“Taket ska höjas och golvet sänkas… för här ska den nya catwalken fram ”

Nåja, kanske inte riktigt… men nästan .

JAG ville ha en gardinstång som kattsen inte kunde knäcka, och kattsen (eller om det nu var jag?) ville ha en catwalk… som inte böjdes på mitten när de promenerade på den (så långt var vi rörande överens skulle man kunna säga). Frågan var bara HUR den skulle se ut, men på den punkten knep kattsen käft… Så här kanske… typ .

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

En låååång bräda inhandlades för ändamålet… kul, tyckte Brödraskapet – med kung LilleMannen i täten! – och satte genast igång att träna på den. Träna? Vi träna balansen… människa, vad tror du om oss?!? Vad VI hört, så var det DU som skulle träna balansen! Vi UNDERSÖKTE den, fattar DU väl…                                                                                              Vi kan gå på en 20 cm bred planka i sömnen om det skulle behövas, men vi måste givetvis inspektera vad det var för något DU släpat in i vårt hus, och som nu låg där på tväre mellan soffan och bordet. Luktade konstigt gjorden den ju oxå …

Sen tänkte människan – så hennes raka hår närapå blev krulligt! – , och en ritning började ta form på papperet. Jodå, hon visste precis hur det skulle se ut i hennes skalle – påstod hon! – … men att förmedla den bilden med mått och allt till “utföraren” var inte det lättaste, muttrade hon…

Tror ni hon frågade OSS? Nädå, en vacker dag var vår genväg mellan soffan och bordet bara borta… bara så där BORTA som människans glasögon kan vara tidigt på morgonen när vi håller på att svälta ihjäl!!!

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Vill ni veta en hemlis om oss? Inte? Lika bra vi säger det själv, annars sladdrar vår tvåbenta betjänt som också bor här… vi tycker inte om när besökare till henne ringer på dörren! Då försvinner vi fortare än en avlöningen!

Inte för vi vet vad en avlöning är, men vi vet hur man rivstartar på laminaten. Det brukar resultera i nytt vatten i vattenskålen… när människan väl hittar den igen – skålen, alltså… för vattnet på golvet brukar hon hitta direkt. Begriper inte varför hon blir så sur av lite vatten mellan tårna… för lite vatten har väl ingen dött av …

Nå, in stövlade TVÅ tvåbeningar med en massa bröte… och en borrmaskin. Tror ni VI stannar kvar då… vem vet, den kan ju vara livsfarlig. Och klättrade på våra väggar gjorde de… UTAN att vår betjänt skällde ett dugg på dem, trots att hon brukar snacka om vikten av värdegrunden (vad nu det är).

Fast det tog inte många minuter efter borrmaskin tystnat, INNAN nyfikenheten gjorde att vi måste ta reda på vad de ställt till med…

                                                                   What is this… typ???

                                                                Nåja, inte så tokigt tänkt… för att vara av en människa .

Vi var nöjda, men tror ni hon var nöjd? Nädå… nu skulle hon ha gardiner! Suck…

Dubbelsuck… hade vi vetat hur sur hon skulle bli när hon inte hittade asken med knappnålarna, så hade hon inte fått några… så ni bara vet det!

Varför i he…te är köpegardiner 240 cm långa? Hur många hus / lägenheter har två och en halv meter upp till överkanten av fönstren???

Nå, vi fick vår catwalk… så det är väl inte mer än rättvist att hon får hänga gardiner i den …

                                                          Eller vad tycker ni….

Blåblodiga damer…

… eller rent av oäktingar!

Jag vet inte, men bland alla Svensson, Olsson, Jönsson och Persson i mina anor, så finns det två damer med namn som skvallrar om blått – eller åtminstone lite missfärgat – blod… för deras efternamn verkar ganska exotiska på Lister.

Helena Holstein och Anna-Sophia Schubert… är inga namn på torparungar, precis.        Båda bodde i Norje, Ysane socken, Blekinge och båda var gifta med män med efternamnet Bergman. Den ene hette Andreas och den andre Lars… och de var troligen kusiner.

