Den slutliga nedräkningen…

… har börjat.
Nerräkningen mot att stå på egna ben – bokstavligt talat (eftersom det varit si och så med det efter den 12 maj 2014) -, började med att träningsperioden på Specialist rehab i Karlshamn avslutades idag… eftersom jag uppnått målet på kort sikt, nämligen att kunna gå ca 500 meter inomhus med gåbord :-) .

Målet på lång sikt (att återgå till arbetet) känns dock väldigt långt bort fortfarande…

Mitt eget mål – som jag haft hela tiden – är att gå tur o retur över Sölvesborgsbron igen (återstår att se om det blir så). Det skulle innebär en nätt liten runda på ca 1500 meter… idag klarar jag kanske tio :-/ .Kopia  av 075

Under merparten av denna tiden (drygt tre månader) har jag bott på ett korttidsboende i en annan stad och pendlat till Karlshamn två dagar i veckan… ett boende vars chef förbjöd mig att prata med anhöriga ute i matsalen. What?
Detta påstående var ren skär lögn, eftersom jag aldrig gjort det – vilket jag oxå sa! – , varpå jag istället avråddes från att prata med de andra boende vid måltiderna…

Fattade absolut ingenting, men fick veta att jag som kommunalanställd minsann borde veta vad tystnadsplikt var och vad det innebar. Fattade ännu mindre… sedan när fick jag tystnadsplikt UTÖVER det som rör mitt jobb?

“Svensson” får skriva på sociala medier om platser, resor och personer, medan jag INTE får namnge varesig plats eller personer där… tillika inte prata med anhöriga. Är man inte knäpp innan, så riskerar man garanterat att bli det…

Visst, idag råder yttrandefrihet i landet… så hen fick givetvis säga detta till mig, men ändå… hen kränkte mig å det grövsta, samtidigt som JAG inte kunde protestera eftersom jag inte fick uttala mig. Weird värld jag lever i just nu…

Nu är ju människor inte skapta för att hålla käft… så Specialist rehab spelade en viktig roll även på det planet, eftersom jag inte var försedd med munkavel där :-D .
Ämne som avhandlats där är – förutom mina knä – musik, emigration, tävlingsmänniskor och dess motsats, yrke och fan och hans moster. Dock ej boendet, för man biter inte den hand som föder en…

Nå, vad innebär det i praktiken att vara färdigbehandlad då… ja, det vet jag inte riktigt än, men i och med att jag är utskriven från rehab så kan de inte sjukskriva mig i fortsättningen, utan det faller på vårdcentralens lott (och där har jag inte sprungit ner dörrarna tidigare, så jag har ingen speciell läkare).

När det gäller kontakt med ev sjukgymnast i framtiden är det oxå vårdcentralen som gäller… hemsjukvårdens sjukgymnast kan jag knappast motivera varför jag skulle få rätt till (även om jag har hemtjänst)… jag menar, har jag kunnat åka sjukresor till en adress så kan jag även åka färdtjänst till en annan.

Lite som ödets ironi, så spelades Europes; The final countdown på radion… när jag väntade på den sista sjukresan till Specialist rehab i Karlshamn.

Posted in Knä..., Reumatism, Sölvesborgs bron :-), Uncategorized | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Läsförståelse…

Läsförståelse är ett ord som används ganska ofta i skolans värld idag.
Ett ord som jag inte tycker är världens lättaste att förstå eller förklara, för kan man läsa så förstår man… eller hur?

Att lära sig läsa är faktisk en icke helt enkel historia… som dessutom kräver en massa tid och övning för att bli bra.
Först steget är – förstås! – att man måste kunna avkoda bokstäverna och omvandla dem till ord. Nästa steg är att man måste veta vad ordet betyder, och hur det används…

So fare so good, men för att ha en god läsförståelse måste man oxå kunna läsa mellan raderna och koppla ihop texten med egna erfarenheter och/eller tidigare kunskaper som man förhoppningsvis har lagrat någonstans i hjärnkontoret.

En van läsare anpassar läsningen efter texten (dvs, man läser olika, beroende på om man läser bloggar, facebook eller en faktabok)… och man vet dessutom direkt om man inte förstår vad man läser (vilket jag råkar ut för alldeles för ofta )…

En vanliga orsak till varför läsförståelse fallerar… är avkodningsproblem.
Om inte förr, så blir man väldigt medveten om detta när man släktforskar :-/ ! Man lägger helt enkelt så mycket energi på att avkoda orden, så när man väl lyckats traggla sig igenom texten… har man inte en susning om vad den handlar om.
Nu är detta “problem” sorgligt nog inget man växer ifrån – har jag upptäckt! – , utan även halvgamla “läskunniga” kärringar (och gubbar, får jag förmoda) kan få återfall (men övning ger färdighet.. har jag hört !). Tror ni mig inte, så läs resten …

Texten som följer är från en bouppteckning från 1854… och originaltexten var hyfsat enkel att “avkoda”, men vad hjälper det när jag inte förstår innebörden av orden. Att det sedan är si och så med radbyte och punkt gör ju inte saken lättare ;-) .

22                                       22a

“Dombok från Listershärad… och nu snackar vi bok, modell tegelsten på höjden!
Just den här är nästan 700 sidor tjock… ” (Bilder: AD online)

22b… och detta är sidan 646
(Bild: AD online)

 

No 41 Lister häradsrätt1853-1854 (den 11 december, sid 646)

Åhr 1854 den 19de augusti inställde sig undertecknad förrättningsman uppå derom gjord begäran hos Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter på Hällevik, för att förrätta Laga Bouppteckning efter Fiskaren och Enklingen Swen Larsson derstädes som genom wådlig händelse på Sjön afled den 6e siste maj och efter sig lämnat med förstagiftet 2ne barn: Sonen Ola och dottarn Catarina, hwars moderne arf blifvit genom arfsförning vid Bouppteckning den 17de december 1853 bistånd och af tillförordnade förmyndaren Bonden Swen Kjellsson i Siretorp emotagen till LagaFörvaltning; Och har den aflidna äfven efterlämnat bemälta Fästeqvinnan som tillknnagifer sig wara uti hafvande tillstånd, hwars giftorätt uti Boet blifwet genom äktenskaps förordd upprätadt den den 21 januari detta år henne tillkänna: Förut nämnde Förmyndare Swen Kjellsson, som äfven Nils Håkansson i Stiby såsom tillförordnad förmyndare för ovan nämda Fästeqvinna, tillstår deskomma vid Förrättningen, jemta Fiskaren Lars Nilsson, Hällevik, såsom fader till den aflidne, hwilka alla bevakade sina omyndigasrätt och bästa, och då icke mera återstod för förättningens fortgång, tillstädes Fästeqvinnan, att vid ??? plickt uppgifva Boet i det skick det vid dödstemmar befants.

