”Pumpen” till Diskoteket är ett AM-TOP ytterfilter… som säkert inte är rengjort på fem år. Lång tid har det dessutom stått avstängt… så jag startade alltså upp akvariet i somras med ett gammalt surt filter. Är nog inget att rekommendera, men gjorde nog inte så mycket heller… eftersom det bara innehöll klena växter och allsköns alger. Men nu skulle det ske…
En AM-TOP innehåller tre korgar, tänkta för valfritt material att filtrera vattnet igenom. Den översta innehöll en skitig max en halv centimeter tjock ”filt”… konstigt, minns inte att jag haft något som liknar filt i någon pump tidigare, men ok. Korg nummer två innehöll… just ingenting! WTF… har jag verkligen inte haft vadd eller någonting alls i den?
Minnet sviktar, det är ju minst fem år sedan jag ”laddade” den senast… men det känns ganska osannolikt att jag skulle startat den med en tom korg. Kan vit vadd försvinna av sig själv… tanken svindlar!
I den tredje korgen fanns i alla fall en blå filtermatta, men man kan ju undra om detta filtret gjort så mycket mer nytta än satt vattnet i rörelse…
—————————–
NU ligger det vit vadd i den översta, blå vadd i korg nummer två och sk makaroner och blå filtermatta i den tredje (så nu vet jag det inför nästa gång).
Kamerablixten avslöjar obönhörligt sanningen… behöver storstädas.
Nu återstår bara att byta slangarna, innan de – gud förbjude – släpper av ålderdom…
Finns ETT fönster i akvarierummet… mot söder. Utanför fönstret finns ett blodplommonträd som skuggar halva året, likaså en markis… men just nu är jag inte hjälpt av varken det ena eller andra. Trädet är bladlöst och markiser… tja, blåst, snö och markiser är ingen bra kombination.
———————————–
Har stor respekt för blåst och markiser, pga en erfarenhet från 1980-talet. Blåste satan gjorde det – och huset jag bodde i låg väldigt fritt… inget som stoppade vinden från varken öster eller väster – och markiserna var givetvis indragna, men mitt i natten fick vinden ändå tag i den.
Det högra staget slets loss från karmen, och det vänstra lossnade från markisen… varvid hela tygstycket – inklusive staget längst ner – for ut i hela sin längd och fladdrade vilt i vinden. Fattades bara att staget skulle träffa fönsterrutan…
Snöret man drog in den med satt som tur var inomhus, men det visade sig att själva låsanordningen hade slitits sönder… så där satt jag – mitt i natten, nästan lika näck som jag en gång kommit till världen – på soffkanten i mörkret med ett stadigt tag om snöret, och funderade på hur jag skulle lösa situationen. Det bågnade och knakade i perspektivfönstren, och utanför dönade stormen och dränkte dundret från åskan…
Det slutade med att jag band fast snöret i elementet och bad en stilla bön om att det inte skulle dras loss från väggen… och flyga ut genom fönstret.
———————————-
Att sitta framför akvariet med solen i ögonen är inte kul heller. Alternativet är att INTE sitta där på förmiddagarna… eller släppa ner persiennen som faktiskt finns i fönstret.
Nåväl, persiennen hade säkert inte varit nerrullad på tio år – dvs sedan Diskoteket placerades framför fönstret -, men otroligt nog gick den att få ner… men det är ingen munter syn. ”Stegarna” var sönder på flera ställen, och färgen på dem kan väl närmast kallas rökgul… fult inifrån, men det är ingenting emot vad det är utifrån. Stegbanden kan gudbevars bytas, men åt färgen finns inget att göra… så jag funderar på att investera i en ny persien – svart… för det ser bra ut utifrån -, eller sk mörkläggningsgardiner. Får se vilket jag gör…
Fantasin skenar... 