Jag har lovat mig själv efter cryptosjukan att ALDRIG mer gnälla över växtligheten i diskoteket… men det var fan vad det växer, att påstå något annat vore en grov lögn. Och nej, jag har inte hällt i någon gödning…
Vallisnerian skenar fram längs med framrutan och Limnophilaslingorna ligger som ett lock på ytan… så pass att granulaten knapp kan ramla igenom och ner till firrarna (chipsen till garrorna ska vi inte prata om… de måste jag peta ner med våld med en blompinne, sax eller något annat ”verktyg”. Fattas bara att jag tappar vad det nu är jag petar med… men saxen går inte ner genom hålet i täckglaset i alla fall).
”Heltäckningsmattan” – till de framtida räkorna – liknar väl mest två tjockmadrasser på höjden nu mera. Inte gnälla nu…
Ett knippe Vallisneria – drygt 110 cm långa – fick respass, likaså ca två liter Limnophila. Förra gången fick grannen de överblivna växterna, men den här gången blåvägrade hon… hennes akvarium var fullt.
En städpatrull på tio amanoräkor har flyttat in, likaså ett impulsköp av lika många röda dito 🙂 .
Filuren i bakgrunden – som inte är helt olik en öronlös kanin – är en panda garra…
Ännu fler små små kryp att ta hänsyn till vid framtida vattenbyte. Jag var ju livrädd för att snabelmonstret skulle sluka lilla Älvan, men det visade sig snabbt att Älva inte var en utan TVÅ mini kopparbarber… dessutom hade de även ett mindre syskon.
Det lilla Cryptocoryne balansae ”bäckibölja” bladet har rasat ihop och försvunnit… medan c. undulata verkar vara på väg att återhämta sig. C. wentii Brown och en annan sort visar dock inga livstecken…
Därför har jag köpt ytterligare en växt med ogräsvarning…Hygrophila Polysperma.
Fantasin skenar... 