Råkärret… vägen mellan Lörby och Mjällby

Råkärret… till och med namnet känns ogästvänligt och kallt, och kallt var det – råkallt! – att cykla hem till Lörby i beckmörker med mörkemassen och lodjuren flåsande i nacken.

Några lodjur, mördare eller vargar såg jag visserligen aldrig till (fattas bara… det var ju svartare än i en säck), – även om den äldre generationen påstod att de fanns där -, och mörkemassen?

Tja, honom såg jag inte heller… men varenda cell i min kropp kände av hans närhet när jag tvingades vara ute efter mörkrets inbrott. En närhet som jag till och med kände av inne i byn… men det var ingenting – absolut ingenting – emot skräcken över att behöva cykla ensam genom Råkärret.

Det innebar en två kilometer lång sträcka utan vare sig bebyggelse eller någon form av gatlyktor över vindpinade åkrar… ackompanjerat av mystiska oidentifierade ljud, sus och prassel. Lägg där till däckens vinande mot asfalten – när jag stod upp och trampade för livet i kolmörkret – i den fladdrande ljuskägla som dynamon ändå gav…

Jag är tämligen säker på att jag inte var ensam om att cykla som en dåre genom Råkärret på 1970-talet… och det var sannerligen inget nytt fenomen heller. Carlshamns Allehanda publicerade ”Brev från Mjällby” den 1 februari 1882.

————- Bref från Mjellby ————–

Dunkla och hemska rykten äro i omlopp hos befolkningen härstädes rörande en våldsbragd… som någon mörk kväll under sistliden helg skall hava blivit begången mot en flicka under hennes färd på stora vägen mellan Mjällby och Lörby byar, i det sk Råkärret.

Ryktet påstår att flickan – som lär vara av omk. 20 års ålder – , blivit i Råkärret överfallen av tvenne (somliga säga: trenne) ynglingar… vilka, då de med anledning av flickans verksamma motstånd och då vägfarande hördes nalkas, icke finge tid och tillfälle att verkställa sitt mörka dåd, skuffade henne ned i en vid sidan av vägen befintlig, med vatten fylld grop, varur hon dock lyckades rädda sig och komma hem.

Om detta rykte är sanning eller dikt, därtill vill och kan ej brevskrivaren gå i borgen… så mycket mindre som fadern till den nämnda flickan, åtminstone för somliga påstått att det är ingen sanning, för så vitt det beträffar någon av hans döttrar… men åter andra påstå att fadern lär hava yttrat, att hade han kunnat lett saken i bevis, så skulle nog allmänheten fått säkert reda på förhållandet, men då detta icke låter sig göras vill han helst att den försvinner i glömska.

Det är också naturligt, att han – såväl som var och en -, fruktar att nämna namnet på de förmodade nidingarna… ty övermodet hos vår bygds ynglingar är numera så stort, att den som yttrar något dåligt om dem – vare sig det är rätt eller orätt -, löper fara att bli utsatt för den infernaligaste hämnd vid gynnande tillfälle.

Mannen i fråga lär en gång fått erfara något dylikt – tillfogad honom av en person -… om vilken han sanningsenligt yttrat något ofördelaktigt och vars namn han icke våga nämna av fruktan att ännu mera reta övermodet hos den övermodigaste bland de övermodiga.

———————-

Apropå Råkärret, så har detta en egen historia vars allmännaste drag ligga inom det hemskas och det råas område.

Stället är nu mera icke ett kärr – som namnet antyder -, utan i stället uppodlade, fruktbara åkerfällt på ömse sidor om allmänna sockenvägen mellan byarna Lörby och Mjällby.

Den över åkerfälten betydligt upphöjda vägen som går genom det sk Råkärret är på sidorna bevuxen med buskskog, vilken fordom var mycket större och tätare än nu… och som då också lär hava varit ett passande tillhåll och gömsle för personer som mera älskade mörkret än ljuset, och vars gärningar icke tålde att utsättas för strålarna av vare sig naturens eller andens sol.

Vad själva namnet beträffar… så kan man – med anledning av de vidskepliga sägner som ännu äro och fordom hava varit mycket mera gängse bland bygdens befolkning -, antaga att namnet härleder sig från substantivet ”rå”, för så vitt man därmed förstår eller menar sådana diktade väsen som ”sjörå”, ”skogsrå” osv… ty om dylika ”uppenbarelser” därstädes veta de gamle mycket att berätta.

Så tex berättar ännu levande personer att vägfarare på nämnda farled ofta kommit ut för dylika väsen; och hava väl inkörda och dygdiga hästar som plötsligt stannat och under långa stunder varken på ett eller annat sätt kunnat förmås att fortsätta,

Stundom hava ”gastar” hängt sig bakpå vagnen… vilket vållat en så stor tyngd i fordonet, att de mest välfödda och starka dragare icke förmått få åkdonet ur stället.
I en sådan obehaglig ställning hava resenärerna under förskräckelse och rysning måst uthärda hela timmar, endast genom ett flitigt upprepande av ”fader vår”… som till sist även måst ”läsas bakfram om det skulle hava någon verkan”, äntligen befriats ur sin obehagliga benägenhet.

