Greven Adam…och jag

Blekinge skonaren ”Nadia” navigeras av kapten Sven Nilsson och hans fem söner utan rangskillnad. En idyllisk kommunism råder ombord…

nadia

En dag nyligen avgick från Stockholm den tremastad slältoppad skonare ”Nadia”, som hade den egenheten att hon navigerades av far och fem söner, skriver Aftonbladet.

Den vackra skonaren på 175 ton, helt av ek och fin och pyntad i varje vrå trots sin cementlast, låg med flaggan i topp vid Söder Mälarstrand. Vi steg ombord och ned i den trevliga kajutan i aktern, omgiven av kojplatser för besättningen, skriver intervjuaren.

Kajutan erbjöd en sensation i en stor fyrkantig kakelugn, med förmåga att hålla kölden från denna lilla våning i alla väder. På väggarna funnes tavlor och fotografier och bland dem naturligtvis skepparens familj, han själv kapten Sven Nilsson, hans hustru, de fem pojkarna och fyra blomstrande flickor.

Pojkarna utgöra en samling som inte skäms för sig och namnen äro i tur och ordning efter ålder Gottfrid, William, Karl, Hugo och John.

John är den minste, fast han är stora karlen och 18 år gammal nu. Han sköter dragspelet som en hel karl. För resten är hela familjen musikalisk…

Varför fartyget fått namnet ”Nadia” berättar kaptenen…
Jo, när han var 20 år gammal läste han en mycket romantisk historia om en indisk prinsessa som hette Nadia.
Hon var lika skön som god, barmhärtig mot alla fattiga och olyckliga, och den unge mannen (Sven Nilsson) – som för resten gick i giftastankar -, bestämde sig för att hans första dotter skulle få det namnet…

Så blev han gift, hans hustru gav honom till en början bara pojkar… men till slut kom en flicka och hon fick heta Nadia. När sedan fartyget tjänats in och byggts, så fick det samma namn.

Sven Nilsson började med två tomma händer… 
Så fattig som han var i sin barndom och ungdom, så fattig kan ingen finnas i Stockholm, säger han.

Han hade det strävsamt och svårt i många år, men han hade gott humör och en energi och envishet som kunde försätta berg.
Detta säger inte han själv, utan mäklaren… som är född i samma trakt som skepparen, där nere i Blekinge, någonstädes på Lister-halvön där även Djupekås – där kapten och fartyg äro hemma -, ligger.

Kaptenen berättar att Djupekås i hans ungdom hade 13 fiskare med fartyg, nu har platsen 13 skutor, som gå i fraktfart… mest i Östersjön.
27 stugor eller hus med var sitt stycke jord, och allmänt välstånd råder, litet var är t. o. m. smått förmögen. Båtarna rå de givetvis också om…

Nilsson själv är även handlande och hans fru och döttrar sköta om den ruljansen, medan far och söner på ”Nadia” gå med frakter Östersjön runt och ibland åt Nordsjön också, men mest dock på Tyskland eller Östersjö provinserna.

Och frakterna?
Allt mellan himmel och jord, men mest sten, cement, kol och trä. Men det är tryggt inom sjöfartsnäringen, men besvärligt ibland också.

Kapten Nilsson är en liten spenslig karl med en vacker och djärv örnnäsa och livliga ögon. Han är av den där speciella blekingstypen, som ju är bekant som betydligt – behagligt – avbrytande mot den utpräglat germanska. Och blekingebon förklara det på sitt sätt:

Mot slutet av 1600-talet strandade på Listerhalvön på Kråkerev…
… ett spanskt örlogsfartyg. Befäl och besättning räddades i land, stannade kvar där och togo sig hustrur av landets döttrar. Resultatet blev en ras med mycket spanskt blod i sig.

Det är inte utan att dessa avkomlingar äro stolta över sin härkomst och känna sig som ett slags adel, ja, inom parentes kan talas om, att vår vän kapten Nilsson är vida känd under namnet greve Adam och är en tvättäkta ättling av Lister spanjorerna.

Kapten Nilsson har som sagt en hel mängd av historier från sina otaliga färder, den ena mera äventyrlig än den andra, men alla absolut sanna. Så här ser en ut…

Margarinklumparna… och absolut sant
Man skulle fara över till Pillau eller Köngigsberg eller vart det nu var åt det hållet. Hade lagt till vid någon av de små köpingarna på södra Öland för att öka på provianten.
Bl. annat köpte man margarin… man får en målande beskrivning på den lille halte handlanden, som sålde detta.

När man så kom utanför Ölands södra udde skulle man “skaffa”- , och en av de sju margarinklumparna som köpts togs fram. Härsken! Den fick åka över bord.

I nästa vakt skaffades åter. En ny klump, samma resultat. Och på det viset gingo alla de sju margarinklumparna över bord.

Slutligen kom man till Pillau… eller om det var Königsberg. Sedan man lossat och lastat bar det i väg snart igen. Det blev svår tjocka och man visste knappt var man var. Då glänste något på vattnet…

Det var en margarinklump. Och i varje vakt passerade man en margarinklump… och så länge det hände kunde man ju vara trygg, för att vara på rätt väg.

4 margarinklumpar passerade man sålunda, de övriga tre däremot ej.
Men det egendomliga med hela historien var, att en sju åtta år efteråt, för ett par år sedan, just när kapten Nilsson och hela Djupekås firade hans 50-årsdag då kom en väldig margarinklump in seglande och satte sig på grund vid stranden.
Och på den växte en metershög och metervid buske.

Den lilla ön finnes kvar där ännu i dag. Den blir större och större, och kapten Nilsson funderar på att snart bygga upp ett lusthus på den. Men så är det också fet växtmylla ursprungligen. Det var ju en egendomlig historia och verkligt sann är den!

Livet ombord med far och fem pojkar är en idyll.
Aldrig ett hårt ord, alla glada och vänliga. Ett slags kommunism råder. Kassan – som ofta är rätt betydlig -, står öppen för alla.
Den som går i land tar med sig en femma eller så för sina nöjen eller vad han behöver att köpa för. Vill han ha mera så tar han det… men pojkarna äro ej vidare begivna på nöjen och sådant utan leva ett nyktert och förnuftigt liv.