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–¤ —–

Första gången en “Bergman” dök upp i Norje var den 3 juni 1713… när Andreas Bergman från Kristianstad (Kristianstad län), kom till byn och gifte sig med gästgiveriänkan Anna Chatarina Strömberg. Kanske hade den tidigare gästgivaren dött i pesten, eller inte… jag vet inte ens om denne namnlöse krögare varit verksam på gästgiverigården i Norje eller någon helt annanstans…

Andreas och Anna Chatarina fick bara ett barn, en son som föddes den 5 december 1717 och döptes till Andreas. Gudmor till honom var länsman (?) Christopher Bergmans hustru från Åby i Ivetofta socken (Kristianstad län), och bland faddrarna fanns Erik Borgström and Mårten Jönsson…

 —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —- ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Andreas… det måste vara ett viktigt namn för släkten Bergman! 

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Ganska snart flyttade Christopher Bergman (broder?) och hans hustru Caysa från Åby till Norje, och där föddes deras dotter Anna Britta den 18 februari 1723, och likaså deras son Martin… som begravdes bara åtta dagar gammal den 22 februari 1727 .

I familjen fanns sedan tidigare sönerna Lars och Andreas… födelseort okänd.

I nästa generation Bergman fanns det alltså TVÅ pojkar i byn Norje (Ysane socken) som lystrade till namnet Andreas…  + en Lars, och så en flicka som hette Anna Britta

—- ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

En Andreas Bergman har en hustru som heter Helena Holstein, och var den vigseln skedde är okänt, precis som Helena härkomst….

En Andreas Bergman är… ja, var?                                                                                Kanske är det han som en period står skriven som kusk på Sissebäck… och / eller flyttar till Borgå i Finland?                                                                                                                          (enligt ett tips på anbytarforum flyttade Helena Holstein & Andreas Bergmans son Sven George Bergman till Borgå 1773, där han gifte sig 1775 med Christina Träskman.         Sven-Georges farbror – hattmakaren Anders Bergman – född ca 1720, någonstans – finns då redan där och är gift sedan 1750 i Borgå med Ebba Lena Sundberg)

Anna Britta gifte sig med Erik Joh. Brache och flyttade till Istaby (Mjällby sn). Erik Brache faller ifrån på något sätt… och änkan Anna Britta gifter om sig med en inspektor Törneblom, och de flyttar till Sissebäck (Sölvesborgs sn).

Lars Bergman gifter sig med Anna Sophia Schubert… obekant var, men troligen i Sölvesborg (där hennes far hade en tomt). Anna Sophias anor är dock kända… hon är född i Tullstorp socken, Skåne…

Det roliga är att hennes föräldrar – Henrik Wilhelm Schubert & Anna-Maria Grahn – gifte sig bara en vecka före hennes födelse. Var det av kärlek… eller “räddade” trädgårdsmästaren från Lund klockare Bredals styvdotter, från att föda ytterligare ett barn utan att vara gift?

Anna-Maria hade nämligen sedan tidigare en dotter – Helena – född i februari 1720 (Tullstorp)…

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —-

Samtliga bilder är klippta från ancestry.se… “löven” är deras sätt att tala om att någon annan lagt in samma individer som jag. Tyvärr stämmer det sällan…

——————————————————————————————-

Lars Bergman och Anna Sophias var föräldrar till:                                                        Andreas Herman 1751                                                                                                               Sara Christina 1752 (Anna Sophias mormor SARA Timan)
Andreas Herman 1754, vigd med Hanna…
Helena 1758 (Anna Sophias halvsyster HELENA)
Caisa 1764 (Lars mor CAYSA)
Anna Maria 1767 (Anna Sophias mamma ANNA MARIA)

Andreas och Helenas barn hette:                                                                                                Sven George 15.08.1747
Andreas Andersson 24.02.1750 (japp, han är döpt till Andreas Andersson)
Carl Peter 08.11.1752
Christian Fredrik & Anna Chatarina 13.04.1755 (Andreas mor ANNA CHATARINA)
Greta Elisabeth 19.02.1758-08.06.1759

Pallkrage + frö = rädisor i långa banor….

… eller iallafall några runda fina exemplar… för enligt Fru Tomat så går det INTE att odla dessa godingar i pallkrage… så därför måste jag förstås göra det! Om inte annat, så för att bevisa att det går. Enligt henne blir de långa och magra… med en himla massa blad.   Enligt mig låter det som någon sorts brist, även om jag inte minns vad det är som det är för lite – eller för mycket! – av när blasten frodas .