I närvarande tid må kärret – eller rättare sagt stället – gärna få heta ”Råkärret” med adjektivet ”rå” till stamord, ty många om den största råhet vittnade handlingar hava där blivit begångna. 

———————-

Den hemskaste som i vår tid anknyter sig till denna plats tilldrog sig för just inte så många år sedan.

Om jag icke missminner mig, har händelsen passerat i början av, eller och strax före senaste decenniet.

Man fann nämligen då en natt… en till Sölvesborgs landsförsamling hörande flicka
– mjölnardotter -, som i något ärende hade åkande färdats till och från Lörby liggande död på eller vid vägen i Råkärret.

Hästarna hade fortsatt sin färd och flickan låg där död då folk påträffade henne. Ingen hade hört och ingen hade sett eller visste att berätta något trovärdigt om förloppet rörande denna mystiska händelse. Man tänkte till att börja med att hästarna skenat – varvid flickan ljutit döden -… men åtskillig i den dödas ställning, då hon påträffades, motsade denna förmodan.

Snart utbredde sig de förfärligaste och hemskaste rykten rörande omförmälda händelse. Om de vore sanna, vet ej berättaren; men personer finns som påstår att en – några år därefter avliden – ”ångerfull syndare” på sin dödsbädd upptäckt, att han varit den som vållat flickans död.

———————

Inom naturhistoriskt område äger Råkärret den egenheten… att där ofta under nattens tystnad, höres underliga ljud och ofta synes där elektriskt lysande irrsken som i nattens mörker fara av och an över åkrarna och fälten.

Den, inom vetenskapen något hemmastadde… finner detta helt naturligt; men den inom vidskepelsens och vantrons skrankor ännu stående vandraren – som på sin väg genom ”kärret” om natten, upptäcker dessa små elektriska ljusfenomener och ljud -… ser och hör däri med bävan ”fridlösa andar” som ”icke fick ro i sin grav”, utan äro dömda att på detta sätt irra över och omkring de platser och ställen som bevittnat skuggsidorna av deras livs förgångna handlingar.

I slutet av 1980-talet byggdes det en cykelbana genom Råkärret. Jättebra… men det var fortfarande lika kolmörkt att gå / cykla där. Dessutom ligger den på sina ställe nästan en meter högre än den omgivande åkermarken…

Jag gick ofta på den i mörkret – man såg inte ens handen framför sig – med hunden. Han  pendlade från den ena sidan till den andra av cykelbanan, så jag utgick ifrån att OM jag bara höll mig mitt bakom honom så riskerade jag inte att kliva rakt ut i tomma intet.

Mörkret i sig skrämde mig inte längre… för jag visste att jag hade ett odjur i kopplet. Frågan var bara om jag skulle lyckats hindra honom från att äta upp eventuella ”mörkemassar”… om vi mötte någon.

Annonser
Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Väckelsemöte och brandsprutor anno 1884…

Bref från Mjällby till Carlshamns Allehanda…

————————–

Denna insändare var publicerad i Karlshamns Allehanda 23 februari 1884. Vem skribenten Pohl. är är obekant, men han är väl insatt i väckelsemöte – och var dessa inte får hållas -… likaså i den gårdsbrand som  natten den 13 februari drabbade Håkan Olsson och Bengta Andersdotter på Lörby 5 (och det är ett synnerligen obehaglig scenarium han beskriver), och vad Lörbyborna bör göra för att det inte ska hända igen.

lörbyby14

————————–

”Det torde förlåtas mig, att jag åter nämner några ord om läseriet; det skall mer än vanlig förmåga till att kunna tiga, då man ser det ena skådespelet vämjeligare än det andra uppföras.
Framförallt är det fiskelägena, som utgör skådeplats för dessa sorglustiga uppträden. Så som exempel på hur det tillgår vid dessa ”sammankomster”, som alla äro varandra lika, skall jag försöka att, fastän i matta ord, skildra en dylik…

Sedan skolsalen, till vilken de med en nödlögn berett sig tillträde, blivit fullproppade av stojande och skrattande ungdom, pratande gubbar och andäktigt suckande gummor anländer ”herden”, följd av en skara ”omvända”, på vilkas skiftande anleten och stirrande ögon man tydligt kan läsa överretningens och fanatismens kännetecken, och intager sin plats framför den blandade hopen. De ”omvända” följa honom längst fram, där de intaga sina platser, skilda från ”världens barn”.

Nu börjar ”föredraget” med ett tack till ”den söte, rare, snälle Herre Jesus”, för de stora ting, han låter utföras genom denne ”sin tjänare” och för det att denna lilla hop, som är församlade kring samme ”tjänare”, ej längre är som ”andra människor”, varefter följer en skildring över det pinorum, som väntar alla dem, ”vilka i afton ej låter sig frälsas”… så klar och detaljerad, att man frestas tro att talaren vara barn på stället, samt en lika sinlig framställning om den härlighet, som väntar dem, som låter sig ”omvändas”.