22c

“Sedan följer en och en halv sida med boets tillgångar och skulder…”
(Bild AD online)

 … och eftersom Swen Larsson var fiskare, så tyckte jag fiskeutrustningen var intressantast. Vad hade han för att utöva sitt arbetet? Jo…

En wrakebåt med jolle, 18 st laxgarn, 7 st sillgarn à 1853, 8 st sillgarn á 1853, 15 st sillgarn, 7 st sillgarn och 3 st gamla sillgarn. 6 st nya garnslingor, 1000 torskkrokar, 8 st slörgarn, 700 flundrekrokar, 3 st flundregarn, 25 st kobbar (?) med lina, bordved (?) till en båt och allastänger med flöte…

–Att Boets Tillgångar och skulder blifvit riktigt ander ??? plickt uppgifna. Betygar Hanna HBD Bengtsdotter

Sedan Boupteckningen Sålunda war aflöpen, blef efter en länge stunds öfverläggning beslut fattadt emellan närvarande Förmyndarna Sven Kjellsson i Siretorp för Barnen, och Nils Håkansson i Stiby för Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter sålunda, att denna tillnemnda kommer först och främst oklandrat blifva behållen vid det här Boupteckningen åberopade äcktenskaps förord, upprättade den 21 siste januari emellan henne och den aflidna, i öfvrigt kommer bemält Fästeqvinna, icke allenast åga upptecknade Boet jemte Contanter och fodringar jemte Husen, fritt från vidare anspråk, utan äfven äga rätt det samma Disponera under eget godtfinnande, hwarför hon idag genast betalar till Barnens förmyndare Sven Kjellssson, femtio ???, utom de till den stadgade Contanter etthundrad sexton ? 32 ?, eller sammanlagt 166 ? 32 ? , jemt derjemt fostra Barnen med kläder föda och lärdom efter hwad deras stånd kräfver tills hwarje fyllet Femton år, alt under tillsyn af hennes förmyndare Nils Håkanssoni Stiby. Men skulle Hanna finna sig föranlåta träda i gifte, skall hon den dag wara förbunden ställa antaglig Borgens för Barnuppfostringen till stadgade i denna, då nu i Boupteckningen upptagna husen alltid komma utgöra fulla Borgen för detsamma, så att icke de i någron mohn få försälja eller förpantar förränn villkoret med uppforstringen blifort af Hanna Bengtsdotter fullgjorda. Det till enkan Kerstin Mårtensdotter betingade underhållet och ??? uti hennes lefstid kommer hon bebehållas vid, och fullgöras äfwen af bemälda Hanna, eller den hennes rätt kan anses skyldig äga. Då vi undertecknade sådan tillförordnade Laga förmyndare för Sven Larsson omyndiga barn, och Fästeqvinnan Hanna Bengtsdotter, som och Barnens närmaste skyllderna sålunda öfverkommit, och funnet densamma wara bindande till de omyndigas fördel och besta, anhåller vi wördsammast om wällofs. Härads Rättins fastställelse härå, i såväl hwad det sånr bestämnda Fäderna arfvit, som och stadgade willkhren för Barnuppfostringen, blir med Laga kraft och wärkan godkänd. Således öfverenskommitoch afslutadt som med underskrifter fästes utlupra. 

Hanna HBD Bengtsdotter
fästeqvinna till den aflidna

Såsom tillförordnad förmyndare för Hanna Bengtsdotter, godkännes denna öfverkommelse.
NelsHåkansson i Stiby

Såsom tillförordnad förmyndare för Barnen, godkänner
jag alle denna arfsfönningen, och efter densamma wara ländade tell sina myndligars bästa.
Swen Kjellsson i Siretorp

Härmed (?) äro vi äfven nöjda
Lars Nilsson Jonas Larsson
fader fader Broder till den afledna
till de omyndigas

Sålunda afslutadt och förrättadet
Pehr Nilsson (?) och Hans HB Bengtsson

De uti denna arfsförningtill mina myndlingar, sonen Ola och dotter Karna (?) bestämda arf medan medsammanlagt etthundrasextiosex ? 32 ?, har jag i dag uti Sven Larssons i Hällevikssterbhus af dennes efterlämnade Fästeqvinna Hanna Bengtsdotter bekommit, hwilkamed att jag under förmyndan ansvarighet, förbinder mig förvalta och redovisa.Försäkras Hällevik den 19 augusti 1854.

Swen Eskilsson
Bewittnas af
Pehr Nelsson(?) och Nils Håkansson

————————————————————-

Tja, gott folk…
… vågar man fråga hur det står till med läsförståelsen?

Huvudpersonen heter Hanna Bengtsdotter och hon har varit ihop med den avlidne… en fiskare vid namn Sven Larsson.
Sven Larsson blev änkling cirka åtta månader tidigare (den 15de september 1853), när hans hustrun Elna Bengtsdotter dog i kolera. Han och hustrun hade två barn, Katarina 5år och Ola 2år.

Fick “fästeqvinnan” bo kvar i huset / husen?
Jag vet inte, men jag är tämligen säker på att hon enligt bouppteckningen fick hand om Katarina och Ola och skulle fostra dem till de blev femton år gamla…

Och vad står det om eventuellt framtida bröllop för “fästeqvinnan”?

Och var hittar man äktenskapsförord från 1854?

– –

PS: AD online – eller Arkiv Digital – kan man ha ett abonnemang hos och kan då se bilderna och boken som jag nämner ovan .

Tidigare bloggat: https://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9270

Posted in Släktforskning, Uncategorized | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Havet ger, havet tar…

Det hela började med att jag försökte sätta namn på de individer som blev begravda på kolerakyrkogården på Stiby Backe.

hällevik1 Jag fann att endast en av de tretton – en åttiofemårig änka – kom från Stiby… de övriga tolv var från fiskebyn nedanför Stiby Backe.

Fiskebyn hette – och heter! – Hällevik, och jag fick en dum idé om att försöka räkna ut hur många procent av Hälleviks invånare dessa tolv koleraoffer var…

Många invånare ...
Det första jag märkte var att där bodde många fler människor i Hällevik 1853 än jag trodde – det vill säga omkring 700 – och indelade i ålder och kön såg befolkningen så här;

hällevik“Siffrorna till vänster är antal individer, och årtalen i nederkant är deras födelseår…”

Snabbt kommer du att se att där bodde många fler kvinnor än män…
Varför var det så? Kolera? Nä, det är sjukdomen oskyldig till – eftersom även koleraoffren är inräknade i diagrammet ovan – och plötsligt insåg jag att det var något annat som var bra mycket dödligare än magsjukan…

Ett dödligt arbete …
Invånarna i Hällevik var fiskare, och tjänade sitt levebröd från havet… samma hav som förr eller senare tog deras livet.