Så pappa och mamma Nilsson har all anledning att vara belåtna både med sig själva och sina ättlingar. Kärnvirke alltigenom och en föresyn för andra. Det vore gott om det funnes många sådana familjer i vårt avlånga land… avlutar författaren.

Källor…
Vestkusten, Number 24, 11 June 1925. Jag har tagit mig friheten att dela in texten i stycke och använda dagens stavning… annars är den kopierad rakt av.
Blekingeboken 1981… bilden på Nadia

PS: 12 april 1922 fyllde ”Greven Adam” 50 år :)…
Han är min morfars far Sven Nilsson, och min morfar var sonen William.
M/S Nadia har idag en väg uppkallad efter sig i Djupekås i Sölvesborgs kommun…

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Gamla tidningsklipp…

Ibland hittar man rikta ”whoow-länkar” på nätet… Gevalia moment, skulle man oxå kunna kalla det:) .

SVENSK TIDNING

Just denna här länken – http://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=p&p=home&e=——-en–20-VEST-1–txt-txIN-J%C3%A4msh%C3%B6g——-1 – hittade jag på Facebook gruppen ”Släktforskning – Kyrkhult och Jämshög socknar, Olofström kn, Blekinge”.

Den leder till en av alla de svenskspråkiga tidningen som finns/funnits i USA… för långt därinne i alla dessa ”nyamerikaner” tickade fortfarande hjärtat starkt för släkt och vänner där hemma i Sverige.

Vestkusten – som tidningen heter – gavs ut i San Francisco, och är EN av de 25 svenskspråkiga tidningar från hela USA som Kungliga biblioteket i ett projekt tillsammans med Minnesota Historical Society, Swenson Swedish Immigrant Research Center och American Swedish Institute har digitaliserat. Totalt 300 000 sidor – under tidsperioden 1856 till och med 1922 – har digitaliserats från dessa svenska tidningar…
Tidningsklippen om Lörby kommer från Vestkusten.

Svenska Tribunen från Chicago, Svenska Folkets Tidning i Minneapolis och Nordstjernan – som var den ledande svenskamerikanska tidningen på östkusten – digitaliseras oxå.

——————————-

Sidan är jättelätt att söka på, och det gör ju inte saken sämre. Det är bara att skriva in en ort eller ett namn i sökrutan… klicka på ”Search” och skrolla bland resultaten:) .

——————————–

Tidningarna blir helt sökbara och tjänsten är gratis. Publiceringen är planerad till 22 september 2016… men redan nu ligger Vestkusten ute.

WHOOW… SÄGER JAG BARA!

Man kan väl säga att svenskarna i USA höll koll på olyckor och elände i sitt fäderneland. När jag söker på byn Lörby – där jag är född – hittar jag följande notiser i den amerikanska Vestkusten… 

3 september 1896…

3september1896

————————

31 oktober 1901…

31oktober1901

————————–

5 november 1908… Nedbrunnen fattiggård.

5november1908

Jag fick frågan om jag visste var fattiggården i Lörby hade varit belägen någonstans av en äldre Lörby-bo för säkert 25 år sedan. Svaret var att jag inte ens visste att det funnits en sådan, än mindre var den kunde tänkas varit… men visst har den funnits, var är dock en annan historia.

——————————

11 juni 1914…

11juni1914

—————————

1 april 1915…

1april1915

———————————-

17 juni 1926… En häftig eldsvåda. 

17juni1926

Brinner det i Lörby igen. Och det är inte sista gången elden kommer lös i byn… här ”rök” inte mindre än åtta byggnader.

erik

Eriksdal och Möllegården var det som brann… enligt Piädd-Arne, ”-Och jag minns det som i går!” 
Han var i vången – 5 år gammal – när han såg att det brann i ett tak, och det tog inte många minuter förrän hela den kringbyggda gården stod i lågor.
På åkern plöjde två hästekipage… som skenade ända ner till Furet (ca 1000 meter) med plogarna efter sig. En av kuskarna var svågern – eller åtminstone blivande – Joel Persson… vars boningshus brann ner vid ett åsknedslag tre år senare.

Bilden på Eriksdal tillhör Una Bowman, Illinois…

————–

8 september 1927… Ett kalas som slutade i diket.

8september1927

Ett sorgligt sätt att mista livet på, men man får hoppas att det var ett bra kalas han varit på…

————————————-

25 juli 1929…

25juli1929

Man kan anta att den starka vinden inte var östlig, för då hade knappats uthusbyggnaderna klarat sig. Västlig vind och mitt föräldrahem Lörby 20 med vasstaks klädda längor låg i skottlinjen, sydlig vind och Lörby 6 låg pyrt till…

”-Det tog i Lörby 20s ladugårdstak ett par gånger… men man lyckade släcka det”, berättar Piädd-Arne (som bodde i granngården).
”-Hemmansägaren Joel – som hade varit i Amerika -, hade en stor amerikakoffert på övervåningen som skulle ut till vilket pris som helt… som de riskerade livet för att rädda.”

Branden orsakades av ett blixt nedslag…

———————-

30 januari 1936…

30januari36

Ytterligare en gård som gick upp i rök… kan var nr 11.

———————-

17 april 1939… Hyllad på 50-årsdagen. 

17april1939

Henning föddes 1889 på Lörby 13, som torpare Karl Knutsson och Pella Johansdotters första barn.
Den 16 augusti 1906 lämnade han – sjutton år gammal – föräldrarna och småsyskon och reste till N Amerika. Fyra dagar senare lämnade sjuttonåringen Sverige via Malmö under namnet Henning Knutsson… målet var New York.
Han är född som Henning, men lägger av någon anledning till ett W… som står för Waltert.

Draftade sig för första världskriget den 6 februari 1917. Han bor på 5405 N. Paulina i Chicago, och är en lagom tjock man i sina bästa år med ljusbrunt hår och blå ögon. Singel…

Draftar sig för andra världskriget – 53 år gammal – … bor då på 5250 N Ascland ave, Chicago Cook, Illinois, tillsammans med sin amerika födda hustrun Violet.

I september 1950 återvänder paret till New York, efter att varit hemma i Sverige.

Han dog som änkling i Chicago den 22 januari 1966… begravd i Skokie, Illinois.

—————–

16 januari 1941… Räddade sjömän.