Under ”talets” gång blandas gråt och klagorop från somliga med skratt och skoj från andra, som gått dit blott för att skaffa sig ett frispektakel.

Då föredraget är slut, börjar den egentliga ”frälsningen”; herden ”frågar vilka som i afton vilja hava sina synder förlåtna” och uppmana dem giva det tillkänna genom att sträcka upp händerna samt stanna kvar.

Några förgråtna kvinnor sträcker upp de knotiga händerna och bönfalla under snyftningar om att han ville borttaga deras syndabörda. Allt folket har stannat kvar, nyfiket att få se hur det går till att driva ut den ”gamle Adam”.
Uppmanade av ”herden” falla nu alla frälsningskandidaterna på knä och utgjuta sig i höga jämmerrop, i vilka även de ”omvända” deltaga, utbedjande att de ”uppväckte” måtte bliva ”såsom de”.

Sedan extasen någorlunda lagt sig, förklaras de av ”aposteln” tillhöra den ”omvända” hopen. Härefter gör han en rond ner bland de ”oomvända” fruntimren, klappar de fagraste tärnorna på kinderna och frågar, om ej de ”små lammen också skulle vilja sälla sig till den frälsta skaran”.

Vilka de slutliga följderna av detta religiösa vanvett skola bliva, är ej lätt att förutse; dock hava de redan till en del börjat visa sig: så säges en kvinna på Hällevik hava blivit bragt i det tillstånd, att man vakta henne av fruktan för, att hon skall förkorta sitt liv.

Dessa komedier få visserligen ej uppföras i skolhusen, ty som i ett föregående brev är nämnt, måste de, som där vilja hålla föredrag, först skaffa sig tillstånd av Skolrådets Ordförande, men dels ligga fisklägena så avsides att någon egentlig kontroll ej kan utövas, och dels uppgiva de ”omvända” att de erhållit tillstånd, därvid hyllande den gamla jesuitiska satsen: ”ändamålet helgar medlen”

En petition har inlämnats till kyrkostämman, anhållande om, att vem det vara månde skulle få hålla andliga föredrag i skolhusen, men denna anhållan avslogs av Skolrådet, som på grund av folkskolestadgans 55§ förklarade, att Skolrådet är den myndighet, som har att pröva om skolsalarna må användas till annan än det med dem avsedda ändamålet.

——————— x ——————– x ——————–

Det allmänna spörsmålet, allt sedan eldsvådan timade i Lörby, är huru elden där utkommit.

Allmänt gissar man på, att mordbrand blivit anlagd. Flera undersökningar har hållits, men utan att leda till något resultat.

Något mystisk förefaller också gåtan, ty näppeligen skulle väl elden kunnat ligga fördold från klockan elva på aftonen – sista gången då husfolket var i ladugårdarna med eld -, till klockan halv fyra om morgonen.

En dagsverkare som gick förbi ladugårdarna klockan tre om morgonen märkte ingenting, icke ens kände någon röklukt. Det faller nästa av sig själv, att om elden blott till någon del då rasat i fähuset, skulle kreaturen på något sätt givit sin oro tillkänna.

Det var en hemsk syn att, då elden var släckt, se lämningarna efter de arma djuren.

Somliga lågo på sina platser med järnbindslen kring den nästan avbrända halsen, andra hade slitit sig lösa och lågo långt från sina spiltor; en häst hade letat sig väg till dörren och skulle säkerligen räddat sig själv, blott denna varit öppen.

En stor sugga, som fanns i den del av ladugården, som sist antändes, hade med säkerhet kunnat räddats, om någon av gårdsfolket – som visste var hon var -, hade släppt ut henne. Först då mangårdsbyggnaden som sist fattade eld, var nästan nerbränd, hörde man henne skrika, efter vad det säges, men då var det omöjligt att rädda henne.

En oxe, som, fastän illa bränd, kom ut, hade själv räddat sig genom att slita ut bindslet ur väggen och bräcka upp dörrarna, ty på annat sätt kan det ej förklaras, att han kom ut; ingen människa hade hjälpt honom.

Skulle det vara så att någon människa är orsak till denna fasansfulla händelse, bör man väl tycka att hennes hjärta – var det än av sten – skulle rörts, då hon såg de hemska följderna av sitt brott.

Lyckligt var att det rådde nästan vindstilla, ty annars hade det varit omöjligt att begränsa elden inom detta område, som nu härjades; då så mycket mer då nästan all brandredskap saknades.

Allt av detta slag som fanns i den nerbrända gården och som finnes annorstädes i byn, utgöres av några små handsprutor av koppar. Vad resultat som vinnes med dessa vid en härjande eldsvåda är ej svårt att inse; den lilla vattenmängd som av dem utkastas, förvandlas i hast till ånga, vilket i stället för att minska hettan ökar densamma.