De var kända för att vara duktiga och modiga fiskare … och deras båtar kallades för “vrakekor”.

vrakeka“Bild från googel…”

Dessa båtar var 6-9 meter långa, och hade ett – ibland två – par åror… och var försedda med ett stor obalanserat segel. De var svåra att manövrera, och krävde fyra mans besättning för att segla och jobba med näten.

En båt kunde ha upp till 80 flytande nät ombord, eftersom de fiskade sill och torsk genom att “vraka”. Att “vraka” innebär att man lägger ut näten på kvällen, och låter dem driva med vind och vågor… vilket även båten gör, eftersom näten sitter fast i den.

På morgonen drar man sedan upp hela kedjan av nät (kan vara flera tusen meter nät i en kedja), och gå mot land för att ta hand om fångsten, rensa näten, sova några timmar … och gå ut igen nästa kväll.

Detta var ett farligt yrke – inga väderrapporter som varnade för dåligt väder – men de försökte förutse dåligt väder… ett sätt var att hålla koll på nordväster göken*.  I de flesta fall lyckades de med det, men ibland inte … med katastrofala följder.

1818.05.04   Drunknad fyra män (mellan 21-47 år) på öppna sjön mellan Kivik och Åhus
1818.11.25    Drunknad tre män (mellan 39-40 år) på öppen sjö …
1821.01.24   Drunknad en man (32 år) genom vårdslös körning på isen i mörkret i Valje viken …
1821.05.19   Drunknad två män (21-30 år) på öppet sjö mellan Sillnäs och Torso …
1822.06.15   Drunknad fem män (mellan 20-32 år) om natten emellan den 14 & 15 överseglade i vrak, och den 15-de – under eftersökningen av dessa olyckliga -, gingo de senare i kvav, som äro under d 15 antecknade. Dödsorsaken skall ha varit för stor barlast av sten i de sistas båt… (*1)
1824.01.25   Drunknade två män (22-24 år) … (*2)
1829.04.07   Drunknade två män (38-42 år) …
1832.11.10    Drunknade fyra män (mellan 23-41 år) …
1840.06.03  Drunknade två män (26-38 år) …
1841.02.20   Drunknade en man (24 år) …
1841.05.08   Drunknade en man (19 år gammal) …
1842.02.24   Drunknade fyra män (mellan 20-27 år) …
1842.07.01   Drunknade två män (35-53 år) …
1844.09.18   Drunknade en “man” (12 år) …
1845.08.21   Drunknade sju man (mellan 24-49 år) …
1846.02.10   Drunknade en “man” (13 år gammal) …
1846.10.17   Drunknade en man (21 år) …
1847.04.09  Drunknade två män (18-67 år)
1847.11.15   Drunknade två män (33-37 år) …
1852.09.30 Drunknade fyra män (mellan (18-67 år) …

Havet ger, havet tar … det var många många fler från Listerlandet som förlorat sina liv på havet. Jag har bara inkluderat de som hade hemadresser Hällevik, och som drunknade mellan 1818-1853 … och det är en sorglig läsning.

———————————————-

PS: Mötte man nordvästergöken ute till havs var det hög tid att bege sig hemåt, eftersom de sladdrade om att det var dåligt väder där hemma. Fåglarna övergav då sina bon och ungar och flög söderut över Östersjön för att rädda sig själv…
“Gökens” riktiga namn idag är tornseglare.

https://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9160

Posted in Släktforskning, Uncategorized | Tagged , , , , | Leave a comment

Giftigt… eller bara ÄCKLIGT

äckligt2Foto: B Persson

Två meter utanför min innätade altan, läs kattgård… står denna bytta med okänt innehåll, hur har den hamnat där? Vem matar någonting i MIN trädgård?

Frågan är befogad… altanen ligger på baksidan av huset, och är omgiven av plank på två sidor.
Bakom det ena planket bor en kvinna i 80-års ådern, och hur pigg hon än är… så betvivlar jag att hon kan forcera ett 180 cm plank – eller ett staket på 80 cm – för att mata något på min tomt, när hon lika gärna kunde gjort det på sin trappa…
Bakom det andra 180 cm planket bor en kattvän som säkert kan tänka sig att mata “vildkatter”… men varför skulle hon göra sig besväret att göra det på sin grannens tomt?

Teorin om att någon skulle plankat känns därmed ganska omöjlig, men vem vet :-) .

Då återstår TVÅ vägar… antingen har “mataren” kommit uppifrån skogen och gått in ca 15-20 meter på min tomt INNAN hen satt ner byttan utanför altanen… eller så har vederbörande gått genom mitt garaget för att komma dit. Vet inte vilket alternativ jag gillar bäst :-/

äckligt3“Hoppas det inte är giftigt…”

Posted in Katter, Trädgård, Uncategorized | Tagged | 1 Comment

Beställningsfotografering…

Håller sedan länge på med “projekt Marna”… vilket handlar om ett misstänkt barnmord. Misstänkt på så sätt att barnet lades på lönn, och hittades först flera veckor efter förlossningen.

Mord eller ej, så kan man läsa om det i LK 602, en rullfilm från Lister härad… och det handlar om massor med sidor, sidor som INTE är digitaliserade hos varken SVAR eller Arkiv Digital. Efter kontakt med den sistnämnde aktören våren 2014, fick jag veta att planen att fotografera av dessa låg väldigt långt fram i tiden, så långt fram så att ingen kunde säga när… och DET är ju ett ganska knäckande svar när man hittat något intressant.

Hur gör man då då, om man inte vill vänta på något som kanske sker någon gång i framtiden? Jo, man beställer hem rätt rulle från länsbiblioteket (eller SVAR) och utrustad med en digitalkamera, beger man sig till närmsta bibliotek – och hoppas att de har en gammal rullfilmsläsare i något förråd – och fotograferar av sida efter sida från filmen. Drygt 200 foto senare har jag fortfarande inte hittat slutet på domen och vad påföljden blev…

???????????????????????????????“Just detta foto handlar om obduktionen…”

Finns fler problem med detta förfaringssätt, kan jag meddela :-) .
Ett problem är att alla bilder inte blir helt tydliga – vilket endast kan skyllas på darrhänt fotograf! – och därmed svårlästa… eller rent av oläsliga.
Ett annat är att man knappast kan be om läshjälp på någon Facebook sida, eftersom det kräver en källhänvisning… vilket jag ioförsig har, men det hjälper inte, eftersom bilderna enbart finns i min dator.