16januari41

M/S Fride av Lörbys namnbräda finns av någon anledning uppsatt i Båstad…

————————

23 maj 1946…

23maj1946Sannolikt son till Båtsman Knut Persson Wänli på Lörby 1 och född 1871…

—————————-

22 januari 1959…

22januari1959

Min lärare på mellanstadiet…

————————————–

12 augusti 1954… HELA SLÄKTEN.

12augusti1954

Jösses, det kunde gå hett till i byhålan Lörby när farfar var ung!
”-De tre bröderna med familjer kom från Tollarp… och den ena kärringen bröt benet!” … skrattar Piädd-Arne vid minnet. Landsfiskalen vågade inte ingripa…

——————-

4 november 1954… EN MÄRKLIG 

4november54

Denna märkliga släktförening Listersläkten är fortfarande aktiv:) .

Så prova gärna länken:)
http://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=p&p=home&e=——-en–20-VEST-1–txt-txIN-J%C3%A4msh%C3%B6g——-1

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Sölvesborg..., Släktforskning, Uncategorized | Märkt , | 4 kommentarer

Ortopedens kovändning…

Inför mötet med ortopeden i Karlshamn var jag laddad till tänderna. Jag hade en knäskål som fungerade dagen före operationen… men inte dagen efter; så vad hände med den under operation egentligen? Det ville jag ha svar på…

Det blev ett ganska ”smörigt” besök, om man får säga så… men om min knäskål sades inte ett ord!

———– Detta har hänt… snabbrepris! ———

 

8 oktober 2015... en 19-år gammal knäprotes byttes ut.
7 december 2015… slutbesiktigar ortopeden knäet. Knäet som inte fungerar som det var tänkt… motfråga: -Vad har du gjort? Svar, inget som jag inte ska.
11 januari 2016… ringer jag till ortopeden och undrar över ev. uppföljning av knäet.
26 januari 2016… vid uppföljningen på ortopeden får jag veta att de kvarstående bekymren beror på a/ lös benbit i knäet, b/ ful knäskål (lagad och lappad efter en knäskålsfraktur) eller c/ underliggande sjukdom. Blir lovad en telefontid om fyra veckor, dessutom att ortopeden kan sjukskriva mig…
5 februari 2016… mailar jag ortopeden i både Blekinge och Skåne. Blekinges svarade med att vidarebefordra mitt mail till ”min” läkare… Skåne svarade med att skicka en egenremiss.
20 februari 2016… fick jag svaret på egenremissen, som sa att jag måste be opererande läkare skicka en remiss mm till dem. Nattsvart besked…
29 februari 2016… ringer jag ortopeden och undrar över den utlovade telefontiden.
4 mars 2016… ringer jag ortopeden och undrar över den utlovade telefontiden.
4 mars 2016… mejlar jag en kurator i Karlshamn, för ortopeden vill uppenbarligen inte veta av mig mer.
11 mars 2016... ringer jag ortopeden och undrar över den utlovade telefontiden.
18 mars 2016… ringer jag ortopeden och undrar över den utlovade telefontiden. Jag tala oxå om varför. Jag vill ha en second opinion i Lund och behöver en remiss dit…
22 mars 2016... var jag hos kuratorn i Karlshamn, anledning tyckte hon jag skulle hålla tyst om… okdå, finns inget i min dator om detta:) .
22 mars 2016… fick jag ett brev från ortopeden. De har kommit fram till att protesen sitter som den ska, men de misstänker att det är knäskålen som är boven i dramat. Därför ska jag få en remiss till ortopedverkstan för att prova ut en ortos som ska hindra min knäskål att hoppa ur led…. vilket jag betvivlar att den gör.
Ingen ortos i världen kommer väl att kunna hindra – som jag ser det – underbenet från att ”trillar ner” i protesen:/ .

IMG_9537
4 april 2016… var jag på vårdcentralen med anledning av att sjukskrivningen gått ut. Visserligen hade ju ortopeden lovat att de kunde göra det, men jag fick ju inte tag i dem… trots flera samtal och mail. ”-Du MÅSTE anmäla dem!”… var svaret jag fick – förutom förlängd sjukskrivning.
4 april 2016… mailar jag ortopeden i både Blekinge och Skåne län igen. Blekinges svar är återigen att de vidarebefordra mitt mail till ”min” läkare… Skåne svarade inte alls.
18 april 2016… var jag på ortopedverkstan i Karlskrona för att prova ut en ortos. Teknikern svor rak ut vid åsynen av mitt sneda ben. Detta var inget han kunde åtgärda med ett bandage, utan ett fall för ortopeden… men det var ju de som skickat dit mig.
25 april 2016… fick jag en besökstid hos ortopeden i Karlshamn den 18 maj. Dessutom fick jag en bekräftelse från ortopeden i Lund att de fått en remiss från Karlshamn. Tre månades väntetid på en kallelse dit…
28 april 2016… klockan 17.00, ringde ortopeden i Lund. Jag är välkommen dit den 4 maj…
29 april 2016… kom ortosen på posten. Tyvärr blev inget bättre av den, tvärtom så fick jag ont och blåmärken på knäet av den…
4 maj 2016… var jag på ortopeden i Lund. Det mest iögonfallade ”felet” var att min yttre sträckmuskel var väldigt slapp… det andra var att knäskålen var väldigt tunn och dessutom satt på vänster sida av knäet. Dessutom betedde sig protesen märkligt (tack för det)…
18 maj 2016… var jag som sagt på ortopeden i Karlshamn, och beredd att argumentera för min knäskål med näbbar och klor… och så nämndes den inte överhuvudtaget, för läkarna hade gjort en kovändning sedan i påskas!

Nu berättar de att de gjort en felbedömning av mitt knä, och protesen de satte in i oktober var för liten. Eftersom jag är så liten (!) satte de in den minsta modellen av protes… vilket var rätt beslut i oktober. Nu hade de kommit fram till att de kunde gjort på ett annat sätt vid operationen och då oxå valt en större protes-modell.

Resultatet av den felaktiga protesen är också att knäet inte kommer att bli bättre än det är idag… och det kommer inte att hjälpa hur mycket jag än vill eller tränar.

Man kan ju tycka att detta borde vara ett mycket knäckande besked att få, men på något underligt vis känns det som en halv seger; Det var inte jag som var dålig på att träna, eller inte ville tillräckligt mycket… det var en mission impossible med en felaktig protes.