Det måste betraktas som i högsta grad liknöjt, att man i en by så stor som Lörby en by räknande närmare 900 personer och där många utav husen ligga nästan sida vid sida, ej äger en ordentlig spruta. Faran för eldsolycka ökas därigenom, att nästan varje hus är täckt antingen med halm eller vass.

För byn finnes en gemensam kassa, i vilken medel för borthyrd jord och dylikt årligen inflyta. Om dessa för några år lades tillsammans borde man väl snart få den summa som erfordras för inköpande av en spruta utan att på något sätt behöva tynga folket härför, näppeligen kunde väl penningarna på något bättre sätt användas.

Det är dock att hoppas det vederbörande nu fått ögonen öppnade för denna viktiga sak, ty det heter med sanning: ”av skadan blir man vis.”

Pohl.

————————————-

PS: Om du vill läsa Pohl.s insändaren själv så finns den att hitta här: http://tidningar.kb.se/

PS 2: Lörby 5 i dag…

ö

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Testamenten, bärsärkar och Försiktige Anderssen…

”-Det var bättre förr!”… är en klyscha som används ganska ofta, men var det verkligen det? Döm själv…

Här följer några tidningsklipp från http://tidningar.kb.se/ … mellan åren 1879-1892. Samtliga rör Lörby i Sölvesborgs kommun, och till skillnad från https://gunvorpersson1.wordpress.com/2017/06/26/gamla-tidningar/ så handlar denna blogg INTE om eldsvådor.

Karlskrona Weckoblad 1879.12.16… anmärkningar mot Mjällby Sparbank.

ö

————————–

Karlskrona Weckoblad 1880.02.24… en förmögen åbo.
Den 22 januari 1880 dog Anders Henriksson på Lörby 6. Han var drygt 73 år gammal, ogift – men hade en fosterson som hette Nils Mattsson -… och hade sparat ihop en ansenlig förmögenhet.

En del donerades till saker som låg honom varmt om hjärtat – får man förmoda -… som fattigvård och skola.

ö

————————

Karlskrona Weckoblad 1881.01.04… bedrägeri.

ö

———————–

Karlskrona Weckoblad 1884.08.14… ”Försiktig Anderssen”.
Inhyse änkling från Mörrum… och han dog den 31 juli 1884, knappt 60 år gammal.

Dödsorsak var måttligt förtärande av brännvin. Avis till Pastors – Emb. i Mörrum 8/8 1884. Begraven i tysthet.

ö

… dessutom var det nya frimärken var på G oxå 🙂 .

ö

—————————————

Karlskrona Weckoblad 1884.05… aj aj aj!
Olyckshändelser med dödlig utgång var ganska vanliga vid stensprängning, tyvärr… men Ola hamnade INTE i den statistiken.

ö

———————-

1886.02 Karlskrona veckoblad… så kan det gå.
Han dog av hjärtförlamning den 8 februari 1886… då var han knappt 60 år gammal.

ö

————–

Karlshamns Weckoblad 1886.11.06… Andes Henrikssons testamente.

öö

———————-

Karlskrona Weckoblad 1887.06.1… konkurs!

öö

—————

Karlskrona Weckoblad 1888.08.18… han bodde på Lörby 1.

Sonen – som hette Per, f 16 april 1874 – drunknade den 10 augusti 1888. Hans föräldrar var Per Jönsson (död 1880), inhyse på Lörby 1 och 44-åriga Johanna…

ö

————————

 

Karlskrona Weckoblad 1886.08.15… tummen på rätt ställe.

ö

—————————

Karlskrona Weckoblad 1890.12.1… kvinnor kan.

öö

————————————-

Karlskrona Weckoblad 1892.02… ungdomsgäng.

öö

Detta kunde ske på grund av otrolig slapphet från de fega Lörby borna. Hade de haft mer samhörighet och livligare temperament, så hade de rest sig som en man mot dessa ”galgfåglar”. Hade de inte gått att straffa med hjälp av lagen… borde byborna gett dem stryk!

Undrar vad som hänt om en tidning uppmanat sina läsare att ta lagen i egna händer i dag?

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , | 3 kommentarer

Vecka 41… vem kan man lita på, del 2

Den 9de oktober var jag på vårdcentralen i Sölvesborg med anledning av den hälsodeklaration som arbetsterapeuten gav mig… och som en läkare måste fylla i inför ordination av en elektrisk ”rullstol”.

Det som läkaren skulle intyga var mitt adekvat omdöme och adekvat reaktionsförmåga. Adekvat hörsel, binokulär synskärpa, neglect eller synfältsbortfall… och medicinering som kan påverka trafiksäkerheten.

Eventuell missbrukarproblematik, epilepsi eller kramper, kognitiva nedsättningar, diagnos… samt medicinska och sociala motiv för ordinationen.