Det var då jag hittade annonsen :-)

————————————————————————————-

9a

————————————————————————-

… för 195 kronor kan man alltså tidsbestämma väntetiden till 45 dagar :-D .

Och så var det det där med källangivelse… igen!
Jag brukar försöka hålla mig till ämnet när jag bloggar, dvs till beställningsfotografering… men blev – hejsan hoppsan! – intvingad på källangivelse.
Den som släktforskat ett tag vet att sättet att ange källan skiljer sig lite åt mellan AD, ancestry och SVAR. Har man ett “ID nummer” från den ena leverantören, så stämmer det inte hundraprocentigt hos de andra… vilket de flesta säkert fått erfara någon gång.

Detta har gjort att jag numer mycket sällan skriver ut exakt källangivelse till VAR jag hittat uppgiften, utan nöjer mig att skriver tex: född 12 november 1894 i Hosaby 7, Mjällby sn, Blekinge… så kan alla som vill leta upp detta utan större problem, oberoende av leverantör. 

Går man sedan tillbaka till före digitaliseringen – och internet! – var källangivelserna ännu mer kryptiska, typ födda Mjellby C:1 1723-1753, Blekinge. Kort 3, ruta 7… en källangivelse som inte är värd en krona i dag.

Nu är ju undertecknad ganska gammal, så före dessa kort – microfische – satt jag och vevade mormonernas gamla rullar över kyrkböcker (och domböcker), så då kunde det stå LK 602, ca 7 mm från början… i mina anteckningar ;-) .

Men vad har källangivelse med beställningsfotografering att göra… undrar du kanske nu? En hel del skulle det visa sig …. för LK 602 fanns INTE att beställa hos AD, eftersom de hade ett helt annat sätt att “namnge” de olika domböckerna.
Att året det gällde var 1785 var ju lätt att svara på, men sen då? Året var nu uppdelat på två volymer, eftersom de skilde på ordinarie ting och urtima ting. Eh, och vilket var LK 602?

dombokKlippt från; http://www.arkivguiden.net/ag08/ag08003.shtml

AD hade ingen “översättningsmall” för detta, utan bad mig kontakta SVAR… resultatet av det blev att jag istället för två alternativ fick TRE. Eh, beslutångern blev inte mindre…

Hur som helst har jag nu beställt den första volymen… så håll tummarna för att det blir rätt :-) .

 

 

 

 

 

Posted in Släktforskning, Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

DUMMIES… för Släktforskning

Det finns dummies för PC, win 7, hästtjejer och gud vet vad… och faktiskt även för släktforskare :-) . Googlar du “släktforskning för dummies”, så får du ett flertal länkar som behandlar ämnet…

Däribland http://slaktforskning.blogspot.se/2008/12/disgen-den-fula-ankungen-som-aldrig_15.html … från Jan Granaths eminenta sida om vad som kan vara bra – och nödvändig! – att känna till :-) .

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Hur börjar man då släktforska?
Alla har vi sett ancestrys reklam som rullar flitigt på Tv kanalerna just nu om hur lätt det är att forska via deras databas. GÅ INTE PÅ DET… vad de uppmanar till är att klickforska bland de miljontals uppgifter som tidigare forskare knappat in i deras baser. Uppgifter – som kan vara riktiga guldkorn! -, men också väldigt fel… det är tex inte ovanligt att man hittar barn som är äldre än sina föräldrar.

“Din mormor finns på internet” påstår samma reklam, och det gör hon kanske OM någon annan forskat på henne och knappat in hennes uppgifter i något träd :-) .
Dessutom måste hon var född för minst 70 år sedan, annars faller hennes uppgifterna under sekretessen…   och då får du ingen träff på henne.

Ok ok… men hur gör man då???
Tja… det finns inget enhetligt svar på den frågan, men enkelt uttryckt grundar sig själva starten för forskandet på vad du vet INNAN du börjar. Saker som du helt måste känna till…

Sedan är det inte fel att uppsöka närmsta bibliotek, för det är mycket möjligt att de har abonnemang från SVAR eller AD online (som tillhandahåller avfotograferade kyrkböcker) i sina datorer + CD skivor, typ Sveriges Befolkning och Dödskivan som man kan prova och söka i.
Ett abonnemang behöva du ha för att komma åt kyrkböckerna, medan däremot inte alla – om ens några – skivorna är nödvändiga att äga i början… de är bara ett tidsbesparande hjälpmedel, ett hjälpmedel vara riktighet sedan ändå måste kontrolleras i kyrkböckerna (eftersom skivorna är andrahandsuppgifter).

“Flödesschema ;-)
1. Känner du till när dina mor- och farföräldrarna var/är födda… och framförallt i vilken socken de såg dagens ljus för första gången? Bra! Skedde det på 1900-talet eller 1800-talet?
Är ditt svar 1800-talet… gå vidare till punkt 2. Är svaret däremot 1900-talet… gå vidare till punkt 3!

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —— ¤ —–

2. Före år 1897 finns födelseböcker för väldigt många av Sveriges socknar avfotograferade/kopierade, och då är det “bara” att gå till aktuell sockens kyrkböcker, och leta upp födelseboken som omfattar det årtal du är intresserad av… bläddra fram till rätt datum,och whoola, du hittar din gubbe med föräldrar där. Kanske står det – med lite tur – även föräldrarnas födelsedata där… likaså var de bor, och kanske även se sidanvisning (ganska ofta står det på latin, dvs pagina = sida) till vilken sida i husförhörslängden där du KAN hitta familjen.

Födelseböcker benämns med bokstaven C… följt av en siffra, och är viktiga när man släktforskar, eftersom de är förutsättningen för att ta sig tillbaka till föregående generationen!

Gå vidare till punkt 4…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

3. Efter år 1897 är det si och så OM det finns avfotograferade födelseböcker i alla socknar… så då får man i stället hoppas på SCB utdrag. SCB är avskrivna kyrkböcker, och alltså en andrahandsuppgift… men oftast bättre än inget.

scrKälla: ancestry, Blekinge, Mjällby, Födde (Births), 1927 (SCB)

Inte världens tydligaste bild, men bättre än ingenting som sagt… eftersom födelseboken i Mjällby socken bara går fram till 1920 hos AD (hur det är hos SVAR vet jag inte).
Hänvisning till vilken sida familjen finns på i församlingsboken saknas oxå, men det finns en adress… så det är “bara” att läsa sida upp och ner i församlingsboken (kan handla om 1000-tals sidor) tills man hittar den…

Avskrivna födelseböcker benämns med SCB … följt av ett årtal, och även dessa kan vara förutsättningen för att ta sig tillbaka till tidigare generation. 