 

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Knä..., Knäplastik, Reumatism, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Vattenläget inför sommaren 2016…

Vattennivån är lägre än normalt i bla. Blekinge redan innan sommaren. Det regnade för lite i höstas och vintern var i princip snöfri. Läget är värst på Gotland, Öland och östra Blekinge.

I genomsnitt använder varje ”Svensson” 160 liter vatten varje dag… lägger man till vattenförbrukningen som går åt för att få mat på bordet får man lägga till 6000 liter.

Dessa 6000 lirarna kan man knappast pruta på, om man vill kunna äta potatis och grönsaker, spannmålsprodukter och kött/mjölk/ägg även till hösten.

De återstående 160 literna då? Tja, ungefär hälften förbrukar toaletten… resten går åt vid dusch, hårtvätt, tandborstning, matlagning och till att få rena kläder. Saker som väl alla tar för givna…

BLT – Blekinge Läns Tidning – den 23 maj…

vatten

Sölvesborg använder en grundvattentäkt och där finns ingen brist. Problemet finns i produktionsnätet, enligt artikeln.

Att säga att ingen av Blekinges kommuner tror att det kommer att bli aktuellt med bevattningsförbud är en sanning som lukta unket. I Sölvesborg infördes förbud att vattna med kommunalt vatten (dvs potten där de 160 literna finns) den 14 maj.
Förbudet är nu släppt, enligt ett SMS… men kommer att införas igen – om inte förr – så under Sweden Rock veckan, enligt samma meddelande.

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blommor, Sölvesborg..., Trädgård, Uncategorized | Märkt , | 1 kommentar

Konsten att beställa en sjukresa…

For information in English, please press nine…

Japp… så säger den automatiska telefonsvararen hos Blekinge trafikens beställnings-, lednings- och informationscentral när man ringer dit för att tex beställer en sjukresa inför ett läkarbesök.
Dessutom får man veta att samtalet kan komma att spelas in i utbildningssyfte – vilket jag uppfattar som ett sorts hot! -, men fine, jag hoppas att ni gör det också… för ni bör bli medvetna om att ni inte har befogenhet att ändra på läkarnas scheman (eller någon annans heller) genom att ringa dit ang. att bilen är sen… frågan är om ni ens skulle lyckas få fram ett meddelande till ortopeden!

Det är tur att ni finns, men de två senaste resorna har inneburit mycket oro och stress – befogad sådan -… eftersom jag kommit fem-tio minuter försent till läkarna jag haft en tid bokad hos. Ska det verkligen behöva vara så?

Detta trots att jag blivit lovad att bli hämtad en timme före utsatt läkarbesök – som jag har på sjukhuset tre mil bort.

En timme är normalt sett gott om tid att köra tre mil på… tick, tack, tick, tack.
Det ser säkert snyggt ut efteråt i era papper, men verkligheten är tyvärr en helt annan. Gott om tid, som sagt… men då vill det till att ni kommer på utsatt tid.

15 minuter över utsatt tid ringde vi och undrade var bilen blivit av… och fick en lektion om att de måste samordna transporterna, det måste Ni väl förstå?
Jodå, det tar jag för givet att ni måste… jag förväntar mig inte att de ska hämta enbart mig med bussen, men faktum kvarstår JAG har en tid att passa.

———————

JAG ANSER DOCK ATT GER MAN ETT LÖFTE – I VILKET SAMMANHANG DET ÄN MÅ VARA – SKALL DET HÅLLAS. FÖRMILDRANDE OMSTÄNDIGHETER ÄR ENDAST OFÖRUTSEDDA HÄNDELSER, TYP VÄDER OCH TRAFIKSTOCKNING, SOM INGEN KAN FÖRUTSE. PUNKT!

———————

Nåja, bilen skulle komma om fem minuter (vilket är det standar svaret man brukar få).

Tre mil på 40 minuter är fortfarande gott om tid på nya E22
… men sanningen var att de fem minuterna snarare var femton! När väl taxibussen kom undrade chaffisen om beställningscentralen inte ringt och meddelat förseningen… vilket jag inte visste något om, eftersom vi stått UTE och väntat i en halvtimme.

Ok, tre mil på 30 minuter börjar bli kort om tid… men är fullt genomförbart.
I fordonet satt dock redan en resenär som först skulle lämnas på ett boende. På boendet stod ett helt gäng och väntade oroligt på hen, eftersom de tillsammans skulle i väg på en aktivitet som de nu kom en halv timme försent till.

Därefter skulle ytterligare en passagerare hämtas för att åka till Karlshamns sjukhus. Hen hade ringt beställningscentralen två gånger under de 40 minuter hen hade väntat… och nej, han hade inte blivit uppringd av beställningscentralen ang. förseningen.

Ok, 20 minuter kvar att köra tre mil på… är väl ens knappt möjligt att genomföra😦 .

En minut i tre svängde taxin av E22 vid Karlshamn – samtidigt som det stod i färddatorn att jag skulle lämnas på sjukhuset 15.08, dvs 8 minuter efter mitt läkarbesök.
Från E22 återstår två trafikljus att passera, en kassa, en promenad och en hiss-tur innan man är uppe på mottagning jag skulle till.

ros1

Ett helt fång förgätmigej till chauffören
som såg till att jag bara kom fem minuter för sent:) .

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Mina besökare den senaste veckan…

… John, Åsa, Margareta, Ulrika, Eva, Anette, Anna, Mirka, Maria, Bodil, Channia, Marie, Emelie, Martin, Tessan, Maria M, Mona, Daniel, Inga och Lydia.

tå1Bilden stulen från Åsa Olsson…

Hur många människor har besökt Er
i ert hem den här veckan?

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Uncategorized | 3 kommentarer

Kedjebrev…

… är ingen nyhet, de fanns när jag var barn.

Då fick man ett brev via snigelpost som man skulle skriva av (nåja, man fick skrivträning i alla fall) och skicka till 5-10 vänner. I brevet fanns en lista med fem adresser. Den översta adressen skulle man skicka ett vykort till och sedan stryka… därefter skulle man skriva in sig själv med adress sist på listan.

Sedan var det bara att vänta… så skulle man få flera hundra vykort i brevlådan:) .