… summan av det är – enligt C på vårdcentralen – att jag har förutsättningarna för att kunna framföra ett eldriven färdmedel i trafiken. Dock får jag bara köra i gånghastighet… för enligt henne går dessa i 60 km i timmen!

Huga… trodde inte de gick så fort, men lovade att bara köra i ”gånghastighet”.

Detta skulle sedan skickas till Sölvesborgs kommun, arbetsterapeut TP…. ingen närmre adress än så, men jag skrev dit 294 00 Sölvesborg på eget bevåg.

Nu är intyget skickat och i POSTNORDs händer… måtte det komma fram.

———————————-

Dessutom ville försäkringskassan ha ett läkarutlåtande från C på vårdcentralen om huruvida hon trodde jag kommer att kunna jobba i framtiden. OM jag måste vara realistisk, så börjar jag tvivla på det…

Det skulle dessutom ställa stora krav på både hemtjänsten – och den framtida arbetsplatsen! – för att det skulle vara genomförbart…

————— 11 oktober —————

Kom så två gentlemän från hjälpmedelscentralen. Det första de talade om för mig var att det INTE är de som ställer in gåbord… utan det är arbetsterapeuten.

Ok… men han är inte inblandad i detta gåbord, utan det är kommunens sjukgymnast och det är hon som har skickat arbetsordern. Sannolikt hade de försökt nå henne innan de kom hit… för de talade om att hon var sjukskriven.

Jag når INTE ens riktigt runt handtagen på det ”gamla” gåbordet…
… vars handtag är smalare än på det nya.

Det hon ville att de skulle ställa in är saker som INTE går att ändra på. Tveksamt, men möjligen skulle det gå att beställa och specialtillverkade andra handtag… men det får jag i så fall ta med sjukgymnasten. Suck… funderar på fullt allvar att be henne skicka det nya gåbordet ditt pepparn växer!

——————————–

PS: I Kalla Fakta ”Monstret” uttalar sig Annica Rhodin – överläkare på smärtcentrum i Uppsala – rent allmänt om vem som har huvudansvaret för en patient.

Hon konstaterade att patientansvariga läkare finns ej längre – varken inom primärvården eller sjukhusvården -, vilket innebär att patienten oftast träffar olika vårdgivare. Resultatet av det blir att ev. vårdplan och uppföljning av den samma blir där efter… eftersom:

”-Det är alltid någon annans patient!”

Detta är inget nytt fenomen, påstår jag – som har ”valsat” runt i vården sedan 1971 -… men det har helt klart blivit värre.

Stroke och rehabiliteringsavdelning + specialistrehab i Karlshamn är nog det enda stället  som har haft en vårdplan för mig… akuten, vårdcentralen, reumatologen, ortopeden mfl kör sina egna race.

———————————————-

Vill påstå att samma sak gäller i äldreomsorgens värld… tyvärr. Den högra handen verkar inte veta vad den vänstra gör längre… vilket väl vecka 35 är ett bevis för.

Då utfördes mina 40 besök från hemtjänsten av 20 OLIKA personer… 

Publicerat i akvarium, Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Brittsommar…

… blev det i år, om än lite sent… men bättre sent än aldrig. 

IMG_0431 (3)

I litteraturen hittar man lite olika definitioner på vad Brittsommar innebär, men vanligtvis menar man varma och soliga dagar omkring Birgittadagen.

Bland kraven på en Brittsommar finns också att det dessförinnan ska ha varit minst en period med kyligt och höstlikt väder… vilket det väl egentligen har varit hela sommaren 2017.

——————– legend ——————–

En legend berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert  klimat här i Norden, att hon bad för oss. Herren ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag – dvs den 7 oktober, då hon blev helgonförklarad – ge oss några extra sommardagar. Dessa dagar kom att kallas Brittsommar.

——————- metrologi ——————-

Finns Brittsommar rent meteorlogiskt? För det första är det inte helt enkelt att definiera vad som är Brittsommar. Ska det hunnit bli höst först? Måste det vara 20 grader varmt… eller räcker det med sol och vindstilla? Hur som helst, så inträffar Brittsommaren – om det blir någon – en vecka in i oktober, typ…

Kikar man i SMHI:s gigantiska arkiv med statistik kan man ändå ana en viss tendens till att det förekommer ett par varma dagar i början av oktober…
https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/brittsommar-1.1506

———- skillnad på Brittsommar och Indiansommar ————

Ett mer utbrett uttryck är det som kallas Indiansommar, och som det även talas om utanför Sverige.

Skillnaden mellan Indian- och Brittsommar är att Indiansommaren INTE behöver inträffa på någon speciell dag. Man brukar dock säga att det ska ha varit höst innan den ”får” förekomma och helst ska även den första frostnatten ha inträffat…

IMG_0425Min vilda baksida…

Rönnsumaken har fått röda blad och ormbunkarna har gulnat… och mobilen visar 16c fastän det nästan är mörkt ute nu.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Sölvesborg..., Traditioner, Trädgård, Uncategorized, Väder / oväder, Växter | Märkt | Lämna en kommentar

Vecka 40… vem kan man lita på?