Gå vidare till punkt 4…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

4. I husförhörslängder (1800-tal)/församlingsböcker (1900-tal) hittar man hela familjen… inklusive pappa, mamma och eventuella syskonen. Dessa längder innefattar tio-femton år per volym… och man bör följa familjen genom flera längder för att se hur och om familjebilden förändras (vilket den garanterat gör, eftersom barn föds – och avlider! – , och hela familjer kanske plötsligt flytta till en ny adress).
Där hittar man också uppgifter om när föräldrarna gifte sig, likaså VAR DE ÄR FÖDDA… det sistnämnda är viktigt OM du vill hitta kunna deras föräldrar! Gå nu tillbaka till punkt 2 eller 3, och leta efter föräldrarna till pappan Nils Algot och mamman Ester :-) .

Husförhörslängderna benämns med bokstäverna AI: … följt av en siffra, och finns fram till ca 1890-talet.

Församlingsböcker benämns med AIIa: … åtföljt av en siffra, och årtal fram till ca 1930-talet. Dessa är en fortsättning på husförhörslängderna, kan man säga :-) .

1aKälla: Mjällby AIIa:9 (1912-1934) Bild 3040 / sid 744 (AID: v249413.b3040.s744, NAD: SE/LLA/13269)

Bilden ovan är en typisk bild från en församlingsbok hos AD online. Församlingsböcker finns ej hos ancestry (hur det är hos SVAR vet jag inte, men troligtvis finns de där).
Där finns också en hänvisning till 743 g.b … vilket betyder att familjen kan hittas på sidan 743 i den gamla boken (i detta fall en församlingsbok).

Är personerna födda på 1800-talet kan man oxå få tips på VAR i Sverige de befann sig år 1900, genom att söka på skivan “Sveriges Befolkning 1900″… så ni som äger den skivan får gärna prova att söka Nils Algot och Ester där (jag vet vilka deras föräldrar är), så upptäcker ni kanske något mindre kul :-/ .

—————————————————————–

PS: Det finns även vigsellängder, dödsböcker, flyttlängder bland kyrkböckerna… men lämna dem därhän till att börja med och koncentrerar dig på “hoppa” mellan födelseboken och församlingsbok/husförhörslängderna tills du förstår gången i det.

PS: GLÖM ALDRIG – ALDRIG NÅGONSIN – ATT ANTECKNA KÄLLAN, DVS VAR DU HITTADE UPPGIFTERNA!

LYCKA TILL :-) 

Posted in Släktforskning, Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , | 5 Comments

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney Opera House rymmer 2.700 personer. Den här bloggen har sett ungefär 23.000 gånger under 2014. Om det vore en konsert på Sydney Opera House, skulle det ta nästan 9 utsålda föreställningar för att så många människor skulle se den…

Click here to see the complete report.

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Nio mil till Panodilien… eh, Karlskrona…

När vänster knäskål gick sönder den 12 maj kändes det nästan som en välsignelse (som innebar att sommarlovet kom extra tidigt).
En välsignelse som räddade mig från att gå på pumpen på riktigt… efter en mycket seg och allmänt ur form vår, där jag gjorde vad som förväntades av mig (och redan där gick jag över min förmåga), men inte ett dugg mer… för polletten var slut!

Att sedan höger knä kunde haverera – bara så där – var däremot inte helt enkelt att köpa. Det var den tjugo år gamla protesen i höger höft som stod på tur att gå sönder, trodde jag… eller möjligen den nästan lika gamla plastiken i vänster knä, men inte höger knä.

Höger knä (och ben) som jag levt på i två månader (medan jag hade vänster ben i gips / knäortos)… och ganska enkelt rest och satt mig ner med hjälp av enbart dess styrka.
Hur i all värld kunde det ge upp… bara så där? Hade något brustit på baksidan av låret skulle jag inte sagt något, eftersom det gjort rejält ont där till och från den senaste månaden, men knäet??? Näää…

Även om jag bedömdes vara ganska opåverkad av situationen, och även om jag inte hade speciellt ont i det havererade knäet under ambulansfärden… så bad jag ambulanskillen ge mig liiite Ketogan INNAN vi nådde lasarettet i Karlskrona – med betoning på lite, eftersom jag inte kände för att bli varken yr eller illamående precis – … och eftersom jag vet av tidigare erfarenhet vilket helsike det är att få någon sorts smärtlindring på akuten (typ, ansökning… och tre kopior krävs ;-) ).
Så, i höjd med Galtsjön (ca en mil före Karlskrona) sattes en nål i vänster armveck… utan problem, skall tilläggas, eftersom jag inte är helt lättstucken (men det visste inte ambulanskillen ;-) … så han satte den på första försöket. Det brukar förövrigt ambulanspersonal göra… trots vibrationerna från fordonet).

Tja… akuten i Karlskrona är väl som alla andra akuter antar jag (kan inte jämföra, eftersom jag – tack och lov – inte varit på så många). Fullt med folk… både av personer som jobbar där, och patienter med olika åkommor. En sak har de dock gemensamt, de vill (måste!) vara där av någon anledning ;-) .

Efter att ha legat på en öppen sängplats (eller vad man ska kalla det, när man har uppsikt över hur människor springer fram och tillbaka) i ett antal timmar var det min tur att träffa en läkare… som – efter att ha lyssnat på mig, och vad jag trodde hade hänt MINA knän – beordrade röntgen på enbart det högra…

Denna bild avslöjade några timmar senare att knäsenan i höger ben var av, likaså var det tveksamt om protesen hade klarat sig…

Knäsenan? Visste knappt att jag hade en sådan (om jag ska vara ärlig ;-) ), och ville förstås veta hur en sådan kunde gå av… bara så där?
Svaret kom snabbt och var väl inte så upplyftande precis, men det berodde på att jag var reumatiker… påstod doktorn. Jaha, tack för den du! Läst mellan raderna, så kan jag förvänta mig att senor brister – bara så där – i framtiden :-/

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Det är ett ganska knäckande svar egentligen, men föga förvånande… eftersom det är samma svar som jag får OM jag går till vårdcentralen av någon anledning:
“-Visserligen är din sänka / CRP förhöjd… MEN DET BEROR PÅ ATT DU ÄR REUMATIKER!”
Att jag faktiskt känner skillnad på pest och kolera är det ingen som tror på…

Suck! Bara att hoppas att jag inte blir sjuk på riktigt, för ingen kommer att tro mig…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Därefter fick jag berätta vilka medikamenter jag tar dagligdags, däribland TREO. Treo skulle jag dock inte få nu… utan Panodil. Punkt!
Även om jag förklarade att de sistnämnda inte ens tar huvudvärk på mig, utan endast ger mig ont i magen… så var det de – P pillren – som gällde. Kortison, blodtryckstabletter och Metojekt fick jag däremot behålla… även om jag skulle få betala Metojektsprutorna själv (ingår nämligen inte bland de mediciner som man får gratis om / när man ligger på sjukhus).