Det jag minns bäst var hotet om att något hemskt skulle hända OM man bröt kedjan… och hur svårt det var att hitta typ åtta kompisar att skicka (måste varit bra tider på postverket) / ge dessa brev till. De flesta protesterade nämligen vilt…

Detta utvecklades så småningom… vykortet blev en tia, som blev en vinflaska 🍹🍻🍷 !

———–🍹🍻🍷———–🍹🍻🍷———–

Idag är det mycket lättare, man klickar på en knapp på datorn… och vips har hela vänkretsen fått det UTAN att det kostat avsändaren varken brevpapper, kuvert eller porto.

Dagens variant spelar på känslor, och rädslor att drabbas av diverse sjukdomar och olyckor… vilket ingen vill, därför sprids de rasande fort på tex facebook.

En del av dessa delar jag mot bättre vetande… man blir inte immun mot något elände för att man delar det på facebook, men eftersom det var min kompis som ville att jag skulle dela / kopiera så gör jag det för hens skull. Inte av något annat skäl…

En exempel är texten i bilden nedanför. Vad säger den egentligen? Jag tro förstås att det autistiska barnet finns någonstans i Sveriges avlånga land… men det är inte säkert.

metro

Texten finns även på engelska… och även där framgår att man ska kopiera den – INTE DELA – vilket gör att upphovsmannen inte går att spåra!

Publicerat i Allmänt, Blogg, Facebook, Sölvesborg..., Uncategorized | Märkt , , | 3 kommentarer

Penna eller tangentbord?

skrivaförhand17majbltArtikel från Blekinge Läns Tidning den 17 maj 2016…

Detta påstående skriver jag under på – på tangentbord😉  – alla dagar i veckan. Jag tvivlar inte en sekund – och kommer aldrig att göra – på att det är så.

Numer skriver jag bara inköpslistor på papper, men jag kan jämföra skriva med att teckna… något som jag varit hyfsat bra på TROTS att jag har ”häxhänder” (pga att jag haft ledgångsreumatism sedan barnsben).

Hur kan du rita så bra med dina händer? är en fråga jag ofta fått. Mitt svar brukar vara att det kan jag inte, jag ritar inte med mina deformerade händer… utan med en penna!
Hur – och med vad – jag håller i  pennan är oväsentligt för resultatet!

Att rita – och sannolikt oxå skriva – är en färskvara.
Låter man bli, blir man väldigt snabbt ringrostig. Man förlorar kontakten mellan handen och ögat / hjärnan.

Att rita / skriva är mer förmågan att kunna se, än en finmotorisk färdighet… men genom att underhålla den – tro det eller ej – minns man också resultatet man får på pappret:) .

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Pyssel, Tecknat :-), Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

En båt som hette Hulda…

Om Hulda säger hörsägnen följande;

Hon kapsejsade (under tiden hon var Djupekås-ägd) i Finska viken. En av besättningsmännen var övertygad om att livet var slut och vägrade att gå i livbåten – eftersom det inte tjänade något till -, de skulle ju ändå dö… och fick mer eller mindre handgripligen placeras däri.
Därefter drev de i snöstorm i tre dagar, innan de strandade på ett skär, där de blev räddade.
Hulda bärgades och såldes till Finland, reparerades och på sin jungfrutur brann hon upp i Öresund… lastad med hö. Ett spektakulärt och annorlunda slut för en skuta… borde gå att hitta mer uppgifter om detta:) .

Men hette hon Hulda när hon lämnade varvet?
Innan hon kom till Djupekås och fick Djupekås (Mjällby sn i Blekinge) på namnbrädan kom hon från Viken – också nordvästra Skåne -… hette hon Hulda där oxå?

Det första jag kom underfund med var att Hulda var ett mycket vanligt båtnamn. En kompis som lägligt nog jobbar på ett sjöfartsmuseéum plockade fram 8-10 Huldor på direkten…

En efter en avskrevs de – däribland filmstjärnebåten Hulda som varit med i en gammal Edward Persson film -… men ingen av dem var ”min” Hulda.
Hon verkade ha gått upp i rök… både bildligt och bokstavligt talat. Nä, givetvis inte… någon måste så klart veta vad som hände henne. Frågan är bara vem?

Som ett sista halmstrå (!) efterlyste jag henne under Viken på Anbytarforum. Visserligen är Anbytarforum en släktforskarsida där man efterlyser sina anor… men otroligt nog fick jag svar, och dessutom tips på dels en bok och dessutom adressen till Vikens sjöfartsmuseéum.

Kalla fakta om Hulda…
Hon byggdes 1913 av trä i Södra Garn som en tre-mastad skonert på 250 dwt. Redan där blev det krångligt… försök goggla på Södra Garn ska Ni se! Man hamnar väääldigt långt från skeppsvarv, (men desto närmre garnaffärer)… men Södra Garn ligger i alla fall i nordvästra Skåne.

Haha, Hulda… get you!
Dessutom skulle det visa sig att hon var en äventyrlig dam med många liv… så håll till godo; Här kommer berättelsen om Hulda:)

Den sanna historien om ett båtliv…

Hulda var en drygt 28 meter lång tremastad skonert, bygd av trä. Hon var dessutom hela 7,75 bred… dvs. en stadig dam, som kostade 27.000 kronor när hon som nybyggd 1913 lämnade varvet…

Under sin första Skånetid var skonerten registrerad i Höganäs 1913-1920 och Viken 1920-1935. Redare under 1913-1931 var skeppsmäklaren Anders Petter Horndahl, Höganäs/Helsingborg. Befälet ombord fördes av N-P Svensson, Lerberget, under åren 1913-1925… därefter hade N-H Svensson befälet mellan 1925-1935 (son till N-P Svensson).

Första livet förbrukat…
Hulda hade lastat 280 ton superfosfat (konstgödning) i Limhamn, som skulle till Visby på Gotland.
På morgonen den 19 mars 1915 hade skonerten kommit upp och förbi Bornholm på sin resa mot Visby, och pejlade klockan 07.00 på morgonen Hammarens fyr i VSV. Vinden var OSO och tilltagande, dessutom med nedisning…

Situationen ombord var besvärlig, och man hade planer på att söka nödhamn i någon av Blekingekustens hamnar… men tvingades tänka om på grund av växande sjö och nedisning. En annan avgörande faktor var säkert också att de svenska kust fyrarna var släckta…
I stället tog man beslutet att seglade runt Bornholms nordspets och ankrade vid Vang i lä av ön, med 45 famnars kätting.