Måndag den 2 oktober… ringde Sölvesborgs kommuns arbetsterapeuten och meddelade att den nya rullstolen kommit (med handbroms, som hemtjänsten efterfrågat), och undrade om det passade att han kom med den dagen efter klockan tio… vilket passade utmärkt.

På måndagen fick jag också ett samtal… från hjälpmedelscentralens lager, som meddelade att gåbordet – med större hjul och handbroms – (som varit på G sedan i halva maj månad) hade kommit, och att de kunde leverera det på tisdagen mellan 11.00 och 13.00…

————– tisdagen den 3 oktober ————-

Arbetsterapeuten kom på utsatt tid… och det första han meddelade var att han missat att beställa förlängda ”pinnar” till bromsarna. Dessa ”pinnarna” är jätteviktiga för mig – för utan dem kan jag inte ”låsa” rullstolen – … och då blir det direkt farligt att försöka resa, respektive sätta sig i den.

Förlängt bromshandtag på rullstol… för handsvaga brukare.

Resultatet av det blev att han skickade en arbetsorder till hjälpmedelscentralen…

Under tiden han var här ringde kommunens sjukgymnast. Hon hade hört att jag fått gåbordet och ville komma på direkten för att ställa in det… men sanningen var ju att det INTE var levererat än. Det kom dock innan klockan ett – precis som det var utlovat -… så strax efter anlände sjukgymnasten.

———————————

Sjukgymnasten fick direkt ögonen på mitt ”gamla” gåbord… tar tag i det, och tror att det är DET som hon ska ställa in!

Det nya stod i ett angränsande rum, där den som levererade det ställde det…

… och ser ut så här (googel-bild).

Storleken på hjulen på gåborden är markant, och en annan skillnad är att bakhjulen på det nya är stela (det visste jag om) … vilket gör att det kräver en helt annan svängradie än det gamla (frågan är om jag ens kan vända med det i köket, sovrummet eller på toaletten… med andra ord känns det som det är enklare att förbli i rullstolen än att använda det).

Höjden ställdes in, men det faktum att jag knappt når fram till handtagen och bromsen med mina korta underarmar och små händer – när handtagen är ställda så nära som det bara går (vilket innebär att jag av samma anledning får två rörstumpar på två centimeter som petar in i revbenen… läs, brösten) – kunde hon inte göra något åt.

Lutningen på handtagen är säkert närmare 35 grader, men för att de ska passa mig bör de vara lodräta, typ… och sitta mycket närmre varandra än dessa gör. Detta kunde hjälpmedelscentralen fixa, så hon skulle skicka en arbetsorder till dem…

Jag berättade då att även arbetsterapeuten skickat en arbetsorder dit, och föreslog att de borde samordna detta på något sätt… så att hjälpmedelscentralen inte skulle behövde köra hit – handlar om nästan tio mil, enkel resa –  två gånger.

Gåbordet har som synes handbroms, men de är så hårda att jag inte kan använda dem… och sjukgymnasten konstaterade dessutom att den vänstra måste vara trasig, eftersom inte hon heller kunde låsa den!

————————————

Sen fick jag frågan HUR och NÄR jag hade tänkt använda det nya gåbordet… och jag berättade att jag hade tänkt att hemtjänsten hade kunnat gå en bit med mig nere på gatan i samband med den sociala aktiveringen (en timme i veckan) i somras. Inte för att jag orkat gå så många minuter, men i alla fall…

Sjukgymnasten erbjöds sig då att skriva en förändring på min sociala aktivering. I stället för en timme vid ett tillfälle skulle jag i stället få två halvtimmar vid olika tillfällen i veckan.
Detta ställde jag mig tveksam till… helst sedan det nya gåbordet – som det ser ut nu – INTE är kompertibelt med mig (dessutom skulle det ju skickas tillbaka i november, men det backade hon nu om… även om man inte får ha två gåbord utskrivna). Så jag bad henne vänta med det…

———————————–

Detta berättade jag sedan för en av alla i personal från hemtjänsten, och hon menade att det skulle jag absolut INTE gå med på. Den sociala aktiveringen är inte tänkt som träning… och delar man den i två halvtimmar lär jag aldrig mer hinna upp till varken kiosken eller Dollarstone.

Gåträningen – eller träning i största allmänhet – faller i stället under HSL. Okey… och vad är det? Det har jag aldrig hört talas om… men googel hade svar på det (borde det inte tillhöra antingen arbetsterapeuten eller sjukgymnasten att upplysa om det?)

————— HSL—————–

Att läsa följande text gör mig inte mindre förvirrad kan jag ärligt säga :/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso–och-sjukvardslag_sfs-2017-30

 

————— LÖF —————-

Fick ett brev från dem som meddelade att mitt knä var mycket komplicerat… så någon ersättning vara jag inte berättigad till. Trodde jag inte heller – med mitt flyt här i världen -… men det är lite surt att ett knäskålsbrott (som anses vara en ganska enkel skada) tre år och fyra operationer senare har förvandlats till ett komplicerat fall.

——————————

PS: Hjälpmedelscentralen fixade fram och monterade ”pinnar” till rullstolen på två dagar.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ärver man talang?

DNA träff 919… fick jag den 3 oktober 2017 med siffrorna 69 / 17 cM. Det är helt klart min bästa träff på ett tag – och den borde gå att klippa, tycker jag -, även om hen saknar träd.

Hen är försedd med en röd gumma, vilket indikerar att det är på min mammas sida… vilket stämmer, eftersom min mamma (ES) har träff med siffrorna 55 / 17 cM. Även mamma bror ÖS och min syster BP har träff, men med siffrorna 51 / 11 respektive 56 / 11 cM.

öHär någonstans bör kopplingen finnas…

Hen har ett googelvänligt namn – dvs inget patronymikon – … som hen delar med endast 35 personer till i Sverige, varav de flesta finns i Skåne och Småland.

Söker man på namnet på SDB 6 får man tio träffar. Den äldste är född på dagen 77 år före mig… i USA!!! Ett annat lite märkligt sammanträffande är att han har samma förnamn som min morfar…

Om man nu ser USA som EN ledtråd… så kan man misstänka Sissa Nilsdotter. Sissa tillhör Listersläkten, och där fanns många driftiga pionjärer… tex lämnade de första Mjällby sn redan på 1850-talet för att resa till Amerika.

Gener ärver man ju som bekant… men ärver man även olika talanger, tex musikalitet eller förmågan att rita och / eller måla också?

Är det så, kan även det peka på Sissa. Sonen Per-Emil var konstnär ”Han kunde allt… utom att försörja sig”. Min mormor Elin ritade karikatyrer… vilket inte jag kan, även om jag nog ritar bättre än medel Svensson.

hästar

Mina teckningar är dock ingenting – absolut ingenting! -… om man jämför med vad en av dessa totalt 36 personerna med detta efternamn kan prestera. Whooow… säger jag bara 🙂 .

——————————————-

Jag har mejlat vederbörande… om jag får svar kommer jag att avslöja hens initialer (om det är ok)…

PS: Jag har gått på fäderne här, men generna kan ju lika gärna komma från någon ingift…

Publicerat i Allmänt, Blekinge, DNA-forskning, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, tecknade hästar :-), Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vecka 39… något lurt på gång?

Sjätte sinnet säger mig att det är något på gång över mitt huvud nu, efter telefon kontakt med C på vårdcentralen den 25 september… med anledning av att min sjukskrivning går ut den siste september.

Jag har oxå en besöks tid där den 9 oktober – pga intyget jag behöver om huruvida jag kan anses vara kapabel att framföra ett elektriskt fortskaffningsmedel på egen hand i trafiken -… men C ville att jag skulle försöka tidigarelägga den tiden, eftersom ett sjukintyg ska vara inne innan den 28 oktober. Undrar just vem som begärt det intyget?

Försäkringskassan, Sölvesborgs kommun… eller någon helt annan? Vem vet… inte jag!

Höger knä… drygt tre veckor efter senaste ingreppet.

Det här är nog femte gången – tror jag… börjar bli svårt att hålla reda på alla operationer – som knäet har varit öppet på samma ställe. Hade jag vetat säkert att det var sista gången, så skulle jag satt en tatuering på det föreställande en 25-30 cm lång dragkedja… för så långt är hela ärret (även om det senaste bara är 12 cm) 😉 .

————————————-

Känner fortfarande inget av varken knäet eller baksidan av höger lår, och har börjat trampa så smått på trampcykeln igen… och blivit varse hur det kuggar över i ländryggen vid varje varv. Det gör inte ont, men frågan är hur ”nyttigt” detta trampande är för ryggen, för det handlar ju om 4000 överkuggningar varje gång?

Vid sk släpcykling kuggar det däremot inte, så nu gör jag det i stället. Sanningen är att tre minuter släpcykling ”tar” bra mycket mer än en hel timme på vanligt vis, och ger både puls och brännande muskler…

Kan oxå konstatera att jag kan göra högre bäckenlyft numer… när jag inte känner av baksidan av låret. Peppar peppar ta i trä!

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Akvarierummet… vecka 39

Efter allt slamsugande – inklusive vattenbyte – börjar det bli dags att se om diskoteket är beboeligt för annat än växter och snäckor, dvs fiskar… med andra ord var det dags att besöka en djuraffär 🙂 !

Jag har sådan tur att det finns en i Sölvesborg, nämligen Mackes zoo och att den dessutom ligger inom gångavstånd https://www.facebook.com/search/top/?q=mackes%20zoo%20och%20fritid%20ab .

IMG_0285 (2)

IMG_0286 (2)

IMG_0281 (2)

Vedlåda nummer två med ”spretved”… men det var inget där som så att säga sa klick. Ångrar dock att jag INTE tog ett foto på ett stort – säkert 50-60 cm långt trästycke – i den andra lådan… som vid närmare eftertank kanske hade varit möjligt att tråckla in bland befintliga trästycken i diskoteket.

IMG_0284 (3)

Gyppysar… ingår INTE i planen över framtida diskoteks invånare 🙂 .

I planen ingår att där ska simma ett stim på si så där trettio kilfläcksrasbora och ett tiotal panda garra så småningom… plus någon större – än så länge okänd – snäll ”solitär fisk”.

IMG_0283 (2)

IMG_0287 (3)

PS: Kanske inte en helt rullstolsvänlig affär, men de ställen i Sölvesborg som är det – förutom ICA, Schack Matt och Flora Perssons – är sällsynta… men fullt möjligt att besöka med hjälp som synes 🙂 .

—————————————–

014

I påsarna fanns tio kilfläcksrasboror och lika många kopparbarber (man ska aldrig säga aldrig) som nu är installerade i diskoteket. De förstnämnda leker ”belly up” på baksidan av växterna stup i kvarten… men att få en vettig bild på det – eller fiskarna överhuvudtaget – låter sig inte göras. Verkar dock inte som jag är ensam om det dilemmat… hittar inga bra bilder på googel heller  🙂 .

IMG_0353 (3)

Publicerat i akvarium, Akvariumen..., Allmänt, Blekinge, Fiskar, Katter, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Sölvesborgs Ridklubb…

… sa vi INTE på åttiotalet.

Då sa man Bokeslätt – kort och gott! -, och där har undertecknad haft mycket skoj en gång i tiden (tex ”skruvat” ihop våningssängar inför sommaren ridläger med hammare… men det är förhoppningsvis preskriberat).

Och jag erkänner att det var med skräckblandad förtjusning jag började rida i vuxen ålder 🙂 …

IMG_0280 (3)

Den 24 september 2017 var det ponnytävlingar där. Inget jag visste något om, men kusin Carina tyckte att jag borde beskåda dessa… helst sen jag berättade att det var drygt åtta år sedan jag var där uppe sist.

Då var det den 17 maj 2009… och framåt eftermiddagen smet jag från både städning och smörgåstårte byggande – mot bättre vetande, för det hade jag absolut inte tid med – och traskade upp på Ryssberget… bara för att komma hemifrån och rensa skallen en stund.

Jag hade inget mål, men jag hamnade på Bokeslätt 🙂 …

—————————————

Vad är väl en ryttartävling UTAN grillad korv? Kanske inte en alldeles förskräcklig tillställning, men en ganska mager…

IMG_0226 (2)

… på den gamla goda tiden hade vi dock inga sådan här värsting grillar!

IMG_0228 (3)

På en ridskola ska – som sig bör – finnas hästar som passar olika typer av ryttare. Det finns det givetvis även på Bokeslätt 🙂 …

IMG_0235 (3)

Grimskaft i regnbågens alla färger finns det oxå i det ”nya” stallet. Det stallet var knappt påtänkt när jag slutade rida 1993… efter att en läkare gett mig ridförbud.

IMG_0231 (3)

Men nu var det den 24 september – och vädret var alldeles underbart -… och detta gäng väntade på prisutdelning och ärevarv i ridhuset 🙂 .

IMG_0227 (2)

IMG_0265 (3)

I ridhuset räcker dock inte min kamera till för att fotografera – åtminstone inte rörliga föremål -, … men den tar ok bilder utomhus.

——– följande foto är därför tagna på framhoppningsbanan… ——–

IMG_0250 (3)

IMG_0249 (4)

IMG_0259 (5)

IMG_0262 (4)

———————————————

IMG_0271 (4)

Lite roligt är det att se att ”mitt” hundgårdsnät – eller det som blev över när hundgården byggdes, rättare sagt – fortfarande sitter kvar på läktaren. Det sattes dit när ridhuset var nytt, för att förhindra att barn skulle kunde ramlade ner i cementgolvet under… OM de klättrade (vilket de gjorde) på räcket.

IMG_0273 (2)

I cafeterian ”Silversporren” (åtminstone vill jag minnas att den döptes till det på 1980-talet) har furu väggarna blivit grå sedan jag var där sist… vilket väl är närmre tjugofem år sedan, är jag rädd.

Då var jag ”redaktör” för klubbtidningen sitt upp, vars framsidor ramades in och sattes upp i cafeterian … och jag erkänner, det är ganska kul att merparten – dock inte alla – av dem fortfarande hänger där 🙂 .

Jag saknade tex både ”Vackre Svarten” och ”Spader Dam”…IMG_0275 (4)

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Foto, Fotograf, Sölvesborg..., Sölvesborgs Ridklubb, tecknade hästar :-), Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 3 kommentarer