Kom sent om sidor (klockan två på natten) upp på avd 37, och i samband med inskrivningen på avdelning tass alltid blodprov. Fick en smärre chock när jag såg nålen som hen skulle använda… jodå, jag har sett nålar i den dimensionen tidigare (i samband med att jag tappat ut  ledvätska ur någon led)… men nu handlade det om ett simpelt venprov.

Till det används vanligtvis betydligt klenare och kortare nålar… och inte ens de garanterar att det lyckas, utan sanningen är att rosa butterfly passar bäst på mina kärl :-) !

Tur att det inte rör mig i ryggen att bli stucken :-)

Nålen jag hade i vänsterarmen gick inte att använda (pga att jag fått medicin – Ketogan – i den ca åtta timmar tidigare i ambulansen), så då återstod att sticka i den betydligt krångligare högerarmen… krångligare pga att kärlet gör en chikan i armvecket.
Det är dock inte omöjligt att ta ett blodprov där, om “stickaren” bara lyssnar på vad jag säger… det gjorde hen inte, utan överlämnade “problemet” till dagpersonalen :-) .

Finns bara ett sätt att läka en sena, och det är operation…

Denna gång fanns det inte någon kamera i operationssalen, så jag gick ju på sätt och vis miste om det roliga :-( … men jag hörde vad de pratade om; patellasena, pus och abcess, och odlingar som måste tass både här och där…

Kunde inte lägga mig i deras diskussion och fråga heller, eftersom ryggbedövningen tagit ända upp i revbenen och luften inte räckte till för att prata en massa… men att det ska vara så svårt för läkare att snacka så man begriper (men annars betyder det, typ; varböld vid knäsenan på ren svenska :-) … ).

Att sätta in / byta en knäprotes gör ont – rejält ont -, men att reparera knäskålar och dito sena är ganska smärtfritt (om man jämför), men det hindrar inte att man mår som man förtjänar efteråt.

Här började det i kvällningen med frossa… jag frös så jag skakade, samtidigt som svetten forsade. Hög feber… och ett blodtryck på 75 / 50.
Resultatet av det blev att jag kördes in på ett behandlingsrum, och tillbringades natten där… tillsammans med ett flertal personer – bla. personal från narkos som skulle försöka hitta blodkärl för att kunna ta en blododling, för i de befintliga nålarna gavs antibiotika och litervis (5) med vätska, – blodtrycks- och EKG apparater…

gips1Man skall – som bekant – upp fortare än kvickt efter en operation, men den här gången lät de mig ligga i fyra dagar :-) .

Trots att jag hade varit nere på ortopedverkstaden – och blivit utrustades med en knäortos på vänsterben – var det stört omöjligt att resa mig upp med enbart hjälp av det benet. I och försig inget förvånande, för det kunde jag inte innan heller :-D

Någon timme senare talade jag om för säkert femte gången (olika personer) att jag hade en tagg i ärret på vänsterknäet… och fick frågan om jag varit i en trädgård!
Det hade jag inte, taggen kom inifrån och sannolikt från någon märla, tråd eller nått… som satts in i knäet när knäskålen reparerades, men som nu var på väg ut genom skinnet.
Fick veta att det inte gick att göra något åt det pga infektionsrisken…men en halvtimme senare kom samma person tillbaka och meddelade:

-Det blir operation i morgon! Knäskålen sitter enbart ihop med hjälp av ståltrådarna… 

Posted in Knä..., Reumatism, Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Ur askan i elden…

Den 8 juli blev jag friskförklarad efter att ha brutit vänster knäskål den 12 maj… bara så där, hopp och lek… hem och gör vad du vill :-) . Att jag hade säkert 10 graders överstäck i knäet gjorde inget… för jag var ju “stark” i benet. Två månader i gips / låst knäortos var äntligen över…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Hm, höll på att gå på öron tre gången den eftermiddagen / kvällen pga att det “friska” knäet vek sig i sidled UTAN att jag gjort något våldsammare än att gå på det… och den bistra verkligheten kom i fatt mig: Jag hade två ben – gudbevars -, men var i princip ändå enbent. Det var i och försig ingen ny situation för mig… det har jag varit ett flertal gånger tidigare, men då har jag alltid kunnat hålla ihop knäet med viljekraft. Dvs jag har kunnat göra vad jag vill så länge jag velat… bara jag inte släppt tanken på det. Detta funkade inte nu, knäet vek sig även om jag var stenkoncentrerad…

Kontakt togs med kommunens sjukgymnast, mest eftersom hon varit inblandad tidigare (och jag inte var kapabel att ta mig till vårdcentralen). Hon tyckte inte att det var ett dugg konstigt att knäet var instabilt, så jag fick en rörelse (stå med fötterna isär, böjda knä… och flytta vikten från det ena benet till det andra… och gå MYCKET) som jag skulle göra… och en förmaning: “-Låt inte benet vika sig!” .
Lätt att säga, knäet vek sig vare sig jag lät det göra det eller ej (var liksom det som var problemet ju ;-) )…

Passade på att fråga om det var ok att använda “trampcykeln” som jag lånat från vårdcentralen vid ett tidigare tillfälle… men hon var tveksam till att knät skulle bli stabilare av att använda den. Min tanke med det var mest att försöka synkronisera benen… eftersom jag säkert hade 70% av styrkan i högerbenet, men ok då…

Efter en vecka ringde hon och undrade hur det gick,och jag sa som det var… jag var fast i huset! Att jag inte ens kunde / vågade kliva över tröskeln ut på altanen, än mindre ner för de två små trappstegen som ledde ut ur huset!
Vilket resulterade i att hon skulle komma i slutet av veckan och visa mig hur man går i trappor. Lät för bra för att vara sant, men kan hända hade hon något specialknep som jag inte kände till :-) … och stärkt av det, så ringde jag – när jag ändå var i stöten – och fick sjukskrivningen förlängd (för att knäet skulle hålla för att börja jobba i början av augusti trodde jag inte på).