Tre “dubbeldäckade” pallkragar har jag – två stora och en liten – varav den ena är ganska ny och har fått en drivbänk högst upp (bara det bästa är gott nog till rädisorna, ni vet). Hela tanken med att odla i upphöjda lådor var; ”att kan inte jag (eller mina plåthöfter och knän, rättare sagt) komma till bären, så får bären komma till mig”

Första försöket 2012; I den lilla planterades en massa smultronplantor, och i den högra fick några jordgubbsplantor bo….                                                                                                     Det bidde inget bra, skulle man kunna säga. Det visade sig snabbt att smultronplantorna växte som ogräs, medan jordgubbarna förde en tvinande tillvaro i mörkret bakom bambun… dessutom skuggade av dassalocksstora blad, tillhörande “popkorn trädet”.

“Kompostgallret har vuxit in i bambun – eller om det var tvärtom – och sitter säkert!”

Bambun kräver en närmre presentation. Jag köpte två bambu buskar redan på 80-talet… gröna, mjuka och prasslande buskar.                                                                                Det finns ett flertal varianter av detta gräs, båda små och jättestora och mina var / blev 2.5 – 3 meter höga. På 80-talet blommade bambun runt om i land, och då var det att betrakta som en smärre sensation… eftersom detta var något som bara hände vart 100de år.

En sorgelig sensation dock… för sedan dör busken sakta men säkert.

Detta faktum gjorde att jag väntade några år INNAN jag planterade tre bambu i min “nya” trädgård… eftersom jag vill vara säker på att få plantor som inte skulle blomma i min livstid iallafall. Tyvärr tog det tog nog bara drygt fem år innan den första blommade.        Den busken har varit stendöd i många år ny… och de andra båda blir risigare för varje år och sjunger nu på sista versen .

“Ax med bambublommor”

Andra försöket 2013; Nu är “popkorn trädet” halverat, så förhoppningsvis blir det hedanefter ljusare i odlingslådorna…                                                                          Jordgubbsplantorna är flyttade från sin skuggiga plats till den “nya” och förhoppningsvis soligare kragen… och alla smultronen är flyttade till jordgubbarnas tidigare boning. Deras lilla låda blir då ledig… men kommer att planteras med små fådda sparrisplantor.

—– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —–

Framtidsplaner måste man ha… och planen är att införskaffa 13 och en ½ 40cm x 40cm plattor som ska ligga runt pallkragarna, och en 50cm x 50cm dito och var jag ska ha bamseplattan berättar jag OM jag får tag i en (tror inte de tillverkas längre)…

Nääää, vägen till Kina gick inte här heller…

Gräver man ett väääldigt djupt hål… så kommer man till Kina!                    Åtminstone var det vad farmor påstod när jag var liten …

Trodde väl inte helt på det, men visst grävde vi… kanske inte för att vi ville till Kina, utan snarare för att vi hoppades hitta en vikingaskatt… eller iallafall en stenåldersyxa eller ett skelett. Vi hittade varken det ena eller andra, möjligen en gammal knycklig brännvinsflaskekork… och hur kul var det, men drömmen om guld och ädla stenar levde förstås kvar.

Vid barndommens utgrävningar i Lörby var den största utmaningen att den sandiga jorden rasade tillbaka i gropen i samma takt som vi hivade upp den… men “hemma på min gata i stan” är problemet ett helt annat. Var man än kör ner en spade, så slår den mot sten.

            

Och är det inte “riktig” sten… så är det cementbumlingar …

Inte kul, när man planterar “lite” större växter (läs; träd)… och ett aber när staket och plank behöver bytas och hyfsat djupa hål behövs för plintarna. Plintar som dessutom helst ska sitta med lika långa mellanrum…

           

Man skulle ju kunna tro att det är kalhygge i min trädgård – efter motorsågsmassakern – men så är som synes inte fallet .

Ha en bra kristi himmelsfärds dag – eller Europadagen 2013 – var ni nu är

Öppna landskap….

… blev det mellan min och grannens tomt när systersonen kört ner vårt gamla plank med motorsåg… men förhoppningsvis är det övergående, även om det lär bli utan rot-avdrag till grannen.

