna rannsakning… men något sådant kunde inte utrönas som förtjänade att bli antecknat… med undertagande av att Marnas föräldrar och syskon gemensamt intygade att hon hade varit vid god hälsa ända tills dess hennes havande tillstånd började medföra vanlig opasslighet.

Det lades sedan fram för den anklagade Marna Nilsdotter att hon kanske mot bättre vett påstått att barnet utan liv blivit framfött… men hon upprepade sin berättelse och påstod sig ha varit säker, fastän hon inte skulle velat yppa något sådant i fruktan att därmed öka på de misstankarna som emot henne uppkommit.

Fortsättning följer…

* Kerstin riktiga ålder var snarare 34 år, Per var 28 och Nils 22 år. Karin var 16 år gammal… enligt födelseboken.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Vecka 18… dropp in röntgen i Karlshamn

Vänster ben är nu 48 cm i omkrets… medan höger ben fortfarande är 51. Ge mig en anledning till att även vänster ben verkar krympa nu…

Trampar nu 3200 varv (uppdelat i 800 varv x 4) x två varje dag, morgon och kväll.

—————————————–

Å så är höger knä röntgat… där jag trodde / misstänkte / HOPPADES att obehaget i ett 8 x 4 cm stort område nedanför knäskålen berodde på att tråden – som sattes in i samband med att knäsenan opererades 2014… efter att den brustit – drabbats av utmattningssyndrom och gått sönder.

”Sedan föregående undersökning 2014-10-28 har cerklaget (=tråden) brustit på tre ställen, dels mitt på vardera långsida och dels uppe vid själva knuten. Patellan (= knäskålen) har glidit upp och vilar nu vid sträckt knä med nedre hälften mot övre delen av femurprotesen (femur = lårbenet).”

”Metallvirveln” ligger precis framför knäskålen… där man har mjukdelar som skyddar, och kan ge besvär. Om jag önskar bli av med den så ska jag kontakta ortopedmottagningen, för det är inte nödvändigt att ta bort den…

——————————-

Jo, det är nödvändigt som jag ser det. Jag har ett område som är ungefär 8 centimeter brett och 4 centimeter högt nedanför knäet som svider nästan konstant. Dessutom känns det som om någon repar med en nål där när jag belastar benet…

Ska jag spekulera lite, så är kanske detta även anledningen till att jag har ont i baksidan på låret… likaså till att jag INTE kan sträcka benet rakt, hur mycket jag än försöker. Kanske är det oxå anledningen till att knäet viker sig utan förvarning…

PS: Vänster knä tror jag mig nu kunna sträcka rakt UTAN att låta det ta en extra sväng utåt.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vecka 17…

Vänster ben är fortfarande 49 cm i omkrets… medan höger ben är 51. Vad jag än hade förväntat mig så var det inte att höger ben skulle blivit två centimeter smalare denna veckan…

Trampar nu 2800 varv (uppdelat i 700 varv x 4) x två varje dag, morgon och kväll.

Med 3×2 pauser tar dessa totalt 5600 varv nästan två timme att göra, men den effektiva ”tramptiden” är väl bara en timme och tjugo minuter… ungefär.

Jag kan numer sätta mig ner enligt konstens alla regler UTAN att tänka på vad jag gör… men stabiliteten i knäet lämnar dock en del att önska.
Jag har tex 10-15 graders översträck i BÅDA knäna (men det är ju ingenting att gnälla över om man jämför med Zlatans knä)…

knäzlatan

… och saknar ungefär tio grader till full sträckning aktivt på båda benen.

Passivt finns däremot sträckningen där… likaså kan jag hålla vänster ben rakt om jag sträcker det från liggande, så förhoppningsvis löser det sig. Detta faktum försöker jag nu överlista på vänster knå, UTAN att låta det gå i en båge utåt när jag sträcker det…

——————————-

Värre är det med höger knä – som är mitt starka ben, och det jag levt på de senaste tre åren – … som jag inte ens kan hålla rakt när jag lyfter det rakt från liggande, utan det ”rasar” 10-15 grader direkt.

Trots att det är i detta ben jag har styrkan, så är knäet mycket opålitligt och viker sig utan förvarning alldeles för ofta…

—————————————

Sent omsider har jag fått tummarna ur och beställt resa till Karlshamn och dropp in röntgen på det i nästa vecka… kanske kan det bero på att metalltråden som knäsena lagades med för snart tre år sedan brustit.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hosaby 23 juni 1785. Rannsakning av Marnas moder…

Fortsättning på https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/04/23/hosaby-23-juni-1785-sa-vad-som-hant-matte-for-alltid-vara-dolt/

————————————

Marnas moder hade funnit barnet vackert och fullt friskt, men sa också när hon fick frågan att hon inte kunde veta huruvida det varit fullgånget eller ej, men alldeles dött var det, försäkrade Hanna…… när hon mottog det. Hanna hade dock inte tvivlat på sin dotter uppgifter: barnet  hade varit dödfött.

Modern – tillika hustrun Hanna – sa också att innan barnet blev tvättat, blev navelsträngen tillbunden av henne med en tråd, som hon tog ut ur sykorgen på en häll i stugan.

”De vid besiktningen upptäckta åkommorna eller våldsamma tecknen på barnets hals – som Hanna Larsdotter nu underrättades om -, skola ingalunda varit synliga då hon granskade detsamma… utan tvärtom hade barnet haft ett mycket friskt utseende, enligt Hannas omdöme”.

Hon påstod slutligen att Marna – sedan hennes barn var rentvättat – själv tagit det från henne och ensam burit det till kistan där barnet skulle blivit löst nerlagt, allenast omsvept med ett linne kläde…
… och först för undersökningen skull – som Marna berättat skedde sistledna söndag, och stöddes av socknens jordegumma -, blev det omflyttat och lagt uti en äska.

Detta säger sig Hanna Larsdotter för övrigt inte ha någon del i… varken att hon på något sätt själv skulle burit hand på Marnas foster, eller att hon skulle ha något med omständigheterna kring barnets dödssätt… eller det emot hennes dotter angivna brottet.

Efter denna berättelse frågades hustru Hanna: om hennes dotter varit mycket tjock innan barnet framföddes? Varpå hon svarades nej.
Inte ovanligt tjock, men så skulle dottern Marnas utseende i synnerhet emot slutet givet vid handen, att hon varit havande.

Frågades när det av Hanna omtalade ryktet först började gå? Redan vid Kyndelsmässan – 2 februari – sa ryktet det att Marna skulle vara havande.

Frågades vem som först kommit med detta rykte? Sådant mindes inte Hanna, men åtskilliga av Byns folk ska ha sagt det sinsemellan.

Frågades varför Hanna Larsdotter – nu när ryktet tidigt utkommit om Marnas havande tillstånd -, inte frågat dottern om detta förrän för fem eller sex veckor sedan? Därför att Hanna inte velat tro på ryktet!

Sedan skull hon flera gånger ha frågat Marna, men inte förrän nu vid berörd tillfälle fått sin dotter att erkänna att hon var rådd med barn…

Frågas vem Marna uppgivet såsom lägersman? Hanna har inte frågat henne om det. Och om hon hade gjort det; Skulle hon i så fall talat om sådant för sin mor?

Frågas om Hanna hade berättat för någon att hennes dotter var havande eller om hon på något sätt försökt förhindra att hon i enslighet skulle framföda sitt foster? Nej! Hon har inte berättat för någon vad hon visste om Marna.

Inte heller hade hon gjort något för att förhindra att födseln skulle ske i lönndom, eftersom hon inte visste att dotterns förlossningstid var så  nära för handen som utgången visade.

Frågades om Marna bett sin mor tiga om hennes tillstånd då hon gått hemmavid, eller på något annat sätt låtit henne förstå sitt uppsåt att vilja dölja det?
Ja! Marna har både bett Hanna tiga, och dessutom vid alla tillfällen försökt dölja och förneka sitt havande tillstånd.

Frågades om Hanna inte av detta uppförande fattat misstankar mot sin dotter om att hon kunde ha något ont uppsåt mot fostrets liv? Vartill Hanna med sinnlighet svarade: att hon inte vetat vad som kunde tänkas ske, och att hon lämnat påföljden till Marna själv.

Marna – som enligt moderns utlåtelse – ej varit något barn försummat i övrigt.

Hanna Larsdotter tillsades härvid på sinnligt sätt, att det varit hennes skyldighet – såsom moder -, att upptäcka Marnas tillstånd och noga försöka förekomma att inte barnet i enslighet eller lönndom blev framfött… på det ej mindre själva barnamordet än att själ till misstankar härom, genom des utvägen måtte blivit.

Detta påstående lyssnade Hanna på utan att röra en min, sägande att dels hade hon inte förstått detta, och dels menade hon att Marna själv får svara för sitt brott… därav att hon inte kan om något sådant övertygas.

Här gjorde Hanna Larsdotter samma föreställning som Marna – i anseende om tiden, då barnet skulle blivit fött -, genom bådas samstämmiga uppgifter… men i denna omständighet – tillika berättelsen – inte syntes med sanningen kunna överensstämmande?

Men hon påstod likafullt oförändrat, att Marna redan för 3 veckor sedan – eller måndagen den 30 maj – hade visat henne sitt nyss framfödda barn.

Frågas om Marna klagat sig över barnvärkar den dagen hon blev förlöst?
Visst sade Marna att hon var sjuk och hade ont, men om hon beskrivit hur – varuti dessa plågor beståntt, eller befarat att födslovåndan då varit för handen – , sådant förklarade Hanna sig nu inte komma ihåg.

Frågades hur länge Marna varit ute då födseln påstods ha skett? En timme eller något längre.

Frågades om Marna under förlossningen skrikit eller begärt hjälp? Nej, åtminstone inte som Hanna hört.

Härvid anmärktes dels på hur föga sannolikt detta förhållande skulle kunde vara, dels att fler omständigheter dessutom TYCKS GÖRA HANNA MISSTÄNKT för att ha bistått sin dotter under förlossningen, och till och med hjälpt till – och rått till – med den ogärning som befaras vara begången… allra helst sedan barnet varit fött med liv (som besiktningen kommit fram till).

Men inte desto mindre höll Hanna Larsdotter fast vid sin förra berättelse, och påstod att varesig barnet blivit framfött levande eller dött… så hade hon varit frånvarande vid dess födsel.

Hon kunde därför inte veta något därom, men hon hade varken sett till någon brottslighet eller instiftan till det uppgivet mordet – eller haft kunskap om de angivna omständigheterna -, som kunde tjäna till upplysning vid den pågående rannsakning, ävensom hon intygade att inga fler var hemma i huset på den berörda dagen. Bara allenas Marna och modern…

Frågades om Hanna kunnat märka på Marnas utseende att hon haft sin barnsbörd? Nej. Marna hade visserligen haft mycket svårighet med att gå när hon kom in i stugan– och även jämrat sig mycket -, men någon ovanlig olägenhet hade Marna inte haft… vad hon mindes, utan genast den följande dagen gått på arbete.

Frågades om blod synts på det ställe i ladan där Marna berättat att hon blivit förlöst, eller någon annan omständighet setts som styrkte hennes berättelse i denna …? Eftersom modern inte tvivlat på sanningen i Marna uppgifter, så hade hon inte undersökt saken vidare… eller sett något blod efter henne i ladan.

Frågas om Hanna inte beklagat sig för sin man, och med honom haft överläggningar, när deras dotters havande tillstånd blev känt för henne?
Nej, och ej heller skulle mannen vetat något därom, förrän sistledna söndag… då Marna kort före jordegumman kom, talade med modern i tysthet angående fostrets nergrävande i kyrkogården.

Fadern – som var inne i stugan skulle oförmärkt nekats höra – … varpå så väl Hanna som Marna själv alltsammans tänkt ut detta, även som Hannas hemmavarande barn samma afton skola fått samma underrättads sedan Jordegummans undersökmimg var förbi…

… men att den äldsta dottern Kerstin skulle på sätt Marna tidigare berättade, redan om aftonen den dagen barnbörden skett, blivit tillsagd härom… vilket Hanna Larsdotter inte medger.

Frågades om Hanna rått sin dotter att gräva ner sitt fostret i kyrkgården och varför hon i så fall gjort det? Sedan barnet var dött, så hade hon rekommenderat denna åtgärd i likhet med vad som vara brukligt med missfall… och foster, för vilket hon inte kunna medföra något ansvar.

Fortsättning följer…

————————————-

Synonymer till sinnlig… kroppslig, världslig, materiellt, köttslig. MAO något som uppfattas med sinnena…

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Marna..., Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | 2 kommentarer

Hosaby 23 juni 1785. ”- Så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…”

Detta är den åttonde delen om Marna och hennes flickebarn… och fortsättningen på:

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/22/hosaby-23-juni-1785-rannsakningen-av-marna-fortsatter/

————————————-

Den anklagade Marna Nilsdotter frågades om VAD hon trodde hade gett gs kyrkoherde Engeström anledning till samtalet med Marna och hennes fader?
Varpå hon svarade, att han – gp kyrkoherden – åberopade att ett påstående emot Marna som påstod att hon skulle vara med foster hade anmälts hos honom, och dels på grund av Marnas utseende… och då i synnerhet hennes något svullna benen.

Något som vid denna tiden besvärade henne, och som sades kunna bero på att hon voro i havande tillstånd… vilket senare Marna anmärkt på, och berättade att hon i flera år haft svullna ben.

Frågades tillika om HON visste att sådant antingen vara rosen eller början till vattensot?
Ja. Därmed hade Marna trott att kyrkoherden blivit bedragen och stillad, och hon hade blivit lugnad, även om olyckan hade tvinga henne till att tiga för sin själasörjare… så försäkrade dock Marna att hon inte desto mindre verkligen varit förlöst när detta samtal ägde rum om söndagen den 4de juni hos gp kyrkoherden Engeström.

Svullnaden i benen – som sådant medför – hade dock ännu inte fullkomligen efter födseln börjat lägga sig och försvinna.

Härvid påmindes Marna Nilsdotter om den sinnes författning, varmed hon gjort sig delaktig i den heliga nattvarden och frågades slutligen om vilket öde hon tänkt sig för sitt framfödda foster, om inte sanning genom undersökningen blivit upptäckt?
På detta svarade Marna…

”- Jag tänkte bära barnet till kyrkogården och gräva ner det där, så vad som hänt måtte för alltid vara dolt…”

… men på grund av uppkomna hinder hade det blivit uppskjutit intill dess undersökningen var ett faktum.

Frågas hur länge Marna haft uppsåtet att gräva ner sitt foster på kyrkogården?
Svar: Alltsedan hon började känna sig havande.

Med anledning av detta yttrande från Marna försökte Tingsrätten åter igen övertyga henne om deras stadgade beslut om att i lönndom vilja skilja sig från barnet, varesig det föddes med liv eller inte.

Detta måste ju varit orsaken till varför Marna med så mycket omsorg döljt sitt havande tillstånd och vid födseln sökt enslighet… men något sådant vill den anklagade Marna Nilsdotter inte kännas vid, utan förklarade att hon endast velat bära barnet till kyrkogården i den händelse att det skulle födas dött.

Hon skulle ingalunda haft i sinnet att göra det samma någon skada, så sant efter hennes egen utlåtelse… om det bara varit fött med liv.