På eftermiddagen vände vinden. Den kom nu i stället från norr och fick Hulda att börja dragga (dvs driva, pga att ankaret inte fick fäste. Inte kul om det händer på öppet vatten, men betydligt allvarligare om man är nära land… enligt mosters make som varit fiskare).

Hulda befann sig ganska nära land, vilket gjorde situationen mycket riskfylld.
I ett försök att undvika att driva på land, tog man beslutet att trotsa väder och vind, och gå ut till sjöss igen… så 15 famnar ankarkätting hivades in.
Förstängstagseglet sattes för att försöka få Hulda att skära ut från land, men manövern lyckades inte… och i stället föll skonerten styrbord och kom ännu närmre land!

När  hon till slut stoppade upp och kom i vindögat, sattes gaffel- och stagfock och fartyget började äntligen skära ut. Det blev bråttom ombord att spela hem ankarkättingen, vilket man lyckades med i sista sekund… och Hulda lades på en kurs sydvart i snöyran.

Sikten var mycket begränsad och man hade ännu inte hunnit boga in ankaret. När man kände en lätt stöt förut tog man därför för givet att det var ankaret som slog mot borden i fören, men så var tyvärr inte fallet… och kort därpå törnade Hulda på grund vid Finna dalen (en bit söder om nordspetsen på Bornholm).

Ombord gav man fartyget styrbords roder i ett desperat försök att segla sig loss.

Det misslyckades,  och resultatet blev tvärtom och ödesdigert… Hulda pressades istället hårdare upp mot land.

Ombord tvingades man nu inse sanningen – det var kört för skonerten! – och besättningen blossade efter hjälp hela natten. Efter en iskall natt ombord kom så äntligen räddningen vid sju tiden på morgonen den 20 mars. Hulda övergavs och hela besättningen bärgades i säkerhet…

hulda (3)

… men Hulda stod kvar som ett sorgligt monument – med nedisad rigg -, över vädergudarnas vrede.

Ett bärgningskontrakt gjordes upp mellan rederiet och Svitzers bärgningsbolag, där ersättningen utgjorde 50 % av det bärgade godset.

Först den 12 april lyckades man få loss henne… efter att ha kastat 120 ton av lasten överbord. Skonerten fördes in till Rönne (Bornholm) och värderades i skadat skick till 12.000 kronor. Bärgarlönen för fartyget var 6.000 kronor…
Hon hade fått en del bottenskador och var läck, men reparerades och fortsatte sin seglation.

Trots haveriet 1915 gav Hulda ett överskott till sina delägare om 53.000 kronor under seglationsåren 1913-1918.

Andra livet…
Under åren 1919-1920 gjorde Hulda fem Englandsresor. Utlasten bestod av trä och på hemvägen fraktade hon kol, förutom en gång när lasten bestod av salt.

Skonerten – som var en stad dam – kunde även bära gott om last på däcket.
Nordsjön är dock Nordsjön och ofta en problemfylld resa för små hårt lastade fartyg… hur styva de än är. 

Under en av dessa resor fick Hulda ett roderhaveri i hårt väder… en skada som man omöjligt kunde åtgärda ombord. Hon låg och höll till vinden med ett bottenrevat storsegel och en stagfock i 6 dygn… innan en ångtrålare från Grimsby äntligen observerade hennes nödsignaler och kom till undsättning.
Efter flera misslyckade försök, lyckades man till slut koppla ihop en wier från trålaren med en del av Huldas ankarkättingen.

Första dygnet gjorde den bistra väderleken det omöjligt att påbörja bogseringen, utan trålaren höll endast styrfart mot vind och sjö… men så snart vädret gjorde det möjligt drogs haveristen in till Hull (England) för reparation.

Våren 1928 försågs Hulda med en 85 hkr Avancemotor till en kostnad av 17.500 kronor, och kunde sätta titeln M/S (= motorseglare) framför namnet.

I samband med att Anders Petter Horndahl överlämnade huvudreda sysslan våren 1933 till sjökapten Axel Lewold i Viken, gjordes ett delbokslut som visade en skuldsättning på 19.200 kronor, samt balanserade seglationsförluster om 1.350 kronor.
Ett bokslut från mitten av maj 1933 visade att skulderna vuxit…

M/S Hulda hade vid den tiden inte mindre än fjorton ägare, med olika stor del i henne. Redaren själv – A.P Horndahl – hade majoriteten med 38/116 (= ca en tredjedel), därefter kom Kapten N.P Svensson i Lerberget med 17/116 (de övriga var Kapten A.B.O Vikstens sterbhus, Skeppsmäklare H. Bengtsson och Fr. Anna Espelund i Helsingborg, Kapten Aug. Ekensteen och Fr. Katarina Andersson i Viken, Herr Johannes Jönsson och Handlare Eric Bothén i Höganäs, Herr O.P Olsson i Lerberget och Fr. Johanna Hammarlund, Herr J. Malmberg, Herr L. Andersson med för mig okänd adress).

Den 3 juli 1933 sålde de fartyget till skeppare N.H. Svensson från Lerberget, som kände M/S Hulda väl… han hade ju fört befäl ombord i åtta år, och före honom hade hans far gjort det.
20.000 kronor gick affären på, vilket innebar att han övertog skulder för 16.598 kronor och erlade en kontantbetalning på 3.402 kronor. Återstående skulder fick det tidigare partrederiet ta…

N.H Svensson blev sedan huvudredare för M/S Hulda i september 1934, men hennes hemort var fortfarande Viken. Bokslutet över 1933 och 1934 års seglation uppvisade fortsatta driftsförluster och de följande åren visade samma negativa trend.

Tredje livet… och fjärde!
I Bokslutet över 1933 och 1934 års seglation uppvisade fortsatta driftsförluster och de följande åren visade samma negativa trend… och hon såldes. Köparen var kapten O-W Svensson i Djupekås och Mjällby sn, Blekinge.
Den 24 september 1938 fick hon en ny befälhavare i K.J Wiktorsson från Mjällby. Varför O-W Svensson lämnade över befälet vet jag inte… planerade han att skaffa ett fartyg till, eller var det av familjeskäl?