Inte för att Byggare Bob inte kan ge rot-avdrag, utan för att staket, plank och murar inte berättigar till det. Inte det, tyckte grannen – samtidigt som hen erkände att SÅ dyrt trodde hen faktiskt inte att materialet var – … men vi måste ju ha ett plank!                                    Så långt är vi rörande överens iallafall …

Nu är det inte “bara” en massa sly – som satt ivägen för det framtida planket – som fått känna på motorsågen…

—- ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —-

När jag flyttade hit 1993 bestod trädgården av i stort sett gräsmattor… som jag ganska snabbt bytte ut mot diverse träd och buskar. Dessa planterades med samma avstånd som jag tidigare gjort i Lörby… vilket snart skulle visa sig vara ett STORT misstag, för här – hemma på min gata i stan - växte allt minst fem gånger så fort och stort som på min tidigare adress. Det tog inte stort mer än fem år innan alltihop började växa ihop – på gott och ont – … för det tar emot att tukta buskar och träd som man själv planterat. Men men men …

Det vänstra trädet är en Katalpa… eller mitt “popcorn träd” (blomknopparna påminner om sprickfulla majskorn). Ca 15 år gammalt och trestammigt träd från början (lyckades inte få tag i ett enstammigt ex)… som nu blev enstammigt. Får se om det överlever den operationen…

Det högra trädet är en rödbladig Katsura… som blev av med den lägsta grenen.             OBS: Goggla INTE dessa träd, man kan få en chock för mindre…

            

 “Ooooh…. akta pallkragarna!”

Ett helt vagnslass till med avsågade grenar fylldes – utan problem! – … och en jäkla massa säckar med med barr och gamla löv.

Guess what ? Min trädgård har en framsida också… men eftersom detta skulle handla om planket, eller rättare sagt bristen på plank på baksidan av huset… så hoppar jag över den just nu.

—- ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —– ¤ —-

Plankprototyper…                                                                                                           Grannen & jag enades om den vänstra modellen….

Tjänat grova pengar…

Investera sig ur lågkonjunkturen ska man göra, har jag hört.                         Därför investerades i 60 kg kattsand och 64 st tetror med mjuk mat från zooplus.dk till kattsen i går kväll. Tålmodigt inväntades måndagskvällen för att skicka iväg beställningen, pga att då dyker paketen förhoppningsvis upp här på fredag… vilket är min lediga dag.                                                                                                                                                          So fare so good, vad jag glömde var att det är röd dag på torsdag… så där sprack nog min önskan och uträkning om fredagsleverans .

Nåja! Money money must be funny…                                                                               Kattsanden går på 480 danska kronor… eller ca 520 svenska. 60 kg sand (av annat märke) kostar ca 1200 över disk. En liten nätt vinst på drygt 650… men på mjukmaten är vinsten dock ”bara” ca 100 kronor. Man behöver inte vara ett mattesnille för att se att jag tjänat 750 kronor… inte helt fel när man varit sjukskriven halva (nåja!) våren, och ekonomin är därefter.

Den enes bröd, den andres död…                                                                                  plötsligt har jag pengar till iallafall ett av de 50cm x 50cm x 50cm akvarium som JPN Discus nu säljer ut på blocket: http://www.blocket.se/blekinge/Akvarium_discus_lekpar_tillbehor_filter_alu_46145038.htm?ca=22&w=1

Hm, låt se… om jag dubblerar beställningen…                                                                 så tjänar jag rent teoretiskt 1500 kronor i stället. Låter bra, tycker jag …

(fast å andra sidan - om jag ska vara riktigt riktigt ärlig – så har jag ju inte ens de där 750 kronorna i börsen i dag… men väl på sikt, typ!)

Summer in the city…

Så kom den då… våren – eller sommaren kanske man ska säga – för idag är det plötsligt 22c varmt ute. Sen är den dock… för vintern – och gubben Frost – kämpar fortfarande för sitt liv. Det är bara två dygn sedan det var -4 på natten, och man fick skrapa bilrutorna innan man skulle köra till jobbet (och grannens paprikaplantor frös sönder i växthuset).

Så här såg det ut den 2 maj 2009…

                                            … samma träd 2 maj 2009 & 5 maj 2013…

Då var vitsipporna ett minne blott, men i år har de sin bästa tid nu… alla vitsippor är för övrigt inte vita .