Frågas om något rått Marna att ställe sitt barn till kyrkogården?
Svar: Sedan barnet varit dödfött, så hade Marnas moder tillstyrkt att det i hemlighet skulle grävas ner vid kyrkan, sägandes att det vid liknande tillfällen var det vanligt att man avlämna barnet i bänk.

Detta förfarande kunde nu inte den anklagade Marna Nilsdotter genom frågor svara på, varför frågan gick vidare till de övriga till rannsakningen kallade personerna,

———- rannsakning av kallade personer ————

Först inställde sig Marnas moder, hustru Hanna Larsdotter – femtioåtta år gammal, och född i Håsaby -, hög till växten, med starka lemmar och magert ansikte… berättandes att hon varit gift i 35 år med sin ännu levande man Nils Nilsson.

I detta äktenskap hade hon fött nio barn – varav allenast fem leva, och som alla fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Marna är den andra i ordningen (f. 1754-09-09)…

… och på tillfrågan uppmanades hon att berätta om sin dotter, som straxt efter sistledna Mikalitid kommit hem från sin tjänst på Skönabäcks gård  – om vilket inget kunde anmärkas, för hon hade alltid uppfört sig väl, så vida Hanna visste -, och skulle varit rådd med barn.

Inte hade hon hellre av modern Hanna blivit misstänkt för att vara med foster, förrän kyrkoherden vid Kyndelsmäss i vintras påstod så… men sedan hade han åtskilliga gånger tilltalat Hanna i detta ämne, och hon hade av den anledning frågat Marna om något felades henne.

Men Marna hade inte sagt något. Det var först för ungefär fem eller sex veckor sedan som hon frågat dottern om hon var havande, vilket Marna då erkände.
Därefter hade de inte pratat mer om saken – varken vid det tillfället eller senare – … ända tills Marna måndagen den 30 sista maj vid klockan halv fem på eftermiddagen kommit in i stugan – efter att ha varit ute en stund – där modern satt och spann.

”Hon bar då sitt barn – som nyss var fött – i särken framför sig, tillika med efterbörden och mycket blod som därmed följt med.”

Marna hade berättade att hon ramlat ner från höskullen i ladan, och därefter fött sitt foster dött. Hon hade tagit upp det för att visa modern, och skall enligt den senare visat mycket oro och gruvelse över sitt barn.

Därefter hade Hanna gjort på vanligt sätt med fostret. Hon berättat att hon hade tagit det så kallade löge (=tvätt) vattnet – ur en vattenspann i köket – till en kittel, och tvättat barnet rent.
Hon hade funnit barnet vackert och fullt friskt, men sa också när hon fick frågan att hon inte kunde veta huruvida det varit fullgånget eller ej, men alldeles dött var det, försäkrade Hanna…

Fortsättning följer…

————————————————————

Kyndelsmässodagen avslutar jultiden på kyrkoåret, och infaller på en söndag mellan den 2-8 februari… om det inte råkar vara fastlagssöndagen då, för då är det föregående söndag. Har firats i Sverige sedan 1772…

Mikaelidagen är en kyrklig högtid till ärkeängelns Mikaelis ära. I bondesamhället var det en av de viktigaste högtiderna, åtminstone fram till 1800-talet. Den hade betydelse som markering av skiftet mellan sommarhalvår och vinterhalvår… vilket styrde arbetet. Skörden skulle nu vara bärgad och djuren skulle tas hem från betet…

—————– tidigare delar ——————–

https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/04/12/hasaby-varen-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/04/18/hasaby-20-juni-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/02/18/obduktion-anno-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/12/hosaby-23-juni-1785/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/15/hasaby-23-juni-1785-marnas-berattelse/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/19/hasaby-den-23-juni-1785-rannsakning-av-marna/
https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/07/22/hosaby-23-juni-1785-rannsakningen-av-marna-fortsatter/

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt | 3 kommentarer