Hemma i huset fanns ju två små döttrar under fem år och en höggravid hustru…
Var han hemma när första sonen föddes en vecka senare, eller var han redan ute på den ödesdigra Finlandsresan?

Lastad med virke mellan Pernåviken och Köpenhamn. I vilken ände de lastade låter jag vara osagt, men den 10 oktober befann de sig 70 distansminuter sydväst om Bengtskär, vid mynningen av Finska viken. M/S Hulda var svårt läck… så illa att hon endast flöt tack vare sin last av trä. Hon var utom all räddning när besättningen övergav henne och gick i livbåten… för att försöka överleva själv.

De tog sig iland på Bengtskär 27 timmar senare – säkert blåfrusna och tilltufsade både fysiskt och psykiskt – efter att ha drivit runt i en liten livbåt.

M/S Hulda? Vad hände med henne? Ja, tro det eller ej… men hon drev senare i land vid ön Vilsandi i Estland. Där blev hon liggande över vintern, och först i mars året därpå besiktas hon.

Domen blev hård… hon kondemneras, dvs, blev utdömd. Men på ön Vilsandi fick hon ju inte ligga för evigt, så vraket efter tremastaren bärgades och bogserades till Finland, där hon – befriad från sin last – sjönk som en sten… och på sätt och vis slutar M/S Huldas liv där, djupt ner i det kalla finska vattnet.

Femte livet…
… men där kunde hon heller inte ligga, så man plockade upp henne igen och förde henne till Furusund.
Där såldes vraket av Försäkringsbolaget till Skeppsredare Sven Magnus Nilsson, Påskallavik, som lät Saltviks Varv vid Smålands ostkust reparera henne. En ny motor på 120 hkr sattes in… och Hulda återuppstod som M/S Astrea.

astrea

Men oturen fortsatte grina fartyget i ansiktet. Redan den 26 december samma år råkade hon illa ut under en resa mellan Gävle – Visby.

Inte långt från Djurstensfyr i Öregrund kom elden lös. En överhettad kamin antände inredningen, och det tog inte lång stund förrän elden har spridit sig till lasten… som bestod av hö!

Den brinnande Astrea av Påskallavik bogserades mot Öregrund, men brandkåren lyckades inte få kontroll över elden… så i ett sista desperat försök att rädda vad som räddas kunde sänkte de henne, och släckte på så sätt branden.

Eldhärjad och dränkt, borde betyda slutet för henne kan man tycka… men icke, hon bärgades även denna gång och reparerades vid Öregrunds slip.

Sjätte livet…
Den 10 december 1941 köptes hon av Rederi Ab Falken, Jonstorp. Fem år senare den 22 januari 1946 såldes hon för 60.000 kr till Carl Otto Bryngelsson, Hönö.

Den 17 februari 1948 sålde han henne vidare för 135.000 kr till Anders Johan Andersson, Bleket… och Astrea börja likna en vandringpokal, för den 30 november samma år såldes hon för 165.000 kr till Ernst Olof Birger Aronsson, Kristinehamn…

I juli 1951 köpt hon för 30.000 kr av Sören Waldemar Pettersson, Skärhamn… och omdöptes till INGA-LENA. Två månader senare – i september 1951 -,… blev hon såld till Ab Gitex, Stockholm och fick åter igen ett nytt namn… MARGOT.

Två år senare – den 24 september 1953 – köptes skutan på exekutiv auktion i Luleå av skeppsbyggmästaren Gordon Witting m fl, Ystad.
Hon fick nu sitt sista namn… DYRING. Under detta namn får hon omfattande skador vid en sjöolycka i augusti 1954, och kondemnerades vid en besiktning i Ystad.

Hulda = Astrea = Inga-Lena = Margot = Dyring… hamnade senare i Skärhamn och där blev hon liggande. Riggen stod kvar till ca 1965, men sedan gick förfallet snabbt…

——————————————————-

Källorna: Det mesta jag skrivit om Hulda hitentills har jag hittat i ett mastodonverk i två delar ”Sjöfolk och fartyg från Viken 1880-1985” av Bror Malmsten (med bilder på fartygen och beskrivningar på centimetern och kronan när). Del 2, sidorna 280-284 handlar om Hulda…

… likaså en bok om skeppare i Påskallavik (som jag dessvärre glömt namnet på).

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension av P Sjölunds Släktforska med DNA… eller inte!

För det slutade som det så ofta gör när man släktforskar… jag tappade tråden:) !

Facebook är ett bra sätt för nyfikna – inte sällan skrytiga – individer att sprida bilder på nya soffan, godaste frukosten och smarrigast middagen… världens gulligaste katt, icke att förglömma.
FB funkar oxå utmärkt till att efterlysa ovan nämnda katt, och bortsprungna husdjur i allmänhet, likaså fordon och verktyg som fått fötter… dessutom få bekräftelse på hur söt (?) och duktig man är (tyvärr oxå motsatsen).

Men om man bortser från vad alla 735  – kända, som helt obekanta – ”vänner”… sysslar med, så är FB ett väldigt bra verktyg om man tex är intresserad av släktforskning.

Sök på släktforskning på FB, och man får många förslag på grupper man kan gå med i…

Senast ”flugan” inom släktforskningen är att man DNA testar sig…
Syftet är inte riktigt det samma som hos Criminal Minds och N.C.I.S, men annars skiljer sig tillgångasättet inte så mycket från tv-serierna… och det finns så klart ett antal sidor om detta oxå på FB.
Trots det, känns det här med DNA som rena grekiskan för mig (och ser man till frågorna där, så är det tydligt att det är fler än jag som tycker att det verka synnerligen obegripligt).

En sak dessa sidor brukar tipsa om – för mig och mina medsyskon – är att läsa på (vilket aldrig är fel i något sammanhang)… och de rekommenderar Peter Sjölunds bok ”Släktforska med DNA”… vilken tydligen är ett måste för en nybörjare:) .