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Alla med TV har någon gång retat sig på alla reklampauser – jag oxå -, men nu utnyttjade jag dem till att går fram och tillbaka mellan köket och sovrummet (där TVn sitter), samtidigt som jag såg på cykeltävlig på Eurosport. :-)

Högmod går före fall… har jag hört!
Tanken “Det här går ju faktiskt riktigt bra” for genom skallen… när högerknäet utan förvarning havererade!
Jag hann tänka att jag måste försöka slänga mig, att jag på inget vis i världen fick sätta mig på benen… för då skulle det sannolikt gå åt skogen på riktigt, pga att jag har proteser i båda knäna. Den högra är dessutom en specialare, en skaftad historia med inbyggda ledband (eftersom jag lyckades med konststycket att få den tidigare att hoppa ur… fastän jag fått höra; “-Knän hoppar inte ur, höfter gör det, men inte knän… du kan vara lugn!” Jodu, dra den där om tomten oxå! Knän hoppar ur led!).

Skaftet från knäet möter ett skaft från en höftprotes mitt på låret, ungefär… så nästan hela lårbenet innehåller mer eller mindre metall, endast några centimeter på mitten består av enbart ben… ben som säkert ge efter fortare än vad metallen i lederna gör :-/ .

Det är en rätt absurd känsla att plötsligt hamna raklång på rygg, utan att egentligen förstå vad som hände, – och blir varse hur kallt ett golv kan vara mitt i sommaren – och försöka klura ut om någon fel var trasigt…

Att jag skulle kunna bryta en arm eller handled – pga att jag försökt ta emot mig när jag föll -, var inget jag ens tänkte på… för den reflexen var borta redan på 80-talet (när jag red en del. I stället för att försöka hålla mig kvar på hästen när det osade hett, vek jag in armarna framför magen och hoppades på det bästa… antingen infann sig balansen igen, eller så blev det närkontakt med moder jord ;-) )… och armarna var det heller inget fel på!

Rörde försiktigt på vänster ben… jodå, jag kunde lyfta och böja / sträcka det, även om det gjorde ont. Så var det det högra då… där knäet plötsligt bara försvann under mig. Tja, det var rakt i allafall… men gick inte att lyfta från golvet, eller rättare sagt… det gick att lyfta överbenet, men hälen vägrade lämna golvet!

Typiskt, så fort knäskålen på vänster ben var läkt… smäller den på höger ben!

Efter lite funderande fick jag ner mobilen från sängen – inte det lättaste med tio kilo katt på magen, som undrade vad matte sysslade med – och kunde ringa 112…

amnul (2)På väg de nio milen till Panodilien… ursäkta, Karlskrona sjukhus… dit alla akuta skelettskador går direkt.

Posted in Knä..., Uncategorized | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Gräset var nog inte alltid grönare på andra sidan…

Kusin Anna (Rossell) och brodern Charlie A Nelson levde och dog på andra sidan Atlanten… långt från den lilla by på Listerlandet (Lörby, Mjällby sn, Blekinge) där de en gång föddes, men Annas utförliga brev gjorde att jag fick kontakt med ättlingar till deras unkel Sven.

Jag gogglade (glöm INTE google när ni släktforskar!) på en massa namn, och fick träff på unkel Sven…  – eller Swan Swanson som han kallade sig i USA -, i ett träd på ancestry. Vilket kunde betyda att det finns levande släkt ower there…

Men hur få tag i den som lagt ut honom i sitt träd?                                            Ancestry krävde abonnemang för att man ska kunna kontakta uppgiftslämnarna… och det hade jag inte då! Men ALLA kan ladda upp sin antavla (= träd) där helt gratis… så jag lade upp ett miniträd som började med mig själv och slutade med Karna Persdotter (Swan Swansons mor och min mormors mormors mor), och för säkerhets skulle använde jag samma stavning på namnen som trädägaren i USA gjort.

Jag hoppades att det skulle ge ett skakande grönt löv i vederbörandes träd, och att hen hade ett abonnemang och kunde kontakta mig i stället… och tro det eller ej, men det tog inte mer än en dryg vecka innan jag hade mail: ” Please contact me. Swan Swanson is my Grandfather…” ….

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Båda kusin Anna och brodern Charlie hade familj, och jag vet att i allafall Charlie har ättlingar som lever i dag… men vad hände med deras syskon?
Jo, Nils Adolph (=Nels A Nelson) och Oskar Edvard levde och dog oxå i USA (medan ett par andra syskon återvände till Sverige).

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Men så… plötsligt hände det! Ett riktigt “Gevalia moment” dök upp på anbytarforum den 10 augusti 2012… ett gediget arbete, upplagt av Fredrik Salomonsson. 

Det handlar om en man som döptes till Nils Adolph Nilsson, dvs brodern till “kusin Anna” och Charlie…

Nils Adolphs liv resulterade i att det plingade till i mailen ett antal gånger de följande veckorna… mailen kom från tre olika personer – Fredrik Salomonsson, Una Swanson Bowman och Mats Ahlgren – och varit skrivna på både svenska och engelska, och resulterade i att jag försökte sammanfatta hans liv i en blogg…https://www.zoopet.com/forum/entry.php?b=9217 … och här följer nu försök nummer två med hjälp av ett World Delux abonnemang… 

Nils Adolph Nilssons liv i Sverige och USA…

                                                                                                 (bild “lånad” från anbytarforum)

1889… 2 augusti 1889 föddes Nils Adolph…
Mjällby CI:13 (1885-1894) Bild 73 / sid 71 (AID: v96446.b73.s71, NAD: SE/LLA/13269)
nels adolph nelson7

… som nummer sju av totalt tio barn (alla överlevde dock inte) i Lörby 16. En efter en lämnade syskonen föräldrahemmet och reste till USA…
(p.109 = pagina 109… eller sidan 109, är där man kan hitta familjen i husförhörslängden)

1905… 7 maj 1905 reste Nils Adolph som 16-åring från Malmö.

nels adolph nelson5

Källkod: 1905:1313:50346… hm, vad betyder det då???
För att klura ut det… så söker man på poliskammaren i Malmö  (= dvs. utresehamn)

1905 är året som det gäller, 1313 är “Nummer i poliskammarens register”, 50346 är “Kontraktets N:r” . Konstigare än så var det inte :-) … fast det sa ju inte så mycket, mer än att Chicago var målet för hans resa till Norra Amerika!

nels adolph nelson6Källa: Poliskammaren i Malmö D3:59 (1905-1905) Bild 2060 (AID: v449961.b2060, NAD: SE/MSA/00780… Bilden kommer från AD, men dessa register finns även hos ancestry)

Fyra dagar senare – 11 maj – lämnar han Liverpool i England ombord på S/S Canada, och kommer så småningom (20:de maj) till Quebec i Kanada.
ss canadaHan reste själv, och ska till “unkel” Andrew Nelson, 146 East Chicago Ave, Chicago, Illinois…

1910. Var fanns han i folkräkningen 1910?… Ingen aning, men jag vet säkert var han inte fanns i allafall. Han fanns INTE hos svågern Louis och Nannie E (där hans bror Charlie bor) i Chicago Ward 21, Cook i Illinois. Ej heller hos svågern Axel Rossell och systern Anna i Chicago Heights…
Hos unklarna Oliwer och Swan Swanson i Ontario, Knox, Illinois bor han inte heller… och vem unkel Andrew Nelson är vet jag inte :-/ .