Nya boklöv lär man kunna livnära sig på, men om huruvida de gamla knastertorra fjorårslöven går att förtära låter jag vara osagt… men tror jag ska gå och plocka en kasse av dem iallafall. Kan faktiskt komma till användning i framtida fisksoppa :-) …

Jag säger Föreningsmässa… vad säger NI då?

Rubrik stulen… eller inspirerad – rättare sagt! – av en VD i Sölvesborgs kommun …

Föreningsmässa var det i går – lördagen den 4 maj – med ett 60-tal föreningar representerade vid Slottslängorna i Sölvesborg… däribland Släktforskarföreningen.               Vi råkade dock stå i “fotograferingssäkert läge”, dvs med ett fönster i bakgrunden… och det gillar inte min kamera (men väl de som blev utsatta för min jakt på bilder till vår hemsida).

Sölvesborgs Släktforskarförening representades av Inga-Britt, Lotta och Maj-Britt…

        

Allt från barngymnaster, boxning, dans… till trasselsudd från hemvärnet, musik, varvsförening och vykortsdito fanns representerat på mässan.

Ridskolan icke att förglömma – med Stefan och Malin från Bokeslätt… och Yellow Sun.

“- Om det suger i ridtarmen?”  

Njä, eftersom det är ca tjugo år sedan jag red sist - efter att jag fått mer eller mindre ridförbud efter att ha bytt en höftled – så är suget ganska litet nu (och föresten verkar även en ganska liten prickig häst intagit dinosaurie storlek nu för tiden… vad nu DET kan bero på ), men därimot snuddar det vid en tecknad häst vid namn TVIGGY… är Yellow Sun möjligen en ättling till henne ?

Skogrundorna på Ryssberget kan jag dock sakna med skräckblandad förtjusning ibland …

—- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —-

Jag säger släktforskning… vad säger NI då? Fortsättning följer…

Sökes: Byggare Bob…

… för att sätta upp ett plank mellan min och grannens tomt.                             Skulle Byggare Bob vara upptagen, så går det lika bra med Martin Timell … nä, det viktiga är att hen har rätt att ge rot-avdrag.

Detta med rot-avdrag är jätteviktigt för grannen… så viktigt, att det var det första hen sa när jag en sen söndagskväll förkunnade att i morgon åker vårat plank. Kusinen? Nej, inte kusinen utan systersonen. Han erbjöd sig att gå lös på det med motorsågen – och dessutom frakta bort det - och det enda min granne tänkte på var vad det skulle kosta och att vi skulle ha rot-avdrag. Förklarade att något rot-avdrag blir det inte tal om… eftersom systersonen inte kan ge det.

          

Ni ser själv! Ett gammalt plank som vajat i vinden i flera år, ett plank som det varit förenat med livsfara (nåja!) att ens andas på…                                                                                           Att gå nära det har tagit emot, för tänk om det välter just nu och ramlar över mig, som gör ett magplask ner i groddammen… och sedan lägger sig som ett tak över nämda vattenhål med mig därunder . Hade liksom inte tänkt sluta mina dagar som föda till grodyngel och vattenlöpare…

            

Öppna landskap blev det när systersonen kört motorsåg .                                  På min sida… Slipersarna som skymtar i kanterna lät jag asa dit för säkert femton år sedan, och de är kanter till en upphöjd rabatt. En rabatt med vanliga lila rhododendron och hortensia “Blue Bird” var det tänkt… som senare fick sällskap av fyra små små pyttesmå gulregnsplantor (en kombination jag sett på bild någonstans och bara MÅSTE ha, fastän det nästan blev för trångt).

Tallar är jag svag för, så det blev en sådan oxå… en variant med lååååånga sylvassa barr, som stammas upp en våning varje år, bara för att den på sikt ska likna en “riktig” tall, dvs en lång stam med en krona i toppen

Att planket försvann innebar tyvärr inte att det är klart för Byggare Bob att bygga ett nytt… först måste väg beredas där planket ska vara. På min sida växer som sagt rhododendron… ganska mjuka buskar som viker undan när man går mot dem…

På grannens sida står ett gammalt plommonträd. Ett träd som skjuter mängder med rotskott – varav tre har fått växa upp till fyra meter höga träd – och dessa omöjliggör effektivt all typ av promenad, tillika arbete… längs med slipersen på hens sida .

Lite framkomligar blev det (även om där finns mängder med små stubbar)… men det lär vara snabbt övergående, eftersom plommonträdet lär svara med att skjuta hundratals nya små skott. Grannen muttrade något om att plommonträdet inte buret frukt på flera år, men är det så konstigt när hen inte klipper bort rotskotten (jag klipper “mina” stup i kvarten på sommaren)? Undrar dock om hen förstod kopplingen mellan utebliven frukt och rotskott… för hen var mest intresserad av när vi skulle börja sätta upp planket. Nu direkt? Före sommaren iallafall, eller?

Men bara för att grovjobbet är gjort, kan man inte börja bygga… först måste det städas, för vem vill trampa runt i en halvmeter barr ?

        

Kära Syster i full färd med att avlägsna barr… på båda sidorna om tomtgränsen

Ett helt vagnslass med grenar som tidigare vuxet längs tomtgränsen (om man bortser från två) har nu lämnat plats för en autobana till Byggare Bob…

Slutet är början på något nytt…

“Slutet” kan syfta på allt mellan ond bråd död och ändstation för Pågatåg… till något så trivialt som dag tretton på en tvåveckors semester. När den surt intjänade ledigheten går mot sitt slut – och det dröjer läääänge innan man kan sova runt eller vända dygnet igen – ja, då kan det kännas som slutet är nära. Suck, eländes elände och vemod…                 “Slutet” kan oxå – hur konstigt det än kan låta – vara något väldigt possitivt. Muck, civilakläder och kossan på grönbete… och nya möjligheter och utmaningar .

Fasen, hjälp mig nu! Detta skulle handla om släktforskning… och så går jag igång på rubriken – en väldigt bra rubrik med andra ord (och det är aldrig fel när man bloggar, har jag läst) - så hur får jag till en snygg övergång till jakten på döingar i allmänhet och Sölvesborgs släktforskarförening i synnerhet?

Tja, jag kan ju börja att berätta att föreningen inte är stort mer än fem år gammal, och har 93 betalande medlemmar (i dag!). Dessa medlemmar har tillgång till vår lokal i Folkets Hus några timmar varannan vecka… annars håller vi vanligtvis till i lärsalen på Sölvesborgs bibliotek  (onsdagskvällar, mellan 17.00-19.00) höst, vinter och vår… och dit är alla som är nyfikna på sina anor – eller oss ! – välkomna. Man behöver inte vara medlem, det är bara att komma in …

… och kanhända är bibliotekarie Elna Hansson den första man träffar på då.                   Lugn, bara lugn… hon (eller någon av hennes kollegor) visar vägen till Lärcentrum, som ligger i bibblans bakre regioner. Där inne finns 15-20 datorer – som vi är evigt tacksamma att få använda! - och med bibliotektes abonnemang och föreningens dito försöker vi hjälpa alla, både nybörjare och mer vana forskare.

Dessutom sammarbetar vi med Studieförbundet Vuxenskolan

Nåja, tillbaka till rubriken “Slutet är början på något nytt” …. den syftade på att i onsdags var det ”slutet” för vårens släktforskartermin på biblioteket.

Släktforskning är KUL, men det kan man inte tro när man ser bilderna …

Jakten på anorna är vanebildande. Det är problemlösning på hög nivå… löser man ett “problem” får man genast två nya. Vilka var dom? Mördare och banditer… eller åtminstonne hästtjuvar, eller rann det rent av blått blod i deras ådror?

Oftast var de dock helt vanliga Svenssons som gick genom livet utan att göra så mycket väsen av sig… även om man skulle kunna önska att de varit tillräckligt skurkaktiga för att hamna i domboken .

—- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —- ¤ —-

Detta var “slutet”… men redan den 4 maj kommer “början”.                                      En “början” i hundranittio, eftersom vi ska vara på TVÅ ställe samtidigt. Vi börjar klockan 10.00 på Föreningsmässan i Slottslängorna, där vi ska informera om vår förening. Därefter fortsätter vi till Folkets Hus i tvåhundranittio… där Jorge Lintrup från Sveriges Släktforskarförbund berättar om projektet “Släktforskning för invandrare”

Här tänkte jag sätta en bild av affichen till Folkets Hus arrangemanget… men den blev så illa liten, så jag länkar till den på vår hemsida istället; http://sbg-anor.se/ …