Sagt och gjort… ett ex av boken landade i brevlådan i hin dan*!
Knappt hade jag packat upp den förrän jag fick frågan om VAD jag tyckte… och jag lovade i ett svagt ögonblick att tala om det, ävensom jag inte recenserat böcker sedan jag gick på gymnasiet, och då handlade det definitivt INTE om faktaböcker. Så jag fick börja med att fräscha upp minnet över vad en bokrecension bör innehålla…

dna

En recension bör innehålla inledning, handling, karaktärer, samhälle, form, komposition, budskap, diskussion och omdöme… och givetvis en rubrik, typ Recension av Strindbergs Röda rummet (om du nu har läst Röda rummet).

Jaha ja… betvivlar att jag kan använda alla de rubrikerna på en faktabok, men överskriften ala Strindberg satt som en smäck iallafall:) .

…..👭…👭…👭…..

Släktforska med DNA av Peter Sjölund.

En faktabok om hur DNA kan användas inom släktforskningen… när man som släktforskare behöver flera problem och frågetecken att fundera över.

1. Inledning
Boken är en faktabok och den nionde i raden bland Sveriges släktforskarförbundets handböcker. Handböcker, som avhandlar olika ämnen såsom tex kartforskning, mantalsforskning, emigranter, soldater, fader okänd och DNA forskning.
Andra upplagan, 2016.

2. Handling
Boken redogör för hur man kan dra nytta av DNA tekniken inom släktforskningen, eftersom nästan varenda en av kroppens celler bär spår av förfäderna.
Man bör dock tänka sig för en gång extra INNAN man gör ett test, eftersom detta sätt att släktforska är minst lika beroendeframkallande och vanebildande som traditionell forskning… dessutom kan ju resultatet gå stick i stäv med pappersforskningen man tidigare gjort. Kanske har man gett ett barn felaktiga föräldrar av misstag… eller så kanske det visar sig att en uppgiven förfader i födelseboken inte är den ”riktiga” barnafadern eller modern. Delikat problem…

Och NU tappar jag den berömda tråden…

Ok, fast den varningen lyssnade jag förstås inte på… betvivlar förövrigt att någon släktforskare gör det, men snåljopen inom mig – utan kända Småländska anor! – inväntade den förmodade rean i slutet i april innan jag hoppade på DNA-tåget😉 …

dna11

Tre till sju dagar skulle det ta för test kitet från Houston i USA till Sölvesborg enligt bekräftelse mailet… 

—————————————————

Med mejlet följde oxå en länk och lösenord till my FTDNA Home…

dna2

… och det tog inte många sekunder förrän jag var inloggad!
Family Tree… ja, det har jag ett publikt på ancestry, men hur skulle jag få in det HÄR utan att behöva skriva in en gubbe i taget (vilket inte låter sig göras på en kafferast precis)?

Ställde frågan på https://www.facebook.com/groups/dnaanor/ … och svaret var GEDCOM-fil. Ihhh… och det vet ju en datornovis som jag vad det är. Not!

Nu är jag sannolikt inte den enda datornovisen… men jag brukar googla allt jag inte förstår (och det är mycket det). Googel är lite som silvertejp är för andra, för mig😉 … och googel fann på råd…

http://ancestryse.custhelp.com/app/answers/detail/a_id/3110/~/ladda-upp-och-ladda-ned-gedcom-filer

Med trädet på plats… vilket laddades upp vid första försöket (har förstått att många stöter på problem här), undrade jag otåligt: Nudå? Vad kan jag göra mer i väntan på test-kitet?

En hel del, visade det sig:) .

I facebook gruppen fick jag tipset om att utföra DNA uppgifterna från http://dnaguiden.se/category/blogg/

dna6

En av uppgifterna är att namnge och sätta den äldst kända farfars farfars farfars förfadern, lika så den äldst kända mormors mormors modern… och så vidare, på en karta.

dna3

Min mesta förfader heter Per Larsson, född ca 1712… sannolikt i Ysane sn (Blekinge), eller i dess närhet. Födelseboken i Ysane och Gammalstorp socknar havererade i samband med pesten 1711, och i grannsocknen Mjällby börjar den först 1723…

Min mesta mormoder heter Anna Sophia Schubert, som säkert är född 1724 i Tullstorp sn, Skåne, och dotter till Anna Maria Grahn och dotterdotter till Sara Timan. Dessa damer vet jag inte var de föddes, med de finns i Tullstorp… där Sara är omgift med klockare Mattias Bredahl. Anna Maria var gift med trädgårdsmästare Henrik Willhelm Schubert…

Schubert? Visst låter det franskt, åtminstone lite? Enligt ett envist ryckte i familjen ska det vara en fransman som är skyldig till att vissa i släkten är födda med korpsvart hår (däribland min mor)… och jisses vad jag letat och gått bet på att hitta honom.
Hade därför avfärdat honom som just ett rykte, varken mer eller mindre… ända tills jag fick kontakt med kusinen i USA (via ancestry). Hennes ana är en bror (som emigrerade runt 1880) till min mormors mormors mor … och i ett av de första mailen frågar hon om jag hört om fransmannen. Han som ger en del av sina ättlingar korpsvart hår (däribland hon)? Om jag gjort, så någon sanning måste det nästan ligga i ryktet…

I och med att trädet var uppladdat fylldes rutan ”Surnames” i av sig själv, och project gruppen Skåneland dök oxå upp automatiskt. Skåneland innefattar det område som en gång tillhörde Danmark…

dna4

Visserligen bör man vara utrustad med stort tålamod när man släktforskar… men mitt tog nästan slut i väntan på test-kitet:/

De två första dagar gick åt för att ”paketet” skulle komma till Chicago… men sen gick tiden.

——————————————–

Timmar, minuter och sekunder… blev till dagar.
Chicago ersattes med ett telefonnummer – don´t worry be happy – , och suck suck suck, kände inte det minsta för att ringa… vilket sannolikt innebar att efterlysa det PÅ ENGELSKA.
Den tanken var inte ett dugg tilltalande, kan jag säga:/ … men efter två låååånga veckor damp brevet äntligen ner i brevlådan😀 .

IMG_9574

De två första punkterna i recensionen är avklarad… ber att få återkomma med karaktärer, samhälle, form, komposition, budskap, diskussion och omdöme.

* = häromdagen, på Listerlänska:)

Publicerat i Allmänt, Blekinge, Blogg, Bokrecension, Facebook, Genealogi, Släktforskning, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | 4 kommentarer