(Jodå, Andew är sannolikt en äldre bror till Nels A. Nelsons far Carl Nilsson, född 1852.04.22 i antingen Köpinge, Sölvesborg el. Degeberga :-) . Och här: https://gunvorpersson1.wordpress.com/2014/10/10/mot-amerika-2/  är han den 1876.05.09 … )

1917… 5 juni 1917. Draft card inför WW1... På mönstringskortet från första världskriget 1917-1918 bodde Nels A Nelson i South Dakota (SD), Marshall County, Lansford, och försörjde sig som dräng… dock utan fast arbetsgivare. Han är en lång lagom tjock man med ljusbrunt hår och bruna ögon… och singel.

nels adolph nelson 2nels adolph nelsson 12

“Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i
just dina guldbruna ögon
så blå kan de aldrig mer bli”

1919. Naturalisering skedde först den 24 Juni 1919, och undertecknades av Oscar E Oppman (från 1410 N Wells street, Chicago) och Louis Johnson som bodde på samma adress som Nels – dvs. 1505 N. Wells str. i Chicago…
Då hade han sannolikt bott i USA i fjorton år redan… men eftersom det krävdes att man bott tre år på samma adress för att få ansöka om amerikanskt medborgarskap, så innebar det förmodligen att han flyttat runt en del under dessa år…

Louis Johnson är hans svåger, och gift med hans syster Nannie E (Nanny Elvira)…
nels adolph nelson2

1920. 12 April ansökte han om pass för att besöka föräldrarna i Sverige.
Han var då en 30 år gammal “shipping clark”, som uppgav att han hade bott i S. Dakota / Illinois i 15 år…
nels adolph nelson 1
Det tog ett bra tag för mig att fatta – jag erkänner! – att det INTE var Nels Adolph som var 5 feet och 11 inches lång (=ca 180 cm), och hade brunt hår… ett ovalt ansikte med hög panna, blå ögon (What?), normal näsa, normal mun, … haka, … hy, och han saknade specifika kännetecken UTAN mannen på vänster sidan av uppslaget ;-) !

Men vände man sida, så fanns min man där :-)

nels adolph nelson4


Nels Adoph var 3 år yngre, dvs 30 år gammal  6 feet lång (=ca 180 cm). Han hade ovalt ansikte, brunt hår och ögon, runda kinder, rak näsa (och lite till som jag inte förstår :-(  ), Hans plan var att besöka sina föräldrar i Lörby… och behövde därför pass till Sverige, Norge och England. Han lämnade staterna från New York den 5 maj med fartyget Stockholm och skulle återvända till USA inom två år…

“- men inte fasen vet jag var killen blev av sedan, för jag hittar inget bevis för att han varit i Lörby över huvud taget :-( …”
… och inte hittar jag honom i USAs  folkräkning 1920 heller (SUCK!).

1925. Nåja! Den 6 april 1925 utvandrade textilarbeterskan Greta Alfhild Maria Svensson (ogift) från Haga i Göteborg till Brooklyn, New York, USA…
Undrar var Greta mötte Nils Adolph?

1926. Den 9 september föddes Anita Maj Nelson i Chicago, Illinois, USA. Mamman heter Anna Karlsson, och är född i Sverige…
Anita Maj adopteras senare av “kusin Anna”. Hon bor där 1940, som dottern Anita Mae Nelson Rossell…

1928 Giftemål??? Den 18 maj ska Nils Adolph och Greta Svensson ha gift sig, frågan är i Sverige eller USA?

1929. Frågan är om Nils Adolph stannade i Sverige i hela nio år? Eller om han återvände till USA, och gjorde en andra resa till Sverige… men hur som helst, så reser han från Göteborg med fartyg Gripsholm 6 April 1929, och anländer i New York den 16 April 1929.

Förklarade att han bodde på 270 W. 15: e plats, Chicago, Illinois (dvs där “kusin Anna” också bodde) och att han blivit naturaliserade den 24 juni 1919. Han reste ensam, men står som gift man…

kusin Anna (2)


1929
. Den 7 juli föddes Nels Adolphs dottern Eivor Margareta i Lundby…

nels adolph nelson8Lundby C:17 (1925-1933) Bild 177 / sid 173 (AID: v82907.b177.s173, NAD: SE/GLA/13341).
Mamma till flickan är ingen mindre än Greta Alfhilda Maria Svensson, (vigsel mellan föräldrarna ska ha ägt rum den 18 maj 1928, enligt födelsenotisen)…
Nels Adolph är då i USA och jobbar då som chafför i Chicago…

1929. Den 29 juli skrevs Greta in i inflyttningslängden för Lundby, Göteborg. Hon har dock kommit före den datumen… – hon födde ju dottern den 7 juli -, och hon kom inte ensam från USA, utan hade sin styvdotter Anita Mae Nelson – född 1926 – med sig.
Vad fick Greta att – höggravid – korsa Atlanten tillsammans med en treåring?

1930. Den 23 april skrivs Greta och barnen ut från Lundby församling för att återvända till USA… och de är framme i New York den 6 maj. Sannolikt träffar hon aldrig sin make och barnens far mer…

1930. Nils Adolph Nilsson dog den 6 May 1930 som Nels Adolf Nelson. Han var då gift och bodde på 4453 Crystal Street in Chicago, Illinois.

nels adolph nelson3

———————————————

Se där, då var Nils Adolphs levnadshistoria klar… eller inte!

I Anita Majs födelsenotis är pappans namn INTE Nels Adolph Nelson, utan Edvard Nelson. Är det en felskrivning (för allt annat stämmer ju)… eller?

En felskrivning pga språket, skulle inte vara jättekonstig… och den skulle jag kunna köpa rakt av, om det inte vore för att Nils Adolph råkar ha en bror som heter OSKAR EDVARD. En kille som bor i USA några år… flyttar “hem” till Lörby, gifter sig, får två barn, skiljer sig… och återvänder till USA!

——————————————–

Greta och dottern Eivor Margareta återvände senare till Lundby församling, där de bodde resten av livet… medan halvsystern Anita Mae växte upp hos sin faster Anna Rossell i Chicago Height i USA.

—————————————————————

Detta var andra försöket att kartlägga Nels A. Nelsons liv… sannolikt blir det fler.

Posted in Släktforskning, Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment